Om Khuang trodde att han kunde styra landet med hjälp av en parlamentarisk majoritet så trodde han fel. Kuppmakarna från november 1947 ville nämligen inte utan vidare ge avkall på makten. Den 6 april 1948 fick Khuang besök av fyra officerare under ledning av Luang Katsongkhram, som gav honom "rådet" att avgå omedelbart.

Efter att ha rådfört sig med sin regering och insett att han inte hade något stöd att vänta från militären avgick han därför den 8 april. Kuppmakarna bad nu Phibun om att ta över premiärministerposten, vilket han också gjorde samma dag. Khuang skrev ett brev till kung Bhumibol där han förklarade att han avgått efter att ha blivit hotad. Han namngav också generalerna som hotat honom.

Den första reaktionen från Washington och London efter novemberkuppen 1947 hade varit ett fördömande av kuppen och speciellt för att Phibun återigen gjorts rumsren. Inte ens valet av Khuang som premiärminister hade tillfredsställt Washington och London. USA intog en kylig hållning till Siam och ett övervägande om att ge Siam ekonomisk hjälp blev bordlagt.

Phibun kämpade nu desperat för att bli accepterad och erkänd och förklarade att han nu var en ”konstitutionell monarkist.” För att detta skulle framstå som trovärdigt behöll han många av Khuangs gamla ministrar och gav justitieminister Seni Pramoj uppgiften att arbeta på en ny permanent författning.

I maj 1948 då nationalförsamlingen gav Phibun sitt stöd i en förtroendeomröstning erkände USA det nya styret. Wyatt säger emellertid att USA erkänt Phibuns styre redan i april. Phibuns ovan omtalade samarbete med britterna vid gränsen till Malaya medverkade säkert också till att britterna erkände hans regering. Att USA och Storbritannien erkände Phibuns uppenbart antidemokratiska regering måste ses i förhållande till det spända läget i världen som rådde vid denna tid.

I öster hotade det kommunistiska Vietminh fransmännens besittningar i Indokina, i det nyligen självständiga Burma och i Malaya fanns en livlig kommunistisk gerillaverksamhet, i Indonesien hotade nationalisterna det nederländska styret och i norr utvidgade Kina sin kontroll över det asiatiska fastlandet. Dessutom pågick det kalla kriget (songkhram yen) สงครามเย็น i Europa och kommunisterna hade tagit makten i Tjeckoslovakien i februari 1948.

Det kalla kriget var därför bidragande till USA:s och Storbritanniens erkännande av Phibuns regering. Phibun hade på två år också gjort en helomvändning från sina projapanska fascistiska idéer till att bli en militant västvänlig antikommunist.

Som kuriosa vill jag nämna att det i augusti 1948 inträffade en uppmärksammad händelse. Då fångades ännu en gång en vit elefant i Siam som därefter skänktes till kungen. Detta var ett gott tecken för kung Bhumibol. Varken Vajiravudh eller Ananda Mahidol hade haft förmånen att föräras någon vit elefant under sina regeringstider. Mannen som fångat elefanten fick förutom en belöning också titeln Luang.