Redan 12 timmar efter sin brors död hade den 18-årige Bhumibol Adulyadej utnämnts till ny kung av ett enigt lagstiftande råd. Rådet utnämnde också ett tre man stort regentråd. Kung Bhumibol är också känd som Rama IX (Phra Ram 9) พระราม 9. Han fick senare den formella titeln Phra Bat Somdet Phra Chao Yu Hua Bhumibol Adulyadej Maharat (Phra Bat Somdet Phra Chao Yu Hua Phumiphon Udunyadet Maharat) พระบาทสมเด็จพระเจ้าอยู่หัวภูมิพลอดุลยเดชมหาราช. Kung Bhumibol blev därmed den sjunde och tills vidare den sista kungen som fick tillnamnet Maharat (den Store).

Den 19 augusti 1946 återvände Bhumibol med flyg till Schweiz. Officiellt för att fortsätta sina studier. Efter sig lämnade familjen Mahidol en rad prinsar som var fast beslutna att befästa kungahusets nyvunna position. Bakom dem stod de tidigare drottningarna Savang Vadhana och Rambhai Barni.

Ledare för de kungliga blev den tidigare omtalade prins Rangsit Prayurasakdi, som också blev regent för den underårige kung Bhumibol. En annan ledare var en sonson till Mongkut. Hans namn var prins Dhani Nivat (Phra Ong Chao Thani Niwat) พระองค์เจ้าธานีนิวัต (7 november 1885-8 september 1974) och han var en son till den tidigare omtalade prins Bidyalabh Barudhidhada.

(Prins Dhani Nivat)

Dhani Nivat blir senare känd som prins Bidyalabh Bridhyakorn (Kromma Muen Phityalap Phrityakon) กรมหมื่นพิทยลาภพฤฒิยากร. Han fick denna utmärkelse den 8 maj 1950. Han var son till den tidigare nämnde prins Bidyalabh Barudhidhada. Prins Dhani Nivat var mycket kunnig i kunglig historia och kungliga ceremonier och hade därför fått övervaka Prajadhipoks kröning. Han blev sedan utbildningsminister.

En annan viktig kunglig person var prins Alongkot (Phra Ong Chao Alongkot) พระองค์เจ้าอลงกฎ (24 oktober 1880-19 december 1952), som var en arméledare under kung Prajadhipoks regeringstid. Han fick också titeln Kromma Muen Adison Udomsak กรมหมื่นอดิศรอุดมศักดิ์ och blev medlem i kronrådet. Alongkots far var en son till kung Mongkut vid namn Sukhasvasti (Phra Ong Chao Suksawatdi) พระองค์เจ้าศุขสวัสดี (15 mars 1855-16 april 1925) som senare upphöjdes till Kromma Luang Adisorn Udomdej (Kromma Luang Adison Udomdet) กรมหลวงอดิศรอุดมเดช.

(Prins Alongkot)

(Prins Sukhasvasti)

Chumbhotbongs Paribatra blev också en framstående prins. Han blev också upphöjd med titeln Kromma Muen Nakhon Sawan Sakdiphinit กรมหมื่นนครสวรรค์ศักดิพินิต. Chumbhotbongs hade tidigare faktiskt varit en möjlig tronarvinge. Ytterligare en viktig prins var Bhanubandhu Yugala (Phra Ong Chao Phanuphan Yukhon) พระองค์เจ้า ภาณุพันธุ์ยุคล (27 november 1910-5 februari 1995). Han var en sonson till Rama V.

(Prins Bhanubandhu Yugala)

Ännu en viktig person var den tidigare omtalade prinsen Wan Waithayakorn, som länge varit en nära vän till familjen Mahidol. Även denna prins upphöjdes till Kromma Muen 1952. Han är därefter känd som Naradhip Bongsprabandh (Kromma Muen Narathip Phongpraphan) กรมหมื่นนราธิปพงศ์ประพันธ์. Hans far var den tidigare omtalade prinsen Naradhip Prabandhabongse.

Förutom prinsarna fanns också den tidigare omtalade tjänstemannen Phraya Sri Wisarn Waja, som verkade under kung Vajiravudhs regeringstid. Dessutom fanns det två bröder som fått sin utbildning i England. De två var Phraya Manavarajsevi och Chaophraya Sridharmadibes (Chit na Songkhla) (Chaophraya Si Thammathibet (Chit na Songkhla)) เจ้าพระยาศรีธรรมาธิเบศ (จิตร ณ สงขลา) (30 oktober 1885-25 september 1976).

(Chaophraya Sridharmadibes)