Chatichais parti hade fått så många röster att han nu blev vald, snarare än utnämnd, till premiärminister i augusti 1988. Som ny premiärminister blev Chatichai en frisk fläkt. Det var inte bara det att han körde runt på sin Harley Davidson-motorcykel och skämtade grovt med gatuförsäljare. Han visade också tydligt att Prems regeringsstil hade blivit omodern och hans regering bytte till och med ut Prems “kungliga kostym” för att i stället använda italienska kostymer och designerslipsar. Det kalla kriget var över och det var dags att bli vän med sina grannar.

Kung Bhumibol utnämnde Prem till medlem i kronrådet den 4 september 1988 och Chatichai ersatte Prems teknokrater med sina egna anhängare. Bland hans rådgivare fanns män som finslipat sin politik under antihögerrörelsen på 1970-talet. Det handlade bland andra om Chatichais egen son Kraisak Choonhavan (Kraisak Chunawan) ไกรศักดิ์ ชุณหะวัณ (8 oktober 1947-) som tidigare hade haft förbindelser med Thailands kommunistiska parti och Premkritikern Mom Ratchawong Sukhumbhand Paribatra.

(Kraisak Choonhavan)

Under Chatichais ämbetsperiod förbättrades förhållandet mellan Thailand och Laos och handeln mellan de båda nationerna ökade. Det var Chatichai som tog initiativ till byggandet av den första bron mellan Thailand och Laos över Mekongfloden. Bron finansierades av Australien och fick namnet Thai-Lao Friendship Bridge (Saphan Mitraphap Thai-Lao) สะพานมิตรภาพ ไทย-ลาว och stod färdig den 8 april 1994.

(Thai-Lao Friendship Bridge)

Även förhållandet till Kambodja förbättrades och handelsutbytet ökade. Man stöttade också ett Kambodja under ledning av prins Sihanouk. Chatichai har också fått äran för att bättre vägar byggdes i nordöst och att landets telekommunikationer förbättrades under hans tid som premiärminister. Samtidigt hade Chatichai den stora turen att ta över en ekonomi som var på uppgång och som skulle fortsätta att växa under flera år. Många blev välhavande och till och med på landet fick många det bättre.

(Chatichai och George H.W. Bush träffas i Washington i juni 1990)

Liksom Prem ledde Chatichai en splittrad koalition och för att hålla sig kvar vid makten var han tvungen att hålla alla parter nöjda och ge dem en del av den växande kakan. Prem hade också gjort på samma sätt, men Chatichai förde upp det hela på en helt ny nivå. Chatichais djupt korrupta regim fick det välförtjänta epitetet ‘buffékabinettet.’’

Chatichai var inte fientlig mot monarkin, men han försökte minska Prems inflytande och bytte ut Prems favoriter i regeringen och byråkratin. Chatichai behöll dock Prems utrikesminister Siddhi Savetsila i två år, men tvingade till slut bort även honom. Siddhi blev senare medlem i kronrådet den 24 december 1991.

Den 22 november 1988 orsakade kraftiga stormar omfattande översvämningar och jordskred i Nakhon Si Thammarat i södra Thailand. Förödelsen var omfattande i byn Laem Talumphuk แหลมตะลุมพุก, i distriktet Pak Phanang ปากพนัง, med mer än 200 döda och skadade.

Den 1-4 november 1989 drabbades södra Thailand ännu en gång av en förödande storm. Denna gången av stormen Gay (Phayu Taifun Ke) พายุไต้ฝุ่นเกย์, som krävde många hundra döda i provinsen Chumphon. Antalet dödsoffer varierar mellan 450 och 833 beroende på källan. Chatichai, som uppenbart var dåligt informerad, avfärdade först det hela som en mindre katastrof, vilket fick kung Bhumibol att kalla honom till palatset.

Prinsessan Chulabhorn lät sin välgörenhetsorganisation hjälpa till med att bygga upp drabbade byar och köpa boskap till byborna och få igång fisket igen. Skolor i ett antal byar döptes därefter i hennes namn. Naturkatastrofernas stora omfattning, och då speciellt översvämningarna, berodde delvis på den intensiva avverkningen av skog i den höglänta terrängen i de södra delarna av landet. Detta tog miljöaktivister fasta på och de drev en kampanj mot avverkningen av skogen.

Kung Bhumibol var överens med miljörörelsen om att skogsavverkningen måste minska, men han var även en stark förespråkare för byggande av stora dammar och dessa dammprojekt var samma miljörörelse emot. Miljörörelsen hade varit ledande i den vunna kampen om Nam Chon-dammen två år tidigare. Se även den tidigare artikeln ”Projektet "ett grönt Isan" och den fortsatta politiken 1987-1988.”

I sitt årliga födelsedagstal i december 1989 förklarade kung Bhumibol problemen med växthuseffekten och den globala uppvärmningen och poängterade att koleldade kraftverk bidrog till växthuseffekten, medan dammar gav ren elektricitet och bidrog till att Thailand minskade sitt beroende av importerade bränslen. Utan att referera till Nam Chon frågade kungen retoriskt om det var bättre att importera kol till kolkraftverk, eller att fälla några träd för att bygga en hydroelektrisk damm, som också kunde bevattna stora ytor åkermark.

Miljörörelsen tog kungens inställning hårt och en av miljörörelsens ledare sade efteråt att de var tvungna att sätta munkavle på sig själva i flera månader för att inte bli betraktade som att de gick emot kungen och bli anklagade för majestätsbrott.

I augusti 1989 bemötte Chatichais rådgivare Sukhumbhand Paribatra kritik från militären, genom att säga till militären att de först skulle sopa rent framför sin egen dörr och inte blanda sig i politiken. Då samlade överbefälhavaren general Chavalit Yongchaiyudh och en general vid namn Suchinda Kraprayoon (Suchinda Khraprayun) สุจินดา คราประยูร (6 augusti 1933-) omkring 1 000 officerare till en hotfull demonstration på ett hotell i centrala Bangkok.

(Suchinda Kraprayoon)

För att minska hotet om en ny militärkupp såg Chatichai till att Sukhumbhand Paribatra fick avgå och han erbjöd general Chavalit posten som försvarsminister. Chavalit såg detta som ett steg på vägen till en framtida premiärministerpost och sade upp sig från militären och tog jobbet. Han ersattes som överbefälhavare av general Sunthorn Kongsompong (Sunthon Khongsomphong) สุนทร คงสมพงษ์ (1 augusti 1931-2 augusti 1999).

(Sunthorn Kongsompong)

Den ovan nämnde Suchinda blev därefter armékommendant och hamnade därmed i militärens maktelit. Bakom honom stod den tidigare omtalade klass 5 från Chulachomklaos kungliga militärakademi. Handley kallar denna klass för den mest sammansvetsade, ambitiösa och korrupta årgång som någonsin lämnat akademin.

I sitt nya jobb visade det sig att Suchinda var betydligt farligare för regeringen än Chavalit hade varit och i mars 1990 gick Suchinda ut med en varning om att han inte skulle tillåta politiker att blanda sig i militära frågor. Han vägrade också att svära sig fri från en eventuell kupp. Då några parlamentariker framförde anklagelser om militär korruption svarade Suchinda hotfullt att det hade de inte med att göra. Då Chavalit kritiserades i parlamentet för att vara korrupt och att hans fru var ett “vandrande smyckeskrin,” kortade Suchinda ner en resa till Singapore och agerade.

Suchinda tog med sig Chavalit och Chatichai till ett i all hast sammankallat möte med Prem och träffade sedan även kung Bhumibol. Chatichai hade uppmanats att avgå och lämna över makten till militären, men han vägrade att avgå och sökte själv upp kungen. Vad som hände under detta möte är inte känt, men han fortsatte som premiärminister efter mötet. Chavalit däremot avgick från regeringen och dagen efter visade marscherande soldater i flera städer för att stötta honom. Det tog några dagar innan oron för en kupp minskade.

För att stärka sin position utnämnde Chatichai tre lojala Prem-anhängare till kabinettet i augusti 1990. Det handlade om den ekonomiska rådgivaren Virabongsa Ramangkura (Wiraphong Ramangkun) วีรพงษ์ รามางกูร (1 augusti 1943-7 november 2021), Amaret Silaon (eller Amaret Sila-on) อมเรศ ศิลาอ่อน (19 december 1933-), som tidigare varit verkställande direktör i Siam Cement (Pun Simen Thai) ปูนซิเมนต์ไทย och polisgeneralen Vasit Dejkunchorn (Wasit Detkunchon) วสิษฐ เดชกุญชร (14 november 1929-20 juni 2018), som arbetat nära kungen i nästan tjugo år.

Chavalit bildade 1990 det nya politiska partiet New Aspiration Party (NAP) (Phak Khwam Wang Mai) พรรคความหวังใหม่ och han hoppades att nästa val skulle ta honom tillbaka till makten. Suchinda fortsatte emellertid att agitera och hota regeringen.

Då Chatichai reste utomlands i november förklarade Suchinda att han tagit kontroll över Bangkok och förbjudit demonstrationer. Därefter krävde armén att Chatichai skulle avskeda ytterligare en kritiker av militären från regeringen. Då Chatichai var rädd för en kupp vid sitt återvändande åkte han i stället direkt till kungen. Alldeles efter honom kom också Suchinda dit och det hela såg ut att ha lugnat ner sig, men som du kommer att få se så var detta bara en chimär.