En ytterst välplanerad och oblodig statskupp inleddes vid 23.00-tiden den 7 november och avslutades under de tidiga morgontimmarna lördagen den 8 november 1947. På thai är kuppen känd som ratprahan 8 pruetsachikayon รัฐประหาร 8 พฤศจิกายน och kuppmakarna kallade sig National Soldier’s Committee (Khana Thahan Haeng Chat) คณะทหารแห่งชาติ.

Kuppen skulle egentligen ha inletts klockan 05.00 den 8 november, men arméns överstekommenderande hade fått vetskap om planerna dagarna innan. I ett försök att avstyra kuppen hade alla höga befäl kallats till omedelbar tjänstgöring vid arméns högkvarter och därför tidigarelades kuppen.

Först skickades en skvadron stridsvagnar till Amphorn-parken (Suan Amphon) สวนอัมพร nära regeringens högkvarter. Premiärminister Thamrong arresterades omedelbart och hölls som gisslan. En annan stridsvagnsenhet var på jakt efter Pridi, men då de kom fram till hans bostad vid floden upptäckte de att han flytt.

Pridi hade fått förhandsinformation om kuppen och kvar i bostaden fanns bara hans fru och barn, som alla blev arresterade. Vad kuppmakarna inte visste var att Pridi hade gömt sig på en flottbas. Han skyddades av amiral Luang Sinthusongkramchai, som var flottans överbefälhavare. Du kan läsa en mer detaljerad berättelse om Pridis flykt längst ner i denna artikel.

På morgonen den 8 november läste generalmajor Phin Choonhavan upp en deklaration till pressen och som också sändes i radio. I deklarationen förklarade man för folket varför kuppen hade genomförts. Phin slog fast att man hade rätt att avlägsna regeringen på grund av folkets lidande under höga priser orsakat av hög inflation och allmän brist på mat och andra varor. Detta berodde enligt kuppmakarna på regeringens avsaknad av moral och den omfattande korruptionen. Regeringen hade inte varit kapabel att lösa dessa problem vilket rättfärdigade att man avlägsnat den med våld.

Under sitt tal grät Phin ymnigt och han fick de sarkastiska öknamnen tårarnas hjälte (wira burut chao nam ta lai) วีรบุรุษเจ้าน้ำตาไหล, eller den gråtande patrioten (burut phu rak chat chon nam ta lai) บุรุษผู้รักชาติจนน้ำตาไหล av pressen.

Det är svårt att avgöra om armén genomförde kuppen av fruktan för den påstådda omstörtande verksamheten eller, som man sade, för att återupprätta ordningen som en vacklande svag civil demokratisk regering inte klarade av. Männen bakom kuppen var relativt okända och de behövde en nationell populär ledare och vände sig därför till Phibun.

Bland de viktigaste ledarna för kuppen fanns generalmajor Phin Choonhavan, hans svärson polisöverste Phao Sriyanond (Phao Siyanon) เผ่า ศรียานนท์, (1 mars 1910-21 november 1960), generallöjtnant (flygvapnet) Luang Katsongkhram หลวงกาจสงคราม (1903-27 februari 1967) och överste Sarit Thanarat สฤษดิ์ ธนะรัชต์ (16 juni 1908-8 december 1963), som då var kommendant över Bangkokområdet.

(Phao Sriyanond)

(Luang Katsongkhram)

(Sarit Thannarat)

Det kan vara intressant att veta att Sarit också hade varit med i kriget mot Shanstaterna. Det kan också vara bra att veta att Luang Katsongkhram (alternativt Kat Katsongkhram กาจ กาจสงคราม) ursprungligen hette Thian Kengradomying เทียน เก่งระดมยิง.

Ingen av de fyra ovan nämnda kuppledarna hade deltagit i kuppen 1932. De kommer senare att dyka upp med allt högre gradbeteckningar. Phin, Phao och Sarit slutade som generaler och Luang Katsongkhram som generallöjtnant.

Andra källor nämner ytterligare fyra ledande personer i kuppgruppen. Dessa var Thanom Kittikachorn (Thanom Kitti-khachon) ถนอม กิตติขจร (11 augusti 1911-16 juni 2004), Praphas Charusathien, Chatichai Choonhavan och Fuen Ronnaphagrad Ritthakhanee (Fuen Ronnaphakat Ritthakhani) ฟื้น รณนภากาศ ฤทธาคนี (21 februari 1901-8 juli 1987). Thanom kommer du att få läsa betydligt mer om längre fram.

(Thanom Kittikachorn)

(Fuen Ronnaphakat Ritthakhanee)

Kuppmakarna vände sig nu till Phibun, då han var populär hos de militära styrkorna. Phibun accepterade visserligen att stödja kuppmakarna, men han ville inte själv ta plats i regeringen. Men rent faktiskt var detta början på hans politiska comeback. Han valde dock klokt nog att hålla sig i bakgrunden, som de väpnade styrkornas överbefälhavare. En alltför snabb återkomst av honom själv, eller andra höga militärer, kunde lätt ha orsakat internationella komplikationer. Folket hade kanske heller inte glömt att Phibun varit en hård diktator.

Polisgeneralen Phra Phinitchonkhadi (Phinit Intharathut) พระพินิจชนคดี (พินิจ อินทรทูต) var ansvarig för utredningen av det man kallade kungamordet. Hans titel förkortas ofta till Phra Phinit พระพินิจ. Han var för övrigt gift med bröderna Pramojs storasyster Mom Ratchawong Bunrap Pramoj หม่อมราชวงศ์บุญรับ ปราโมช (10 januari 1893-30 mars 1982).

(Phra Phinitchonkhadi)

(Mom Ratchawong Bunrap Phinitchonkhadi)

Utredningen kom fram till att Pridi var huvudmannen bakom komplotten och det utfärdades en arresteringsorder mot honom. Den nya regeringen var bara tio dagar gammal när han i sista ögonblicket lyckades fly ut ur landet. Därefter sökte han skydd hos engelsmännen i Singapore där han beviljades politisk asyl. Märkligt nog bad inte Pridi sina anhängare att bekämpa den nya regeringen. Pridi fortsatte sedan till Kina.

Thamrong och andra ledare från den gamla civila regeringen lyckades också fly, medan några av dem fängslades. Thamrong tog sig till Hongkong, men återvände senare hem till ett tillbakadraget liv som affärsman.

Som ytterligare anledningar till kuppen angav kuppledarna att den tidigare regeringen hade hemlighållit de korrekta omständigheterna kring kung Anandas död och att civilisterna hade försvagat de militära styrkorna och därmed öppnat vägen för kommunismen. En tillfällig författning antogs och val utlovades inom tre månader medan en permanent författning skulle utarbetas.

Anmärkningsvärt var att flottan inte deltog i novemberkuppen, men de hade heller inte motsatt sig den. Pridis anhängare blev effektivt utrensade och kuppmakarna spred rykten om att de lyckats stoppa både ett kommunistiskt och ett republikanskt försök att ta makten i landet.

En av Phibuns närmaste medarbetare höll faktiskt en presskonferens där han förklarade att Pridi hade planerat att avskaffa det författningsmässiga kungahuset och göra Siam till en republik, med sig själv som statsöverhuvud. Först 1979 avslöjades det att Phra Phinit hade mutat detta vittne för att misstankarna fortsatt skulle vara riktade mot Pridi.

Här kommer den utlovade beskrivningen av delar av Pridis flykt;

Efter kuppen den 8 november var Pridis liv kanske i fara och det var möjligt att han skulle ha blivit dödad om han hade påträffats i sitt hem. Han flydde i en båt när en pansarbil körde ner grinden till hans hem och gömde sig sedan på en marinbas längre nedströms Bangkok. Från marinbasen försökte han få stöd för att göra motstånd mot kuppmakarna. Natten den 10 november fick han i hemlighet besök av en brittisk och en amerikansk ämbetsman.

Under dagarna som följde fortsatte anklagelserna från kuppmakarna om att Pridi hade stått bakom mordet på kung Ananda och att det hela ingick i en kommunistisk sammansvärjning. Pridi insåg då att det var meningslöst att göra motstånd och att han var tvungen att lämna Thailand.

Före gryningen den 19 november hade Pridi begett sig till den brittiske marinattachén kapten Stratford Hercules Dennis สแตรทฟอร์ด เดนนิส (11 november 1899-1982) bostad där han bad britterna om hjälp. Pridi var klädd i en marinuniform och förklädd med tjocka glasögon, en påbörjad odlad mustasch och utan sina löständer.

(Stratford Hercules Dennis)

Då Pridi var mycket uppskattad av både britterna och amerikanerna efter hans insatser under kriget diskuterade den brittiske ambassadören Sir Geoffrey Thompson เซอร์ เจฟฟรี่ ทอมพ์สัน (6 januari 1905-15 november 1983) med sin amerikanske kollega Edwin F. Stanton om hur man bäst kunde hjälpa honom.

(Sir Geoffrey Thompson)

Man kom fram till en plan om att använda en båt tillhörande den amerikanske marinattachén "Skeats" Gardas som skulle föra Pridi nerför floden till marinbasen i Sattahip eller till en Shell-tanker med destination Singapore. För att hemlighålla det hela använde Gardas inte sin siamesiska besättning utan fick hjälp av sin fru och sin 19-åriga syster för att bemanna båten.

Ambassadör Thompson berättade att Pridi hade lämnat kvar två eller tre maskingevär och flera andra vapen samt två handgranater i kapten Dennis bostad. “Dessa kommer diskret att avlägsnas,” förklarade ambassadören.

Gardas förde Pridi och hans sällskap nedför floden till Thailandviken där de valde att gå ombord på Shell-tankern. Det framgick senare att de hade haft tur under flykten då en av personerna i Pridis sällskap hade observerats när han gick ombord på Gardas båt.