Forntid - Buddhismen och den tidiga buddhismens historia
Highslide JS
Buddhastaty
Buddhismens tidiga historia

Den tidigare omtalade indiske kungen Ashoka har fått äran för tidig buddhistisk spridning. Han hade konverterat till theravadabuddhismen (se nedan) och enligt traditionen skall han ha skickat nio missioner till olika länder för att sprida läran.

En av dessa skall, som tidigare nämnt, ha kommit till Suvarnabhumi. Missionerna mottogs vanligtvis väl och en av de mest lyckade var den till Sri Lanka som leddes av Ashokas son Mahinda (Mahinthathera) มหินทะเถระ. Sri Lankas kung blev nämligen buddhist och Mahinda ledde översättningen av theravadaskrifterna från pali till singalesiska (phasa singhon) ภาษาสิงหล.


(Mahinda)

Omkring slutet av år 100 före vår tideräkning regerade en kung vid namn Kanishka (Kanitsaka) กนิษกะ (r. 78-98?) i norra Indien. Han var, liksom kung Ashoka, en hängiven buddhist och lät sammankalla ett buddhistiskt råd som införde en del nyheter i det religiösa livet och rådet bestämde också att sanskrit nu skulle vara det religiösa språket.

(Observera att Kanishkas regeringstid är omtvistad.)


(Kanishka)

Detta orsakade en splittring av buddhismen i två stora grenar. I norra Indien valde man att följa mahayana (mahayan) มหายาน, eller den stora vagnen, medan man i söder valde att följa den gren som förr kallades hinayana (hinayan) หินยาน.

(Ibland används yan yai ยานใหญ่ för mahaya och yan lek ยานเล็ก för hinayana.)

Hinayana har ibland översatts till den lilla vagnen eller den sämre vagnen. Men översättningen och användandet av uttrycket hinayana är starkt ifrågasatt. Uttrycket har uppenbart skapats för att användas som ett nedsättande namn för theravadabuddhismen.

Theravadabuddhisterna menar att deras tradition bättre följer Buddhas ursprungliga lära, eftersom theravadaskrifterna är äldre än mahayanaskrifterna. Theravada kan också översättas till de äldres lära.

I dagens buddhistiska värld följer befolkningarna i Kina, Mongoliet, Korea (Prathet Kaoli) ประเทศเกาหลี, Vietnam och Japan olika former av mahayana medan Sri Lanka, Burma, Thailand, Laos och Kambodja följer former av theravada. I Tibet och Nepal har en egen form av mahayanabuddhism utvecklats som ibland kallas för tibetansk buddhism (satsana phut baep Thibet) ศาสนาพุทธแบบทิเบต eller lamaism.

Det finns även en senare riktning inom den tibetanska mahayanabuddhismen som kallas vajrayana (watcharayan) วัชรยาน. Vajrayana kallas även för tantrisk buddhism och namnet vajrayana är sanskrit och sägs betyda diamantfarkosten.

Den sydliga buddhismen, som theravadabuddhismen också kallas, betonar att individen måste frälsa sig själv genom sina egna handlingar och gärningar, medan man i den nordliga buddhismen (mahayana) också kan frälsas genom heliga väsens förmedling.

Den sydliga buddhismen kan också sägas vara ljusare i sin framtoning än den nordliga och framhäver inte i lika hög grad vardagens hopplöshet och meningslöshet.

Kung Kanishka skickade, liksom kung Ashoka, missionärer till fjärran länder. I de gamla städerna Nakhon Pathom i Thailand och Thaton i Burma har man funnit Buddhastatyer, som med ett finger och tummen beskriver livets hjul eller livshjulet. Dessa är mahayanastatyer och visar att mahayana en gång följdes här.

Efter Kanishkas död började buddhismen minska i popularitet i Indien och brahmanismen gick istället framåt. Brahmanismen är en gammal indisk religion som dominerades av brahmanerna och deras offerriter.

En brahmin (phram) พราหมณ์ var en medlem av det prästerliga ståndet, som var den högsta kasten i Indien. Ur brahmanismen utvecklades hinduismen.

Det är oklart när buddhismen först nådde Östasien. Kina var det land som först rapporterade kontakt med den nya religionen under det första århundradet av vår tideräkning.

629 mötte en kinesisk munk, Xuanzang (Phra Thang Sam Chang) พระถังซัมจั๋ง (cirka 602-?), som rest till Indien för att undersöka buddhismen, en kung vid namn Ciladitya (Silathit) ศีลาทิตย์ (r. 606-647).

(Alternativ regeringstid för Ciladitya; 604-648.)

Denne kung var även han en hängiven buddhist och liksom den tidigare nämnde Kanishka sammankallade han ett buddhistiskt råd där både brahmanska och buddhistiska lärda män deltog. Liksom sina föregångare skickade han missionärer till främmande länder.

Att kung Ciladityas munkar förmodligen hade framgång i nuvarande Thailand visar statyetter från denna period som påträffats vid Nakhon Pathom, Nakhon Si Thammarat och andra delar av Thailand.

Det finns anledning att tro att folkets religion bland khmererna, liksom i Indien, med tiden bestod av en blandning av nordlig och sydlig buddhism samt brahmanism. Därefter avtog med tiden förmodligen buddhismens styrka bland khmererna.

De tidigaste kungarna i khmerernas historia, som vi vet något om, var brahmaner. Dessa kungar, som förmodligen var av indiskt ursprung, började regera tidigt på 600-talet. När brahmanernas makt så småningom minskade bland khmererna fick buddhismen åter ett uppsving.

Buddhismen och brahmanismen existerade nu sida vid sida, men det är inte troligt att någon av dessa religioner överskuggade den gamla animistiska folktron bland khmererna, monfolket, lawafolket eller taiimmigranterna.

Det var inte förrän på 1000-talet som den burmanske kungen Anawrahta, genom sina erövringar, spred buddhismen med förnyad kraft. Men än idag lever animismen kvar bland folken i Sydostasien.

En fråga som har diskuterats är huruvida det var brahmanismen eller buddhismen som kom först till det område som idag är nuvarande Thailand. Det är troligt att det fanns indier här väldigt tidigt och de måste ha bekänt sig till brahmanismen.

Men å andra sidan har brahmanismen inte fört någon egentlig missionsverksamhet. Tidig buddhism spreds emellertid genom mission och kanske blev buddhismen den första religion som accepterades av monfolket och khmererna.


Stavningsvarianter;

Mahinda; Mahendra (sanskrit).

Singalesiska; Sinhala.

Kanishka; Phra Chao Kanitsaka พระเจ้ากนิษกะ, Phra Chao Kanitsaka Maharat พระเจ้ากนิษกะมหาราช.

Vajrayana; Mahayan phiset มหายานพิเศษ.

Xuanzang; Hieun Tsang, Hsuan-tsang, Hioun Tsang, Hsuan Tsang, Hiuen-tsang, Luang Chin Huan Sang หลวงจีนฮวนซัง, Sawian Chang เสวียนจั้ง, Xuan Zang, Xuanzhang, Yian Chang เหี้ยนจัง.

Ciladitya; Harsha Ciladitya, Harshvardan, Harsha Vardhana พระเจ้าหรรษวรรธนะ, Phra Chao Silathit พระเจ้าศีลาทิตย์, Shiladitya, Siladitya.

Denna artikel senast uppdaterad: 2017-03-02, 18.18
Följ oss:
Som prenumerant på uppdateringar kommer du att få löpande information från thailandshistoria.se om nya artiklar och sektioner på vår hemsida, samt annan thairelaterad information som kan vara intressant från utomstående källor.

I våra utskick finns länkar du enkelt klickar på för att avsluta prenumerationen på uppdateringar på thailandshistoria.se.

Genom att klicka på "Prenumerera" accepteras dessa villkor och prenumeration till
påbörjas.