Modern tid - Andra världskriget och efterkrigstidens Thailand
Khuang Abhaiwongses återkomst som premiärminister (10 november 1947)

Phibun bad sin tidigare minister från krigstiden Khuang Abhaiwongse att åter bli premiärminister. Khuang från Demokraterna var liksom kuppmakarna angelägna om att bli av med Thamrongs korrupta regering och de hade heller ingen respekt för Pridi efter kung Anandas död.

Men Khuang sympatiserade inte med kuppmakarnas metoder och var först ovillig att ställa upp för dem. Men då Phibun lovade att inte blanda sig i Khuangs administration accepterade han posten som premiärminister den 10 november 1947. Därmed blev han premiärminister för tredje gången.

National Soldier’s Committee hade emellertid bildat en egen lagstiftande församling, som kallades Council of Ministers of the Assembly คณะรัฐมนตรีสภา. De hade avtalat med Khaung att så länge han inte blandade sig i deras verksamhet skulle de hålla sig borta från hans.

Den 25 november 1947 skrev prins Rangsit i egenskap av regent under en provisorisk författning som också kallas för 1947 års författning. Kung Bhumibol, som befann sig i Schweiz, hade givit sitt tillstånd till detta.

Kuppen i november 1947 hälsades faktiskt med glädje bland stora delar av befolkningen. Armén var naturligtvis lycklig efter en nästan fyra år tillbakadragen roll. Men också de lägre klasserna och rojalisterna var glada.

De lägre klasserna hoppades på ett bättre styre, då de menade att Thamrongregimen inte hade uträttat något som gynnade dem. Rojalisterna, som såg Pridi som en ärkefiende till monarkin, hälsade med glädje de nya tongångarna från den man som faktiskt varit med om kuppen 1932.

De utlovade allmänna valen hölls den 29 januari 1948 och det blev liksom tidigare ett lågt valdeltagande. Röstprocenten blev så låg som 29.5 procent. Liksom under tidigare val kandiderade deltagarna som oberoende. 

Kandidaterna med sympatier för Khuang och Demokraterna fick en liten majoritet i representanthuset, medan militärpartiet Thammathipat (Phak Thammathipat) พรรคธรรมาธิปัตย์ gjorde ett dåligt val.

Khuang fick nu möjlighet att regera på grundlag av en parlamentariskt vald majoritet och då han presenterade sin nya regering tillsammans med ett reformprogram i februari 1948 fick han ett överväldigande stöd i den nya nationalförsamlingen.

Armén och polisen hade börjat rensa bort vänsterfolk, vilket i praktiken innebar att man jagade gamla Pridianhängare, aktivister från Seri Thai och slutligen också oppositionspolitiker. Speciellt handlade det om oppositionspolitiker från nordöst.

I november 1948 arresterades fem parlamentsmedlemmar från Isan. De anklagades för att ha planerat en separation av nordöstra delen av landet från Siam, som sedan skulle införlivas i ett kommunistdominerat Indokina.

De fem var Thim Phuriphat ทิม ภูริพัฒน์, Thong-In Phuriphat, Thawil Udon, Fong Sitthitham ฟอง สิทธิธรรม (24 oktober 1904-1958?) och Tiang Sirikhanth.


(Tiang och Thong-in)


(Fong Sitthitham)

Dessa separationsplaner har faktiskt benämnts som en kupp och har fått namnet kabot baeng yaek din daen กบฏแบ่งแยกดินแดน, vilket kan översättas till separatistupproret. Men förmodligen var det bara en handfull politiker och aktivister från Seri Thai som stod bakom dessa idéer.

Den 4 mars 1949 blev Thong-in Phuriphat, Thawil Udon och ytterligare två personer arresterade på nytt trots att de nyligen släppts. De blev därefter ihjälskjutna "då de försökte fly" från polisen.

De två övriga som sköts ihjäl var Thongplew Chonlaphum (Thongpleao Chonlaphum) ทองเปลว ชลภูมิ (1912-1949) och Chamlong Daoruang (Chamlong Daorüang) จำลอง ดาวเรือง (1910-1949).


(Thongplew Chonlaphum)


(Chamlong Daoruang)

Då var utvecklingen i de sydliga malajprovinserna säkerhetsmässigt betydligt allvarligare. Phibuns försök att tvinga på folket nya seder och bruk i slutet av andra världskriget och att ersätta islamsk lag med den siamesiska hade orsakat kraftfullt motstånd med starkt folkligt stöd.

Khuang- och Thamrongregeringarna hade lättat på kraven, men det uppstod nya problem med utbildningspolitiken som främst riktat sig mot kineserna, då man förbjöd undervisning på malay.

Malajerna kände sig som undersåtar till en främmande kolonial makt och i augusti 1947 gav de regeringen en lista med krav på regionalt självstyre inom administrationen, utbildningsväsendet, skatteväsendet, religionen, språket och rättsväsendet.

Thamrongs regering hade svarat med att lova dem ett hänsynsfullt övervägande av deras krav. Men Phibuns svar då han kom till makten var att arrestera och fängsla de viktigaste malajledarna i fyra provinser och förbjuda malajiska och islamska organisationer.

Den viktigaste muslimske ledaren var en man vid namn Haji Sulong หะยีสุหลง som arresterades den 16 januari 1948 anklagad för förräderi, vilket resulterade i en omfattande revolt i Pattani, Yala och Narathiwat i april samma år.


(Haji Sulong)

Revolten slogs ner av siamesiska regeringsstyrkor med massivt våld, där även flygbombningar ingick. Under en sexmånadersperiod dog hundratals personer.

Haji Sulong frigavs visserligen 1952 men han försvann senare tillsammans med sin äldste son Ahmad Tomeena อาหมัด โต๊ะมีนา 1954. Förmodligen blev de mördade av Phao Sriyanonds polis.

Lärare i söder ledde motståndet mot regimen genom att starta egna så kallade pondok-skolor, som undervisade på den lokala dialekten och enligt muslimska principer. Haji Sulongs son Ahmad Tomeena och andra ledare valdes in i representanthuset där de arbetade för att få sina krav igenom i parlamentet.

Liksom i nordöst lät Sarit arrestera och fängsla ledarna i söder och anklagade dem för att vara separatister. Efter att ha blivit frisläppta flydde de och många av deras anhängare till Malaya. En undergrävande verksamhet organiserades för att främja islam och socialism.

I Malaya, som hette Malajiska unionen mellan 1946-1948 och som bytte namn till Malajiska federationen 1948, började en kraftfull kommunistisk gerilla tillhörande Malayan Communist Party (MCP) slå till mot den brittiska regimen i juni 1948 och sympatin för dem på andra sidan gränsen var stor.

Gerillan dominerades av etniska kineser och ledaren hette Chin Peng จีนเป็ง (21 oktober 1924-16 september 2013). Chin Peng hade under andra världskriget kämpat mot japanerna i Malaya och hade då fått stöd av britterna. Efter kriget hade han mottagit en äresbevisning av Louis Mountbatten under en segerceremoni i Singapore. 

Den välbeväpnade gerillan fanns i gränsområdet mellan Malajiska federationen och Siam och Phibun var beredd på att samarbeta med britterna i unionen, mot de kommunister som använde siamesiskt område som tillflykt i sitt gerillakrig mot britterna. Detta resulterade i att det snart fanns stora militära styrkor i regionen som hade västerländskt stöd.

Kriget som till sist mera likande ett inbördeskrig slutade inte förrän 1960. Då hade den Malajiska federationen redan uppnått självständighet 1957 och gerillan kunde inte längre använda sin antikoloniala propaganda. Det kan vara intressant att veta att landet 1963 bytte namn till Malaysia.

Chin Peng hade först dragit sig tillbaka till södra Thailand och i slutet av 1960 begav han sig till Kina där han blev kvar många år. 1989 lade gerillan ner sina vapen och i slutet av året deltog Chin Peng i ett möte med representanter från Malaysias och Thailands regeringar.

Detta resulterade i fredsavtal mellan MCP och de båda regeringarna och Chin Peng tilläts slå sig ner i exil i södra Thailand. Han försökte senare få återvända till Malaysia, vilket han dock nekades.

Chin Peng dog nästan 89 år gammal på ett sjukhus i Bangkok den 16 september 2013. Inte ens hans kvarlevor tilläts återvända till Malaysia.


Stavningsvarianter;

Thammathipat; Tamatipat, Thamatipat, Thammatipat.

Thim Phuriphat; Tim Puriphat.

Separatistupproret; Kabot bang yaek din dan, Separatists' Rebellion.

Thongplew Chonlaphum; Thongphaeo Chonlaphum (felaktigt).

Chamlong Daoruang; Chamlong Daorueang.

Haji Sulong; Haji Sulong Tomina, Haji Sulong Tokmina.

Denna artikel senast uppdaterad: 2017-03-08, 18.00
Följ oss:
Som prenumerant på uppdateringar kommer du att få löpande information från thailandshistoria.se om nya artiklar och sektioner på vår hemsida, samt annan thairelaterad information som kan vara intressant från utomstående källor.

I våra utskick finns länkar du enkelt klickar på för att avsluta prenumerationen på uppdateringar på thailandshistoria.se.

Genom att klicka på "Prenumerera" accepteras dessa villkor och prenumeration till
påbörjas.