Constantine, som trots alla motgångar förblev kung Narais favorit, hade med tiden blivit så rik och fått så stor makt att han inte bara väckt avund hos andra européer. Det som var mycket allvarligare var att även adliga siameser hade börjat bli fientligt inställda till honom. De såg med avsky på hur Constantine försökte omvända kung Narai till kristendomen med hjälp av fransmännen.

Dessa adliga hade 1687 bildat en grupp som var starkt antiutländsk och som hade starkt stöd bland befolkningen. Anhängarna, som kan betraktas som nationalister, leddes av den tidigare nämnde Phetracha som var kommendant över det kungliga elefantkavalleriet och dessutom nära vän till kungen. I sin tysta opposition mot Constantine hade Phetracha också sin son Nai Dua (Luang Sorasak) på sin sida.

Phra Phetracha och kung Narai hade tidigare tillsammans dragit ut på fälttåg mot Chiang Mai och fångat vilda elefanter, vilket var en av kungens favoritsysselsättningar. Tillsammans med Phetracha skrev kungen en manual om konsten att handskas med elefanter. Därför kallades Phetracha ibland för ”elefantprinsen.”

Delar av befolkningen såg med avsky att kungens mäktigaste minister var en grek. Han var dessutom gift med en japanska, med både portugisiskt och bengaliskt blod, de var kristna och levde på europeiskt vis och umgicks med franska präster och engelska handelsmän.

Många menade att Constantine verkade mer angelägen om utländska kristna intressen än om kungen. De franska truppernas arroganta och otyglade sätt retade också upp många. Buddhistiska munkar och lekmän var misstänksamma över de kristna prästernas alltmer framträdande roll och adeln misstänkte nu starkt att Constantine Phaulkon och franska konspiratörer skulle försöka ta makten i landet.

Constantine hade förmodligen ganska tidigt insett att kung Narais konvertering inte var möjlig och att fransmännens mest brinnande intresse var att försöka kristna Siam. Han var också medveten om att det vuxit upp ett motstånd mot honom bland siameserna och umgicks kanske med planer om att själv ta över makten genom en kupp. Kanske hade han till och med tankar om att själv bli kung i Siam!

I mars 1688 hade kung Narai blivit så sjuk att han hade förlorat all kontroll över regeringen. Vissa källor säger att han led av vattusot, medan andra talar om svår kronisk astma. Constantine hade därför tagit över regerandet alltmer. Kungen förväntades heller inte leva mer än några månader till. Kung Narai bad nu Constantine, genom sin franske läkare, att han skulle lämna Siam, men utan resultat.

Kung Narai hade två halvbröder, Aphaithot (Chao Fa Aphaithot) เจ้าฟ้าอภัยทศ och den yngre Noi (Chao Fa Noi) เจ้าฟ้าน้อย, som båda var populära bland befolkningen. Han hade också en dotter, prinsessan Yothathep (Kromma Luang Yothathep) กรมหลวงโยธาเทพ, som från början hette Sudathewi (Phra Sudathewi) พระสุดาเทวี (1656-1735) alternativt Sudavadi (Chao Fa Sudawadi) เจ้าฟ้าสุดาวดี.

Yothatheps mamma var en konkubin vid namn Suriyong Ratsami (Chao Fa Suriyong Ratsami) เจ้าฟ้าสุริยงรัศมี. Yothathep var faktiskt Narais enda barn och Constantine försökte först råda kungen att utse henne till tronföljare, men det ville kung Narai inte gå med på.

Det finns emellertid en annan källa som säger att Narai hade kallat till sig sina närmaste rådgivare; Constantine Phaulkon, Phra Phetracha och Mom Pi i maj 1688 där han utsåg Yothathep till sin efterföljare! De tre rådgivarna skulle sedan fungera som ett regentråd intill Yothathep valde att gifta sig med Phra Phetracha eller Mom Pi. Hur trovärdigt verkar detta?

Flera fransmän i Siam har skrivit ofördelaktigt om Yothathep trots att de inte träffade henne personligen. Hon beskrevs som högfärdig och grym. Som exempel på detta berättade man att hon lät sy igen munnen på hovdamer som pratade för mycket och att hon lät skära i öronen på de som inte pratade tillräckligt mycket. Exakt hur detta skulle ha gått till vet jag inte.

Därefter försökte Constantine förmå kungen att utnämna sin adoptivson Phra Pi till tronföljare. Denne hade som tidigare nämnt konverterat till kristendomen och Constantine trodde kanske att han skulle vara lättare att manipulera. Men kungen övertalades i stället av sina ämbetsmän att utnämna Phetracha till tronföljare.

Under tiden intrigerade Phetracha och han lyckades smutskasta prinsarna Aphaithot och Noi. Aphaithot anklagades för förräderi i samband med det ovan nämnda makassareserupproret. Noi anklagades i sin tur för att ha haft en affär med en av Narais fruar. Sedan lyckades Phetracha få detta till att Phra Pi skyllt prinsarna för dessa brott för att själv framstå i bättre dager.

Den 17-18 maj tog sig Phetracha, med nederländsk hjälp, in i palatset i Lopburi där han satte den sjuka kungen i husarrest. Det var nu hög tid för Phetracha och Luang Sorasak att agera mot Constantine och de skickade en förfalskad kallelse till Constantine att kungen ville träffa honom. Constantine blev varnad av sina få kvarvarande vänner att det var en fälla. Constantine menade dock att han kunde kontrollera situationen och att Phetracha inte skulle våga göra något mot honom. Det skulle snart visa sig att han gjorde en total missbedömning av situationen.

Den 18 maj 1688 lämnade han sitt residens tillsammans med de tre fransmännen Beauchamp โบชอง, de Fretteville เดอแฟรตเตอวิลล์ (omkring 1665-oktober 1688) och general Desfarges yngre son Chevalier Desfarges เชอวาลิเยร์เดส์ฟาร์จ. En annan källa säger fem fransmän och förutom de tre ovan nämnda handlade det om de två männen Vaudrille och Laisse. Enligt en annan källa hade Constantine också med sig sin personliga välbeväpnade livvakt bestående av 15 engelska soldater och deras kapten samt flera portugiser. En källa säger två portugiser.

Då Constantine var framme vid Narais palats blev han och hans sällskap omringade av en övermäktig styrka soldater och tvingades ge upp. Constantine, hans livvakt och de franska officerarna arresterades och hölls fängslade i sommarpalatset Kraison Siharat (Phra Thi Nang Kraison Siharat) พระที่นั่งไกรสรสีหราช vid Thale Chupson. Constantine fördes till Luang Sorasaks hus där han anklagades för högförräderi.

(Kraison Siharat)

Phetracha lät också arrestera Phra Pi och efter att ha ”förhört” honom erkände han att han konspirerat med Constantine Phaulkon om att erövra tronen. Det finns flera källor som säger att Phra Pi blev arresterad samma dag som Constantine. Detta skulle Constantine dessutom ha fått veta innan han själv blev arresterad. Den 20 maj 1688 lät Phetracha hacka ihjäl Phra Pi och stycka honom med ett svärd. Den mördade Phra Pis kroppsdelar presenterades för Constantine och att hans avhuggna huvud ska ha hängts runt hans hals!

Efter några dagar i fängelse släpptes de franska officerarna och de upptäckte då att deras tillhörigheter och kläder hade beslagtagits. De erbjöds då Constantines kläder som ersättning, vilka de dock vägrade att ta emot. Däremot fick de hästar till sitt förfogande. Sex av fransmännen, inklusive de Fretteville, bestämde sig nu för att göra ett försök att ta sig till fortet i Bangkok. Men de blev snart upphunna och fördes tillbaka till Lopburi bundna vid sina hästars svansar! En av fransmännen, en ingenjör vid namn Bressy, dog tyvärr under hemtransporten då han inte kunde följa med i sin galopperande hästs tempo!

Den 2 juni blev general Desfarges kallad till Lopburi av Phetracha. Enligt en av hans officerare, löjtnant de la Touche เดอ ลา ตูช, hade Phetracha lovat att Desfarges äldste son, markis Desfarges, skulle utnämnas till en hög position i den siamesiska regeringen. Dessutom hade Phetracha bett Desfarges att ta med sig sina soldater för att delta i strider mot siamesiska fiender.

Desfarges begav sig dock till Lopburi utan att ta med sig någon större truppstyrka. Han fick därefter inte lov att lämna staden förrän han lovat Phetracha att han skulle skicka dit sina trupper och att han skulle återlämna fortet i Bangkok till siameserna. Phetracha behöll Desfarges två söner som gisslan. Den 5 juni lämnade Desfarges Lopburi och då han inte visat någon vilja att hjälpa Constantine Phaulkon beordrade Phetracha att Constantine skulle avrättas samma dag.

En del källor säger att Constantine ska ha vädjat till general Desfarges om hjälp, men att de uppretade siameserna skulle ha hindrat honom från att genomföra någon aktiv insats. Andra källor säger att Desfarges helt enkelt inte brydde sig. Desfarges var tillbaka i Bangkok den 6 juni och hade sällskap av två ämbetsmän, inklusive den tidigare ambassadören Kosa Pan, som han skulle återlämna fortet till.

Enligt den tidigare nämnde fransmannen Jean Vollant des Verquains höll fransmännen ett krigsråd samma dag där de beslöt sig för att inte lyda Phetrachas order. I stället skulle de göra motstånd och inleda en väpnad konfrontation. Vad som sedan hände kan du läsa mer om i avsnittet "Siam isolerar sig från väst,” artikeln "Fransmännen lämnar Siam 1688.”