Det kan vara intressant att veta att kriget mellan Siam och Dai Viet (Vietnam), som började 1771, kallas för Songkhram Sayam-Wiatnam pho so 2314 สงครามสยาม-เวียดนาม พ.ศ. 2314 i den thailändska historien.

Siamesernas fortsatta krig mot vietnameserna gick inte så bra i början, men detta skulle ändra sig under 1771 då kung Taksin fick för sig att han skulle erövra Kambodja för Ang Nons räkning och få fatt på Ayutthaya-prinsarna Sri Sang och Chui från Ban Phlu Luang-dynastin.

I slutet av 1771 besegrade en förenad siamesisk-kambodjansk armé under ledning av Phraya Yommarat (Thongduang) en vietnamesisk armé inne i Kambodja. En stor flottstyrka under befäl av Taksin hade lämnat Thonburi den 3 november 1771. På sin väg mot Ha Tien hade man först landstigit vid Kampong Som (Sihanoukville) och Kampot innan man fortsatte till Banteay Meas och staden Ha Tien.

Den 14 november nådde man Ha Tien. Staden var endast befäst med en träpallisad och på grund av de stora förlusterna under attacken mot Chanthaburi 1769 kunde man bara mobilisera 1 000 man för stadens försvar.

En källa säger att Taksins flotta bestod av 200 krigsfartyg samt 200 andra fartyg eller båtar och 15 000 man. Men detta varierar i olika källor. En källa nämner en rad personer som deltog i denna marina expedition;

Källan nämner Phraya Phiphit (Chen Lian), alternativt Phraya Kosathibodi som nu kallas amiral, en kines med titeln Phraya Phichai Aisawan (Yang Jinzong eller Yang Chinchong) พระยาพิชัยไอศวรรย์ (หยาง จิ้นจง), Chaophraya Chakri (Mut), Phra Siharat Decho พระสีหราชเดโช, Phra Thai Nam พระท้ายน้ำ och Phraya Thipkosa พระยาทิพโกษา.

I en del källor kallas Phra Siharat Decho för Phraya Siharat Decho Chai พระยาสีหราชเดโชชัย. Fick han möjligen den högre titeln Phraya efter att Chao Phra Fang hade besegrats? Samma källa säger också att han fick överta titeln Phraya Phichai efter att den gamle Phraya Phichai upphöjts till Chaophraya Phichairacha 1771! Även Phra Thai Nam kan ha fått sitt titelnamn efter att Chao Phra Fang hade besegrats. Se även den tidigare artikeln ”Taksin förenar riket (Del 2)” i detta avsnitt.

Jag har tidigare nämnt att det blir lite oklart här beroende på källan då en del av källorna uppenbart blandar ihop de båda städerna Banteay Meas och Ha Tien. Banteay Meas är nämligen också det distrikt eller område där båda städerna ligger.

Ha Tiens guvernör Mac Thien Tu hade förgäves vädjat om hjälp av Nguyen Phuc Thuan (Ngian Fuk Thuan) เหงียน ฟุก ถ่วน (r. 1765-1777) från Nguyenklanen. Den unge regenten var född den 31 december 1754 och därmed bara 16 år gammal vid den här tiden. Siameserna placerade därefter kanoner på en höjd nära Ha Tien varifrån man kunde skjuta in i staden. Man lyckades också träffa en ammunitionsdepå som exploderade och skapade kaos. Därefter genomförde man ett framgångsrikt anfall på den eldhärjade staden som föll den 17 november 1771.

Själv hade Mac Thien Tu lyckats fly från Ha Tien till staden Chau Doc (Choeo Dok) เจิวด๊ก, som i dag ligger i den vietnamesiska provinsen An Giang. Innan Ha Tien föll hann vietnameserna förstöra den ytterligare, efter att staden hade återuppbyggts som ett kinesiskt dominerat handelscentrum efter 1717. Se även den tidigare artikeln "Mac Thien Tus bakgrund."

Två av Mac Thien Tus söner, Mac Tu Sung (Mac Tue Sung) หมักตื๊อซุง och Mac Tu Thang (Mak Tue Thang) หมักตื๊อถั๋ง, hade förgäves försökt sig på ett motangrepp mot både landstyrkan och flottan, men de tvingades båda fly tillsammans med en tredje bror vid namn Mac Tu Hoang (Mak Tue Hoang) หมักตื๊อฮว่าง till provinsen Kien Giang.

Dagen efter Ha Tiens fall begav sig Taksin till Mac Thien Tus tidigare residens och lät sina soldater plundra staden. I samband med detta lyckades han fånga in en dotter och en hustru till Mac Thien Tu.

Efter Ha Tiens fall utsågs Phraya Phiphit (Chen Lian) till ny guvernör över Ha Thien med titelnamnet Phraya Rachasetthi. Det var nu som Phraya Phiphit fick smeknamnet Phraya Rachasetthi Chin eller ”den kinesiske guvernören”, medan den tidigare guvernören Mac Thien Tu fick smeknamnet Phraya Rachasetthi Yuan พระยาราชาเศรษฐีญวน eller ”den vietnamesiske guvernören”.

Den siamesiske prinsen Chui och hans anhängare, som hade varit bosatta i Ha Tien, flydde också i en båt, men han blev tillfångatagen och hämtad tillbaka till Ha Tien. Det hade utfärdats en kunglig order om att Chui skulle torteras och hållas fängslad.

Phraya Yommarat (Thongduang) och hans landstyrka lämnade Thonburi den 17 oktober 1771 för att attackera Battambang. Därefter erövrades Pursat och han fortsatte mot Oudong. Enligt en av mina källor deltog faktiskt också landstyrkan i erövringen av Ha Tien.

Mac Thien Tu hade skickat bud till kung Outey Reachea II om Ha Tiens fall och kungen valde då också att fly tillsammans med sin familj, den siamesiske prinsen Sri Sang och ett antal kambodjanska ämbetsmän. Flykten gick till Ba Phnom i Prey Veng. Även vanligt folk i Kambodja blev panikslagna och många valde att följa kungens exempel och Phraya Yommarat (Thongduang) lyckades därefter inta Oudong.

Chaophraya Chakri (Mut) hade fått ett brev som berättade att vietnameserna tänkte hämta hem den flyende Outey Reachea II och Taksin gav därför order till Chaophraya Chakri (Mut), Phra Siharat Decho och Phra Thai Nam att försöka få tag på den flyende kungen och dagen efter, den 20 november 1771, följde Taksin efter dem med sin egen 5 000 man starka flottstyrka.

Taksin anlände till Phnom Penh den 27 november och under en kortare utflykt upptäckte Taksin och Chaophraya Chakri (Mut) ett befäst läger, som de flyende kambodjanerna hade byggt upp. Lägret låg vid Khlong Pak Krasa คลองปากกระสา, med det alternativa namnet Khlong Makkasa คลองมักกะสา, vid Ba Phnom. Ledaren för dessa flyktingar var en man känd som Okya Yommarat (Thui) ออกญายมราช (ทุย).

Taksin beordrade Chaophraya Chakri (Mut) att attackera lägret och den 29 november erövrades det och det togs många krigsfångar. Därefter återvände Taksin till Phnom Penh. Dit anlände nu också Ang Non från Oudong som han senare återvände till.

Taksin beordrade Phraya Yommarat (Thongduang) och Phraya Kosa att stanna kvar i Kambodja för att hjälpa de kambodjanska ämbetsmännen tills situationen lugnat ner sig i landet. Taksin återvände därefter ännu en gång till Ha Tien dit han kom den 9 december 1771.

I december 1771 hade Chaophraya Chakri (Mut) fortsatt med sin marina styrka på Bassacfloden mot Chau Doc. Men här tog det stopp för honom då han led ett allvarligt nederlag till en styrka ledd av den vietnamesiske kommendanten Tong Phuoc Hiep (?-1776) vid Chau Doc. Då inget avgörande skedde i kriget beordrade Taksin Chaophraya Chakri (Mut) att försvara en front vid Bassackfloden mot eventuella vietnamesiska attacker.

Den 24 december 1771 lämnade kung Taksin Banteay Meas (Ha Tien) och marscherade iväg med sin armé mot Thonburi. Med sig hem hade han ett stort antal krigsfångar och bland fångarna fanns familjemedlemmar till Mac Thien Tu, prins Chui samt den tidigare omtalade Phraya Chanthaburi (Chao Khrua Lan). Taksin var hemma i Thonburi igen den 13 januari 1772. Angående Phraya Chanthaburi så kan du läsa mer om honom i den tidigare artikeln ”Det splittrade Siam” i detta avsnitt.

Angående den tillfångatagna prins Chui så säger en källa att han senare dömdes till döden och avrättades. När han avrättades känner jag dock inte till. I februari 1772 dog även prins Sri Sang i Kambodja och de sista ättlingarna i Ban Phlu Luang-dynastin var därmed borta.

Siam genomförde ännu en invasion av Kambodja 1772, med både en flottstyrka och en landstyrka som intog Phnom Penh. Då siameserna avancerade mot huvudstaden Banteay Pech (Banthai Phet) บันทายเพชร flydde den vietnamesiskt stödde regenten Outey Reachea II (Ang Ton) till Gia Dinh (Saigon).

I Kambodja höll Nguyen Phuc Thuan på med att organisera vietnamesiska flottstyrkor för att attackera och återerövra Ha Tien och kasta ut siameserna från Kambodja. I juli 1772, efter fem månaders förberedelser, började styrkorna röra sig mot Ha Tien. En armé kom via Mekongfloden, en annan armé kom från Rach Gia (Sak Sa) สักซ้า och Sadek ซาเด๊ก och en tredje armé kom via Bassacfloden. Enligt en källa bestod styrkan av 50 krigsfartyg och 10 000 man.

Som ledare för denna militära expedition nämns den vietnamesiske kommendanten Nguyen Cuu Dam (Ngian Kio Dam) เหงียนกิ๋วด่าม och den tidigare nämnde kambodjanske kommendanten Okya Yommarat (Thui) ออกญายมราช (ทุย).

Vietnamesernas första mål var att attackera Chaophraya Chakri (Mut) vid Piam Benjapan (Piam Benchaphan) เปียมเบญจพัน i den moderna provinsen Prey Veng. Chaophraya Chakri (Mut) blev besegrad och vietnameserna fortsatte med att inta Phnom Penh. Detta fick Ang Non i Oudong att fly till Kampot.

Då vietnameserna var framme vid Ha Tien visade det sig att guvernör Phraya Rachasetthi Chin var dåligt förberedd och hans thai-kinesiska trupper höll bara stånd i tre timmar innan staden föll. Phraya Rachasetthi Chin flydde till Kampot där Phraya Panglima พระยาปังลิมา var guvernör.

Uppenbart var även Mac Thien Tu med under anfallet på Ha Tien. Före detta ska han ha levt i exil i staden Can Tho (Koen Thoe) เกิ่นเทอ i provinsen An Giang. Ovanstående händelse är också nämnd i den föregående artikeln “Phraya Rachasetthi (Chen Lian).”

I Kampot började Phraya Rachasetthi Chin omedelbart att planera för att återta Ha Tien och redan efter tre dagars förberedelser var han klar att agera. Han genomförde därefter en lyckad nattlig motattack mot Ha Tien och återtog faktiskt staden. Phraya Yommarat (Thongduang) i Oudong hade fått höra att Ha Tien hade gått förlorad och förberedde därför sin armé för att hjälpa Phraya Rachasetthi Chin. Men innan han kom i väg hade Phraya Rachasetthi Chin redan hunnit återta staden.

Vietnameserna ockuperade sedan Rach Gia vid Thailandviken och en styrka seglade uppför Mekongfloden till Phnom Penh där de vann ett slag mot siameserna och återerövrade Phnom Penh. Rach Gia ligger i den nuvarande södra vietnamesiska provinsen Kien Giang. Vietnameserna återinsatte därefter Outey Reachea II (Ang Ton) på tronen. Vietnameserna hade nu kontroll över östra Kambodja, men Phraya Yommarat (Thongduang) valde ändå att stanna kvar i Oudong.

I ärlighetens namn har jag inte riktigt koll på den kronologiska ordningen på de händelser jag berättar om i denna artikel. Det är dessutom möjligt att det därmed har smugit sig in en del felaktigheter i texten och att samma händelse kanske blir berättad på fler än ett ställe i texten. Detta ska jag försöka förbättra så fort jag kan.

Siameserna hade tagit med sig Ang Non till Kambodja under den militära kampanjen 1772, men efter de vietnamesiska framgångarna hade de tvingats retirera till Ha Tien. Här lämnade de kvar Ang Non med en militär styrka på 500 man. Ha Tiens tidigare vietnamesiske guvernör Mac Thien Tu återvände emellertid och attackerade Ha Tien vilket tvingade Ang Non att retirera till Kampot. Det verkar däremot inte som om Mac Thien Tu lyckades inta Ha Tien ännu en gång.

I Kampot rekryterade Ang Non sedan soldater från de närliggande provinserna för att fortsätta sin kamp om den kambodjanska tronen och enligt mina källor drevs vietnameserna tillbaka ännu en gång 1773.

I februari 1773 beordrade Nguyen Phuc Thuan Mac Thien Tu att skicka en delegation till kung Taksin i Thonburi för att förhandla om en vapenvila. I samband med förhandlingarna släppte Taksin den tidigare omtalade dottern och hustrun till Mac Thien Tu. Samma år ingick vietnameserna en fredsöverenskommelse med kung Taksin där de avstod en del kambodjanskt område till Siam.

Kung Taksin menade att staden Ha Tien var alltför svår att skydda och beordrade därför Phraya Rachasetthi Chin att dra tillbaka sin armé härifrån. Phraya Rachasetthi Chin tvingade därefter befolkningen i Ha Tien att gå ombord på ett antal större och mindre fartyg för vidare transport till Thonburi, enligt ett kungligt dekret.

Ha Tien förlorade nu sin ekonomiska och politiska makt i de östra kustprovinserna och Mac Thien Tu, den tidigare guvernören i Ha Tien, stannade kvar i Can Tho efter krigets slut och återvände aldrig mer till Ha Tien. Kambodjaner ersatte sedan gradvis kineserna i staden.

I mars 1773 fick även Phraya Yommarat också order om att återvända hem från Kambodja med sin armé och samma år beordrades även Chaophraya Chakri (Mut) att dra sig tillbaka. Phraya Yommarat tvångsförflyttade då omkring 10 000 kambodjaner till Thonburi. Vietnameserna drog sedan i sin tur också tillbaka sina styrkor från Kambodja 1773.

Den vietnamesiska Nguyenklanens många krig mot det svagare khmerriket och sedan mot det starkare Siam hade bidragit till att Nguyenklanens popularitet hade minskat. Detta trots att Nguyenhärskarna ofta hade vunnit sina strider och erövrat ny mark, vilket innebar möjligheter för fattiga vietnameser utan mark att bosätta sig i de nyligen erövrade områdena och få ett bättre liv.

Det ovanstående vietnamesiska nederlaget vid Ha Tien 1771 blev därför en bidragande orsak till det som kallats Tay Son-upproret (Kabot Tai Soen) กบฏไตเซิน, som också började samma år. Detta inbördeskrig i Dai Viet (Vietnam) försvårade naturligtvis vietnamesernas anspråk på laostaterna och Kambodja. Jag har valt att berätta om Tay Son-upproret längre fram i detta avsnitt.