Den 20 oktober 1958 kände Sarit Thanarat sig åter stark nog att överta makten. Han hade flugit hem från England i all hemlighet och klockan 23.15 proklamerade Sarit att en revolution hade genomförts med stöd av armén, flottan, flygvapnet samt en del civila. Sarits kupp kallas ibland för "kuppen mot sig själv." Sarit höll ett radiotal där han sade att landet var hotat både inifrån och utifrån av kommunistisk infiltration. Regeringen avsattes, nationalförsamlingen upplöstes, författningen avskaffades, samtliga politiska partier förbjöds, politiska ledare varnades och det infördes undantagstillstånd.

Samtidigt med kuppen befann sig den tidigare omtalade Kulap Saipradit i Sovjetunionen, där han och andra siamesiska författare deltog i en konferens med författare från Asien och Afrika. De thailändska deltagare som valde att åka hem blev alla gripna vid sin hemkomst. Kulap själv valde att gå i exil i Kina. Jag har berättat mer utförligt om Kulap i ”Bangkok, Rama I-Rama VII,” avsnittet ”De sista enväldiga kungarna,” artikeln ”Kulap Saipradit.”

Kulap Saipradit blev sedan något av en symbol för demokratirörelsen i exil tillsammans med Pridi Banomyong. Senare i livet gifte sig Kulaps son Suraphan Saipradit med Pridi Banomyongs och Phoonsuks dotter Wanee (Wani) วาณี (16 juli 1941-31 oktober 2018). Suraphan Saipradit dog av cancer den 28 juli 2011, 72 år gammal. Wanee Saipradit วาณี สายประดิษฐ์ blev 77 år gammal.

Mer än 100 regeringskritiker arresterades och bland dem fanns den tidigare omtalade Chit Phumisak som hade besökt Kina och pressfriheten inskränktes drastiskt. En rad tidningar stängdes och i flera månader jagade polisen vänstergrupper som hade kritiserat korruptionen i landet, och som dessutom hade gett uttryck för neutralistiska tankar, vilket ansågs vara ännu farligare.

Den stora centrala fackföreningen, vars medlemmar till största delen bestod av kineser förbjöds och ett nytt regeringskontrollerat förbund bildades. Studentkommittéerna upplöstes och socialdemokraternas ledare Thep Chotinuchit, vars väsentligaste politiska stöd hade varit det fattiga nordöstra Thailand, arresterades. Thep var den mest framträdande av de thailändska neutralisterna och han motarbetade Thailands allians med väst.

Thailand regerades nu genom dekret från revolutionsrådet (Khana Patiwat) คณะปฏิวัติ och Sarit bildade ett nytt parti som fick namnet Revolutionspartiet (Phak Patiwat) พรรคปฏิวัติ.

Phayom Chulanont hade återvänt hem från sin exil i Kina inför valen i februari 1957 och blev som vänsterman invald i parlamentet. När Sarit Thanarat tog makten sade Phayom farväl till sin familj och gick under jorden. Han blev nu känd som kamrat Too Khamtan (Sahai Tu Khamtan) สหายตู้คำตัน.

Den 28 januari 1959 presenterades en ny tillfällig författning och den 9 februari tillträdde Sarit som premiärminister. Den 23 februari genomgick han en allvarlig operation i Bangkok utförd av amerikanska kirurger. Sarit hade nu återvänt till Phibuns politik från 1952-1954 och slog hårt ner på all opposition mot hans utrikespolitik.

Tidigt 1959 hämtade Sarit hem den thailändske USA-ambassadören Thanat Khoman och utnämnde honom till utrikesminister. Han kom att representera en frisk fläkt i den thailändska utrikespolitiken då han stod politiskt nära andra regimer i Sydostasien. Han hade utnämnts för att föra en politik som kunde ta udden av anklagelserna om att Thailand var en satellitstat till USA, vilket vissa neutrala länder hade hävdat.

Även Luang Wichit hade återvänt hem och fått en plats i regeringen och blivit en av Sarits närmaste medarbetare och rådgivare.