De tre bröderna Athinkhaya, Yazathingyan och Thihathu hade nu valt Myinsaing som sin nya huvudstad i deras nya kungarike Myinsaing (Anachak Mayinsang) อาณาจักรมยินซาง. Detta kungarike skulle sedan existera från 1297 fram till någon gång före den 7 februari 1313. De tre bröderna regerade därefter gemensamt över riket från den 17 december 1297.

Brodern Athinkhaya (r. 17 december 1297-13 april 1310) dog sedan den 13 april 1310 och Yazathingyan (r. 17 december 1297-1312/1313) och Thihathu (r. 17 december 1297-februari 1325) fortsatte som regenter i riket.

Tidigt i december 1297 hade de tre bröderna bjudit in kung Kyawswa till Myinsaing. De ville att han skulle delta i en invigningsceremoni för ett tempel som de hade låtit bygga. Kyawswa trodde att han var säker eftersom han hade stöd från mongolerna, så han reste dit för att leda invigningsceremonin. Direkt efter ceremonin den 17 december blev han arresterad och avsatt som kung och han tvingades att bli munk i det tempel som han just hade invigt! Mongolerna skulle inte få reda på vad som hade hänt förrän i juni eller juli 1298.

I Pagan fungerade nu Kyawswas minderårige son Saw Hnit (r. 1299-1325) som ny ”kung”, efter att hans far hade avsatts. Men han var i realiteten bara vicekung, eller guvernör, under Myinsaings auktoritet. Han blev dock krönt den 8 maj 1299. Som tidigare nämnt kan han ha varit född 1283 och därmed bara omkring 16 år vid sin kröning.

Bakom valet av Saw Hnit som kung stod den mäktige änkedrottningen Thitmahti Pwa Saw. Hon var född på 1250-talet och dog 1334 eller kanske senare. En källa anger hennes regeringstid till 1289-1325. Förväxla inte denna Thitmahti Pwa Saw med Saw Hla Wun Pwa Saw! Thitmahti var enligt flera källor en yngre syster till Saw Hla Wun, men det finns även källor som har avvikande uppfattningar om detta.

Thitmahti hade tidigare varit gift med kung Kyawswa som hans son Saw Hnit sedan också hade gift sig med. Saw Hnits mamma hette Saw Soe. Här kan det bli lite förvirrande om Saw Hla Wun fortfarande var liv vid den här tiden. Enligt en del källor var det nämligen Saw Hla Wun som backat upp den nye kungen. Källorna är nämligen oeniga om när hon dog.

Thitmahti hade fått sönerna Theingapati och Kumara Kassapa (Kumara Katsapa) กุมาระกัสสะปะ med Kyawswa.

Flera källor säger att Pagan intogs och brändes 1299. Ex-kungen Kyawswa, avrättades sedan tillsammans med sin son prins Theingapati den 10 maj 1299. Andra källor säger att Pagan intogs 1298 och att kung Kyawswa avrättades 1301. Om avrättningarna ägde rum den 10 maj 1299 blev Kyawswa 38 år gammal och hans son Theingapati kan möjligen ha blivit 19 eller 20 år gammal.

Saw Hnits halvbror Kumara Kassapa var inte nöjd med valet av kung och ville själv ta över tronen. Han bad ministrarna i Pagan om detta, men de beviljade inte hans önskan. Han flydde därför till mongolerna i september 1299 för att be om hjälp. När de tre shanbröderna fick reda på detta svek blev de naturligtvis rasande och betraktade Kumara Kassapa som en förrädare.

I januari 1300 attackerade styrkor från Myinsaing, ledda av Athinkhaya, mongolernas garnisoner norr om dagens Mandalay. Den 22 juni 1300 svarade Temür khan med att förklara Kumara Kassapa (r. 25 januari 1301-6 april 1301) som Burmas rättmätige kung och förberedde sig ännu en gång för att försöka krossa Myinsaing.

I krönikorna kan man läsa att den mongoliske kejsaren samlade en stor armé eftersom "Burma var starkt och kunde räkna med hjälp från Pa-pai-hsi-fu”. Eftersom kinesiska källor kallar området där Chiang Rai, Ngoenyang och Chiang Mai låg för Pa-pai-hsi-fu handlar det högst troligen om tairiket Lan Na som du kan läsa mer om i ”Sukhothai och Lan Na”, avsnittet ”Konungariket Lan Na”.

Därefter skickade mongolerna en 12 000 man stark armé från Yunnan in i Burma. Då mongolerna invaderade gränsområdet fick de som väntat stöd av Kumara Kassapa. Efter att ha plågats av gerillastyrkor och sjukdomar, med svåra förluster som följd, nådde mongolerna fram till Myinsaing och belägrade staden den 28 februari 1301.

Myinsaing med sina trippla murar höll stånd och 500 mongoler dödades under belägringen innan burmeserna lyckades få till stånd förhandlingar den 12 mars 1301. I förhandlingarna lyckades man förmå mongolerna att avbryta belägringen och de drog sig tillbaka den 6-8 april 1301.

Anledningen till reträtten var att man man erbjudit den mongoliske kommendanten en stor muta, då shanbröderna var rädda för att mongolerna skulle få förstärkningar. Mutan tolkade mongolerna som tribut och bestod av 30 kg guld och 83 kilo silver (ngoen) เงิน. Kumara Kassapa återvände sedan till Tagaung tillsammans med mongolerna. Därefter vet man faktiskt inget om hans vidare öde.

Regeringen i Yunnan blev så missnöjd med invasionen att de avrättade alla militära ledare från den misslyckade militära kampanjen, då de återvänt hem. I stället för en militär seger tvingades mongolerna den 4 april 1303 att dra tillbaka alla sina trupper till de nuvarande gränserna mellan de båda rikena. Därmed hade Burma återerövrat de områden som förlorats till Kina 15 år tidigare. Mongolerna gav nu upp sina planer om att kuva Burma.

Shanbröderna var nu i realiteten Övre Burmas härskare, men Pagans ”kungar” tilläts regera vidare, men de fungerade numera mer som guvernörer än som fullvärdiga kungar.

De tre shanbröderna blev allt mäktigare under Saw Hnits regeringstid och de regerade som tidigare nämnt gemensamt i Myinsaing. Thihathu lär ha låtit kröna sig själv till kung här den 20 oktober 1309 och lät sedan giftmörda sin bror Athinkhaya den 13 april 1310. En källa säger att Yazathingyan sedan dog en naturlig död 1312/1313, även om någon källa anger året till omkring 1302! En annan källa säger att Thihathu också hade mördat Yazathingyan och blev därmed dubbelmördare!