Ayutthaya - Ayutthayas fall
Taksin förenar riket

Efter att kung Taksin hade etablerat sig i sin nya huvudstad i Thonburi (se nästa artikel), fortsatte han 1768 sina försök att återupprätta det gamla siamesiska riket. Först var han tvungen att besegra sina fyra stora rivaler.

Det började med ett misslyckat anfall mot guvernören i Phitsanulok i maj 1768, men i slutet av 1768 var Taksin och hans vapenbröder mera framgångsrika och besegrade Chao Phimai som var en av hans fyra rivaler. Chao Phimai försökte fly till Vientiane med sin familj, men han fångades in vid Nakhon Ratchasima av en man med titelnamnet Khun Chana ขุนชนะ.

Chao Phimai fördes därefter till Taksin där han skall ha vägrat att svära trohet till kung Taksin och blev därför avrättad. Förmodligen genom halshuggning. Efter denna kampanj lär Bunma (Luang Ratchasaneha) ha fått den högre titeln Phraya Anuchit Racha พระยาอนุชิตราชา.

Två år efter Taksins kröning inleddes ett krig mot Dai Viet (Vietnam) beroende på den vietnamesiska kontrollen över Kambodja. En siamesisk armé attackerade och annekterade därefter Battambang och Siem Reap. Du kan läsa mera om detta litet längre fram i artikeln "Kampen mot det vietnamesiska inflytandet i Kambodja."

Senare under 1769 skickade kung Taksin en armé för att kuva Chaophraya Nakhon i Nakhon Si Thammarat. Generalerna Chaophraya Chakri (Mut), Phraya Yommarat (Thongduang), Phraya Phetchaburi (som var ny guvernör då den gamle hade dött 1766) och en man med titeln Phraya Si Phiphat พระยาศรีพิพัฒน์ var befälhavare för landstyrkorna. Kung Taksin ledde själv en flottstyrka på 10 000 man som lämnade Thonburi i augusti 1769.

Chaophraya Nakhon (Nu) skickade iväg en egen armé för att möta armén från Thonburi vid Tha Mak ท่าหมาก. Chaophraya Nakhon vann detta slag och generalerna Phraya Phetchaburi och Phraya Si Phiphat dödades under striderna. Phraya Yommarat (Thongduang) marscherade därefter mot staden Nakhon Si Thammarat.

Efter att Thonburis trupper hade vunnit ett slag kallat slaget vid Tha Pho (Kan Rop Thi Tha Pho) การรบที่ท่าโพ, norr om Nakhon Si Thammarat, flydde Chaophraya Nakhon (Nu) först till Songkhla och sedan till Pattani med sin familj. Den 21 september 1769 kunde kung Taksin sedan marschera in i staden Nakhon Si Thammarat.

Taksin beordrade nu Chaophraya Chakri (Mut) och Phraya Phichai att försöka få fatt på Chaophraya Nakhon (Nu). Chaophraya Chakri (Mut) skrev då ett brev till sultan Muhammad สุลต่านมูฮัมหมัด (r. 1771-1785), som var regent i Pattani, där han begärde att Chaophraya Nakhon (Nu) och övriga flyktingar från Nakhon Si Thammarat skulle utlämnas till Thonburistyrkorna. Detta gick sultanen också med på och överlämnade därefter Chaophraya Nakhon (Nu) till Chaophraya Chakri (Mut).

Thonburis adelsmän diskuterade sedan om Chaophraya Nakhon (Nu) skulle dömas till döden, men kung Taksin motsatte sig detta och Chaophraya Nakhon (Nu) och hans familj fördes i stället till Thonburi i mars 1770 där han sedan skulle bo de kommande sju åren. Taksin hade nu besegrat två av sina fyra rivaler.

Taksin utnämnde sitt barnbarn prins Nara Suriyawong เจ้านราสุริยวงศ์ (?-1776) till ny guvernör i Nakhon Si Thammarat och därmed var Nakhon Si Thammarat snart en integrerad del av Thonbuririket. Då prinsen dog 1776 förläts Chaophraya Nakhon (Nu) och återinsattes faktiskt som guvernör eller kung i Nakhon Si Thammarat den 15 september 1776, med titeln Phra Chao Nakhon Si Thammarat พระเจ้านครศรีธรรมราช. Taksins vapenbröder Thongduang och hans bror Bunma (Phraya Anuchit Racha) skulle emellertid ofta få bege sig söderut för att hålla ordning på honom.

En av mina källor säger också att Taksin gjorde ett misslyckat försök att återfå kontrollen över Chiang Mai 1769.

1769 eller 1770 hade de siamesiska städerna Trat och Chanthaburi attackerats av vietnamesiska styrkor. Taksin svarade med att invadera Kambodja. Detta är beskrivet mera i detalj i artikeln "Kampen mot det vietnamesiska inflytandet i Kambodja” längre fram i detta avsnitt.

1770 fick kung Taksin höra från Uthai Thani och Chai Nat att Chao Phra Fangs uppförande blivit allt mer oförutsägbart och omoraliskt. Han var fortfarande klädd som en munk, men hans munkkollegor som var militära befälhavare hade börjat råna folk på ris, fisk och annan mat ända ner till Uthai Thani och Chai Nat.

Trupprörelserna vid Uthai Thani och Chai Nat kunde tyda på att Chao Phra Fang förberedde ett anfall på Thonburi och det var nu dags att göra något åt detta. Kung Taksin beordrade därför att rikets militära styrkor skulle mobiliseras för en attack mot de nordliga städerna samma år.

Kung Taksin lämnade sedan Thonburi med en armé och på en oidentifierad plats organiserade han sina styrkor i 3 arméer. Den första armén, som omnämns som en marin styrka, leddes av kungen själv och bestod av 12 000 man, den andra leddes Phraya Anuchit Racha (Bunma) och bestod av 5 000 man och den tredje leddes av Phraya Phichai och bestod också av 5 000 man.

Då Chaophraya Fang fick kännedom om att de siamesiska arméerna var på väg beordrade han en man med titeln Luang Kosa (Yang) หลวงโกษา (ยัง) att försvara Phitsanulok. Taksin och hans armé hann fram först till Phitsanulok och staden föll i princip omedelbart och samma kväll lät Taksin plundra staden. Luang Kosa (Yang) hade hunnit fly till Fang. Härmed var också den tidigare tredje rivalen besegrad där Chaophraya Phitsanulok hade regerat fram till sin död 1768.

De två arméerna, som var på väg landvägen, hade hindrats av vädret då det var regntid. Taksin väntade på dem i Phitsanulok i nio dagar innan Bunmas armé anlände. Två dagar senare anlände Phraya Phichais armé. Därefter begav sig kungens marina styrka och de två landarméerna mot Fang. Chao Phra Fang kämpade emot i tre dagar innan han gav upp och flydde till burmeserna i Chiang Mai. Därmed var Taksins fjärde och sista rival också kuvad 1770. På bara tre år hade Taksin därmed återställt det gamla Ayutthayarikets gränser.

Phraya Anuchit Racha (Bunma) som varit med under den lyckade kampanjen i norr fick 1771 titeln Phraya Yommarat och kort tid därefter blev han till Chaophraya Surasi och regent över Phitsanulok. Phraya Phichai fick titeln Chaophraya Phichai Racha เจ้าพระยาพิชัยราชา.

Kung Siribunyasarn av Vientiane var imponerad över hur Siam hade återhämtat sig efter Ayutthayas fall 1767. Samtidigt var han rädd för ett hämndlystet Luang Prabang eftersom Burma inte skulle kunna komma till hans hjälp, då riket var upptaget med krig mot både Siam och Kina. Jag har tidigare berättat i "Ayutthaya,” avsnittet "Siam isolerar sig från väst,” artikeln "Händelser i laostaterna på 1700-talet” att burmeserna med hjälp av Vientiane hade invaderat och besegrat Luang Prabang i mars 1765. Det var därför han fruktade en hämnd från Luang Prabang.

Siribunyasarn skrev därför ett brev till kung Taksin, daterat den 6 april 1770, där han föreslog en allians mellan de två rikena. Taksin tyckte det var en god idé och skrev ett svarsbrev i april 1771 där han bekräftade en pakt mellan Siam och Vientiane och där han uttryckte sig; "Dina fiender kommer att betraktas som våra egna”.

Taksin förklarade också att han tänkte skicka trupper mot Chiang Mai och antydde att en gåva på 300 hästar skulle vara uppskattad. Korrespondensen avbröts härefter då siameserna blev upptagna med nya krig mot både Burma och Dai Viet (Vietnam).

Det tidigare omtalade fredstraktatet vid Kaungton 1770 hade nämligen avslutat burmesernas krig mot kineserna, vilket innebar att burmeserna återigen kunde ta sig an sina intressen i öster. Angående kriget mot Dai Viet så kan du läsa mera om detta längre fram i artikeln ”Krig mellan Siam och Dai Viet (Vietnam) 1771-1773.”


Stavningsvarianter;

Phraya Anuchit Racha; Phraya Anuchitraja, Phraya Anuchit Raja.

Tha Mak; Thamak.

Sultan Muhammad; Sultan Muhammat Duwa สุลต่านมูฮัมหมัด ดูวา, สุลต่านมูฮาหมัด.

Denna artikel senast uppdaterad: 2024-02-24, 12.26
Följ oss:
Som prenumerant på uppdateringar kommer du att få löpande information från thailandshistoria.se om nya artiklar och sektioner på vår hemsida, samt annan thairelaterad information som kan vara intressant från utomstående källor.

I våra utskick finns länkar du enkelt klickar på för att avsluta prenumerationen på uppdateringar på thailandshistoria.se.

Genom att klicka på "Prenumerera" accepteras dessa villkor och prenumeration till
påbörjas.