Efter händelserna i oktober 1976 slutade Thailands kommunistiska parti att tassa runt monarkin och började nu i stället angripa den. Man kallade den sakdina yai ศักดินาใหญ่ och skyllde massakern i oktober och Thanins förtryck på kungahuset.

I januari 1977 återvände Praphas Charusathien hem till Thailand efter drygt tre år i exil. Det påstås att han fick en väl övervakad audiens hos kungen där han hälsades välkommen hem. Någon politisk återkomst för hans del blev det dock inte.

Enligt det thailändska utrikesministeriet korsade omkring 300 soldater från de röda khmererna gränsen till Thailand natten till den 28 januari 1977. Attacken ägde rum strax norr om Aranyaprathet och målet var tre thailändska byar. Här dödade de 21 bybor, inklusive barn, spädbarn och en gravid kvinna och några andra kvinnor våldtogs. Två polismän och fem röda khmerer dödades också i striderna som fortsatte den 29 och 30 januari. En annan källa hävdar i stället att fyra byar attackerades och att 30 civila dödades.

Thailand stängde därefter sin gräns mot Kambodja och överlämnade en protest till regimen i Phnom Penh. Man krävde att de skulle ta ansvar för händelsen och betala kompensation till de drabbade. De röda khmererna svarade att de tre byarna låg på kambodjansk mark, underförstått att de kunde göra som de ville där. Thailändska väpnade styrkor sattes därefter i beredskap vid gränsen. Senare använde man sig av både artilleri och flyg för att driva tillbaka fienden.

För att sätta press på Phnom Penh bestämde sig Thanins regim i februari 1977 för att strypa all införsel av viktiga varor till Kambodja. Man införde ett embargo mot all gränshandel och den som trotsade förbudet straffades hårt. Sammanlagt skulle 22 thailändska ämbetsmän dömas till mellan 5-15 års fängelse för brott mot embargot. Bristen på mat i Kambodja förvandlade till sist de röda khmererna till rena banditstyrkor, som plundrade thailändska byar på mat och boskap för att sedan återvända till Kambodja.

Den 13 februari 1977 sköt kommunistrebellerna skarpt nära en armékonvoj där kronprinsen fanns med. Senare uppgifter påstår att skotten bara var en varning och att kronprinsen aldrig varit i någon direkt fara. Tre dagar senare blev drottningens adjutant prinsessan Vibhavadi Rangsit (Mom Chao Wiphawadi Rangsit) หม่อมเจ้าวิภาวดีรังสิต (20 november 1920-16 februari 1977) dödad i södra Thailand, då den BPP-helikopter hon befann sig i blev nedskjuten. Helikoptern hade begett sig djupt in i krigszonen nära gränsen till Malaysia för att hämta två sårade soldater. Gerillan visste inte att hon fanns i helikoptern.

(Vibhavadi Rangsit)

Vibhavadi Rangsit var en äldre syster till kung Bhumibols gode vän prins Bhisadej Rajani (Mom Chao Phisadet Ratchani) หม่อมเจ้าภีศเดช รัชนี (20 januari 1922-23 juli 2022). Han var i sin tur son till prins Rajani Chamcharas (Phra Ong Chao Ratchani Chaemcharat) พระองค์เจ้ารัชนีแจ่มจรัส (10 januari 1877-23 juli 1945), eller prins Bidyalongkorn (Kromma Muen Phityalongkon) กรมหมื่นพิทยาลงกรณ์, vars pappa var den tidigare vicekungen Wichaichan. Släktens många ättlingar använder det kungliga efternamnet Rajani.

(Bhisadej Rajani)

(Rajani Chamcharas)

På landsbygden hade den undergrävande verksamheten närmast utvecklats till ett fullskaligt krig i början av 1977 och rapporterna visade att det dog fler oskyldiga bybor än kommunistrebeller. I södra Thailand gjorde användandet av napalm att hela byar och stora områden med kaffe, gummi och risodlingar fördärvades, vilket var basen för områdets ekonomi. Regeringen angav antalet stupade soldater till 550 under de tre första månaderna av 1977.

I augusti 1977 attackerade de röda khmererna ännu en gång tre thailändska byar. Den här gången i distriktet Ta Phraya ตาพระยา, som vid den här tiden tillhörde provinsen Prachinburi. I dag tillhör Ta Phraya provinsen Sa Kaeo. Den här gången dödade de 29 thailändare och enligt ögonvittnen sökte soldaterna igenom husen och dödade allt levande, inklusive kvinnor, barn och till och med boskapen.

(Distriktet Ta Phraya i provinsen Sa Kaeo)

Thailands ekonomi hade försämrats i takt med att investerare drog sig ur och då USA drog tillbaka sin hjälp. President Jimmy Carter จิมมี คาร์เตอร์ (1 oktober 1924-) och hans administration kritiserade Thailand för att vara odemokratiskt och för brott mot de mänskliga rättigheterna.

(Jimmy Carter)