Banharn Silpa-archa, som tagit över som partiledare för Chart Thai 1994 efter Pramarn Adireksarn, presenterade redan på valdagens natt en koalitionsregering, vilket tyder på att den planerats i god tid i förväg. Banharn skulle förbli partiets ledare fram till 2008.

Banharn var född i en kinesisk handelsfamilj och hade först det kinesiska namnet Tek Siang Chaebe เต็กเซียง แซ่เบ๊. Han hade skapat sig en förmögenhet under 1960-talet då hans byggfirma hade lysande tider. Han inledde sin politiska karriär 1976 då han blev invald i representanthuset från sin valkrets i Suphanburi.

Banharn blev därefter premiärminister den 13 juli 1995. Hans koalitionsregering bestod av sju partier, där partier ledda av Samak Sundaravej (Prachakorn Thai), Chavalit Yongchaiyudh (New Aspiration Party) och Thaksin Shinawatra (Palang Dharma) ingick. Thaksin, som ändå valt att ställa upp i valet där han fick en parlamentsplats, blev en nyckelfigur i bildandet av regeringskoalitionen och utsågs den 20 juli 1995 till biträdande premiärminister i den nya regeringen. Även Samak Sundaravej blev biträdande premiärminister.

Thaksin fick den delikata uppgiften att lösa Bangkoks trafikproblem, som han menade att han kunde lösa på sex månader. Uppenbart, för alla som varit i Bangkok, så är det svårt att påstå att han lyckades speciellt bra med sin uppgift!

Nästan omedelbart blev Banharn utsatt för en våldsam attack från pressen och till och med från kung Bhumibol. Detta eftersom Banharn satt samman en regering bestående av vänner, varav många hade mycket dåligt rykte. Regeringen visade sig också snart vara lika dålig som alla hade förväntat. De två biträdande premiärministrarna Thaksin och Samak slogs öppet om kontrollen av huvudstaden och dess trafikproblem.

Efter att ha käbblat i tre veckor agerade kung Bhumibol och förlöjligade de två för att inte få något gjort åt trafikproblemen. “De två bara pratar, pratar och pratar och bråkar, bråkar och bråkar,’’ sade han. Tillrättavisningen fyllde överskrifterna i alla tidningar. Under flera dagar arbetade Thaksin, Samak och Banharn energiskt för att visa upp en ångerfull attityd. Banharn förklarade att han skulle lyssna på kungen och få de två ministrarna att samarbeta. Samak och Thaksin lovade i sin tur också att de skulle samarbeta.

Fyra dagar senare hade de ett fyra timmar långt möte med kungen där de tillsammans tittade på kartor över Bangkok och på detaljer från problemzonerna. ‘‘Vi hade aldrig tänkt på det som kungen rekommenderade,’’ sade Thaksin ödmjukt.

En händelse som skulle bidra till Palang Dharmas nedgång var att Thaksin skänkte en Mercedes till sin kollega och biträdande premiärministern Somboon Rahong från partiet Chart Thai. I stället för att hålla tyst om saken hade Somboon stolt kört sin bil till parlamentet och berättat för pressen vem han fått den av. Detta var knappast vad man förväntade sig av ett parti med namnet ”moralisk styrka” och Palang Dharma framstod nu i stället som korrupt och inkompetent.

Det visade sig också snart att inte heller Banharn skulle klara sig så mycket bättre än sin föregångare på premiärministerposten och han själv och hans regering anklagades för korruption, inkompetens och ekonomisk oansvarighet. Ekonomin visade allt lägre tillväxt, inflationen var hög och budgetunderskottet ökade. Av den thailändska pressen kallades Banharn en ”vandrande ATM.” (En ATM motsvarar en svensk minutenautomat!) Pengar delades ofta ut på herrtoaletten i parlamentet! 

Att Thailand och Bangkok sedan drabbades av översvämningar i oktober och november 1995 gjorde inte saken bättre. Det handlade om de värsta översvämningarna i stadens historia och uppskattningsvis 2.6 miljoner Bangkokbor påverkades av vattenmassorna. Hela 73 provinser förklarades översvämmade och 420 personer omkom.

Till sist svek ett besvärande stort antal parlamentsledamöter honom, med Chavalit Yongchaiyudh i spetsen, och de krävde hans avgång. Redan i maj 1996 hade Thaksin och fyra andra ministrar från Palang Dharma lämnat Banharns regering, men de behöll sina platser i parlamentet. Avhoppet skall ha varit en protest mot korruptionen, men flera källor påstår att det verkliga skälet var att ge Chamlong Srimuang draghjälp i ett försök att återigen bli Bangkoks guvernör i juni 1996.

Försöket att ge Chamlong hjälp att vinna guvernörsvalet misslyckades dock och vanns i stället av Bhichit Rattakul (Pichit Rattakun) พิจิตต รัตตกุล (30 augusti 1946-) över den tidigare guvernören Krisda Arunwongse na Ayudhya (Kritsada Arunwong na Ayutthaya) กฤษดา อรุณวงษ์ ณ อยุธยา (9 januari 1932-12 januari 2010). Chamlong drog sig nu tillbaka och förklarade att han lämnat det politiska livet, men han kommer dyka upp igen längre fram.

(Pichit Rattakul)

(Krisda Arunwongse na Ayudhya)

Krisda hade varit guvernör under perioden 19 april 1992-18 april 1996. Före Krisda hade Chamlong varit guvernör under perioden 14 november 1985 till den 14 november 1989 och sedan igen från den 7 januari 1990 fram till den 22 januari 1992 då han lämnat sitt ämbete. Bhichit Rattakul skulle sedan verka som Bangkoks guvernör från den 3 juni 1996 till 22 juli 2000.

I augusti 1996 lämnade Thaksin och hans Palang Dharma koalitionen och i den misstroendedebatt som följde i september angrep partiet Banharns regering. Banharn överlevde visserligen förtroendeomröstningen i parlamentet i september, men i stället för att avgå utlyste han nyval till den 17 november 1996. Beskedet om nyval blev så populärt att börsen tog ett glädjeskutt uppåt med 5 procent. Redan en vecka efter misstroendedebatten, efter att ha varit hårt ansatt i flera månader, tvingades Banharn ändå att avgå och upplösa parlamentet den 27 september 1996.

Under ett statsbesök i England i oktober 1996 lyckades Banharn göra misstaget att referera till drottning Elizabeth II som "drottning Elizabeth Taylor," (อลิซาเบท เทย์เลอร์), vilket snabbt utnyttjades av hans motståndare för att förlöjliga och kritisera honom.