Kungariket Tambralinga var uppenbart ett av Malackahalvöns viktigaste riken. Tidiga källor är sällsynta, men riket existerade kanske från 600-talet till 1300-talet eller ännu senare. Det finns emellertid flera olika bud för rikets existens såsom 900-talet till 1200-talet och att riket fanns redan på 100-talet! Tambralinga skickade tribut till Kina första gången 616 och ytterligare tributmissioner skickades sedan 640, 648, 818, 860 och 873.

En källa säger att indiska handelsmän från södra Indien hade grundat en stad som sedan döptes till Tambralinga på 500-600-talet. Detta har jag beskrivit mera i detalj i nästa artikel.

Tam eller tambra i namnet Tambralinga betyder koppar ทองแดง (thong daeng) eller röd (daeng) แดง och linga refererar till guden Shiva. Namnet Tambralinga hade länge glömts bort innan forskarna och historikerna upptäckte att riket senare blir synonymt med Nagara Sri Dharmaraja (Nakhon Si Thammarat).

Ett rike vid namn Danliumei (Daenliaomae) แดนหลิวแม้ nämns i kinesiska källor från perioden 970-1070. Riket, som verkar ha varit identiskt med Tambralinga, förefaller ha varit självständigt och skickade diplomatiska missioner till Kina under 1000-talet. Mina källor talar om ambassader åren 1001, 1014, 1016 och sista gången 1070. En av mina källor säger att kineserna också kallade riket för Poling (Pho Ling) โพ-ลิง. Detta namn förekommer under Tangdynastin (618-907) till tidigt under Mingdynastin (1368-1644).

En del historiker och forskare associerar Poling med namnen Maling och Danmaling, som namnvarianter av Tambralinga. Poling ska ha legat på den mellersta delen av Malackahalvön i dagens Thailand. Om Danmaling är identiskt med Tambralinga har ifrågasatts.

Poling kan eventuellt vara identiskt med det rike som kallas Javaka i källor från Sri Lanka (Prathet Si Langka) ประเทศศรีลังกา, Savaka i tamilinskriptioner, Zabag (Sabak) ซาบาก i arabiska källor, eller Tambralingam och Tambralingarath i indiska källor. De två sista namnen förefaller vara namnvarianter på Tambralinga. Det måste påpekas att många historiker identifierar Zabag som Srivijaya. Zabag är det arabiska ordet för Sumatra och Java.

(Sri Lanka (grönt))

Tambralingas centrum låg i området där dagens Nakhon Si Thammarat ligger. Huvudstaden hette Ligor (Liko) ลิกอร์, som senare blev till staden Nakhon Si Thammarat. När buddhistmunkar från Sri Lanka grundade ett kloster här ändrades namnet till Nagara Sri Dhammaraja (den helige dharmakungens stad) på sanskrit. Detta blev i sin tur Nakhon Si Thammarat på thai. Sri Lanka var före 1972 känt som Ceylon (Silon) ซีลอน, men jag har ändå konsekvent valt att använda namnet Sri Lanka.

Lägg märke till att en del källor använder namnen kungariket Ligor och kungariket Nakhon Si Thammarat (Anachak Nakhon Si Thammarat) อาณาจักรนครศรีธรรมราช i stället för Tambralinga.

Tambralinga ska periodvis ha lytt under khmerriket och uppenbart har det förekommit krigshandlingar mellan Tambralinga och khmerernas Angkor i början av 1000-talet, vilket jag beskrivit i den tidigare artikeln "Angkor och Lavo (Lopburi).” Det var också i början av 1000-talet som det förefaller som om Tambralinga drog nytta av sina grannars svaghet och blev självständigt.

Det indiska riket Chola invaderade Tambralinga och en rad andra riken kort tid efter 1017. Detta kan du läsa mer om i den kommande artikeln ”Langkasuka och andra malajstater”.

Efter att ha varit dominerat av riket Srivijaya blev Tambralinga självständigt på slutet av 1100-talet. På 1200-talet och början av 1300-talet hade Tambralinga ockuperat merparten av den malajiska halvön och blivit ett av de mäktigaste rikena i Sydostasien. I slutet av 1300-talet kallar siamesiska källor Tambralinga för kungadömet Nakhon Si Thammarat. Du kan läsa mer om en intressant kung från Tambralinga i de externa länkarna. Hans namn var Chandrabhanu (Chantharaphanu) จันทรภาณุ (r. 1230-1263).

En del tyder på att Tambralinga var självständigt en bit in på 1130-talet och att riket fungerade som ett viktigt buddhistiskt centrum, som hade nära kontakter med Sri Lanka. Efter detta kan det ha pågått en kamp om inflytandet på Malackahalvön mellan Sri Lanka, Pagan och Angkor på mitten av 1100-talet, som kan ha resulterat i en burmesisk seger. Khmererna kan kortvarigt ha avlöst burmeserna en bit in på 1200-talet.

Du kan läsa lite mer om Tambralinga i nästa artikel.