Paul M. Handley har skrivit att den moderna siamesiska monarkin är förbjudet område. Som förklaring till detta anger thailändarna ibland att det inte finns mer att tala om än palatsets officiella kommunikéer. Andra förklaringar kan vara att det handlar om interna privata angelägenheter, att ämnet är alltför känsligt och komplext för personer som inte står nära palatset och därför är omöjligt att hantera för vanligt folk. Ibland sägs det helt enkelt att det är farligt och att man riskerar långa fängelsestraff för majestätsbrott om man försöker sig på egna tolkningar.

De flesta thailändare accepterar dessa argument utan mer ingående diskussioner och faktum var att en stor majoritet av thailändarna hyllade kung Bhumibol och visade honom stor vördnad utan ifrågasättanden fram till hans död 2016. Det var först 2020 som framför allt studenter och ungdomar öppet krävde att monarkin skulle reformeras. Detta kan du läsa mer om i "Nutid," "Militären tar över," och artikeln "Protesterna mot militärregeringen (2020-2021)."

David Streckfuss เดวิด สตรัคฟัสส์, som är en erkänd auktoritet angående majestätsbrott och författare till boken "Truth on Trial in Thailand" har sagt följande; “Angående straff har världen inte sett något liknande på ett århundrade eller så. Lagen har i huvudsak blivit en förräderilag, nästan som högförräderi, men utan dödsstraff.”

Ryktesspridning och elakt skvaller om den kungliga familjen är officiellt ett lagbrott och straffet för majestätsbrott (Lèse Majesté) är mycket hårt. Men faktum är att det är en väsentlig skillnad mellan majestätsbrott och ärekränkning eller förtal. En person som bevisligen har framfört sanningen kan inte straffas för ärekränkning eller förtal, men däremot för majestätsbrott. Detta kan vara svårt för en västerlänning, van vid yttrandefrihet, att förstå och acceptera.

Thailand har haft en lag om majestätsbrott sedan 1908. När den absoluta monarkin upphörde 1932 och landet fick sin första författning innehöll den också en klausul angående majestätsbrott. Så har därefter varit fallet i alla de andra författningarna fram till i dag.

Klausulen slår fast att kungen är okränkbar och inte får utsättas för några anklagelser eller kränkande handlingar. I brottmålslagen artikel 112 (majestätsbrottslagen) står det att; "Den som förtalar eller förolämpar kungen, drottningen, tronföljaren eller regenten ska straffas med fängelse i tre till femton år." Brottmålslagen förtydligar emellertid inte vad som kan anses som förtal eller förolämpning.

En senare tolkning av artikel 112 var att den också omfattade kritik av kung Bhumibols utvecklingsprojekt, den kungliga institutionen som sådan, Chakridynastins samtliga kungar och till sist alla tidigare kungar! Det var 2013 som Högsta domstolen slog fast att termen "kung" i artikel 112 omfattade även tidigare kungar och inte bara den nuvarande kungen eller regenten.

I sitt födelsedagstal 2005 hade kung Bhumibol faktiskt uppmanat till kritik mot honom själv. Ungefär så här sade han; "Faktum är att jag också måste kunna kritiseras. Jag är inte rädd för kritik om den handlar om vad jag har gjort för fel, då detta i så fall gör mig uppmärksam på detta. Om ni säger att kungen inte kan kritiseras betyder det att kungen inte är mänsklig.”

Uppenbart hade detta tal inte den förväntade effekten utan antalet anmälningar om majestätsbrott har ökat dramatiskt. Under perioden 1995-2000 gjordes endast fyra eller fem anmälningar per år, men under perioden januari 2006 och maj 2011 ökade antalet anmälningar enormt och 400 av dessa resulterade i rättegångar. Bara under året 2010 gjordes 478 anmälningar!

Majestätsbrottslagen har med tiden blivit ett politiskt vapen som används av olika politiska grupperingar för att smutskasta varandra. I huvudtexten på min hemsida finns ett flertal artiklar som handlar om thailändare som anklagats för brott mot denna lag.

Det är dock inte bara thailändska medborgare som har anklagats för majestätsbrott och då och då har faktiskt västerlänningar dömts till fängelsestraff för majestätsbrott. Generellt sett har dock utlänningar fått mildare straff än infödda thailändare. Här nedan kommer jag att ge några exempel på västerlänningar som har råkat mer eller mindre illa ut.

Den franske medborgaren Lech Tomasz Kisielewicz ลีฮ์ ทอมมาส เคซิไลวิคส์ anklagades 1995 för majestätsbrott då han påstods ha fällt en nedsättande kommentar till en thailändsk prinsessa (Soamsawali) ombord på en internationell flygning med Thai Airways. Även om det påstådda brottet ägde rum i internationellt luftrum och att kommentaren inte riktats mot kungen, drottningen, tronföljaren eller regenten arresterades han ändå då planet landade i Bangkok. Han satt häktad i två veckor innan han släpptes mot borgen. Han frikändes senare då han skrivit ett brev till kungen där han bad om ursäkt.

Den 10 januari 2002 publicerade Far Eastern Economic Review en artikel som menade att Vajiralongkorn hade affärsförbindelser med dåvarande premiärministern Thaksin Shinawatra. Distribueringen av tidningen förbjöds omedelbart och den thailändska regeringen drog in viseringarna för två av tidningens korrespondenter, Shawn Crispin ชอวน์ คริสปิน och Rodney Tasker รอดนีย์ แทสเกอร์ (1945-24 mars 2015). Som skäl angavs att artikeln hotade den nationella säkerheten.

Samma år skrev tidningen The Economist att "Vajiralongkorn inte alls är lika aktad [som kungen]." Detta innebar att denna upplaga av The Economist förbjöds i Thailand. I huvudtexten på denna webbsida har jag också berättat att en av de böcker som förbjudits i Thailand är The King Never Smiles av Paul M. Handley. 

Den 29 mars 2007 dömdes den 57-årige schweiziske medborgaren Oliver Jufer โอลิเวอร์ จูเฟอร์ till 10 års fängelse för majestätsbrott. Han hade i fyllan och villan sprayat graffiti på ett antal kungaporträtt i Chiang Mai. Uppenbart efter att ha blivit arg över att inte få köpa alkohol på kungens födelsedag den 5 december 2006. Han benådades av kungen den 12 april 2007 och blev därefter deporterad.

2007 var Jonathan Head från BBC vicepresident för Foreign Correspondents' Club of Thailand (Samakhom Phu Sue Khao Tang Prathet Haeng Prathet Thai) สมาคมผู้สื่อข่าวต่างประเทศ แห่งประเทศไทย (FCCT) och i maj 2008 blev han anklagad för tre fall av majestätsbrott. Det första var att han skrivit att medlemmar från den kungliga familjen stödde gulskjortorna (PAD), som du kommer att läsa mer om i huvudtexten. Det andra var att han skrivit att det kunde bli svårt för kronprins Vajiralongkorn att "fylla sin fars skor" och det tredje var att han placerat en bild av en politiker ovanför en bild av kung Bhumibol på BBC:s hemsida!

Jonathan Head hade blivit anmäld av en polisöverste vid namn Watanasak Mungkijakarndee (Watthanasak Mungkitchakandi) วัฒนศักดิ์ มุ่งกิจการดี som hävdade att Head 2006 och 2008 hade "skadat och förolämpat monarkin." Jonathan hade varnats att han riskerade upp till 15 års fängelse om han befanns skyldig. Head blev inte deporterad, men han valde själv att lämna Thailand.

Den 31 augusti 2008 arresterades en australiensisk man vid namn Harry Nicolaides แฮร์รี นิโคเลดส์ (1967 eller 1968-) på Bangkoks flygplats. Han var då på väg hem till Australien. Han anklagades för att ha förnärmat kronprinsen i en bok han skrivit 2005 och som enligt uppgift hade sålts i sju(!) exemplar. Bokens namn var Verisimilitude. Is the Truth, the Truth?. Den 19 januari 2009 dömdes Harry Nicolaides till sex års fängelse, vilket automatiskt sänktes till tre år efter att han erkänt. Kung Bhumibol benådade honom den 21 februari 2009 och han återvände till Australien.

I de externa länkarna finns en länk som heter "Majestätsbrottsanklagade i Thailand," som innehåller en lista med ett stort antal namn.