Hur långt tillbaka i tiden kan vi då spåra det ”ursprungliga” taifolket? Här råder det delade meningar bland historiker och forskare både om tiden och om var man först hör talas om dem.

Det finns källor och teorier som säger att dessa tai kan ha kommit från Taiwan till det kinesiska fastlandet. Först kan de ha slagit sig ner vid Pärlfloden, med det kinesiska namnet Zhujiang (Maenam Chuchiang) แม่น้ำจูเจียง, i den nuvarande kinesiska provinsen Guangdong. Då hankineserna anlände till området, under 600-talet före vår tideräkning, kan dessa tai ha börjat bege sig västerut.

(Pärlfloden)

Modern forskning hävdar att det under de sista århundradena före vår tideräkning fanns en stor och ganska likartad befolkning i floddalarna i provinserna Guangxi och Guizhou i dagens sydöstra Kina. De talade ett slags ursprungligt taispråk eller proto-tai (phasa thai tang doem) ภาษาไทดั้งเดิม, alternativt siang thai boran เสียงไทโบราณ.

(Lifloden i Guangxi)

(Dalgång i Guizhou)

Taispråket, eller taispråken, kan därför ha uppstått bland de folk som levde söder om Yangtzefloden (Maenam Yaengsi) แม่น้ำแยงซี, innan hankineserna anlände till området. En lingvistisk studie har föreslagit att taifolkens ursprungsområde kan ha legat i Guangxi i södra Kina, där zhuangfolket i dag utgör ungefär en tredjedel av den totala befolkningen.

(Yangtzefloden)

De tidigaste kinesiska berättelserna om taifolk berättar att de bodde i dalar och låglänta områden och var vanligtvis sysselsatta med odling av våtris. De hade kor eller bufflar, men använde inte dessa så mycket som dragdjur utan mer som ett mått på status eller för rituella ändamål.

Taifolkens hus stod på pålar, vilket skilde dem från sina grannar kineserna och vietnameserna. Unga människor kunde gifta sig med vem de ville och sexuallivet var ganska fritt under en årlig vårfestival. Tatueringskonsten, som var förbunden med inträde i vuxenvärlden, var vida utbredd bland männen. Även olika former av magi, eller trolldom, ska ha varit vanliga.

Denna taibefolkning levde under stark kulturell påverkan från sina kinesiska grannar i norr och öster och vietnameserna i söder och väster. Dessa tai, som kineserna refererade till under många olika namn, var spridda över södra och sydvästra Kina under de första århundradena av vår tideräkning.

En kinesisk invandring från norr, in i det område där det fanns taifolk, ska ha börjat på 200-talet före vår tideräkning. Denna migration fortsatte sedan under de kommande århundradena. Med tiden måste det ha blivit allt svårare för taibefolkningen att leva sida vid sida med kineserna, utan att uppslukas av dem. Kanske var det därför som en del tai började röra sig i sydvästlig riktning och de vandrade in i vad som i dag är norra Vietnam och kanske också nordligaste Laos.

Lingvisten Pittayawat Pittayaporn (Phitthayawat Phitthayaphon) พิทยาวัฒน์ พิทยาภรณ์ skrev 2014 att migrationen från nuvarande Guangxi och norra Vietnam till Sydostasiens inland måste ha skett omkring 700-900-talet. Detta är bland annat baserat på forskning om kinesiska lånord i den proto-tai som de sydvästliga invandrarna använde.

(Pittayawat Pittayaporn)

Migranterna följde flodernas lopp söderut och rörde sig mycket sakta mot de stora slätterna i Sydostasien. De långa vandringarna skulle ta flera hundra år och de vandrade i skilda smågrupper under ledning av en hövding.

Tai, eller thai, menas betyda fri på thai. En romantisk föreställning är att de under sina tidiga vandringar mötte folk som levde under främmande härskare och att de då skulle ha börjat kalla sig för thai - de fria. En annan källa säger att ordet kan härledas till språket pali där thai ska betyda fri. Den radikale thailändaren Chit Phumisak จิตร ภูมิศักดิ์ (25 september 1930-5 maj 1966) menade dock att thai sedan århundraden tillbaka helt enkelt betydde ”folk” eller ”människa” i lokala dialekter.

(Chit Phumisak)

1928 skrev en tjänsteman med titeln Khun Wichitmatra (Khun Wichitmatra) ขุนวิจิตรมาตรา (7 juli 1897-2 juli 1980) en bok vid namn Lak Thai หลักไทย, vilket närmast kan översättas till ”det thailändska folkets ursprung.” Det var då som thai allmänt började användas i betydelsen fri. Khun Wichitmatra var en hängiven nationalist vars ursprungliga namn var Sa-nga Kanchanakhaphan (Sanga Kanchana-khaphan) สง่า กาญจนาคพันธุ์.

(Khun Wichitmatra)

Liksom Khun Wichitmatra var prinsen och historikern Damrong Rajanubhab (Krom Phraya Damrong Rachanuphap) กรมพระยาดำรงราชานุภาพ (21 juni 1862-1 december 1943) också en hängiven nationalist. Prins Damrong var från början känd som prins Tisavarakumarn (Phra Ong Chao Ditsaworakuman) พระองค์เจ้าดิศวรกุมาร. Du kommer att få höra talas betydligt mer om prins Damrong längre fram.

(Prins Damrong Rajanubhab)

Titeln Somdet Phra Chao Borommawong Thoe Krom Phraya Damrong Rajanubhab (Somdet Phra Chao Borommawong Thoe Krom Phraya Damrong Rachanuphap) สมเด็จพระเจ้าบรมวงศ์เธอกรมพระยาดำรงราชานุภาพ fick prins Damrong först då kung Prajadhipok (Prachathipok) ประชาธิปก var kung. Detta som ett erkännande för hans uppskattade arbete i siamesisk tjänst.

Med början sista århundradet före vår tideräkning och under de första århundradena av vår tideräkning, hade kineserna tagit kontroll över området ända ner till norra nuvarande Vietnam och taifolken blev faktiskt delade i två stora grupper.

• Den ena gruppen, zhuangfolket i Guangxi, thayfolket och nungfolket i Vietnam blev kvar norr och nordöst om Röda floden (Maenam Daeng) แม่น้ำแดง. Deras språk och kultur hamnade därefter under stark kinesisk och vietnamesisk påverkan.

• Den andra, södra gruppen, fanns förmodligen i Svarta flodens (Maenam Dam) แม่น้ำดำ floddal i nuvarande Vietnam och i nordligaste Laos och i gränsområdet till Kina på 400-700-talet. Från denna grupp härstammar alla taifolk i Laos, Thailand, Burma, nordöstra Indien och södra Yunnan. 

(Röda floden)

(Svarta floden i Vietnam)

(Risfält i Yunnan)

Den södra gruppen mötte en helt annan utveckling än sina släktingar längre norrut och de blev så isolerade från varandra att de faktiskt glömde sitt gemensamma släktskap. Under de kommande århundradena skulle den sydliga gruppen sprida sig allt längre västerut och söderut.

I det tidigare avsnittet "De tidiga människorna i Sydostasien" har jag berättat mer detaljerat om taifolken.