Då Koreakriget bröt ut den 25 juni 1950 blev Thailand det första asiatiska landet som hörsammade USA:s vädjan om hjälp. I juli talade Phibun i parlamentet och meddelade att Thailand skulle skicka trupper till Korea. En månad efter detta beslut fick Thailand 10 miljoner dollar i ekonomiskt stöd från USA och ett lån på 25 miljoner dollar från Världsbanken (Thanakhan Lok) ธนาคารโลก.

Phibun erbjöd sig att skicka 40 000 ton ris och flera tusen soldater, vilket också resulterade i att man skickade iväg en infanteribataljon bestående av omkring 1 200 man, samt flera krigsfartyg. Dessa skulle kämpa sida vid sida med britter, amerikaner och andra FN-länder. En annan källa talar i stället om 20 000 ton ris.

Den 7 november 1950 anlände de två thailändska krigsfartygen HTMS Prasae (Ruea Luang Prasae) เรือรบหลวงประแส och HTMS Bangpakong (Ruea Luang Bangpakong) เรือหลวงบางปะกง och transportfartyget HTMS Sichang (Ruea Luang Sichang) เรือหลวงสีชัง till Sydkorea. Krigsfartygen lydde under FN:s kommando och fungerade som eskortfartyg och användes också för att beskjuta landmål.

Under en snöstorm gick HTMS Prasae oturligt nog på grund nära Yangyang-gun ยางยางกัน i nordöstliga delen av Sydkorea. Försöken att få henne flott misslyckades och hon sköts därefter sönder med granater den 7 januari 1951. HTMS Sichang stannade kvar till den 15 juli 1951 och HTMS Bangpakong lämnade Korea den 16 februari 1952.

Den 29 december 1951 anlände ytterligare två thailändska krigsfartyg till Korea. Det handlade om HTMS Prasae II och HTMS Tachin (Ruea Luang Tha Chin) เรือหลวงท่าจีน. De stannade kvar ett och ett halvt år efter vapenvilan i juli 1953 och återvände hem den 21 januari 1955. HTMS Prasae II togs ur tjänst 2000 och fungerar i dag som ett museum. Hon kan beskådas vid Prasaeflodens (Maenam Prasae) แม่น้ำประแส mynning i provinsen Rayong.

Senare under kriget skickade man transportflygplan och sammanlagt skickade Thailand 11 786 man till Korea. De sammanlagda thailändska förlusterna i kriget blev 136 döda och i mars 1955 återvände de thailändska infanteritrupperna hem. Genom sitt engagemang i Korea ansåg Phibun att Thailand hade rätt till stöd från de deltagande länderna om Thailand längre fram skulle behöva hjälp med sitt eget försvar.

Mina tillgängliga källor skiljer sig lite åt när det gäller antalet trupper som skickades till Korea och antalet stupade och sårade. En källa nämner 13 000 soldater, 129 stupade, 1 139 sårade och fem saknade i strid.

Fram till juni 1950 hade det funnits en tydlig opposition mot militärhjälp från väst då man fruktade repressalier från de kommunistiska länderna. Efter Koreakrigets utbrott avtog emellertid denna rädsla och oppositionen var liten mot USA:s träning och utrustning av den thailändska armén.

Ännu hade överenskommelsen om militär assistans inte resulterat i annat än just denna utrustning och träning av den thailändska armén. Det hade klargjorts då överenskommelsen skrevs under i oktober 1950 att varken USA eller Thailand strävade efter en militärallians eller baser och att USA hade agerat efter en begäran från den thailändska regeringen om militärhjälp.

Detta uttalande av USA:s ambassadör visade att USA inte var berett att ge Thailand någon militär garanti, trots Phibuns och andra ledares önskan om detta. Koreakriget ändrade heller inte på USA:s inställning i denna fråga, men en ström av utländsk hjälp och bidrag från FN följde i kölvattnet på Thailands deltagande i kriget.

I slutet av 1950 hade Phibun stärkt sin position i den thailändska politiken. Efter hand som Koreakriget fortsatte 1951 och FN-styrkorna drevs tillbaka av Kommunistkinas styrkor började oppositionen mot Phibuns politik emellertid att växa.

Den 27 juli 1953 i samband med ett ”tillfälligt” vapenstillestånd upphörde krigshandlingarna i Korea, En fredsdeklaration skrevs under i Pyongyang den 4 oktober 2007, med målet att ersätta vapenstilleståndet med ett permanent fredsavtal. Det "tillfälliga" vapenstilleståndet råder än i dag.

Ett monument och en thailändsk paviljong blev uppförda av den sydkoreanska regeringen i staden Pocheon โพชอน 1974. Detta för att hedra de thailändska soldater som deltog i Koreakriget. En av mina källor säger att det ännu i dag finns 15 thailändska soldater stationerade vid gränsen till Nordkorea (Prathet Kaoli Nuea) ประเทศเกาหลีเหนือ.