En källa säger att regenten i Hiran Ngoenyang, Phaya Lao Ngoen Rueang, i slutet av sin regeringstid delade upp sitt rike mellan sina två söner Lao Sin och Khun Chom Tham. Phaya Lao Sin (Lao Chuen) blev ny regent i Hiran Ngoenyang medan hans bror, Khun Chom Tham ขุนจอมธรรม, samlade ihop en armé för att ockupera nya markområden.

Du kan läsa mer om Phaya Lao Ngoen Rueang och laodynastin i det tidigare avsnittet ”Taifolkens tidiga invandring i Thailand,” artiklarna ”Taifolken i Yonok” och ”Kungarna i Hiran.”

Tjugofem år gammal anlände Khun Chom Tham, som påstods vara en ättling till prins Phrom, till området vid Chiang Muan เชียงม่วน, i den södra delen av den nuvarande provinsen Phayao. Här upptäckte Khun Chom Tham en övergiven stad och han valde att bygga upp en egen stad på samma plats. Denna första stad, som sägs ha stått färdig 1094 alternativt 1096, fick namnet Nam Tao (Wiang Nam Tao) เวียงน้ำเต้า.

Enligt flera av mina källor existerade Phayao som ett självständigt rike från 1094 till 1338. Phayao skulle senare bli en del av det framtida riket Lan Na, men det exakta året för Lan Nas annektering av Phayao, 1338, ifrågasätts i vissa källor som istället hävdar att det skedde någon gång efter 1336 men före 1340.

Chom Tham döpte sedan sitt nya kungarike till Phukamyao (Mueang Phu-kamyao) เมืองภูกามยาว som blev en föregångare till riket Phayao. Phukamyao kan betraktas som en utlöpare till riket Hiran Ngoenyang.

Bidragande till platsvalet till det nya riket var närheten till Ing-floden (Nam Mae Ing) น้ำแม่อิง och sjön Kwan Phayao กว๊านพะเยา samt berget Doi Chom Thong ดอยจอมทอง i norr, med det gamla templet Wat Phra That Doi Chom Thong วัดพระธาตุดอยจอมทอง.

(Ing-floden)

Rikets läge hade också sina begränsningar då det var omringat av höga berg och kunde bara kommunicera bekvämt med Chiang Rai i norr och Chiang Khong เชียงของ i nordöst. I väst fanns det höga berg och i söder fanns det ännu en bergskedja. I öst gränsade Phayao till Nan som också var ett bergigt område.

(Distriktet Chiang Khong i provinsen Chiang Rai)

Hur många kungar som regerade under Khun Chom Thams dynasti varierar i källorna. Jag har sett både sju, nio och elva. Phaya Ngam Mueang พญางำเมือง (r. 1258-1298) kan ha varit den nionde kungen i dynastin. Han var född 1238 och därmed omkring 20 år gammal vid sitt trontillträde och han kan ha efterträtt sin far Phaya Ming Mueang พญามิ่งเมือง.

Phaya Ngam Mueang efterträddes av sin son Phaya Khamdaeng พญาคำแดง, eller Thao Khamdaeng ท้าวคำแดง, som blev den tionde kungen i Laodynastin. Phaya Khamdaengs son, Phaya Khamlue พญาคำลือ blev sedan rikets elfte kung eller regent.

I källorna var Phayao och huvudstaden med samma namn först känt som Phuyao ภูยาว, vilket kan översättas till ”långa berget.” Därefter fick riket namnet Phyao som till sist blev till Phayao. Berget Phuyao eller Doi Duan ดอยด้วน löper i nord-sydlig riktning från det nuvarande distriktet Phan พาน till Phayaos centrala del.

(Distriktet Phan i provinsen Chiang Rai)

(Ngam Mueangs monument i Phayao)

(Phayaos territorium i slutet på 1200-talet)

I ”Sukhothai och Lan Na,” avsnittet ”Konungariket Lan Na,” artikeln ”Mangrais efterträdare,” kan du läsa lite mer om Ngam Mueangs efterföljare.