Tidigt 1466 bad kung Trailoks ministrar honom att lämna klostret, återta tronen och återvända till Ayutthaya, vilket han också gjorde efter en åtta månaders lång klostervistelse. Bägge sidor började åter förbereda sig för krig. Muen Dong Nakhon mobiliserade en armé vid gränsen till Ayutthaya och stod beredd att invadera Ayutthaya så fort ett lämpligt tillfälle uppstod.

Kung Trailok hade fått höra talas om en vitklädd burmesisk munk, eller asket, med stora ockulta kunskaper som hade rest från Pagan till Tenasserimkusten. Trailok bjöd in honom till Ayutthaya där han upptäckte att munken hade stor kunskap inom svart magi.

Trailok berättade då för honom om Chiang Mais makt och hur han hade misslyckats med att erövra detta rike. Munken frågade då hur Chiang Mais stadsplanering såg ut och Trailok kallade in den tidigare nämnde spionen Han Phrom Sathan, som hade undkommit avrättning, för att informera honom. Då fick han höra om banjanträdet, som hade så stor betydelse för Chiang Mais styrka, och munken förklarade att han var beredd att se till att få det avlägsnat.

Med pengar och kläder som betalning begav sig därefter munken i väg från Ayutthaya. Först reste han hem till Pagan för att sedan etappvis ta sig via Pegu upp till Chiang Mai, där han slog sig ner i ett tempel år 1467. En ämbetsman vid namn Phan Khrao Ai i Chiang Mai besökte regelbundet detta tempel och träffade den mycket lärde munken från Pagan. Kung Tilok fick också höra talas om honom och lät sina lärda män och astrologer skriftligen förhöra honom om hans meriter och kunskaper.

Munken svarade på ett mycket övertygande sätt vilket imponerade starkt på kung Tilok. Tilok lät därför bygga en mindre boning till asketen strax söder om den väg som ledde fram till det berömda banjanträdet. Munken blev snart konsulterad i alla frågor som hade betydelse för Chiang Mai och hans råd följdes strikt. Chiang Mai upplevde nu en blomstringstid större än någonsin tidigare och munken blev känd som Paganmunken Mang Lung Luang มังลุงหลวง.

Tilok frågade nu Mang Lung Luang, via några ombud, om det fanns någon magisk teknik att få Chiang Mai att blomstra ännu mer och ge honom själv ett långt och lyckligt liv. Mang Lung Luang förklarade då att det fanns det, men tekniken var ytterst svår att lära sig. Tilok förklarade sig dock villig att lära den till varje pris. Mang Lung Luang förklarade då att Chiang Mais storhet fanns att spåra till stadens nordöstra del. Han sade att kungen skulle bygga ett hus här varifrån man kunde ta sig över vallgraven och genom stadsmuren. Området utanför och innanför stadsmuren skulle röjas så att det blev alldeles plant.

Om det fanns några träd där, kokospalmer (maphrao) มะพร้าว eller sockerpalmer (pam namtan) ปาล์มน้ำตาล, så skulle dessa fällas och rötterna grävas upp. Här skulle sedan ett palats och andra byggnader uppföras. Tilok blev glad då han hörde Mang Lung Luangs råd och bad honom att flytta till ett nytt tempel varifrån han kunde övervaka byggandet av det nya palatsområdet.

Tilok kallade till sig alla sina dignitärer och förmän samt deras arbetare för att riva delar av den stadsmur som kung Mangrai hade byggt. Dessutom fylldes vallgraven igen och marken jämnades. Därefter lät han också fälla det berömda banjanträdet. Mang Lung Luang lät sedan markera var de olika palatsbyggnaderna skulle ligga och döpte området till Si Phum ศรีภูมิ. Palatsområdet med sina byggnader stod klart redan efter ett år.

Då detta var klart började det hända märkliga saker i Chiang Mai. Kung Tiloks hustru anklagade kungens äldste son för att umgås med tankar om uppror. Kung Tilok lät skicka honom i exil till Mueang Noi เมืองน้อย, men senare lyckades hustrun förmå kungen att döda honom. Det skulle senare visa sig att sonen varit oskyldig. Därefter var det en tapper krigare och lojal minister som råkade illa ut. Ett förfalskat brev visade att även han tänkte revoltera mot kung Tilok och han blev också avrättad.

Kung Trailok i Ayutthaya lät nu skicka en ambassad med presenter till Chiang Mai, med avsikt att få reda på vad Mang Lung Luang hade åstadkommit. Dessutom hade Trailok anställt en brahmin (kinesisk muslim enligt Chiang Mais krönika) för att uttala en förbannelse över kung Tilok och denna man placerade ut behållare med magiskt innehåll i Chiang Mai.

Hans företagsamhet hade dock väckt misstankar och han och hans följe arresterades och under piskning erkände de att de hade grävt ner sju behållare. Dessutom avslöjade de att Mang Lung Luang var en siamesisk spion, som hade anställts för att fälla det berömda banjanträdet. Tilok förstod nu att han hade låtit avrätta sin son och sin trogne minister på falska grunder. Kung Tilok lät gräva vid tre av stadens portar och hittade sex krukor där, samt ytterligare en mitt i staden. Krukorna brändes med sina magiska örter och talismaner och pulvriserades. Därefter slängdes askan i floden.

Nästa dag togs den siamesiska ambassaden emot och fick lämna sina presenter och överlämna ett kungligt brev från Trailok. Under denna audiens och den efterföljande middagen stal en av de siamesiska sändebuden en guldskål från kung Tiloks palats. Stölden observerades dock av en uppmärksam kock i palatset och skålen togs tillbaka av några soldater.

Munken Mang Lung Luang och brahminen fick stenar fastbundna vid fötterna och de kastades i floden Ping. En annan källa säger att de fick stenarna bundna runt halsen, men slutresultatet blev högst troligt detsamma. Tjuven som försökte stjäla guldskålen blev också kvarhållen och avrättad. Vilket öde han drabbades av känner jag inte till.

Kung Tilok som enligt gängse sed tillåtit ambassaden att återvända hem beordrade att när den nådde Ayutthayas gräns skulle alla mördas utan undantag. En styrka på 200 man fick uppdraget att vänta på ambassaden längs dess färdväg.

Det ska nämnas att kung Tilok genomförde en rad militära expeditioner i shanregionen 1462-1471.