Upplysningarna om kung Ramkhamhaeng och hans kontakter med monfolket har vi fått från kinesiska och burmesiska källor samt från steninskriptioner. Omständigheterna om hur Ramkhamhaeng fick inflytande över Hanthawaddy (Pegu) är intressanta.

Guvernören Aleimma (Ali-ma-mang) อลิมามาง av Martaban (r. cirka 1259-1285), som hade varit lojal mot burmanerna i 25 år, hade plötsligt fallit i onåd hos burmanerna 1284. Det finns källor som säger att han föll i onåd då han vägrade att följa kung Narathihapates order.

Observera att den nuvarande staden Martaban (Mueang Mataban) เมืองมาร์ตาบัน numera är känt som Mottama (Mueang Mao-tama) เมืองเมาะตะมะ. Jag kommer dock fortsätta att använda det gamla namnet Martaban i min text.

1284, då Pagan var starkt hotat av mongolerna, hade Pagans vasaller runt om i landet börjat tala om att frigöra sig och det hade även Aleimma gjort. Detta hade säkert kommit till Pagans kännedom och Aleimma flydde därför till Sukhothai och svor i stället en lojalitetsed till kung Ramkhamhaeng. Efter detta lyckades Ramkhamhaeng hjälpa honom att återta makten i Martaban. Eftersom burmeserna var så dåligt organiserade vid denna tid gjorde de inget försök att förhindra detta.

Samtidigt hade en shanäventyrare vid namn Mogado (Ma-ka-tho) มะกะโท uppehållit sig i Sukhothai. Mogados far kan ha varit tai (shan) och hans mor mon. Mogado hade kommit till Sukhothai omkring 1272, då han var omkring 19 år gammal, för att överta sin fars handelsverksamhet i staden. I början av sin regeringstid ska kung Ramkhamhaeng ha fattat tycke för Mogado och han avancerade från att först ha arbetat med kung Ramkhamhaengs elefanter till att bli kapten vid Ramkhamhaengs vaktstyrka.

Då kung Ramkhamhaeng var borta från huvudstaden och förde krig mot burmeserna 1281 rymde Mogado med en av Ramkhamhaengs döttrar. Andra källor säger att de rymde 1280 eller 1281/1282. Dotterns namn var Mae Nang Thep Suda Soi Dao แม่นางเทพสุดาสร้อยดาว, men hon är även känd under det burmesiska namnet May Hnin Thwe-Da (Me Ning Sawe-da) เหม่นิงเสว่ด่า. Hon var född någon gång på 1250-talet.

Tillsammans med henne och omkring 270 lojala följeslagare begav sig Mogado till byn Tagaw Wun (Tongwun) โตงหวุ่น nära Martaban vid Salweenfloden, där Mogado var väl hemmastadd eftersom han varit handelsman där. Med sig på flykten hade de en rejäl guld- och silverskatt. 

I Tagaw Wun tog Mogado och hans trupper kontrollen över byn och under de kommande åren utvidgade han byn till en liten stad vid namn Donwun โด่นวุน och byggde upp stadens försvar. Han kan ha fått en tillökning av befolkningen av monspråkiga flyktingar från Hariphunchai, som drivits bort av kung Mangrai. Denna händelse kan du läsa mer om längre fram i avsnittet ”Konungariket Lan Na”, artikeln ”Magrai erövrar Hariphunchai”.

Omkring 1284/1285 började Mogado hysa tankar om att själv ta över guvernörsposten i Martaban. Att detta kunde bli möjligt berodde på att Pagan klarade sig dåligt i krigen mot mongolerna och att flera vasallriken eller vasaller i Burma planerade att revoltera. Aleimmas egna upprorsplaner skulle visa sig bli Mogados lycka. Då Aleimma bad sina vasaller om hjälp spelade Mogado med och ställde villigt upp på hans sida.

Därefter säger monkällorna att Mogado i stället vände sig mot Aleimma och lät mörda honom. Han utnämnde sig sedan själv till guvernör över Martaban, där han regerade från omkring den 11 januari 1285 till den 30 januari 1287. Historikern och författaren G.E. Harvey จี.อี. ฮาร์วีย์ (1889-1962) berättar mer detaljerat i sin bok, History of Burma: From the Earliest Times to 10 March 1824 om hur Mogado blev guvernör.

Så här kan det ha gått till när Mogado blev guvernör; Mogado hade en mycket vacker syster, Hnin U Yaing (1260-talet-omkring 1310-talet), som på thai är känd som Nang Un Ruean นางอุ่นเรือน. Mogado bad henne ta ett bad på ett ställe där han var säker på att Aleimma skulle få syn på henne. Planen fungerade och en förälskad Aleimma bad om hennes hand. Mogado sade att han var överväldigad över denna ära och lät arrangera en bröllopsfest.

Villkoret var att bröllopet skulle hållas i Donwun, vilket var ett sätt att locka bort guvernör Aleimma från Martaban. Överraskande nog svalde Aleimma betet och begav sig till Donwun som låg omkring 100 kilometer norr om Martaban. Visserligen hade han med sig en väpnad eskort, men på natten då hans vaktstyrka supit sig full, blev de dödade av Mogados män och man dödade också Aleimma. Detta ska ha skett den 11 januari 1285. Burmesiska källor säger emellertid att Aleimma mördades först 1287.

För att stärka sin position underkastade sig Mogado kung Ramkhamhaeng och svor honom trohet. 1286 refererade Ramkhamhaeng till Mogado med titeln Phra Chao Fa Rua พระเจ้าฟ้ารั่ว. Mogado allierade sig sedan med en rebelledare som utnämnt sig själv till kung. Han blir senare känd som Tarabya av Hanthawaddy (Pegu) (Phra Chao Tara Phraya haeng Hongsawadi) พระเจ้าตราพระยาแห่งหงสาวดี (r. omkring 1287-1296). Tarabya är uppenbart en titel och inte ett personnamn.

Jag har tidigare i min text nämnt tre kungar med namnet eller titeln Tarabya. Dessa verkade senare på 1300 och 1400-talet. Se även ”Forntid”, avsnittet ”Sydostasien före och under taifolkens ankomst”, artikeln ”Kungarna i Pinya, Sagaing och Ava”.