Redan 1759 hade Kambodjas östra provinser hamnat under Dai Viets (Vietnams) dominans, vilket Siam inte hade kunnat göra något åt. I avsnittet ”Siam isolerar sig från väst,” artikeln "Borommakot och Kambodja" har jag tidigare berättat att den kambodjanske prinsen Ang Non hade flytt från Kambodja 1758 då kung Outey Reachea II (Ang Ton) hade tänkt avrätta honom.

Jag saknar sedan information om vad Ang Non gjorde, men uppenbart hade han återvänt hem till Kambodja där han blivit uparat. Det verkar som om han tvingades på flykt ännu en gång och en källa säger att han befann sig i Ayutthaya då staden föll 1767, men att han överlevt. Här säger en källa att han sedan anslöt sig till Taksin i hans kamp för att återförena Siam.

Ang Non befann sig nu i Thonburi där han bad om siamesiskt stöd för att ta makten i Kambodja. Taksin försökte utnyttja läget och skrev ett brev till Outey Reachea II (Ang Ton) i Kambodja och begärde tribut i form av bunga mas, vilket han vägrade. Han menade nämligen att Taksin bara var en vanlig kines ur folket och därför inte lika mycket värd som han själv!

Taksin skickade därför en siamesisk armé från Nakhon Ratchasima under ledning av Thongduang (Phraya Abhay Ronnarit) och Bunma (Phraya Anuchit Racha) som hamnade i strid med en man med titeln Okya Kalahom (Pang) ออกญากลาโหม (ปาง) i Siem Reap. Staden föll 1769 och Okya Kalahom (Pang) dog i striderna.

En källa talar om ytterligare en siamesisk armé under ledning av Phraya Kosathibodi. Här används hans personnamn Tang Liang ตั้งเลี้ยง eller Chen Lian (Choen Lian) เฉิน เหลียน. Denna armé kom från Prachinburi och den lyckades erövra Battambang samma år.

Phraya Kosathibodis alla namn, titlar och bakgrund är så intressant att jag har valt att ge honom en egen artikel efter denna. Jag har tidigare nämnt en Phraya Kosathibodi i artikeln ”Burmeserna anfaller Ayutthaya 1765-1767” som troligen är identisk med Tang Liang.

Outey Reachea II gick därefter till motanfall via sjön Tonle Sap med avsikten att återta Siem Reap. Thongduang och Bunma ledde en flotta för att möta den kambodjanske kungen på sjön.

Då Taksin själv var upptagen med att kriga mot Nakhon Si Thammarat och inte befann sig i Thonburi hotade detta den politiska stabiliteten i riket och de två generalerna återvände därför hem till Thonburi. En källa säger att de återvände då de fick höra ett rykte om att kungen var död och att det kunde bli upplopp. Men siameserna skulle snart vara tillbaka igen.

På vägen hem stannade Thong Duang med sin armé vid Nakhon Ratchasima medan Bunma marscherade till Lopburi. De fick nu veta att det inte var någon fara med kung Taksin. Vad det gällde Phraya Kosa så drog han sig tillbaka till Battambang då han fick höra att armén vid Siem Reap hade lämnat Kambodja. Han var nämligen rädd fär att inte kunna stå emot ett kambodjanskt anfall på egen hand och drog sig nu själv tillbaka från Battambang till Prachinburi.

Kung Taksin var arg över att styrkorna hade dragits tillbaka från Kambodja och förhörde nu Bunma om varför detta hade skett. Bunma svarade att det hade spridits ett rykte om kungens död och att han fruktade att fiender skulle kunna utnyttja situationen och erövra Thonburi. Det var därför han hade skyndat tillbaka för att skydda staden. Taksin accepterade denna förklaring och berömde Bunma för hans ärlighet.

Jag har i den tidigare artikeln ”Det splittrade Siam” i detta avsnitt berättat att en vietnamesisk flottstyrka från Ha Tien attackerade Trat och Chanthaburi 1769 alternativt 1770. Här fanns den tidigare omtalade Chiam, som var viceguvernör över Trat, och han lyckades besegra och tvinga tillbaka den vietnamesiska flottan.

Lägg märke till att Chiam är identisk med den ovan nämnde Phraya Kosathibodi och personen i den kommande artikeln ”Phraya Rachasetthi (Chen Lian).”