Grottmålningarna i Pha Taems nationalpark (Utthayan Haeng Chat Pha Taem) อุทยานแห่งชาติผาแต้ม anses vara 3000 eller 4 000 år gamla beroende på källan. Konstnärerna härstammade förmodligen från de tidiga invånarna i Ban Chiang. Pha Taem ligger i distriktet Khong Chiam โขงเจียม i provinsen Ubon Ratchathani.

(Klippmålningar i Pha Taem)

(Distriktet Khong Chiam i provinsen Ubon Ratchathani)

Två andra fyndplatser som brukar nämnas tillsammans är Ban Na Di บ้านนาดี och Non Nok Thas fornminnesområde (Laeng Boran Nakhadi Non Nok Tha) แหล่งโบราณคดีโนนนกทา, som ligger i kommunen Kut That กุดธาตุ i det nuvarande distriktet Nong Na Kham หนองนาคำ i provinsen Khon Kaen ขอนแก่น. Det var återigen Chester F. Gorman som upptäckte dessa platser då han undersökte fornlämningar i Isan 1963-1964.

(Provinsen Khon Kaen)

(Distriktet Nong Na Kham i provinsen Khon Kaen)

Området var bebott omkring 1 500 år före vår tideräkning och här framställdes bronsföremål från 500 före vår tideräkning. Från 100 före vår tideräkning framställdes också järnföremål här.

Vidare utgrävningar vid Non Nok Tha 1966 och 1968 visade att det handlade om en av de största förhistoriska gravplatserna i regionen med 115 gravar. Platsen var bebodd av tidiga jordbrukare redan från yngre stenåldern fram till bronsåldern. Gravarna från bronsåldern är daterade till omkring 900-600 före vår tideräkning. Bland bronsföremålen som man hittat finns yxhuvuden, spjutspetsar, pilspetsar och armband.

(Grav i Non Nok Tha)

Förutom de ovan nämnda fynden har man också hittat 3 500-4 000 år gammal keramik och olika stenredskap. Att man tidigt odlade ris bevisas av upptäckten av risskal i en behållare och man födde också upp djur i samband med jordbruket.

Det kan vara bra att veta att den yngre stenåldern (neolitikum) i Sydostasien började för omkring 11 500 år sedan och att bronsåldern här började 2100 före vår tideräkning och varade fram till 200-talet.

I byn Ban Non Wat บ้านโนนวัด ligger Ban Non Wats fornminnesområde (Laeng Boran Nakhadi Ban Non Wat) แหล่งโบราณคดีบ้านโนนวัด. Ban Non Wat ligger i distriktet Non Sung โนนสูง i provinsen Nakhon Ratchasima nära staden Phimai พิมาย. Här har man hållit på med utgrävningar sedan 2002 och här har man bland annat funnit 640 gravar. Platsen har varit bebodd under yngre stenåldern, bronsåldern och järnåldern, men den moderna byn Ban Non Wat ligger i dag närmare floden Mun (Maenam Mun) แม่น้ำมูล än den ursprungliga bosättningen. Mun är en biflod till Mekongfloden.

(Distriktet Non Sung i provinsen Nakhon Ratchasima)

(Grav i Ban Non Wat)

(Floden Mun)

I distriktet Ban Phue บ้านผือ i provinsen Udon Thani อุดรธานี finns Phu Phra Bats historiska park (Utthayan Prawattisat Phu Phra Bat) อุทยานประวัติศาสตร์ภูพระบาท. I denna park finns grottmålningar från omkring 4 000 före vår tideräkning.

(Distriktet Ban Phue i provinsen Udon Thani)

I byn Ban Prasat บ้านปราสาท ligger Ban Prasats fornminnesområde (Laeng Boran Nakhadi Ban Prasat) แหล่งโบราณคดีบ้านปราสาท, som blev det andra arkeologiområdet som anlagts som ett utomhusmuséum i Thailand. Det första var det ovan nämnda Ban Chiang. Byn Ban Prasat, som än i dag är bebodd, ligger i distriktet Non Sung i provinsen Nakhon Ratchasima.

Utgrävningar gjordes här 1991 av Fine Arts Department och man fann sammanlagt 60 gravar med skelett och offergåvor. De äldsta gravarna stammar från bronsåldern omkring 1 000 före vår tideräkning och de yngsta från järnåldern omkring 500 före vår tideräkning. En del av de döda hade begravts med keramikkärl och smycken, såsom snäckskal och armringar av marmor (hin on) หินอ่อน.

Fynden från Ban Prasats fornminnesområde visar att det bodde folk i området redan under förhistorisk tid. Det finns också bevis på bosättningar under Dvaravatiperioden (500-1000-talet) och khmerperioden (1100-1300-talet). Det finns tre öppna utgrävningar, med några hundra meters mellanrum, som är öppna för allmänheten.

Dvaravatiperioden kommer jag berätta mer om längre fram i avsnittet ”Sydostasien före och under taifolkens ankomst”, artikeln ”Dvaravati”.