På sin dödsbädd hade kung Borommakot gett sitt stöd till prins Uthumphon, trots att hans äldste överlevande son, prins Anurakmontri (Ekkathat), faktiskt hade ett starkare rättmätigt krav på tronen. Anurakmontri led dock av sjukdom, vilket gjorde honom mindre lämplig som tronföljare.

Mer elaka tungor påstår att kungen en gång sagt att Anurakmontri var en dum person som inte förtjänade att bli kung. Andra mindre pålitliga källor hävdar att kungen tyckte att han var en idiot! Prins Uthumphon, som däremot var intelligent och mycket populär, utsågs därför till ny regent.

Tre andra framstående prinsar och halvbröder till Uthumphon samlade emellertid sina följeslagare och beväpnade sig från den kungliga livrustkammaren för att motsätta sig prins Uthumphons tillträde till tronen. Uthumphon bad då fem höga munkar att agera som medlare och försöka skapa försoning.

Medlingen lyckades och de tre prinsarna, Chit Sunthon (Kromma Muen Chit Sunthon) กรมหมื่นจิตรสุนทร, Sunthonthep och Sepphakdi gick med på att stödja Uthumphon som kung och svor en trohetsed till honom. De tre kallas också för Chao Sam Krom เจ้าสามกรม på thai.

Uthumphon, som hade stöd från ledande ämbetsmän och buddhistiska dignitärer, agerade snabbt innan de tre prinsarna hann ändra sig. Fem dagar senare arresterades och avrättades de enligt "säckmetoden". Det tog ytterligare 15 dagar att avsluta intrigerna vid hovet innan Uthumphon kunde utropas till kung. Han kröntes som Somdet Phra Chao Uthumphon สมเด็จพระเจ้าอุทุมพร (r. 13 april 1758-maj 1758) i slutet av april 1758. Bland folket skulle han senare bli känd som Khun Luang Ha Wat ขุนหลวงหาวัด.