Måndagen den 9 september 1985 inträffade ytterligare ett kuppförsök. Återigen var det ungturken överste Manoonkrit Roopkachorn som försökte tillsammans med sin yngre bror överstelöjtnant (flygvapnet) Manas Roopkachorn (Manat Rupkhachon) มนัส รูปขจร och ett antal andra officerare från armén och flygvapnet. Med hjälp av 400-500 soldater och 22 stridsvagnar försökte de ta makten.

(Manas Roopkachorn)

En av anledningarna till kuppen kan ha varit demokratiseringen av författningen, som bland annat inneburit att den handplockade senatens makt hade minskats kraftigt. Kuppmakarna ansträngde sig för att visa sin lojalitet till kungahuset genom att dekorera sina stridsvagnar med stora inramade fotografier av kungen, drottningen och kronprinsen. Under kuppförsöket befann sig Prem på ett statsbesök i Indonesien, Arthit Kamlangek var i Sverige och kungaparet befann sig på besök i Narathiwat i södra Thailand.

Det finns källor som säger att kuppförsöket inleddes med ett ordkrig mellan kuppmakarna och regeringen i media, som sedan urartade till kortvariga men intensiva strider. Andra källor säger att kuppförsöket krossades av lojala trupper efter 10 timmars strider i Bangkok. Alla trupprörelser och strider skedde i det område av Bangkok där regeringskontoren låg. Det fanns inga rapporter om strider utanför huvudstaden. Många thailändare var helt ovetande om kuppförsöket och utförde sina vanliga sysslor i andra delar av Bangkok utan att märka vad som pågick.

På måndagsmorgonen hade kuppmakarna tagit kontroll över arméns högkvarter. En pansarenhet och en säkerhetsstyrka från flygvapnet hade dessutom infiltrerat regeringskontoren före gryningen. En del av dem hade burit civila kläder. Efter att ha intagit Radio Thailands (Sathani Witthayu Krachai Siang Haeng Prathet Thai) สถานีวิทยุกระจายเสียงแห่งประเทศไทย kontor proklamerade de att man tagit makten för att rätta till landets allvarligt försämrade ekonomi. Handelsunderskottet hade visat ett nytt bottenrekord 1983 och uppgick då till nästan 4 miljarder dollar.

Faktum var emellertid att den thailändska ekonomin var i relativt bra skick jämfört med andra länder i regionen. Tillväxten i Thailand hade varit 5.5 procent 1984 och den förväntade tillväxten var omkring 4 procent under 1985.

Kuppmakarna hade uppenbart förväntat sig stöd från andra militära enheter, men den övriga militären hade valt att stå fast på regeringens sida. Kuppen misslyckades därför delvis på grund av att flera infanteridivisioner som förväntats delta i kuppen inte anslöt sig. I nationell TV tackade Prem de lojala trupper som slagit ner kuppförsöket. Han uppmanade samtidigt till nationell enighet för landets skull.

USA beklagade kuppförsöket och framförde sina kondoleanser till de familjer som drabbats av dödsfall under striderna och uttryckte samtidigt sitt stöd för Prems administration. Enligt pressrapporter från Bangkok under tisdagsmorgonen hade Manoon flytt till Singapore och Manas trodde man var på väg till Burma.

Flera höga aktiva och pensionerade officerare var också inblandade i kuppen, men det var oklart om de deltagit frivilligt eller hade tvingats att skylta med sina namn i samband med kuppförsöket. Bland dessa fanns Kriangsak Chamanan och generalerna Serm na Nakorn och Yos Thephasdin na Ayutthaya (Yot Thephatsadin na Ayutthaya) ยศ เทพหัสดิน ณ อยุธยา (15 november 1917-28 oktober 1997).

(Yos Thephasdin na Ayutthaya)

Alla tre befann sig på arméns högkvarter när kuppmakarna tog kontroll över högkvarteret på måndagsmorgonen. Efter att ha gett upp "skickades de hem" av regeringstrogna officerare. Den vice arméstabschefen general Chavalit Yongchaiyudh, sade att en kommitté skulle tillsättas för att bedöma om de hade haft något med kuppen att göra eller inte.

Man skulle också undersöka chefen för flygvapnet, Praphan Dhupatemiya (Praphan Thupatemi) ประพันธ์ ธูปะเตมีย์ (7 april 1927-3 december 2019). Enligt militära talesmän hade han tagits som gisslan av kuppmakarna och tvingats agera som om han deltog i kuppförsöket. Praphan blev därför kvar som flygvapenchef till 1987 då han pensionerades. Efter sin pensionering verkade han som senator under perioden 1996-2000.

(Praphan Dhupatemiya)

I Arthits frånvaro leddes regeringsstyrkorna av den ställföreträdande armékommendanten för de väpnade styrkorna Tienchai Sirisamphan (Thianchai Sirisamphan) เทียนชัย สิริสัมพันธ์ (19 mars 1924-3 maj 2020) och armékommendanten general Pichitr Kullavanijaya.

(Tienchai Sirisamphan)

De hårdaste striderna hade inträffat då kuppmakarna försökte erövra första arméns radiostation. Stridsvagnar sköt på antennen och radiostationens område, men drog sig sedan tillbaka till det redan ockuperade arméns högkvarter utan att ha satt radiostationen ur spel.

Under striderna dödades två nyhetsreportrar från National Broadcasting Company (NBC) บริษัทการกระจายเสียงและแพร่ภาพแห่งชาติ (เอ็นบีซี). Det handlade om den 52-årige kameramannen och journalisten Neil Davis นีล เดวิส (14 februari 1934-9 september 1985) från Australien, som var kontorschef för NBC i Bangkok, och den 35-årige amerikanske ljudteknikern Bill Latch บิล แลช (1950-9 september 1985). William, eller Bill Latch, var gift med en thailändsk kvinna vid namn Sonunong Poopipat, som befann sig vid hans sida då han dog på sjukhuset samma dag. Paret hade två barn.

(Kollegor försöker släpa Bill Latch i säkerhet efter att han blivit skjuten)

Förutom de två reportrarna dödades också en regeringssoldat och en kvinna vars taxi träffades av en kula/granat från en av kuppmakarnas stridsvagnar. Det totala antalet dödsoffer och skadade i kuppförsöket varierar i olika källor. Jag har sett 4-7 döda och minst 59 skadade. En källa säger fem döda; en civil kvinna, två soldater och de två utländska nyhetsreportrarna.

Prem skyndade sig tillbaka från Jakarta och var hemma igen redan på måndagseftermiddagen. Han besökte omedelbart kungen, som också hade återvänt till Bangkok. Arthit kom hem igen på tisdagen. Återigen förklarades det att ungturkarna ensamma stod bakom det misslyckade kuppförsöket. Det blev dock snart uppenbart att fler hade deltagit i förberedelserna.

Prem såg till att ett 40-tal personer arresterades och åtalades, men i domstolen blev det uppenbart att det fanns starka krafter som inte ville att sanningen skulle offentliggöras. Ett huvudvittne, som tröttnade på advokaternas frågor, hotade plötsligt att avslöja allt om han tvingades fortsätta svara på frågor!

Bland de som arresterades för delaktighet i kuppen fanns Kriangsak Chamanan, som var ledare för National Democrat Party, den tidigare överbefälhavaren general Serm Na Nakorn, general Yos Thephasdin na Ayutthaya, flygvapengeneralen Krasae Intharat กระแสร์ อินทรัตน์ och flygvapengeneralen Arun Promthep (Arun Phromthep) อรุณ พร้อมเทพ.

(Yos Thephasdin na Ayutthaya)

(Krasae Intharathat)

(Arun Promthep)

Manoon tilläts gå i exil som del av en överenskommelse för att undvika ytterligare blodspillan. Enligt den biträdande försvarsministern Paniang Kantarat (Phaniang Kantarat) พะเนียง กานตรัตน์ (1 april 1921-7 juli 1990) flög han först till Singapore. Tidningarna rapporterade på tisdagen att Manoon och Manas hade följts till flygplatsen av höga militärofficerare. Man trodde också att Manas var på väg till Burma. Manoon skulle senare dyka upp i Västtyskland (Prathet Yoermani Tawan Tok) ประเทศเยอรมนีตะวันตก.

Arthit blev nu ersatt av general Chavalit Yongchaiyudh som chef för de väpnade styrkorna. Den tidigare omtalade Prachak Sawangchit deltog även i detta kuppförsök efter att ha återvänt från sin exil. Han fick trots detta fortsätta sin politiska karriär.

Onsdagen den 10 september 2003 rapporterades det att Prachak begått självmord i Bangkok, två dagar innan han skulle ha fyllt 66 år, genom att skjuta sig i huvudet med en pistol. Han hade också tillhört den mäktiga grupp aktiva thailändska arméofficerare som kallades för ungturkarna och han hade stridserfarenhet från krigen i Indokina.