Sukhothai och Lan Na - Konungariket Sukhothai
Kontakterna med Kina

På sin ålders höst försökte Kublai khan att stärka sin makt genom att vinna över olika härskare på sin sida med fredliga medel och 1282 kom en kinesisk mandarin (ämbetsman) till Sukhothais hov för att förhandla om ett vänskapstraktat mellan Kina och Sukhothai.

Det finns källor som säger att kung Ramkhamhaeng själv reste till Kina samma år där han träffade Kublai khan. Men andra källor har andra tidsangivelser för Ramkhamhaengs första besök i Kina, nämligen 1292 eller 1294.

Eftersom Ramkhamhaengs första besök i Kina blivit så lyckat påstås det att han reste dit ytterligare en gång 1300. Men han kan då inte ha träffat Kublai khan som dött 1294.

Efter sin andra resa återvände Ramkhamhaeng hem med en rad kinesiska konstnärer och hantverkare, som grundade den berömda keramikindustrin runt Sukhothai och Si Satchanalai. Tillverkningen här fortsatte ända fram till mitten av 1700-talet.

Platsen för de gamla ugnarna och slagghögarna vittnar om industrins storlek och betydelse. Produkter härifrån kan beskådas på Bangkoks nationalmuseum (Phiphitthaphan Sathan Haengchat Phra Nakhon) พิพิธภัณฑสถานแห่งชาติ พระนคร.

Det finns källor som ifrågasatt trovärdigheten i den ovanstående berättelsen om de kinesiska krukmakarna. Flera thailändska och australiensiska arkeologer menar nämligen att föremålen sannolikt tillverkades redan ett årtusende innan Sukhothai grundades.

Med Kublai khans välsignelse förde Sukhothai krig mot khmererna. Khmererna hade vägrat betala tribut till mongolerna och de hade gått så långt att de fängslat Kublai khans sändebud. Hade den kinesiske marskalken, eller generalen Sogetu (Sodu) โซดู lyckats i sina försök att erövra Champa så hade säkert Angkor stått på tur.

En källa talar om en mongolsk invasion av Champa från havet 1282. Men general Sogetu hade bara fått 100 fartyg och 5 000 man till sitt förfogande, då en stor del av mongolernas flotta sjunkit i samband med mongolernas andra invasionsförsök av Japan 1281.

Champa hade en bra relation till Dai Viet som vägrat ge mongolerna tillstånd att passera genom deras rike. Det var därför de kom över havet. De nådde enligt en källa fram till den starkt befästa huvudstaden Vijaya i januari 1283.

Men Sogetu lyckades faktiskt inta Vijaya senare under året. Den gamle kungen Indravarman V (Intharaworaman 5) อินทรวรมันที่ 5 (r. 1265-1288) lämnade huvudstaden och flydde upp i bergen där mongolerna förgäves försökte fånga honom.

Indravarman V:s son fortsatte att bekämpa mongolerna i ett långvarigt gerillakrig som pågick i två år. Mongolerna hade i princip bara kontroll över huvudstadsområdet och till sist hade mongolerna fått nog.

Sogetu hade förgäves begärt förstärkningar av Kublai khan och seglade till sist hem på våren 1284. Vad han inte visste var att en ny mongolsk flotta och 15 000 man redan var på väg för att undsätta honom. Men denna nya flotta var heller inte framgångsrik.

Det finns källor som säger att mongolerna tog sig fram och attackerade Angkorrikets ytterkanter 1283. Khmerkungen Jayavarman VIII bestämde sig då för att betala tribut till mongolerna, vilket kan ha räddat hans rike.

Då Sogetu kommit hem igen presenterade han en plan om ett nytt anfall mot Champa för Kublai khan. Den här gången skulle man anfalla både landvägen och sjövägen och var därför tvungna att passera genom vietnamesernas rike Dai Viet. Tanken var att attackera Champas armé från både norr och söder.

Kublai khan godkände planen och utsåg sin son Toghan (Tokon) โตกอน till kommendant och med Sogetu som nästkommenderande. Planen sattes i verket 1284.

Toghan begärde nu att få passera genom Dai Viets territorium, men vietnameserna kunde inte komma överens om hur man skulle agera. En grupp motsatte sig bestämt mongolernas krav och samlade en armé på 15 000 man.

Toghan attackerade därefter Dai Viet i januari 1285 och besegrade Dai Viets armé och ockuperade huvudstaden Thang Long (Hanoi) i juni 1285.

Dai Viets kungliga familj hade lämnat Thang Long och begett sig söderut. Under sin reträtt använde man sig av den brända jordens taktik och lät bränna byar och grödor. Samtidigt hade Sogetu tagit sig söderut med en flottstyrka och marscherade nu norrut för att fånga Dai Viets styrkor i en kniptångsmanöver.

Men Sogetu blev fångad mellan styrkor från Champa och Dai Viet under sin marsch norrut. Chamfolket, som var på jakt efter Sogetu, lyckades faktiskt döda honom 1285 och besegra hans armé.

Men här finns det andra källor som säger att Sogetu blev halshuggen av vietnameserna! Andra källor säger att han dog vid något som kallats för slaget vid Tay Ket.

Toghan som var på väg nedför Röda floden blev utsatt för en motattack av Dai Viets styrkor som tvingade honom att dra sig tillbaka. Han lyckades klara sig utan stora förluster tack vare hjälp från en mongolsk flottstyrka.

Den armé som Sogetu hade fört befäl över led ett nytt förödande nederlag vid Röda floden under sin fortsatta marsch norrut. Få av soldaterna lyckades ta sig hem till Kina då de förföljdes av trupper från Dai Viet och då de också blev utsatta för anfall från hmong och yao-folket.

Men Champas kung ville inte ha fler besök av mongolerna och skickade därför en ambassadör till Kina som kom fram den 6 oktober 1285. En ambassad från Kambodja anlände samtidigt.

Champa erkände nu mongolsk överhöghet och accepterade sin roll som tributstat. Men redan före 1300 försvinner Champa faktiskt ur de kinesiska källorna.

Året därpå (1286?) utsåg Kublai khan en avhoppare från Dai Viet som prins av Dai Viet. Det handlade om den vietnamesiske kejsaren Tran Nhan Tongs (r. 1278-1293) yngre bror Tran Ich Tac (1254-1329). Men problem med försörjningslinjerna kullkastade denna plan.

1287 invaderade mongolerna ännu en gång Dai Viet med en väldig styrka. Befälhavare var återigen Toghan. Styrkan skall ha bestått av 70 000 soldater, 21 000 man från olika stamfolk i Yunnan och från ön Hainan, en förtrupp på 1 000 man, samt 500 fartyg.

1287 invaderade mongolerna ännu en gång Dai Viet med en väldig styrka. Befälhavare var återigen Toghan. Styrkan skall ha bestått av 70 000 soldater, 21 000 man från stamfolk i Yunnan och från ön Hainan, en förtrupp på 1 000 man, samt 500 fartyg. Andra källor anger året till 1289. Enligt andra källor bestod de mongolska styrkorna av 300 000-500 000 man, vilket förefaller vara en enorm överdrift.

Men oavsett hur stora styrkorna var så skickade Kublai khan ut krigsveteraner i detta krig och strategin den här gången var först att skapa en väldig militärbas vid Hai Phong ไฮฟอง, varifrån attackerna mot Dai Viet skulle ske.

Vietnameserna, under ledning av överbefälhavaren och prinsen Tran Hung Dao ตรันฮึ่งเดา (1228-1300) såg till att evakuera sin befolkning och använde sig återigen av den brända jordens taktik. Detta innebar att mongolerna inte hade något att erövra och leva av.

Den mongolska flottans 500 fartyg förbereddes därför för att segla ut för att jaga förnödenheter till Toghans armé.

Tran Hung Dao beslöt sig då för att använda sig av en tidigare använd list för att besegra sin fiende. Denna hade tidigare använts framgångsrikt av en vietnamesisk general vid namn Ngo Quyen (Ngo Kwian) โงเกวี่ยน (12 mars 897-944) som senare blev kung i riket Dai Co Viet 938.

Tran Hung Dao lät driva ner järnskodda pålar i floden Bach Dangs (Maenam Bak Dang) แม่น้ำบักดั่ง flodbotten. Därefter lockade man med en mindre flottstyrka in mongolernas stora flotta på floden strax innan det blev ebb.

Mongolerna hade gått i en fälla och en del av deras fartyg genomborrades av de järnskodda pålarna då vattnet sjönk. 400 av mongolernas fartyg sänktes, erövrades eller brändes då de besköts med brandpilar eller antändes av brinnande bambuflottar.

En del av de järnskodda pålarna har man nyligen återfunnit och finns att beskåda på ett museum i Hanoi. Händelsen har blivit känd som slaget vid Bach Dang och inträffade 1288.

Mongolerna retirerade därefter hem mot Kina medan de plågades av förföljande vietnameser ledda av Tran Hung Dao.

Då Toghan kom hem skickades han av en uppretad Kublai khan iväg till en livslång exil i provinsen Jiangsu (Chiangsu) เจียงซู. Mongolerna och vietnameserna kom sedan överens om att utväxla sina krigsfångar.


(Jiangsu)

Trandynastin (Ratchawong Tran) ราชวงศ์ตรัน beslöt sig för att acceptera mongolsk överhöghet för att undvika fler konflikter. Men då den vietnamesiske kungen vägrade att infinna sig personligen hos Kublai khan lät Kublai fängsla hans sändebud 1293.

Men Kublai khans efterföljare Temür khan (Temu khan) เตมูร์ ข่าน (r. 10 maj 1294-10 februari 1307) lät till sist frige de fängslade sändebuden.

Kanske betraktade mongolerna Sukhothai som en buffertstat mot det visserligen krympta men ännu mäktiga Angkor. Kinas hållning mot khmererna avhöll förmodligen dessa från att försöka återta områden som förlorats till Sukhothai i centrala nuvarande Thailand.

Ramkhamhaeng skickade också flera diplomatiska missioner med gåvor till Kina, vilket kineserna naturligt nog tolkade som tribut från en vasallstat. Kina förklarade också sin överhöghet över Sukhothai, men de försökte aldrig blanda sig i rikets inre angelägenheter.

Kina skulle fortsätta att hävda sin överhöghet över Sukhothai ända fram till 1854, men då existerade inte längre Sukhothai som självständigt rike.


Stavningsvarianter och alternativa regeringstider;

Sogetu; Sogatu, Sögetü, Sögetu, Toa Do (vietnamesiska).

Indravarman V; Jaya Indravarman, Phra Chao Intharaworaman 5 พระเจ้าอินทรวรมันที่ 5.

Toghan; Thoat Hoan, Thoat Hoang.

Tran Nhan Tong; Trần Khâm, Trần Nhân Tông.
Alternativ regeringstid för Tran Nhan Tong; 1279-1293.

Tran Hung Dao; Trần Hưng Đạo, Trần Quốc Tuấn, Troen Hang Dao เตริ่นฮังโด๋ว, Troen Hüng Dao เตริ่นฮึงเด่า.

Bach Dang; Baek Dang แบ็คดัง, Bạch Đằng Giang.

Jiangsu; Kiangsu, Monthon Chiangsu มณฑลเจียงซู, Yangzhou.

Temür khan; Chengzong, Temor khan, Timur khan.

Denna artikel senast uppdaterad: 2017-10-11, 16.20
Följ oss:
Som prenumerant på uppdateringar kommer du att få löpande information från thailandshistoria.se om nya artiklar och sektioner på vår hemsida, samt annan thairelaterad information som kan vara intressant från utomstående källor.

I våra utskick finns länkar du enkelt klickar på för att avsluta prenumerationen på uppdateringar på thailandshistoria.se.

Genom att klicka på "Prenumerera" accepteras dessa villkor och prenumeration till
påbörjas.