Det slutgiltiga steget i närmandet till Japan kom den 25 januari 1942 när Thailand förklarade krig mot Storbritannien och USA. Detta annonserades via BBC den 4 februari 1942. Anledningen till krigsförklaringen uppgavs vara britternas och amerikanernas bombningar av civila och militära mål i Thailand som hade börjat tidigare under januari månad. Läs mer om dessa bombningar längre fram i artikeln "De allierade bombningarna av Thailand 1942-1945.”

Britterna anklagades dessutom för att ha manipulerat Thailands ekonomi till skada för landet och USA för att inte ha levererat de tidigare omtalade flygplanen, som man hade betalat för redan 1940. Britterna hade heller inte hjälpt Siam 1893 när riket var hotat av fransmännen! Australien och Nya Zeeland förklarade därefter i sin tur krig mot Thailand, men krigsförklaringarna avvisades då de var ställda till Siam och inte till Thailand!

Det blev den thailändske ambassadören i Washington วอชิงตัน, Mom Ratchawong Seni Pramoj (Mom Ratchawong Seni Pramot) หม่อมราชวงศ์เสนีย์ ปราโมช (26 maj 1905-28 juli 1997) som fick i uppdrag av den thailändska regeringen att överlämna krigsförklaringen till den amerikanske statssekreteraren Cordell Hull คอร์เดล ฮัล (2 oktober 1871-23 juli 1955).

(Mom Ratchawong Seni Pramoj)

(Cordell Hull)

Det påstås att Seni sade till Hull att han hade något från den thailändska regeringen som han inte ville lämna över till honom. Hull skulle då ha svarat att Seni då skulle låta bli att göra detta. Därmed valde USA att negligera krigsförklaringen. Det finns uppgifter om att Seni Pramoj redan den 16 december 1941 hade förklarat att han tänkte vägra lyda order från Bangkok vid en eventuell krigsförklaring. Han menade att en sådan var olaglig och inte i överensstämmelse med det thailändska folkets vilja.