Sukhothai och Lan Na - Konungariket Sukhothai
Ramkhamhaeng och buddhismen

Kungen presenterar sig som en person med respekt för de andar som fanns i taifolkens övernaturliga värld, men samtidigt var han en hängiven buddhist. Buddhismen hade med tiden försvunnit från Indien och buddhismens nya centrum hade flyttat till Sri Lanka.

Ett buddhistiskt råd, som har kallats det sjunde buddhistiska rådet, hade avhållits på Sri Lanka 1177. Här hade munkarna enats och menade att de heliga texterna nu hade återupprättats till sin ursprungliga renhet. Efter denna återhämtning av buddhismen kom många munkar från olika länder till Sri Lanka för studier.

Dessa munkar blev ordinerade på nytt och tog med sig den nya ordinationsproceduren till sina hemländer. En del av dem bjöd också med sig singalesiska munkar till sina hemländer, då de återvände för att undervisa i den renade läran. I nuvarande Thailand hade munkarna från den nya singalesiska sekten först slagit sig ner i Nakhon Si Thammarat.

Munkarnas ryktbarhet nådde snart Sukhothai och Ramkhamhaeng inviterade en lärd munk till sin huvudstad och gav honom kungligt stöd i sitt missionerande. Kungen visade stort intresse för theravadabuddhismens skrifter, som var skrivna på pali.

Traditionellt anges att Ramkhamhaeng införde den singalesiska theravadabuddhismen som statsreligion 1283, vilket den förblivit ända fram till idag. Buddhismen och staten hörde nu definitivt samman och religionen blev en sammanhållande kraft i riket som också kom att prägla kulturen på ett avgörande sätt.

Genom att ge sina undersåtar rättstrygghet och välstånd stod Ramkhamhaeng som garant för deras liv och egendom, men han tog sig också an deras andliga utveckling. Folket var i högsta grad delaktigt i det religiösa livet och firade de religiösa högtiderna med stor hängivenhet.

Kungen skall till och med ha lånat ut sin tron varifrån munkar predikade. Kungen fortsatte att ha nära kontakt med Sri Lanka och det kom flera munkar härifrån till Sukhothai för att missionera.

Samtidigt var det inte överraskande att det på Sukhothais södra sida fanns den tidigare omtalade kullen Khao Luang, där rikets viktigaste ande Phra Khaphung Phi ansågs hålla till. Denna ande var man tvungen att behandla väl för att staden inte skulle drabbas av olycka.

Här utförde Sukhothais regenter rituella offer för att säkra rikets välgång. Tanken om en ”överande” som beskyddar nationen har överlevt till våra dagar i den thailändska skyddsängeln, Phra Sayam Thewathirat พระสยามเทวาธิราช.

Det kan vara intressant att veta att det påstås att den berömda Buddhastatyetten Phra Phuttha Sihing พระพุทธสิหิงค์ kom till nuvarande Thailand vid denna tid. Enligt legenden har statyetten en lång och händelserik historia och faktiskt en egen krönika!

Krönikan Tamnan Phra Phuttha Sihing ตำนานพระพุทธสิหิงค์ skrevs 1417 av den tidigare omtalade munken Phra Bodhirangsi Mahathera.

(Se även ”Forntid,” avsnittet ”Thailand och omkringliggande länder före och under taifolkens ankomst,” artikeln ”Monfolket - Suvarnabhumi, Dvaravati och Haripunjaya.”)

Phra Phuttha Sihing påstås ha tillverkats på Sri Lanka tidigt under vår tideräknings början. Kung Si Intharathit eller kung Ramkhamhaeng hade skickat ett sändebud till Sri Lanka för att be om den och den skickades iväg med ett fartyg som förliste. Men statyetten simmade (!) (eller kanske flöt den?) in till stranden vid Nakhon Si Thammarat.

Härifrån fördes Phra Phuttha Sihing till Chai Nat. Omkring 1378 hämtades statyetten sedan till Ayutthaya av kung Borommaracha I บรมราชาที่ 1 och placerades i Wat Phra Si Sanphet วัดพระศรีสรรเพชญ์.


(Wat Phra Si Sanphet)

En annan källa säger att den enligt legenden tillverkades 157 och att den kom till Sukhothai 1307.

Det lär finnas inte mindre än tre stycken Phra Phuttha Sihing! En i Nakhon Si Thammarat (Wat Phra Mahathat วัดพระมหาธาตุ), en på Bangkoks nationalmuseum och en i Chiang Mai (Wat Phra Singh). Alla påstås vara originalet!


Stavningsvarianter;

Phra Sayam Thewathirat; Phra Siam Devathiraja, Phra Siam Thewathirat, Phra Siam Dhevathirat.

Phra Phuttha Sihing; Phra Phuttha Sing, Phra Singh, Phra Phuttha Sihing, Phra Buddha Sihing, Phra Sihinga, Prasingh, พระสิงห์.

Tamnan Phra Phuttha Sihing; Tamnan Phraphutthasihing.

Wat Phra Si Sanphet; Wat Phra Sisanphet, Wat Phrasrisanpetch, Wat Phra Sri Sanphet, Wat Sisanphet, Wat Sisaraphet, Wat Sri Sanphet, วัดพระศรีสรรเพชญ.

Denna artikel senast uppdaterad: 2016-11-30, 18.03
Följ oss:
Som prenumerant på uppdateringar kommer du att få löpande information från thailandshistoria.se om nya artiklar och sektioner på vår hemsida, samt annan thairelaterad information som kan vara intressant från utomstående källor.

I våra utskick finns länkar du enkelt klickar på för att avsluta prenumerationen på uppdateringar på thailandshistoria.se.

Genom att klicka på "Prenumerera" accepteras dessa villkor och prenumeration till
påbörjas.