Modern tid - Thailand på 1990-talet
Kuppen i februari 1991

Lördagen den 23 februari 1991 utsattes Chatichai Choonhavan och hans regering för en militärkupp. Chatichai arresterades av kommandosoldater från flygvapnet när han väntade på att flyga upp till Chiang Mai för att träffa kungen.

För de flesta politiska observatörer i Thailand kom faktiskt kuppen som en överraskning. Men liksom vid flera andra tidigare kupper förekom det inga storskaliga protester. Bortsett från några akademiker och politiker verkade det som om allmänheten accepterade kuppen.

Två av de viktigaste kuppmakarna var två tidigare omtalade generaler. Det handlade om armékommendanten Suchinda Kraprayoon och överbefälhavaren Sunthorn Kongsompong.

Två andra generaler från klass 5, som snart skulle framstå som viktiga makthavare, var Kaset Rojananil (Kaset Rotchananin) เกษตร โรจนนิล (27 augusti 1933-) och Issarapong Noonpakdi (Itsaraphong Nunphakdi) อิสระพงศ์ หนุนภักดี (20 november 1933-17 februari 2017). Issarapong var för övrigt svåger till Suchinda.


(Kaset Rojananil)


(Issarapong Noonpakdi)

På söndagen träffade Suchinda kung Bhumibol och efter mötet förklarade han att kungen accepterat kuppen och att han uppmanat generalerna att inte “svika folket."

Som skäl till kuppen angavs den omfattande korruptionen. Dessutom anklagade juntan Chatichai för att ha fört landet mot en ”parlamentarisk diktatur.” Men någon förklaring av vad man menade med detta gavs inte.

Ett råd kallat Nationella fredsbevarande rådet (Khana Raksa Khwam Sangop Riap Roi Haeng Chat) คณะรักษาความสงบเรียบร้อยแห่งชาติ bildades som tillfällig regering och Sunthorn Kongsompong blev rådets ordförande. Rådets engelska namn var National Peace Keeping Council (NPKC).

Juntan inledde en undersökning om korruption mot Chatichai och 24 andra medlemmar från den tidigare regeringen. De misstänkta ministrarnas tillgångar frystes under tiden.

Kommittén som undersökte tillgångarna leddes av general Sitthi Jirarote (Sitthi Chirarot) สิทธิ จิรโรจน์ (1920-2010) och den bestämde att konfiskera tillgångar på mer än 1.6 miljarder baht från 10 politiker inklusive Chatichai.

Men det skulle snart visa sig att juntan var lika korrupt som den regim som de hade störtat. Hälften av Chatichai och hans regeringsmedlemmar klarade sig från åtal i brist på bevis. Bland de som klarade sig fanns den tidigare omtalade Banharn Silpa-archa som allmänt ansågs som den mest korrupte av alla!

Bevis för korruption hittades bara mot de som motsatt sig NPKC, vilket bland annat inkluderade Chatichai och hans närmaste medhjälpare. När Chatichai var borta blev Banharn ledare för partiet Chart Thai, som stödde NPKC.

Militärjuntan upplöste parlamentet, upphävde författningen och bildade en egen nationalförsamling med 292 militärofficerare, lojala byråkrater, affärsmän och akademiker.

Ledare för nationalförsamlingen blev advokaten Ukrit Mongkolnavin (Ukrit Mongkhonnawin) อุกฤษ มงคลนาวิน (10 mars 1934-). Ukrit var en politisk veteran som funnits med redan under Thanoms tid och under Thanins och Prems tid vid makten. Han hade under fem år som talman vid parlamentet givit Prem sitt stöd.


(Ukrit Mongkolnavin)

Enligt Handley hade Ukrits fru, Thanpuying Montinee Mongkolnavin (Thanphuying Monthini Mongkhonnawin) ท่านผู้หญิงมณฑินี มงคลนาวิน, nära förbindelser med drottning Sirikit. Montinee hette som ogift Bunyaprasop บุณยประสพ.


(Ukrit och Montinee Mongkolnavin)

NPKC slog ner på potentiella kritiker och förklarade de statliga företagens fackförening, Labour Congress of Thailand (LCT) (Ongkan Luk Chang Sapha Raeng Ngan Haeng Prathet Thai) องค์การลูกจ้างสภาแรงงานแห่งประเทศไทย, olaglig. De hotade pressen och den politiska oppositionen samt studenter, akademiker och samhällsaktivister.

Ledaren för LCT försvann sedan under mystiska omständigheter den 19 juni 1991. Hans namn var Tanong Po-arn (Thanong Pho-an) ทนง โพธิ์อ่าน och han har aldrig återfunnits. Vid sitt försvinnande var Tanong 55 år gammal.


(Tanong Po-arn)

Den tidigare omtalade aktivisten Sulak Sivaraksa attackerade juntan i ett tal och blev i september 1991 ännu en gång anklagad för majestätsbrott. Anklagelserna grundades på att kungen faktiskt hade godkänt Suchinda och kuppen! Sulak kontrade med att Suchinda i så fall hade gjort sig skyldig till samma brott då han störtat en regim installerad av kungen!

Då Sulak riskerade att bli arresterad flydde han ännu en gång landet. Han skulle inte återvända hem förrän 1995, då han friats från misstankarna om majestätsbrott.

1993 rekryterade Sulak människorättsadvokaten Thongbai Thongpao ทองใบ ทองเปาด์ (12 april 1926-24 januari 2011). Thongbai hade arresterats av Sarit Thanarat 1973 och hade i förbindelse med detta sagt att "de anklagar inte längre folk för att vara kommunister utan använder istället anklagelser om majestätsbrott." Den här gången blev fallet mera uppmärksammat, både lokalt och internationellt, än på 1980-talet och Sulak klarade sig ännu en gång från åtal.


(Thongbai Thongpao)


Stavningsvarianter;

Kaset Rojananil; Kaset Roja-nanil.

Issarapong Noonpakdi; Isarapong Noonpakdee, Issarapong Noonpakdee.

National Peace Keeping Council; National Peace-Keeping Committee.

Labour Congress of Thailand; Sapha Ongkan Lukchang Sapha Raeng Ngan Haeng Prathet Thai สภาองค์การลูกจ้างสภาแรงงานแห่งประเทศไทย.

Tanong Po-arn; Thanong Po-arn.

Thongbai Thongpao; Thongbai Thongbao, Tongbai Tongpao.

Denna artikel senast uppdaterad: 2020-10-10, 10.28
Följ oss:
Som prenumerant på uppdateringar kommer du att få löpande information från thailandshistoria.se om nya artiklar och sektioner på vår hemsida, samt annan thairelaterad information som kan vara intressant från utomstående källor.

I våra utskick finns länkar du enkelt klickar på för att avsluta prenumerationen på uppdateringar på thailandshistoria.se.

Genom att klicka på "Prenumerera" accepteras dessa villkor och prenumeration till
påbörjas.