Ayutthaya - Ayutthayas fall
Krig mellan Siam och Dai Viet (Vietnam) 1771-1773

Det kan vara intressant att veta att kriget mellan Siam och Dai Viet (Vietnam), som började 1771, kallas för Songkhram Sayam-Wiatnam pho so 2314 สงครามสยาม-เวียดนาม พ.ศ. 2314 i den thailändska historien.

Siamesernas fortsatta krig mot vietnameserna gick inte så bra i början, men detta skulle ändra sig under 1771 då kung Taksin fick för sig att han skulle erövra Kambodja för Ang Nons räkning och få fatt på Ayutthaya-prinsarna Sri Sang och Chui från Ban Phlu Luang-dynastin.

I slutet av 1771 besegrade en förenad siamesisk-kambodjansk armé en vietnamesisk armé inne i Kambodja och en stor flottstyrka under befäl av Taksin lämnade Thonburi den 3 november 1771 och anlände till Banteay Meas och staden Ha Tien den 14 november. Staden var endast befäst med en träpallisad och då man förlorat många män under den tidigare omtalade attacken mot Chanthaburi 1769 kunde man därför inte uppbringa mer än 1 000 man till stadens försvar.

En källa säger att Taksins flotta bestod av 200 krigsfartyg samt 200 andra fartyg eller båtar och 15 000 man. Han hade seglat till Ha Tien tillsammans med Phraya Phiphit (Chen Lian), som nu kallades för amiral, och en annan kines med titeln Phraya Phichai Aisawan (Yang Jinzong eller Yang Chinchong) พระยาพิชัยไอศวรรย์ (หยางจิ้นจง).

Jag har tidigare nämnt att det blir litet oklart här beroende på källan då en del av källorna uppenbart blandar ihop de båda städerna Banteay Meas och Ha Tien. Banteay Meas är nämligen också det distrikt eller område där båda städerna ligger.

Ha Tiens guvernör Mac Thien Tu hade förgäves vädjat om hjälp av Nguyen Phuc Thuan från Nguyenklanen. Siameserna placerade därefter kanoner på en höjd nära Ha Tien varifrån man kunde skjuta in i staden. Man lyckades också träffa en ammunitionsdepå som exploderade och skapade kaos. Därefter genomförde man ett framgångsrikt anfall på den eldhärjade staden som föll den 17 november 1771.

Själv hade Mac Thien Tu lyckats fly från Ha Tien till staden Chau Doc (Choeo Dok) เจิวด๊ก, som i dag ligger i den vietnamesiska provinsen An Giang. Innan Ha Tien föll hann vietnameserna fördärva den ytterligare, efter att staden hade återuppbyggts som ett kinesdominerat handelscentrum efter 1717. Se även den tidigare artikeln "Kung Thai Sa (1709-1733).”

Två av Mac Thien Tus söner hade förgäves försökt sig på ett motangrepp mot både landstyrkan och flottan, men de tvingades båda fly tillsammans med en tredje bror till provinsen Kien Giang.

Dagen efter Ha Tiens fall begav sig Taksin till Mac Thien Tus tidigare residens och han lät sina soldater plundra staden. I samband med detta lyckades han fånga in en dotter och en hustru till Mac Thien Tu.

En källa säger att Phraya Phiphit (Chen Lian) hade fått som uppdrag att inta Kampong Som och efter Ha Tiens fall utsågs han till ny guvernör här med titelnamnet Phraya Rachasetthi. Det var nu som Phraya Phiphit fick smeknamnet Phraya Rachasetthi Chin eller ”den kinesiske guvernören”, medan den tidigare guvernören Mac Thien Tu fick smeknamnet Phraya Rachasetthi Yuan พระยาราชาเศรษฐีญวน eller ”den vietnamesiske guvernören.”

De siamesiske prinsen Chui och hans anhängare, som varit bosatta i Ha Tien, flydde också i en båt, men han blev tillfångatagen och hämtad tillbaka till Ha Tien. Det hade utfärdats en kunglig order om att Chui skulle torteras och hållas fängslad.

Phraya Yommarat (Thongduang) och hans landstyrka hade lämnat Thonburi den 17 oktober 1771 för att attackera Battambang. Därefter erövrades Pursat och han fortsatte mot Oudong. Mac Thien Tu hade skickat bud till kung Outey Reachea II om Ha Tiens fall och kungen valde då också att fly tillsammans med sin familj, den siamesiske prinsen Sri Sang och ett antal kambodjanska ämbetsmän.

Flykten gick till Ba Phnom i Prey Veng. Även vanligt folk i Kambodja blev panikslagna och många valde att följa kungens exempel och Phraya Yommarat (Thongduang) lyckades därefter inta Oudong.

Chaophraya Chakri (Mut) hade fått ett brev som berättade att vietnameserna tänkte hämta hem den flyende Outey Reachea II och Taksin gav därför order till Chaophraya Chakri (Mut), Phra Siharat Decho พระสีหราชเดโช och Phra Thai Nam พระท้ายน้ำ att försöka få fatt på den flyende kungen och dagen efter, den 20 november 1771, följde Taksin efter dem med sin egen 5 000 man starka flottstyrka.

I en del källor kallas Phra Siharat Decho i stället för Phraya Siharat Decho Chai พระยาสีหราชเดโชชัย. Fick han möjligen den högre titeln Phraya efter att Chao Phra Fang hade besegrats? Samma källa säger också att han fick titeln Phraya Phichai efter att den gamle Phraya Phichai upphöjts till Chaophraya Phichai Racha! Även Phra Thai Nam kan ha fått titelnamnet Phraya Thai Nam efter att Chao Phra Fang hade besegrats. Se även den tidigare artikeln ”Taksin förenar riket” i detta avsnitt.

Taksin anlände sedan till Phnom Penh den 27 november och efter en kortare utflykt där han och Chaophraya Chakri framgångsrikt hade attackerat flyende kambodjaner, som förskansat sig i ett läger, och tagit många fångar återvände Taksin till Phnom Penh. Dit anlände nu också Ang Non från Oudong som han senare återvände till.

Taksin beordrade Phraya Yommarat (Thongduang) och Phraya Kosa att stanna kvar i Kambodja för att hjälpa de kambodjanska ämbetsmännen tills situationen lugnat ner sig i landet. Taksin återvände därefter ännu en gång till Ha Tien dit han kom den 9 december 1771.

Den 24 december 1771 lämnade kung Taksin Banteay Meas (Ha Tien) och marscherade iväg med sin armé mot Thonburi. Med sig hem hade han ett stort antal krigsfångar och bland fångarna fanns familjemedlemmar till Mac Thien Tu, prins Chui samt den tidigare omtalade Phraya Chanthaburi (Chao Khrua Lan). Taksin var hemma i Thonburi igen den 13 januari 1772. Angående Phraya Chanthaburi så kan du läsa mera om honom i den tidigare artikeln ”Det splittrade Siam” i detta avsnitt.

Angående den tillfångatagna prins Chui så säger en källa att han senare dömdes till döden och avrättades. När han avrättades känner jag dock inte till. I februari 1772 dog även prins Sri Sang i Kambodja och de sista ättlingarna i Ban Phlu Luang-dynastin var därmed borta.

I Kambodja höll Nguyen Phuc Thuan på med att organisera flottstyrkor för att attackera och återerövra Ha Tien. I juli 1772, efter fem månaders förberedelser, började styrkorna röra sig mot Ha Tien. En armé kom via Mekongfloden, en annan armé kom från Rach Gia (Sak Sa) สักซ้า och Sadek ซาเด๊ก och en tredje armé kom via Bassacfloden. Enligt en källa bestod styrkan av 50 krigsfartyg och 1 000 man.

Då vietnameserna var framme vid Ha Tien visade det sig att guvernör Phraya Rachasetthi Chin var dåligt förberedd och hans thai-kinesiska trupper höll bara stånd i tre timmar innan staden föll. Phraya Rachasetthi Chin flydde till Kampot där Phraya Panglima พระยาปังลิมา var guvernör.

Uppenbart var Mac Thien Tu med under anfallet på Ha Tien. Före detta skall han ha levt i exil i staden Can Tho (Koen Thoe) เกิ่นเทอ i provinsen An Giang. Ovanstående händelse är också omtalad i den föregående artikeln “Phraya Rachasetthi (Chen Lian).”

I Kampot började Phraya Rachasetthi Chin omedelbart att planera för att återta Ha Tien och redan efter tre dagars förberedelser var han klar att agera. Han genomförde därefter en lyckad nattlig motattack mot Ha Tien och återtog faktiskt staden. Phraya Yommarat (Thongduang) i Oudong hade fått höra att Ha Tien hade gått förlorad och förberedde därför sin armé för att hjälpa Phraya Rachasetthi Chin. Men innan han kom i väg hade Phraya Rachasetthi Chin redan hunnit återta staden.

Vietnameserna skickade nu den kambodjanske adelsmannen, Okya Yommarat (Thui), som befälhavare för en 10 000 man stark armé, för att attackera Chaophraya Chakri (Mut) vid Piam Benjapan (Piam Benchaphan) เปียมเบญจพัน i provinsen Prey Veng. Men hur detta utvecklade sig känner jag inte till. Troligtvis drog sig siameserna tillbaka från Kambodja och tog med sig Ang Non.

Siam genomförde ännu en invasion av Kambodja 1772, med både en flottstyrka och en landstyrka som intog Phnom Penh. Då siameserna avancerade mot huvudstaden Banteay Pech (Banthai Phet) บันทายเพชร flydde den vietnamesiskt stödde regenten Outey Reachea II (Ang Ton) till Gia Dinh (Saigon).

Vietnameserna ockuperade sedan Rach Gia vid Thailandviken och en styrka seglade uppför Mekongfloden till Phnom Penh där de vann ett slag mot siameserna och återerövrade Phnom Penh. Rach Gia ligger i den nuvarande södra vietnamesiska provinsen Kien Giang. Vietnameserna återinsatte därefter Outey Reachea II (Ang Ton) på tronen. Vietnameserna hade nu kontroll över östra Kambodja, men Phraya Yommarat (Thongduang) valde ändå att stanna kvar i Oudong.

Siameserna hade med sig Ang Non till Kambodja under den militära kampanjen 1772, men efter de vietnamesiska framgångarna hade man tvingats retirera till Ha Tien. Här lämnade man kvar Ang Non med en militär styrka på 500 man. Ha Tiens tidigare vietnamesiske guvernör Mac Thien Tu återvände emellertid och attackerade Ha Tien vilket tvingade Ang Non att retirera till Kampot. Om Mac Thien Tu lyckades inta Ha Tien känner jag för närvarande inte till.

I Kampot rekryterade Ang Non sedan soldater från de närliggande provinserna för att fortsätta sin kamp om den kambodjanska tronen och vietnameserna drevs tillbaka ännu en gång 1773.

I februari 1773 beordrade därför Nguyen Phuc Thuan Mac Thien Tu att skicka en delegation till kung Taksin i Thonburi för att förhandla om en vapenvila. I samband med förhandlingarna släppte Taksin den tidigare omtalade dottern och hustrun till Mac Thien Tu. Samma år ingick vietnameserna en fredsöverenskommelse med kung Taksin där de avstod en del kambodjanskt område till Siam.

Kung Taksin menade att staden Ha Tien var svår att skydda och beordrade därför Phraya Rachasetthi Chin att dra tillbaka sin armé härifrån. Phraya Rachasetthi Chin tvingade därefter befolkningen i Ha Tien att gå ombord på ett antal större och mindre fartyg för vidare transport till Thonburi, enligt ett kungligt dekret.

Ha Tien förlorade nu sin ekonomiska och politiska makt i de östra kustprovinserna och Mac Thien Tu, den tidigare guvernören i Ha Tien, stannade kvar i Can Tho efter krigets slut och återvände aldrig mer till Ha Tien. Kambodjaner ersatte sedan gradvis kineserna i staden.

I mars 1773 fick även Phraya Yommarat också order om att återvända hem från Kambodja med sin armé. Phraya Yommarat tvångsförflyttade då omkring 10 000 kambodjaner till Thonburi. Vietnameserna drog sedan i sin tur också tillbaka sina styrkor från Kambodja 1773.

Den vietnamesiska Nguyenklanens många krig mot det svagare khmerriket och sedan mot det starkare Siam hade bidragit till att Nguyenklanens popularitet hade minskat. Detta trots att Nguyenhärskarna ofta hade vunnit sina strider och erövrat ny mark, vilket innebar möjligheter för fattiga vietnameser utan mark att bosätta sig i de nyligen erövrade områdena och få ett bättre liv.

Det ovanstående vietnamesiska nederlaget vid Ha Tien blev därför en bidragande orsak till det som kallats Tay Son-upproret (Kabot Tai Soen) กบฏไตเซิน, som hade börjat 1771. Detta inbördeskrig i Dai Viet (Vietnam) försvårade naturligtvis vietnamesernas anspråk på laostaterna och Kambodja. Jag har valt att berätta om Tay Son-upproret längre fram i detta avsnitt.


Stavningsvarianter;

Yang Jinzong; Yang Chin-chong.

Chau Doc; Chao Dok เชาว์ด๊อก, Chaudoc, Chau-doc, Châu Đốc, Chau Duc, Choa Doc, Cho Dok โชฎก, Cho Dok โจดก, Moat Chrouk (khmer), Mort Chrouk, Mueang Cho Dok เมืองโจดก, Mueang Choeo Dok เมืองเจิวด๊ก.

Phraya Rachasetthi Yuan; Phraya Racha Setthi Yuan.

Rach Gia; Rạch Giá, Ratcha Khia ราชเคีย.

Can Tho; Cần Thơ, Mueang Koen Thoe เมืองเกิ่นเทอ.

Banteay Pech; Banteai-Pech, Bantéay-Péch, Banteay-Pech, Banthaiphet, Banthaiypetch, Péch, Phutthai Phet พุทไธเพชร.

Tay Son-upproret; Kabot Toei Soen กบฏเตยเซิน, Kabot Toei Soen กบฏเต็ยเซิน, Tai-son, Tây Sơn, Taysong, Toei Soen เต็ยเซิน.

Denna artikel senast uppdaterad: 2024-02-22, 15.45
Följ oss:
Som prenumerant på uppdateringar kommer du att få löpande information från thailandshistoria.se om nya artiklar och sektioner på vår hemsida, samt annan thairelaterad information som kan vara intressant från utomstående källor.

I våra utskick finns länkar du enkelt klickar på för att avsluta prenumerationen på uppdateringar på thailandshistoria.se.

Genom att klicka på "Prenumerera" accepteras dessa villkor och prenumeration till
påbörjas.