Den 17 augusti 1976 återvände fältmarskalk Praphas Charusathien från Taiwan, via Singapore, där han hade levt som landsflyktig efter att ha blivit störtad 1973 tillsammans med Thanom och Narong Kittikachorn. Praphas hävdade att han hade kommit hem för att få medicinsk behandling. Han ska ha lyckats ta sig in i landet med hjälp av militära kontakter genom att åberopa hjärtproblem.

Omkring 20 000 studenter demonstrerade i fyra dagar och drabbade till sist samman med Red Gaurs och Nawaphon, vilket krävde fyra dödsoffer. Praphas träffade därefter kungen och reste kort tid därefter återigen utomlands. Då Praphas återigen hade lämnat Thailand började Thanoms fru förhandla med regeringen om att hennes man skulle få återvända till sitt hemland. Då man fruktade mer oroligheter tvekade man först.

I september visade det sig ändå att Seni hade beslutat att den hatade ex-diktatorn Thanom skulle få tillstånd att återvända hem från Singapore. Detta för att bli munk i Wat Bowonniwet i Bangkok vilket var samma kloster som hade varit Mongkuts högkvarter och där kung Bhumibol också hade varit munk.

Biträdande inrikesminister Samak Sundaravej ska därefter ha rest till Singapore och berättat för Thanom att han hade kungahusets stöd att återvända. Den 19 september återvände därför Thanom till Thailand och klev ur flygplanet i munkkläder. Med militär eskort åkte Thanom därefter direkt till Wat Bowonniwet där han ordinerades som munk.

Enligt Handley fick Thanom en privat ordination vilket var i strid med sangha-reglerna, då en ordination normalt måste vara offentlig. Det fanns kanske en rädsla för att någon då hade kunnat ifrågasätta ordinationen. Wat Bowonniwet bevakades dag och natt av en kedja av Red Gaurs.

De vänsterorienterade universitetsstudenterna blev rasande över detta mottagande av den man som varit ansvarig för våldsdåden 1973. Thanoms hemkomst hälsades emellertid med glädje av högerkrafterna. Seni och hans regim försökte därför förmå Thanom att lämna landet igen innan det skulle utbryta allvarliga oroligheter. Kungaparet som befunnit sig i södra Thailand då Thanom återvände hem reste snabbt tillbaka till Bangkok och besökte faktiskt Thanom i templet, vilket gav honom ett slags indirekt erkännande.

Den 22 september kom uppretade medlemmar från Demokratiska partiet och oppositionen i representanthuset överens om att rösta för att Thanom återigen skulle tvingas lämna landet. Då förklarade Samak för regeringen att kungen och drottningen faktiskt hade godkänt hans återkomst. Seni lämnade nu in sin avskedsansökan, som parlamentet dock avslog och Seni försökte därefter samla ihop en arbetsduglig regering.

För att förstå fortsatta händelser måste jag berätta följande; Den 25 september hade två aktivister, som satte upp plakat som var emot Thanom, blivit ihjälslagna och hängda från en mur i Nakhon Pathom. En annan källa daterar händelsen till den 24 september och säger att poliser hade varit inblandade.

Den 30 september demonstrerade 10 000 studenter tillsammans med arbetare vid Sanam Luang. Det blev en fredlig demonstration och det blev även en demonstration den 3 oktober. Studenterna förklarade att de bildat en enad front och att de tänkte bojkotta sina föreläsningar och strejka intill Thanom lämnat landet. Här säger Handley att kronprins Vajiralongkorn lämnade sin militära träning i Australien och flög tillbaka till Bangkok. Han ska ha kommit hem i militäruniform och åkte direkt till Wat Bowonniwet för att visa sin respekt för Thanom.

Vänstern och högern demonstrerade på olika platser och det var i början få sammandrabbningar. Den 4 oktober utförde studenterna inne på Thammasatuniversitetets muromgärdade campusområde en dramatisering av de ovan nämnda hängningarna i Nakhon Pathom. Medvetet eller omedvetet liknade dockan man hängde kronprins Vajiralongkorn. En annan källa säger att det handlade om en skådespelare som var lik kronprinsen!? Hur som helst skulle detta bli den tändande gnistan till det tragiska som nu skulle inträffa.

Den 5 oktober gjorde Seni sig av med Samak och andra högerministrar från sin regering, Svaret på detta blev att Chart Thai (Thai Nation Party) och Samak mobiliserade Village Scouts i en stor demonstration. Demonstranterna krävde att tre ministrar från Demokratiska partiet också skulle tvingas lämna regeringen, då de påstods vara kommunister.

Samma dag som Seni kämpade för att installera sin nya regering publicerade högertidningen Dao Siam (Dao Sayam) ดาวสยาม och flera andra Bangkoktidningar ett fotografi på den ovan omtalade låtsashängningen. Rasande deklarerade Dao Siam att studenterna medvetet hängt en docka föreställande kronprinsen. Det finns de som senare hävdade att fotografiet hade manipulerats för att bättre likna prinsen.

På armékontrollerade radiostationer anklagades nu studenterna för majestätsbrott och Village Scouts och Nawaphon uppmanades att demonstrera och attackera studenterna för att de förolämpat monarkin. Bland de hetsande fanns den tidigare omtalade Utharn Sanidwongse na Ayutthaya.

Radiostationerna påstod att studenterna planerade att attackera både palatset och Wat Bowonniwet. ‘‘Döda dem,’’ uppmanade hallåmännen i radio, ‘‘döda kommunisterna.’’ Med Village Scouts, Red Gaurs och Nawaphon på plats i Bangkok för att protestera mot Senis nya kabinett var stämningen ytterst laddad. Då kvällen kom den 5 oktober hade omkring 4 000 från högergrupperna samlats vid Thammasatuniversitetet. Det handlade om Village Scouts, Red Gaurs, lokal polis och kommandotrupper från gränspolisen (BPP) som flugits in från Camp Naresuan i Hua Hin med helikopter.

Just före gryningen den 6 oktober 1976, som blivit en dag som många thailändare helt enkelt minns som händelsen den 6 oktober (Hetkan 6 Tula) เหตุการณ์ 6 ตุลา, började högergrupperna utanför Thammasatuniversitetet att skjuta in på Thammasats campusområde. Man använde automatkarbiner, pistoler, granatkastare och även grovkalibriga skjutvapen.

Studenterna hindrades från att lämna campusområdet och deras sårade kamrater tilläts inte heller att komma ut för att få sjukvård. Studenterna bad nu om eldupphör. De studenter som deltagit i låtsashängningen hade redan överlämnat sig till Seni vid hans kontor. När en student kom ut från universitetsområdet för att överge sig blev han skjuten och dödad.

Bangkoks polischef gav nu tillstånd till fri eldgivning och universitetets campusområde stormades av kungens gränspolistrupper (BPP) i främsta ledet. Med alla utgångar blockerade blev resultatet ett fruktansvärt blodbad. Studenter som försökte fly genom att hoppa ner i Chaophrayafloden blev beskjutna av marina fartyg. Andra som givit upp och lagt sig framstupa på marken slets upp och misshandlades, många så svårt att de dog.

Några studenter blev hängda i en park inte långt från universitetet och liken blev skändade med slag och sparkar. Högerextremister drog sedan genom universitetsområdet där liken plundrades och några lik hällde man bensin över och tände på. Det finns källor som påstår att studenter ska ha blivit brända levande. Kvinnliga studenter påstås ha blivit våldtagna både levande och döda av polisen och Red Gaurs. Våldsamheterna ska ha pågått i mer än fyra timmar.

(6 oktober 1976)

Ohyggligheterna upphörde först då det kom ett kraftigt eftermiddagsregn, men det var inte helt över ännu. Tiotusentals Village Scouts hade nu kommit till Bangkok och en källa talar om 30 000 som anlänt med bussar. De samlades vid statyn av kung Chulalongkorn nära parlamentet vid Royal Turf Club, där de skanderade "Döda kommunisterna, döda de tre vänsterministrarna, försvara nationen, religionen, monarkin.”

(Döda efter massakern den 6 oktober)

Militären och polisen förde bort de cirka 1 300 studenterna som hade övergivit sig till interneringsläger och parker. Enligt vänstergrupper arresterades tusentals personer och hölls i förvar utan rättegång. Ännu i dag har vi få detaljer om hur och varför händelserna i oktober utvecklade sig som de gjorde. Mycket av det som hände hålls fortfarande hemligt av de inblandade parterna. Officiellt dog 46 personer och 167 skadades medan sammanlagt 3 000 personer arresterades. Många överlevande hävdar att antalet dödade uppgick till mer än 100 och vänsterfolk hävdade senare att 300 hade dödats.

Den nya regimen rättfärdigade först attacken genom att påstå att de hade skyddat monarkin och landet från en revolt som stöddes av Vietnam och som hade startat på Thammasatuniversitetet. De visade bilder på en död kropp från universitetet på TV och hävdade att det var en vietnamesisk gerillasoldat. Militären påstod också att de hade blivit beskjutna inifrån universitetet. Det skulle senare visa sig att båda påståendena var falska.