1492 var det dags för nya problem med Chiang Mai. En prins från Ayutthaya, vid namn Suriwong, hade rest till Chiang Mai där han blev munk. Där lyckades han stjäla den tidigare omtalade Kristallbuddhan. Den hade hämtats från Lamphun av kung Mangrai 1281. Enligt legenden hade den tillhört den tidigare omtalade mondrottningen Camadevi. Se även "Forntid,” " Sydostasien före och under taifolkens ankomst,” artikeln "Hariphunchai.”
Prins Suriwong smugglade sedan ut denna statyett till Ayutthaya och Chiang Mais regent, Yot Chiang Rai, krävde att den skulle återlämnas. Då svaret var undvikande mobiliserade han en armé som invaderade Ayutthaya och lyckades tvinga kung Ramathibodi II att återlämna statyetten. Ayutthayas egen historia nämner inget om denna invasion och det är tveksamt om någon armé någonsin nådde Ayutthaya. Uppenbart lyckades man på något sätt få tillbaka Kristallbuddhan.
1494 bröt det ut krig mellan Ayutthaya och Chiang Mai och krigen mellan de två rikena skulle fortsätta, med kortare avbrott, de kommande 25 åren.
(Stridselefant)
Kung Yot Chiang Rai blev avsatt 1495 på grund av att han ansågs föra olycka med sig för landet. Hans son, Chao Rattana เจ้ารัตนะ, som var antingen 13 eller 14 år gammal, blev den nya regenten och är känd som kung Kaeo (Phaya Kaeo) พญาแก้ว, alternativt Phra Mueang Kaeo พระเมืองแก้ว (r. 1495-1525). Mueang Kaeo kröntes officiellt först 1520 när han var 38 år gammal. Mueang Kaeos mamma hette Phra Nang Siriyasawadi พระนางสิริยสวดี, alternativt Thewi Pong Noi เทวีปงน้อย.
Mueang Kaeo återupptog krigen mot Ayutthaya genom att invadera Sukhothaiområdet 1507, men i ett blodigt slag nära Sukhothai besegrades han och drevs tillbaka. Ayutthaya hämnades 1508 genom att invadera Chiang Mai. Phrae erövrades, men efter ytterligare ett blodigt slag nära denna stad tvingades siameserna att dra sig tillbaka. Ett nytt siamesiskt försök 1510 skapade heller inget avgörande. Du kan läsa mer om de fortsatta krigen mellan de båda rikena i avsnittet ”Ayutthaya och kontakterna med väst,” artikeln ”Krig mot Chiang Mai (1513-).”