På 1000 och 1100-talet hade taifolk blivit etniskt dominerande bland folken i ytterkanterna av Angkorriket. Både i områdena av mellersta Mekongfloden och i nuvarande centrala Thailand.

Vi får anta att dessa tai tidigt påverkades av khmerernas religiösa traditioner. I Lopburi dominerade nog monfolket etniskt, med khmerer på andra plats. Men det fanns nu också en ökande buddhistisk taibefolkning inne på khmerkontrollerat område.

Det finns reliefer i Angkor Vat från 1100-talet som omtalar dessa tai som syam kuk (siam kuk) เสียมกุก. En källa är så specifik att den säger 1120.

(Syam kuk)

Intressant är också att kontakterna med mon- och khmerfolket ännu i dag återspeglas i dialekterna i dagens Thailand.

I centrala Thailand söder om Phitsanulok finns många låneord från khmerspråket, förutom de indiska språken pali och sanskrit. Norr om Phitsanulok talas nordthai och längre norrut i Burma talas shan eller tai yai-språket (phasa thai yai) ภาษาไทใหญ่. Ännu längre norrut i Yunnan talas olika dai- eller taispråk.

Ju längre norrut man kommer så finns det färre och färre låneord från khmerspråket och tills sist finns inga alls. Detta indikerar att folkvandringarna i området gick från norr till söder och inte tvärtom.

Att det finns många låneord från pali och sanskrit i alla dialekter beror på buddhismens utbredning bland taifolken.