Kung Borommarachathirat I efterträddes som kung av sin son Thong Lan (Somdet Phra Chao Thong Lan) สมเด็จพระเจ้าทองลัน (r. 1388). Thong Lan är det vanligaste namnet i de historiska källorna, men han är även känd som Thong Lan med den alternativa thailändska stavningen ท้องลั่น eller som Thong Chan ทองจันทร์.

Thong betyder guld på thai och lan lär vara ett ålderdomligt ord vars betydelse är okänt. Historikern Sujit Wongthes menar att lan är ett gammalt ord på thai/lao som refererar till "en ålfälla gjord av bambu". Sujit menar att döpa en person efter en djurfälla var en gammal sed och säger att den senare kungen Rama I:s personnamn, Thong Duang ทองด้วง, kan översättas till "guldsnaran".

Namnvarianten Thong Chan ทองจันทร์ kan översättas till "gyllene månen" eller ”guldmånen" och thaistavningen ท้องลั่น kan översättat till ”högljudd mage”. Thong ท้อง med hög ton betyder mage och lan ลั่น med fallande ton betyder högljudd.

Thong Lan kan ha varit född 1373 eller 1373/1374 och var 14 eller 15 år gammal vid sitt trontillträde. Jeremias van Vliet säger emellertid att han var 17. Det finns också källor som anger Thong Lans regeringstid till 1388/1389.

Exkung Ramesuan, som bidat sin tid i Lopburi, samlade i hemlighet sina anhängare i Lopburi och omkringliggande områden och begav sig mot Ayutthaya. En natt smög han och hans lojala anhängare in i Ayutthaya och tog sig vidare in i palatset där de tog den unge kungen till fånga. Han blev sedan avrättad efter att ha regerat i sju dagar 1388. Han stoltserar därmed med det tragiska rekordet som den mest kortlivade monarken i Siam/Thailands historia.

Förmodligen blev Thong Lan den förste kungen i Ayutthaya som avrättades enligt säckmetoden (kan samret thot duai thon chan) การสำเร็จโทษด้วยท่อนจันทน์ vid Wat Khok Phraya วัดโคกพระยา. Denna metod gick ut på att den som skulle avrättas placerades i en röd sidensäck och blev ihjälklubbad med en kraftig klubba, eller påk, av sandelträ (mai chan) ไม้จันทน์. Ett välriktat slag i bakhuvudet blev vanligtvis slutet för de kungliga.

Att kungliga avrättades i en säck hade sin förklaring i att kungligt blod inte fick spillas på marken. Beroende på brottets svårighetsgrad kunde man göra avrättningen mer plågsam. Man kunde då välja att i stället slå på bröstkorgen eller magen!

(Wat Khok Phraya)