Forntid - Thailand och omkringliggande länder före och under taifolkens ankomst
Shanbröderna i Pagan

Efter Pagans fall hade den verkliga makten i övre Burma hamnat hos shanerna. Nyckelfigurer i denna utveckling var tre shanbröder. De tre bröderna kontrollerade tre viktiga städer på slätten runt staden Kyaukse (Chao Sae) เจ้าก์แซ, som var en del av det konstbevattnade risodlingsområde som tidigare byggts upp av mon- och pyufolket. De hade därmed kontroll över Pagans tillgång på mat.

De hade tagit kontrollen över området på 1290-talet och hade tidigare varit militära befälhavare i Pagans tjänst. Under några år hade shanbröderna spelat trogna hovmän i Pagan, medan de såg till att deras makt växte både vid hovet och ute på landsbygden.

Den äldste brodern hette Athinhkaya (Atinkhaya) อตินคายา (cirka 1261-13 april 1310), mellanbrodern Yazathingyan (Yasatinyan) ยาซาตินยาน (cirka 1263-1312/1313) och den yngste Thihathu ทิฮาธู (1265-1325). Observera att en av Narathihapates söner också hette Thihathu, men han får inte förväxlas med shanbrodern med samma namn!

En källa säger att kung Kyawswa den 19 februari 1293 utnämnde Athinhkaya till vicekung av Myinsaing (Mayinsang) มยินซาง, Yazathingyan blev vicekung av Mekkaya (Mekkhaya) เมคคยา och Thihathu blev vicekung av Pinle (Phinle) พินเล.

Thihathu var den mest ambitiöse och var uppenbart inte nöjd med titeln vicekung, trots att hans status bekräftades med kungliga titlar. Bekymrad över Thihathus maktambitioner skickade Kyawswa sin unge son och kronprins Theingapati (sent 1270-tal (1279?)-10 maj 1299) till mongolerna. Han skall ha befunnit sig i Peking (Pakking) ปักกิ่ง i mars 1297.

I andra källor sägs det att det var sonen Saw Hnit (So Nit) สอนิต (1283-1325) som skickades till mongolerna i Tagaung i januari 1297. Eller kanske båda bröderna? Han kan då bara ha varit omkring 13 år! Men det finns till och med källor som anger hans födelseår till 1285 och då har han ju varit ännu yngre!

Vem det nu än var som sökt sig till mongolerna så erbjöd sig sonen, på sin faders vägnar, att underkasta sig mongolerna och bad om att fadern skulle erkännas som kung. Den 20 mars 1297 erkände också den kinesiske kejsaren Kyawswa som kung av Burma, men samtidigt gav han också kinesiska titlar till de tre bröderna. Men bröderna tänkte inte finna sig i att vara vasaller till mongolerna.

I december 1297 inviterade de tre bröderna kung Kyawswa till Myinsaing, som de nu valt till sin huvudstad. De ville att han skulle delta i en invigningsceremoni av ett tempel som de låtit uppföra. Kyawswa trodde att han var säker, då han hade mongolsk uppbackning, och reste därför dit för att leda invigningsceremonin. Men omedelbart efter ceremonin blev han arresterad och avsatt som kung och tvingad att bli munk i det tempel som han just hade invigt! Mongolerna skulle inte få vetskap om det inträffade förrän i juni eller juli 1298.

I Pagan fungerade Kyawswas minderårige son Saw Hnit (r. 1299-1325) som ny ”kung,” efter att hans far hade avsatts. Men han var i realiteten bara vicekung, eller guvernör, under Myinsaings auktoritet. Han blev dock krönt den 8 maj 1299.

Myinsaing blev nu centrum för ett nytt kungarike med samma namn. Kungariket Myinsaing (Anachak Mayinsang) อาณาจักรมยินซาง skulle komma att existera från 1297 fram till någon gång före den 7 februari 1313. Men någon källa säger att Myinsaing upphörde som rike 1310.

De tre bröderna kan ha regerat gemensamt i Myinsaing från den 17 december 1297 till den 13 april 1310. Brodern Athinkaya dog sedan den 13 april 1310 och Yazathingyan och Thihathu fortsatte som regenter från den 13 april 1310 till före den 7 februari 1313.

Flera källor säger att Pagan intogs och brändes 1299. Ex-kung Kyawswa, avrättades sedan tillsammans med prins Theingapati den 10 maj 1299. Andra källor säger att Pagan intogs 1298 och att kung Kyawswa avrättades 1301.

Bakom valet av Saw Hnit som kung stod en mäktig änkedrottning, med titeln Pwa Saw. Pwa Saw av Thitmahti var född omkring 1250-talet och dog 1334 eller senare. Hon hade varit kung Kyawswas drottning, som sonen fått ta över och gifta sig med.

En annan bror till Saw Hnit vid namn Kumara Kassapa var inte nöjd med valet av kung utan ville själv ta över tronen. Han hade bett ministrarna i Pagan om detta, vilket de dock inte beviljade. Han hade därför flytt till mongolerna i september 1299 för att be dem om hjälp. Då de tre shanbröderna blev varse över detta svek blev de naturligtvis rasande och betraktade Kumara Kassapa som en förrädare.

I januari 1300 attackerade styrkor från Myinsaing, ledda av Athinhkaya, mongolernas garnisoner norr om dagens Mandalay. Den 22 juni 1300 svarade den kinesiske kejsaren med att förklara Kumara Kassapa (r. 25 januari 1301-6 april 1301) som Burmas rättmätige kung och förberedde sig ännu en gång för att försöka krossa Myinsaing.

I krönikorna kan man läsa att den kinesiske kejsaren samlade en stor armé eftersom "Burma var starkt och kunde räkna med hjälp från Pa-pai-hsi-fu." Eftersom kinesiska källor kallar området där Chiang Rai, Chiang Saen och Chiang Mai låg för Pa-pai-hsi-fu handlar det högst troligen om tairiket Lan Na som du kan läsa mera om i ”Sukhothai och Lan Na", avsnittet ”Konungariket Lan Na."

Därefter skickade mongolerna en 12 000 man stark armé från Yunnan in i Burma. Då mongolerna invaderade gränsområdet fick de som väntat stöd av Kumara Kassapa. Efter att ha plågats av gerillastyrkor och sjukdomar, med svåra förluster som följd, nådde de fram till Myinsaing i februari 1301 och belägrade staden.

Myinsaing med sina trippelmurar höll stånd och den 6 april 1301 lyckades man med hjälp av en stor muta förmå mongolerna att avbryta belägringen. Mutan tolkade mongolerna som tribut. Kumara Kassapa återvände tillbaka till Tagaung tillsammans med mongolerna. En källa talar säger att 500 kineser dödades under belägringen och att shanerna mutade den mongolske kommendanten då man var rädda för att mongolerna skulle få förstärkningar.

Regeringen i Yunnan blev så missnöjd med invasionen att de avrättade alla militära ledare från den misslyckade militära kampanjen, då de återvänt hem. Istället för en militär seger tvingades mongolerna 1303 att dra sig tillbaka till de nuvarande gränserna mellan de båda länderna. Därmed hade Burma återerövrat de områden som förlorats till Kina 15 år tidigare. Mongolerna gav nu upp sina planer om att kuva Burma. Vad som hände med Kumara Kassapa vet jag faktiskt inte.

Shanbröderna var nu i realiteten övre Burmas härskare, men Pagans ”kungar” tilläts regera vidare. Men de fungerade nu mera som guvernörer än som fullvärdiga kungar. De tre shanbröderna blev allt mäktigare under Saw Hnits regeringstid. Det finns en källa som säger att Thihathu lät kröna sig själv till kung i oktober 1309 och att han sedan lät giftmörda sin bror Athinhkaya den 13 april 1310. Men andra källor säger att han kröntes 1310 och ytterligare en är så specifik att den säger att han kröntes den 7 februari 1313.

Yazathingyan dog en naturlig död 1312/1313, även om någon källa anger året till omkring 1302! Efter sina två bröders död flyttade Thihathu sin huvudstad till Pinya och här skall han sedan ha regerat från den 7 februari 1313 till februari 1325. En källa säger att Pinya blev huvudstad redan 1312. Det nya kungariket Pinya (Anachak Phinya) อาณาจักรพินยา låg i närheten av dagens Ava (Angwa) อังวะ (eller Inwa อีนวะ), nära Mandalay. Riket var en fortsättning på riket Myinsaing och existerade under åren 1313-1364 eller 1313-1365.

Längst ned i denna artikel har jag för den intresserade valt att presentera vilka kungar som regerade i Pinya efter Thihathu.

Avaområdet var en strategisk plats nära risodlingarna runt Kyaukse och 1315 grundades staden Sagaing (Sakai) สกาย på andra sidan floden, norr om dagens Ava. För den intresserade kan det vara bra att veta att städerna Sagaing och Ava smälte samman 1889. Därmed hade ytterligare ett kungarike bildats i området. Kungariket Sagaing (Anachak Sakai) อาณาจักรสกาย existerade 1315-1365, alternativt 1315-1364.


(Kungarikena Pinya och Sagaing omkring 1350)

Det var den äldste sonen till den ovan nämnde Thihathu, Saw Yun (Phra Chao So Yun) พระเจ้าซอยุน (r. 15 maj 1315-5 februari 1327), som skapade den separata staten med Sagaing som huvudstad. Sagaing skulle då och då hamna i krig med det rivaliserande kungariket Pinya. Längst ned i denna artikel har jag för den intresserade valt att presentera vilka kungar som regerade i Sagaing efter Saw Yun.

Det finns källor som säger att kung Saw Hnit tilläts regera vidare i Pagan och att efter sin död efterträddes av sonen Saw Mon Nit (r. 1325-1368). Han är bättre känd som Uzana II av Pagan (Phra Chao Usana) พระเจ้าอุสานะ.

Uzana II av Pagan var född 1311 och därmed bara omkring 14 år gammal vid sitt trontillträde. I en del källor betraktas han som den siste ”kungen” i Pagandynastin. Men flera källor anser dock att Pagandynastin upphörde redan 1287. Uzana II skall sedan ha regerat som vasall till kungariket Pinya under perioden 1325-1364 och till det blivande kungariket Ava (Anachak Angwa) อาณาจักรอังวะ 1364-1368. Det kommer mer om detta kungarike här nedan.

1364 tog ett nytt kungarike form, som skulle bli känt som kungariket Ava. Någon källa säger att riket bildades 1364 eller 1365. Thado Minbya (Phra Chao Thado Minphaya) พระเจ้าตะโดมินพญา (r. april 1364-cirka 3 september 1367) blev rikets förste kung och hans rike skulle existera 1364/1365-januari 1555. Han var född den 7 december 1345 och därför bara 18 år gammal då han besteg tronen.

Det var också Thado Minbya som grundade staden Ava 1365. En källa säger att han varit kung av Pinya och Sagaing, innan han blev kung av Ava. Men jag hittar ingen vidare information om detta.

I Ava lät Thado Minbya och kommande regenter bygga religiösa byggnader för att efterlikna det forna Pagan, men i mindre skala. Thado Minbya lade också grunden för ett enande av centrala Burma och han försökte rena buddhismen från korrupta inslag. Men han dog endast 21 år gammal av smittkoppor i september 1367, då han var på en militär expedition i söder.

Thado Minbya var visserligen shan och grundare av Ava, men shanregenterna skulle med tiden assimileras med den burmanska befolkningen. Längst ned i denna artikel har jag för den intresserade valt att presentera de kungar som regerade i Ava efter Thado Minbya, ända fram till rikets upphörande 1555 och ytterligare en bit framåt.


Följande kungar regerade i Pinya efter Thihathu;

Uzana I (Phra Chao Usana 1) พระเจ้าอุซะนาที่ 1 (r. cirka februari 1325-1 september 1340).

Sithu (Phra Chao Mayinsang Sithu) พระเจ้ามยินซางสิธู (r. 1 september 1340-29 mars 1344). Sithu betraktas inte som kung utan endast som regent.

Kyawswa I (Phra Chao Chorsawa 1) พระเจ้าจอซะวาที่ 1 (r. 29 mars 1344-12 december 1350) var en halvbror till Uzana I.

Kyawswa II (Phra Chao Chosawa 2) พระเจ้าจอซะวาที่ 2 (r. 12 december 1350-19 mars 1359).

Narathu av Pinya (Phra Chao Narathu haeng Phinya) พระเจ้านราธูแห่งพินยา (r. 19 mars 1359-juni 1364).

Uzana II (Phra Chao Usana 2) พระเจ้าอุซะนาที่ 2 (r. juni 1364-september 1364). Förväxla inte denne Uzana II med Uzana II av Pagan!


Följande kungar regerade i Sagaing efter Saw Yun;

Tarabya I (Phra Chao Tayaphaya 1) พระเจ้าตายาพยาที่ 1. (5 februari 1327-1335/1336).

Shwetaungtet (Phra Chao Yawedondet) พระเจ้ายเวดอนเดต (1335/1336-cirka augusti 1339).

Kyaswa av Sagaing (Phra Chao Chasawa haeng Sakai) พระเจ้าจะซวาแห่งสกาย (cirka augusti 1339-cirka mars 1349).

Nawrahta Minye (Phra Chao Noratha Minye) พระเจ้านอรธามินเย (cirka april 1349-cirka november 1349).

Tarabya II (Phra Chao Tayaphaya 2) พระเจ้าตายาพยาที่ 2 (cirka november 1348-23 februari 1352).

Minbyauk Thihapate (Phra Chao Minbayat Thihapate) พระเจ้ามินบยาตธิฮาปะเต (23 februari 1352-april 1364).


Följande kungar regerade i Ava efter Thado Minbya;

En del källor talar om en upprorsman Nga-nu งานู, som kortvarigt skall ha suttit på tronen 1367 eller 1368. Men han är inte nämnd i Wikipedias kungaföljd.

Swa Saw Ke (Phra Chao Sawasoke) พระเจ้าสวาซอเก eller (Phra Chao Farang Mangsichawa) พระเจ้าฝรั่งมังศรีชวา (r. 5 september 1367-april 1400). Thado Minbya dog utan arvingar och Swa Saw Ke var en svåger till honom. Han var född den 16 juli 1330.

Tarabya (Phra Chao Taraphraya haeng Angwa) พระเจ้าตราพระยาแห่งอังวะ (r. april 1400-cirka 25 november 1400). Han var en son till Swa Saw Ke och född den 22 december 1368. Tarabya blev mördad efter att ha regerat i endast sju månader av sin tidigare mentor, guvernör Thihapate av Tagaung (r. omkring september 1367-november 1400). Men guvernören dömdes själv till döden och avrättades och tronen gick till Tarabyas halvbror Min Swe (Meng Sawe) เมงสเว.

Min Swe blev till kung Minkhaung I (Phra Chao Farang Mang Khong) พระเจ้าฝรั่งมังฆ้อง (r. 25 november 1400-cirka februari 1422). Han var född den 13 september 1373 och var därmed 27 år vid sitt trontillträde. Han dog sedan en naturlig död omkring februari 1422 och blev 48 år gammal.

Thihathu av Ava (Phra Chao Sihatu haeng Angwa) พระเจ้าสีหตูแห่งอังวะ (r. cirka februari 1422-augusti 1425). Han är också känd som Phra Chao Farang Mangsi พระเจ้าฝรั่งมังศรี. Thihathu var född 1394 och därmed omkring 28 år vid sitt trontillträde. I augusti 1425 blev Thihathu dödad i ett bakhåll arrangerat av drottning Shin Bo-Me (Phra Nang Chin Bome) พระนางชินโบเม (1390-talet-?), som ville se sin älskare Kale Kyetaungnyo (Kale Chetongyo) กะเลเจตองโญ på tronen.

Shin Bo-Me är en intressant person i Burmas historia då hon var drottning under fem kungars regeringstid. Hon ansågs vara mycket vacker och blev kung Minkhaungs favorit och huvuddrottning 1407. Hon blev också Thihathus favoritdrottning intill Shin Sawbu (Phra Nang Cheng Sobu) พระนางเชงสอบู (1394-1471) blev drottning 1424.

Ny kung blev Minhlange (Phra Chao Minlahaeng) พระเจ้ามินละแหง่ (r. augusti-november 1425). Han var född den 18 april 1418 och därmed bara 7 år gammal då han blev kung. Men det hindrade inte Shin Bo-Me från att gifta sig med honom. Tre månader var hon framme igen och förgiftade den unge kungen tidigt i november 1425. Därmed var det fritt fram för hennes älskare att bestiga tronen.

Ny kung blev Kale Kyetaungnyo (Phra Chao Kale Chetongyo) พระเจ้ากะเลเจตองโญ (r. november 1425-maj 1426). Han var född den 10 oktober 1385 och därmed 40 år gammal vid sitt trontillträde. Men han blev inte heller långvarig på tronen utan han störtades efter sex månader i maj 1426.

Det var Mohnyin Thado (Phra Chao Moyin Tado) พระเจ้าโมญีนตะโด (r. 16 maj 1426-maj 1439) som stod bakom Kale Kyetaungnyos fall. Mohnyin Thado var född den 20 oktober 1379 och därmed 46 år gammal vid trontillträdet. Shin Bo-Me dyker ännu en gång upp som hans drottning. Mohnyin Thado dog 59 år gammal i maj 1439.

Minye Kyawswa I of Ava (Mangrai Kayochawa 1 haeng Angwa) มังรายกะยอชวาที่ 1 แห่งอังวะ (r. maj 1439-januari/februari 1442). Han var född den 18 december 1410 och 28 år då han besteg tronen. Under hans regeringstid fick Ava försvara sig mot räder från shanstaten Mogaung och han dog endast 31 år gammal vid Ava, samtidigt som hans styrkor belägrade Mogaung.

Narapati I of Ava (Phra Chao Narapati 1 haeng Angwa) พระเจ้านรปติที่ 1 แห่งอังวะ (r. 25 april 1442-24 juli 1468). Han var född den 7 juni 1413 och var liksom sin föregångare 28 år vid sitt trontillträde. Han hade tidigare varit vicekung av Prome 1429-1442. En av hans sonsöner försökte mörda honom i juni 1467 och Narapati I flydde till Prome där han sedan dog i juli 1468.

Thihathura of Ava (Phra Chao Sihasura haeng Angwa) พระเจ้าสีหสุระแห่งอังวะ (r. 24 juli 1468-omkring augusti 1480). Han var född den 1 maj 1431 och därmed 37 år gammal vid sitt trontillträde.

Minkhaung II (Phra Chao Mangkhong 2) พระเจ้ามังฆ้องที่ 2 (r. omkring augusti 1480-7 april 1501). Han var född den 9 oktober 1446 och 34 år gammal vid sitt trontillträde. Hans tjugoåriga regeringstid blev början på Avas förlust av kontrollen över Övre Burma.

Shwenankyawshin (Phra Chao Chawenanchochin) พระเจ้าชเวนันจอชิน (r. 7 april 1501-14 mars 1527), eller Narapati II av Ava (Phra Chao Narapati 2 haeng Angwa) พระเจ้านรปติที่ 2 แห่งอังวะ. Han var en yngre son till Minkhaung II och var född den 22 september 1476. Han var 24 år gammal vid sitt trontillträde.

Han fick använda en stor del av sin regeringstid för att försvara sig mot attacker från de förenade shanstaterna, men det visade sig sedan att detta skulle misslyckas. Shwenankyawshin dog i strid då han försvarade sin huvudstad och Ava togs över av shanerna 1527.

Ava fick nu en etnisk shan på tronen. Hans namn var Thohanbwa (Phra Chao Tohanbawa) พระเจ้าโต่หั่นบวา (r. 14 mars 1527-maj 1542). Thohanbwa var född 1505 och därmed 21 eller 22 år gammal vid sitt trontillträde. I maj 1542 blev han lönnmördad av en av sina ministrar. Den 1 maj enligt en källa.

Hkonmaing (Khonmeng) คอนเมง (r. omkring juni 1542-omkring september 1545). Han var också etnisk shan och född i augusti 1497. Hkonmaing var därmed 44 eller 45 år vid sitt trontillträde. Han dog i strid 1545 då han bekämpade ett uppror.

Liksom sina två föregångare var kung Mobye Narapati (r. omkring september 1545-omkring oktober 1551) också etnisk shan. Han är även känd som Narapati III av Ava (Phra Chao Narapati 3 haeng Angwa) พระเจ้านรปติที่ 3 แห่งอังวะ och var född i maj 1516. Han var 29 år gammal vid sitt trontillträde.

I oktober 1551 fördrevs Mobye Narapati från Ava av den blivande nye kungen och Mobye Narapati flydde söderut till Pegu (Bago). Här fick han beskydd av kung Bayinnaung (Phra Chao Bureng Nong) พระเจ้าบุเรงนอง (r. 30 april 1550-10 oktober 1581) från Toungoodynastin (Ratchawong Tongu) ราชวงศ์ตองอู. Han stannade kvar i Pegu resten av sitt liv, men det är okänt vilket år han dog.

Du kan läsa mera om Bayinnaung längre fram i ”Ayutthaya,” avsnittet ”Ayutthaya och kontakterna med väst,” artikeln ”Krig mot Burma 1549-Drottning Suriyothai.”

Efter ett uppror som varat i sex år under perioden 1545–1551 blev Sithu Kyawhtin (r. omkring oktober 1551-22 januari 1555), eller Narapati Sithu, ny kung. Denne etniske shan var född i november/december 1495 och därmed 55 år gammal vid sitt trontillträde. Kung Bayinnaung erövrade sedan Ava i januari 1555 och detta räknas som det egentliga slutet för det självständiga riket Ava.

(Förväxla inte namnet Narapati Sithu med den tidigare Pagankungen med samma namn!)

Sithu Kyawhtin lyckades samla samman alla i de förenade shanstaterna för att bekämpa en invasion från kung Bayinnaung. Han försökte förhandla fram en fred med Bayinnaung som dock avslogs. Ava och de förenade shanstaterna lyckades stå emot den första invasionen från Toungoo 1553, men kunde stå emot längre då en större invasionsstyrka anföll året efter.

Den besegrade kungen fångades in, men behandlades väl och fick tillbringa sina sista år i Pegu (Bago). Han återgäldade den goda behandlingen 1565 då han slog ned ett uppror i huvudstaden, samtidigt som kung Bayinnaung befann sig i Chiang Mai. Detta blev han rikligt belönad för av Bayinnaung.

Thado Minsaw av Ava (Phra Chao Tado Mengso haeng Angwa) พระเจ้าตะโดเมงสอแห่งอังวะ (r. 19 februari 1555-24 april 1584) får betraktas som vicekung av Ava. Han var född den 20 maj 1531 och 24 år gammal då han blev vicekung. Under hans regeringstid blev kungarna Bayinnaung och Nanda Bayin (Phra Chao Nanthabureng) พระเจ้านันทบุเรง (r. 10 oktober 1581-19 december 1599) från Toungoodynastin de viktigaste kungarna och regenterna i Burma.

Du kan läsa mera om Nanda Bayin i ”Ayutthaya,” avsnittet ”Ayutthaya och kontakterna med väst,” artikeln ”Prins Naresuan återvänder till Siam 1571.”

Thado Minsaw kämpade sida vid sida med sina bröder kung Bayinnaung, vicekungen Minye Sithu av Martaban (Maengye Situ haeng Maotama) เมงเยสีตูแห่งเมาตะมะ (r. 6 juni 1552-mars 1556), vicekungen Thado Dhamma Yaza II av Prome (Phra Chao Tado Thammaracha 2) พระเจ้าตะโดธรรมราชาที่ 2 30 (r. augusti 1551-november/december 1588) och Minkhaung II samt hans brorson Nanda Bayin i nästan alla Toungoos militära kampanjer från 1550-talet till 1570-talet.

Observera att Martaban numera är känt under namnet Mottama (Müang Motama) เมืองเมาะตะมะ.

1583, två år efter Bayinnaungs död försökte Thado Minsaw sig på ett uppror mot Nanda Bayins styre. Men även om upproret kuvades i april 1584 blev detta början på fler upprorsförsök som skulle drabba riket de kommande 15 åren.

Min Letya av Ava (r. maj 1584-september/oktober 1586) blev utnämnd till guvernör av Ava av kung Nanda Bayin efter kuvandet av Thado Minsaws uppror. Posten som vicekung hade nu degraderats till en guvernörspost.

Min Letya var en son till den gamle kungen Tabinshwehti (Phra Chao Tabengchaweti) พระเจ้าตะเบ็งชะเวตี้ (r. 24 november 1530-30 april 1550) och han var född omkring 1540. Han var därmed 43 eller 44 år gammal då han tillträdde som guvernör. Min Letya är faktiskt den ende sonen till Tabinshwehti som nämns i de burmesiska krönikorna. Han dog en naturlig död omkring 46 år gammal.

Du kan läsa mera om Tabinshwehti i ”Ayutthaya,” avsnittet ”Ayutthaya och kontakterna med väst,” artikeln ”Inledande krig mot Burma 1538.”

Minye Kyawswa II av Ava (Mangrai Kayochawa 2) มังรายกะยอชวาที่ 2 แห่งอังวะ (r. 5 februari 1587-29 december 1593) var en son till Nanda Bayin och han utnämndes till vicekung av Ava. Minye Kyawswa II var född omkring den 16 november 1567.

Minye Kyawswa utsågs sedan till kronprins eller tronarvinge från och med den 29 december 1593 till den 18 december 1599. I december 1599 förådde han sin far och gick över till de militära styrkor som leddes av kung Minye Thihathu II av Toungoo (Mengye Sihatu 2 haeng Tongu) เมงเยสีหตูที่ 2 แห่งตองอู (r. omkring februari 1597-11 augusti 1609) och Min Razagyi av Arakan (r. 4 juli 1593-4 juli 1612). Men ett löfte om god behandling hölls inte och den sista kronprinsen av Toungoo blev mördad några dagar senare.

Du kan läsa mera om Minye Thihathu II av Toungoo i ”Ayutthaya,” avsnittet ”Ayutthaya och kontakterna med väst,” artikeln ”Strider i Burma 1595-1600.”

Därefter kommer kung Anaukpetlun (Phra Chao Anokhapetlun) พระเจ้าอนอคะเปตลุน (r. 5 november 1605-9 juli 1628) som fick ärva riket Ava efter sin far. Du kan läsa mera om Anaukpetlun och hans far i ”Ayutthaya,” ”Ayutthaya och kontakterna med väst,” artikeln ”Striderna i shanstaterna och Naresuans död 1605.”

Anaukpetlun var född 1578, men datumen varierar. Någon källa säger cirka maj och en annan den 21 maj. Han var 27 år gammal då han besteg tronen i Ava. Anaukpetlun var en sonson till kung Bayinnaung.


Stavningsvarianter och alternativa regeringstider;

Kyaukse; Kyauksè.)

Athinhkaya; Athinkhaya, Phra Chao Athinkhaya พระเจ้าอตินคายา.
Alternativ levnadstid för Athinhkaya; cirka 1261-1309.

Yazathingyan; Phra Chao Yasatinchan พระเจ้ายาซาตินจาน, Yasasingyan, Yazathinkyan, ยะสะซิงยาน.
Alternativ levnadstid för Yazathingyan; cirka 1263-1302? Dog 1302?, 1302/1303 eller 1305.

Thihathu; Phra Chao Sihatu พระเจ้าสีหตู, Phra Chao Thihathu พระเจ้าทิฮาธู.

Myinsaing; Minsiang มินเซียง, Müang Mayinsaeng เมืองมยินแสง.

Mekkaya; Mekkara.

Peking; Beijing, Peching เป่ย์จิง.

Saw Hnit; Sawhnit, Saw Nit, Sawnit, Min Lulin.
Alternativ regeringstid för Saw Hnit; 1297-1325, 1297/98-1325, 1298-1312, 1298-1325, 1298-1330, 1300-1322, 1300-1331, 1324-1325.

Kumara Kassapa; Kumara Kathapa.

Ava; Awa อะวะ, Innwa, Krung Angwa กรุงอังวะ, Müang Angwa เมืองอังวะ, Ratanapura (Rattanapura) รัตนปุระ (pali), Yadanapura.

Sagaing; Sakaeng สะแกง, Sakai สกายน์, Sakai สะกาย, Sakhaeng สะแคง, Sakiang ซาเกียง, Sasiang ซาเซียง.

Thado Minbya; Thadominbya, Thadomin Paya.

Alternativ regeringstid för Thado Minbya; april 1364-cirka 3 september 1367, 1364-1368.

Saw Mon Nit; Sawmunnit.

Alternativ regeringstid för Saw Mon Nit; 1325-1340, 1325-1369.

Uzana II av Pagan; อูชะนา.

Thado Minbya; Thado Mengphaya ตะโดเมงพญา, Thadominbya, Thadomin Paya.
Alternativ regeringstid för Thado Minbya; 1364-1368, 26 februari 1365-cirka 3 september 1367.

Sithu; Myinsaing Sithu.

Narathu av Pinya; Thihathura.

Uzana II; Uzana Pyaung.

Swa Saw Ke; Mingyi Swa Saw Ke, Minkyiswasawke, Swasawke.
Alternativ regeringstid för Swa Saw Ke; 5 september 1367-april 1400, 1368-1401.

Tarabya; Taraphaya ตะระพญา.
Alternativ regeringstid för Tarabya; april 1400-25 november 1400, 1401.

Thihapate av Tagaung; Nga Nauk Hsan.

Minkhaung I; Man Khaung, Min Gaung, Mingaung, Min Swe, Pathom Min Kong ปฐมมินกอง, Phra Chao Monthian Thong พระเจ้ามนเทียรทอง.

Shin Bo-Me; Shin Bo-Mai.

Shin Sawbu; Binnya Thau, Nang Phraya Tala Chao Thao นางพระยาตละเจ้าท้าว, Phra Nang Phaya Thao พระนางพญาท้าว, Phra Nang Phraya Thao พระนางพระยาท้าว, Tala Chao Pu ตละเจ้าปุ, Tala Chao Thao ตละเจ้าท้าว.

Minhlange; Min Hla.

Mohnyin Thado; Mohnyin Mintaya, พระเจ้าโม่ญี่นตะโด.
Alternativ regeringstid för Mohnyin Thado; 20 maj 1426-maj 1439.

Minye Kyawswa I; Minyekyawswa.

Thihathura of Ava; Maha Thihathura.

De förenade shanstaterna; Confederation of Shan States.

Hkonmaing; Hkonmaing Nge, Sao Hkun Mong.

Bayinnaung; Barinnaung, Bayennaung, Bayin-naung, Bayin Naung, Bayinnuang, Bayin Nong บายินนอง, Bayint Naung, Bhureng Noung, Bhueng Noreng, Braginoco, Burannaung, Bureng Nong.

Nanda Bayin; Nanda, Nanda Bhureng, Nanthabureng นันทะบุเรง, Nandabayin, Nandanaung, Nandhabureng, Nanta Burennong, Nantha Phayin นันทาพยิน, Nong Phak Wun Min Taya.
Alternativ regeringstid för Nanda Bayin; 9 november 1581-19 december 1599.

Martaban; Martavan, Mataban มะตะบัน, Müang Mataban เมืองมาร์ตาบัน, Müang Matama เมืองมาะตะมะ, Müang Mottama.

Tabinshwehti; Pangsaweki, Tabengchaweti ตะเบงชเวตี้, Tabengshweti, Tabin-shwei-hti, Tabinshweti, Tabin Shwe-ti, Tapin-Shweti, Thabeng Chavethy, พระเจ้าตะเบงชะเวตี้.
Alternativ regeringstid för Tabinshwehti; 1531-1550, 1531-1551.

Minye Kyawswa II; Minyekyawswa.

Min Razagyi av Arakan; Min Raza Gyi, Raza II av Arakan, Razagri, Salim Shah.

Anaukpetlun; Anankpetlun, Anaophaelong อะเน่าะแพ่ะโลง, Anauk-hpet-lun, Anaukpetulun, Anaukhpetlun, Maha Dhamma Yaza.
Alternativ regeringstid för Anaukpetlun; 5 november 1605-9 juli 1628, 3 mars 1606-9 juli 1628.

Denna artikel senast uppdaterad: 2018-06-21, 11.07
Följ oss:
Som prenumerant på uppdateringar kommer du att få löpande information från thailandshistoria.se om nya artiklar och sektioner på vår hemsida, samt annan thairelaterad information som kan vara intressant från utomstående källor.

I våra utskick finns länkar du enkelt klickar på för att avsluta prenumerationen på uppdateringar på thailandshistoria.se.

Genom att klicka på "Prenumerera" accepteras dessa villkor och prenumeration till
påbörjas.