Modern tid - Thailand under och efter Vietnamkriget
Den kommunistiska verksamheten i Thailand

Valen den 4 april 1976 gav Seni Pramojs demokrater 114 av 279 parlamentsplatser. Därefter kom partiet Chart Thai (Phak Chat Thai) พรรคชาติไทย (Thai Nation Party på engelska eller Thainationen på svenska) med 56 platser, Kukrit Pramojs Social Action Party med 45 och Social Justice Party med 28 platser. Röstdeltagandet uppgick till 44 procent.

Vänsterpartierna, där Socialist Party of Thailand ingick, gjorde ett mycket dåligt val och behöll få av sina tidigare platser. Socialist Party of Thailand förlorade hela 13 av sina tidigare 15 platser.

Kukrit hade ställt upp i en valkrets i Bangkok som dominerades av militären och han förlorade till en man vid namn Samak Sundaravej (Samak Suntharawet) สมัคร สุนทรเวช (13 juni 1935-24 november 2009).

Samak Sundaravej hade gått med i det Demokratiska partiet 1968. Med sina nära kontakter i militären hade han blivit en politisk avvikare på högerkanten i sitt parti. Samak kommer du att få läsa mycket om längre fram.

Den 21 april återvände Seni Pramoj till makten då han lyckades bilda en koalition bestående av fyra partier från centrum till höger. Senis koalition bestod av hans eget parti Demokraterna, Chart Thai, Social Justice och Social Nationalist party (Phak Sangkhom Chat Niyom) พรรคชาตินิยมสังคม som fått 8 platser i valet.

Seni försökte balansera de olika rivaliserande militära fraktionerna genom att utse Kris Sivara till försvarsminister och Pramarn Adireksarns män som biträdande försvarsministrar. Men bara få dagar efter utnämnadet dog Kris Sivara av en hjärtttack den 28 april. Ett rykte spreds om att Kris hade blivit förgiftad. Då Seni blivit av med sin moderata general fanns det inte längre någon som kunde stoppa de extrema krafterna inom armén.

Samak Sundaravej blev biträdande inrikesminister och skulle snart bli känd för att förfölja och arrestera vänstersympatisörer.

Seni blev närmast handlingsförlamad på grund av konflikter inom koalitionen. Han blev heller inte speciellt framgångsrik då det gällde att lösa de allvarliga problemen med oron i nationen och att genomföra ekonomiska reformer.

Liksom sin bror insåg Seni att Thailand var tvunget att skapa bättre förbindelser med sina kommunistiska grannar Laos, Kambodja och det återförenade Vietnam och på längre sikt också med Kommunistkina.

Många iakttagare menade 1976 att om regeringen inte snabbt kunde skapa sociala och politiska förändringar i landet skulle det thailändska kommunistiska partiet (CPT) växa sig allt starkare och landet skulle få en allt mera omfattande gerillaverksamhet. Som yttersta konsekvens skulle då landet så småningom få ett kommunistiskt styre.

Tidskriften Far Eastern Economic Review ฟาร์อีสเทิร์น อีโคโนมิก รีวิว skrev att västliga iakttagare i Bangkok menade att CPT fortfarande utgjorde en relativt liten grupp och inte var något allvarligt hot mot regeringen, men kunde mycket väl bli det med tiden. I augusti 1976 sade Seni att den väpnade kommunistiska aktiviteten i landet aldrig hade varit större och polisstyrkorna blev tilldelade en extra nödbudget.

Det var emellertid svårt att uppskatta hur starkt CPT var. CPT:s radiostation, det Thailändska folkets röst, var en viktig källa om den militära aktiviteten i landet, men den berättade inget om egna förluster och överdrev gärna sina egna segrar.

Regeringens egen information var inte heller särskilt pålitlig och man både överdrev och underdrev sina egna förluster. Utländska journalister fick inte tillstånd att besöka de oroliga områdena och det var därför svårt att kontrollera regeringens uppgifter.

Regeringens säkerhetstjänst utarbetade dagligen en rapport om den kommunistiska aktiviteten i landet, men den var inte tillgänglig för journalister. Det påstods till och med att kung Bhumibol var tvungen att hämta information från den amerikanska ambassaden för att hålla sig orienterad om situationen i sitt eget land!

Säkerhetstjänsten menade att CPT:s ledare var en man vid namn Charoen Wanngam เจริญ วรรณงาม. Han kom ursprungligen från Udon Thani, men hade varit kommunistledare i Nakhon Phanom-området i nordöst innan han blev ledare av CPT. Det förmodades att CPT:s centralkommitté hade sitt huvudkvarter i området vid Chiang Khong, vid nordgränsen till Laos.

Denna Charoen, som vid den här tiden var i slutet av 50-årsåldern eller början av 60-årsåldern, skulle tidigare ha kämpat tillsammans med vietnameserna vid slaget om Dien Bien Phu.

Uppgifterna om CPT var sparsamma, men det stod klart att man inte valde att profilera några bestämda ledare. Det berodde kanske på att CPT inte önskade att framstå som någon konkurrent till kungen, som hade en stark ställning hos lantbefolkningen i Thailand.

En västerländsk diplomat under denna oroliga tid uttryckte sig så här om situationen i landet;

"Den thailändska regeringen och pressen skyller hela tiden de nationella problemen på kommunisterna och sina grannländer, men det verkliga hotet är livs levande och bor i Bangkok, där han kör runt i en Mercedes med luftkonditionering."

Under 1976 växte medlemsantalet i Village Scouts enormt och organisationen fick mer än en miljon nya medlemmar under året. Detta var tio gånger fler än 1975. Nästan 10 procent av landets vuxna befolkning blev till sist medlemmar.

Under det första halvåret av 1976 medverkade kungen och drottningen på många av Village Scouts möten. Ofta i sällskap med döttrarna prinsessan Maha Chakri Sirindhorn (Chao Fa Maha Chakri Sirinthon) เจ้าฟ้ามหาจักรี สิรินธร (2 april 1955-) och prinsessan Chulabhorn (Chao Fa Chulaphon) เจ้าฟ้าจุฬาภรณ (4 juli 1957-).

Ibland samlades tiotusentals Village Scouts för att se kungen och höra hans korta tal. Bhumibol betonade Village Scouts roll i att upprätthålla khwam mankong (khwam mankhong) ความมั่นคง, eller stabilitet och säkerhet.

I mitten av 1976 gjorde munken Kittivudho Bhikku ett uttalande om att det inte var någon synd att döda en kommunist. Kittivudhos uttalande orsakade ett så stort ramaskri hos allmänheten att det ställdes krav på att han skulle censureras, eller till och med att han skulle tvingas lämna sin munktillvaro.

Faktum var att han faktiskt sade att det var en buddhistisk skyldighet att döda kommunister. Tidskriften som gjorde intervjun rapporterade; Han sade att ett sådant dödande inte var likställt med att döda en människa ‘‘eftersom envar som fördärvar nationen, religionen eller monarkin är bestialiska varelser och inte kompletta människor. Därför måste vi inrikta oss på att inte döda människor utan att döda djävulen, vilket är alla thailändares skyldighet.’’

Kittivudho fortsatte att säga att allt dödande är antimeritskapande, men i det här fallet betydligt mindre antimeritskapande och meriten är mycket stor för en handling som avser att bevara nationen, religionen och monarkin. ‘‘Det är precis som då vi dödar en fisk för att göra en maträtt, som sedan läggs i en munks skål. Det är helt säkert en icke meritskapande handling att döda fisken, men då vi placerar den i en munks skål skapar detta en mycket större merit.”

Det skulle visa sig att Kittivudhos uttalanden inte fick några konsekvenser för honom och kyrkorådet menade att det inte fanns några bevis mot honom. För säkerhets skull upprepade Kittivudho sina uttalanden utan att något hände.

Liknande uttalanden kom också från andra munkar såsom Phra Phawonawornkhun i Samut Sakhon. Han föreslog att man skulle döda 30 000 studenter för att rädda monarkin.

Kungaparet fortsatte att träffa Kittivudho privat och deltog i Red Gaurs aktiviteter. Dessuom tränade en del enheter från Village Scouts på BPP:s läger Camp Naresuan (Khai Naresuan) ค่ายนเรศวร, som ligger granne med palatset i Hua Hin.


Stavningsvarianter;

Samak Sundaravej; Sun-daravej, Samak Sunthornvej, Sunthonwet.

Social Nationalist party; Phak Chat Niyom Sangkhom พรรคชาตินิยมสังคม.

Far Eastern Economic Review; ฟาร์อีสเทิร์น อีโคโนมิค รีวิว.

Charoen Wanngam; Jaroen Wanngam, มิตร สมานันท์. Även kallad Boosaba (บุษบา?).

Maha Chakri Sirindhorn; Chao Fa Maha Sirinthon Ratthasima Khunnakon Piyachat Sayam Borommaratcha Kumari เจ้าฟ้ามหาจักรีสิรินธร รัฐสีมาคุณากรปิยชาติ สยามบรมราชกุมารี.

Chulabhorn; Chao Fa Chulaphon Walailak Akkharachakuman เจ้าฟ้าจุฬาภรณวลัยลักษณ์ อัครราชกุมารี.

Denna artikel senast uppdaterad: 2017-03-08, 18.11
Följ oss:
Som prenumerant på uppdateringar kommer du att få löpande information från thailandshistoria.se om nya artiklar och sektioner på vår hemsida, samt annan thairelaterad information som kan vara intressant från utomstående källor.

I våra utskick finns länkar du enkelt klickar på för att avsluta prenumerationen på uppdateringar på thailandshistoria.se.

Genom att klicka på "Prenumerera" accepteras dessa villkor och prenumeration till
påbörjas.