Jim Thompson จิม ทอมป์สัน (21 mars 1906-försvann 1967) är en intressant man som jag valt att berätta lite mer detaljerat om här nedan. Han har fått äran för att ha gjort thaisiden (mai thai) ไหมไทย känt i väst och han var under många år bosatt i Bangkok.

James Harrison Wilson Thompson (Jim Thompson) var född i Greenville, Delaware i USA som den yngste av fem syskon. Hans pappa var en välbeställd textilfabrikör och hans mamma var en dotter till en prominent generalmajor. Jim arbetade som arkitekt i New York under åren 1931-1940, där han designade hem för överklassen och blev sedan intresserad av kläddesign och textilier då han satt i styrelsen för det berömda balettsällskapet Ballet Russe de Monte Carlo.

Jim tog värvning i Delawares nationalgarde 1941 och när andra världskriget bröt ut arbetade Jim för OSS (Office of Strategic Services) och blev stationerad på olika platser runt om i världen. Omkring 1945 blev han stationerad på Sri Lanka (Ceylon) där man planerade en invasion av Thailand. När Japan kapitulerade var detta inte längre aktuellt och i augusti 1945, några dagar efter krigsslutet, kom Jim till Thailand ombord på ett militärplan.

Då hans arbete för OSS var klart i Bangkok hade han redan förälskat sig i staden och såg sig om efter affärsmöjligheter för att kunna stanna kvar. Som arkitekt såg han potentialen i det nedgångna Oriental Hotel och ville restaurera hotellet till dess forna glans. Han förstod att det efter kriget snart skulle komma många turister till Siam/Thailand. Under kriget hade Oriental Hotel hyrts ut till japanerna och när kriget tog slut användes hotellet i stället för att härbärgera befriade allierade krigsfångar. Då dessa felaktigt trodde att hotellet ägdes av japanerna hade de sett till att förstöra så mycket som möjligt inne i i byggnaden.

Hotellet som var i bedrövligt skick köptes därefter upp av ett partnerskap bestående av sex personer och Jim Thompson var en av dessa. Den nödvändiga renoveringen blev omfattande. Byggnadens avloppssystem var antikt och i stället för badrum fanns det stora vattenkrukor med vatten som gästerna fick ösa över sig själva med en skopa. Köket var dessutom omodernt och gästernas rum hade svängdörrar! Jim var från början inte bara involverad i renoveringsarbetet utan bodde också på hotellet. Efter att ha blivit osams med sina övriga fem partners lämnade han partnerskapet, men fortsatte ändå att bo på hotellet.

Jim upptäckte en grupp vävare och deras sidenarbeten i en liten idyllisk del av Bangkok vid namn Ban Khrua บ้านครัว 1947. Han skickade därefter prover på deras handvävda thaisiden till New York där det blev en succé bland ledande namn inom modevärlden, såsom Edna Woolman Chase (1877-1957), som var chefredaktör för modemagasinet Vogue โว้ก.

Efter det succéartade mottagandet i New York blomstrade Jims thaisidenaffärer och företaget Thai Silk Company Limited (Borisat Utsahakam Mai Thai Chamkat) บริษัท อุตสาหกรรมไหมไทย จำกัด bildades 1948. Han öppnade sin första affär på Surawong Road (Thanon Surawong) ถนนสุรวงศ์ i Bangkok 1950. Lägg märke till att det finns källor som säger att Thai Silk Company Limited grundades 1951!

Jim samlade också på thailändsk konst och i slutet av 1950-talet hade samlingen blivit så stor att han lät bygga ett hus vid kanalen Saen Saep (Khlong Saen Saep) คลองแสนแสบ i Bangkok för att kunna få plats med den. Hans berömda teakhuskomplex i Bangkok blev klart 1959 och han flyttade då hit från Oriental Hotel. Jim Thompsons hem i Bangkok är i dag ett museum och ligger på Rama I Road (Thanon Phra Ram 1) ถนนพระรามที่ 1, Soi Kasemsan 2 ซอยเกษมสันต์ 2.

(Jim Thompsons teakhus)

Under en semester i Cameron Highlands คาเมรอน ไฮแลนส์ i Malaysia gick Jim ut på en promenad den 26 mars 1967 och kom aldrig tillbaka. Hans försvinnande drog igång en sökinsats utan motstycke där 400 personer deltog. Något spår efter honom har man aldrig hittat och det finns en rad teorier om vad som kan ha hänt honom. Teorierna handlade om allt ifrån att han blivit kidnappad, mördad, attackerad av en tiger eller att han helt enkelt gått vilse. Hans försvinnande är och förblir ett mysterium ända till dags dato.