Modern tid - Enväldets avskaffande och vägen mot militärdiktatur
Phibunsongkhram

Under mitten av 1930-talet var det uppenbart en ständig kamp om makten både inom och utanför regeringen. Regeringen var splittrad och hölls bara ihop av Phraya Phahons personlighet. Huvudfigurerna i kampen var försvarsminister Phibun och utrikesminister Pridi. Trots att Pridi fortsatt att vara mäktig och populär hade hans inflytande på den inhemska politiken och ekonomin minskat och Phibuns stjärna var i stället på uppgång.

Men det fanns till och med folk från den ursprungliga revolutionära gruppen som ogillade Phibun. Hans fiender spred rykten om att Phibun hade planer om att, liksom Napoleon en gång haft, själv ta över tronen.

Efter hand blev nationalförsamlingen allt mera påstridig och motsatte sig speciellt de höga militära anslagen och utnämnandet av militärer till civila ämbeten. Det bildades en liten men viktig opposition primärt bland Pridis anhängare och bland oppositionella från nordöst.

Utanför regeringen, i byråkratin och militären, surrade det ständigt rykten om kupper och Phraya Songs onda ande, som näst efter Phraya Mano hade varit huvudmålet för kuppen 1933, svävade över regeringen.

Maktkampen nådde sin kulmen åren 1937-1938 då känslorna kom i svallning över en rad ärenden. Under en stor del av 1937 skakades Bangkok av en den tidigare nämda skandalen med den förstatligade kungliga egendomen.

Den 7 november 1937 hölls de första direkta valen till nationalförsamlingen och väldigt få av de tidigare representanterna blev återvalda, förutom oppositionsmedlemmarna från nordöst. 

De tre viktigaste personerna bland de återvalda representanterna från nordöst var Liang Chaiyakan เลียง ไชยกาล (1896-1986) från Ubon, Tiang Sirikhanth (Tiang Sirikhan) เตียง ศิริขันธ์ (5 december 1909-12 december 1952) från Sakon Nakhon och Thong-in Phuriphat (Thongin Phuriphat) ทองอินทร์ ภูริพัฒน์ (9 maj 1906-4 mars 1949) från Ubon.


(Liang Chaiyakan)


(Tiang Sirikhanth)


(Thong-in Phuriphat)

Med endast elva veteraner på den valda sidan av nationalförsamlingen var det inte så konstigt att nykomlingarna höll sig tysta i början. Men efter att ha blivit varma i kläderna gjorde de sina röster hörda i ett budgetärende i september 1938 som tvingade regeringen att avgå den 11 september.

Nya allmänna val hölls den 12 november 1938. Liksom tidigare fanns det ännu inga politiska partier och alla kandiderade som oberoende kandidater.

Phraya Phahon gjorde sedan ett nytt försök att bilda en regering. Men i december 1938 förlorade Phahonregimen en förtroendeomröstning i nationalförsamlingen angående en budgetfråga och premiärminister Phraya Phahon ersattes den 16 december av översten och försvarsministern Phibun. Phibun blev samtidigt överstekommenderande för armén och han hade dessutom utnämnt sig själv till fältmarskalk.

Den gamle Phraya Phahon drog sig tillbaka från det offentliga livet, utan tvekan trött på den ständiga maktkampen med ambitiösa och stridslystna politiker och militärer. Men han fortsatte senare som generalinspektör för de kungliga thailändska väpnade styrkorna under andra världskriget.

Den 14 februari 1947 dog Phraya Phahon 59 år gammal av en hjärnblödning. Det påstås att då han dog var hans familj så fattig att de inte ens kunde betala för hans begravning. Men då ställde Phibun upp och betalade sin gamle mentors begravning.

Det kan vara intressant attt veta att Phahonyothin Road (Thanon Phahonyothin) ถนนพหลโยธิน i Bangkok har fått sitt namn efter Phraya Phahon. Innan dess hette gatan Prachathipatai Road ถนนประชาธิปไตย. Det var Phibun som låg bakom namnbytet.

Phibuns regering bestod av 25 personer, varav 15 militärer. Anmärkningsvärt nog tog premiärminister Phibun också över posterna som försvarsminister och inrikesminister. Detta försäkrade honom en fast kontroll över militären och provinsguvernörerna.

Inom en dryg månad hade Phibun agerat för att tysta all opposition. Den 29 januari 1939 beordrade han att 51 personer skulle arresteras och ytterligare 20 "misstänkta" arresterades senare samma dag.

Det handlade om kungligheter, gamla ämbetsmän i byråkratin, medlemmar i nationalförsamlingen och rivaler inom armén. Bland dessa fanns Phraya Songsuradet och hans följeslagare som anklagades för att förbereda en kupp. De anklagades också för att ha velat återinsätta kung Prajadhipok istället för kung Ananda.

Påståendet om en kupp stöds av den tidigare omtalade Sir Crosby Crosby som säger att exkung Prajadhipok och prins Paribatra Sukumbhand finansierat en konspiration. Bland finansiärerna fanns även den höge prinsen Rangsit Prayurasakdi (Phra Ong Chao Rangsit Prayurasak) พระองค์เจ้ารังสิตประยูรศักดิ์ (12 november 1885-7 mars 1951) och Phraya Songsuradet, enligt Crosby.

(Alternativ levnadstid; 12 november 1885-6 mars 1951.)


(Prins Rangsit Prayurasakdi)

Bland de höga prinsar som arresterats fanns naturligtvis även prins Rangsit Prayurasakdi och han placerades i ett vanligt fängelse, berövades sin prinstitel och dömdes till döden för förräderi. Här verkar det som om han faktiskt hade arresterats redan någon gång i slutet av 1938.

Prins Rangsit var en son till Chulalongkorn med en chao chom manda från familjen Sanidwongse, som stammar från Rama II. Då prins Rangsits mamma dog, den 23 november 1885, mindre än två veckor efter hans födsel, togs han och hans äldre syster om hand och uppfostrades av Savang Vadhana.

Prins Rangsit skickades 1899 till Tyskland där han fick sin utbildning. Under sin studieperiod träffade han en tyska vid namn Elisabeth Scharnberger เอลิซาเบธ ชาร์นแบร์เกอร์ (15 september 1892-29 september 1973), som han gifte sig med i London den 28 augusti 1912. Hon fick titeln Mom Elisabeth Rangsit na Ayudhaya หม่อมเอลิซาเบธ รังสิต ณ อยุธยา.


(Elisabeth Scharnberger med familj)

Då Rangsit återvände till Siam 1913 arbetade han med att förbättra landets hälsovård och universitetsväsende. Idag finns en staty till prinsens ära framför det moderna hälsoministeriet (krasuang satharanasuk) กระทรวงสาธารณสุข, som han anses ha grundat.

Men det finns också källor som säger att Rangsit blev utbildad till ingenjör i Europa med inriktning på konstbevattning. Därefter hade han arbetat under Rama VI och Rama VII med konstbevattningsprojekt. Jag hittar dock inga uppgifter om detta!

I slutet av 1939 ändrades Rangsits dödsdom till livstids fängelse och han internerades tillsamman med 21 andra fångar på den avlägsna ön Tarutao i sydligaste Thailand. Det har spekulerats om kung Anandas mamma låg bakom prinsens omvandlade straff. Detta genom att hota med sin sons abdikering.

Trots livstidsdomen släpptes prins Rangsit den 28 september 1943, efter mindre än fem år i fängelse. En källa säger specifikt 4 år och 9 månader. Han släpptes ett år tidigare än de andra politiska fångarna.

(Handley säger att Rangsit släpptes inför kungens födelsedag den 20 september 1944, vilket förmodligen handlar om de övriga politiska fångarna.)

Du kan läsa litet mer om Rangsit i specialartikeln "Litet om den kungliga familjen," som du hitter i toppmenyn under ”Kungligheter, övriga personer & kuriosa.”

Det finns faktiskt källor som menar att Phraya Songsuradet inte hade någon del i det ovan påstådda kuppförsöket mot Phibun. Men man har ändå valt att kalla den för Songsuradet-revolten (kabot Phraya Songsuradet) กบฏพระยาทรงสุรเดช.

Den har också fått namnet de arton likens revolt (kabot 18 sop) กบฏ 18 ศพ. Detta då sammanlagt 18 personer blev avrättade i december 1939, efter ytterst tvivelaktiga rättegångar. De flesta av de avrättade var dessutom underbefäl. En del avrättades omedelbart och de övriga anklagades för högförräderi. Ett antal andra personer dömdes till livstids fängelse.

Det hela handlade helt enkelt om att Phibun ville bli av med sina politiska rivaler och Phraya Song var en av dessa.

Phraya Song hade hållit sig borta från öppen politisk verksamhet de föregående fem åren, men han hade fortsatt inom armén. Vid den här tiden var han kommendant för militärskolan i Chiang Mai.

Den 16 december 1938 ledde han en militärövning med sina kadetter i provinsen Ratchaburi. Samma dag fick han besked från Bangkok att han fråntagits befälet för alla militära enheter, hans militära grader och titlar hade förverkats, han tvingades lämna armén utan pension och beordrades att lämna landet.

Rädd för att dömas till döden om han stannade kvar gjorde Phraya Song som han beordrats. Tillsammans med sin adjutant, kapten Samruad Kanjonsit (Samruat Kanchonsit) สำรวจ กาญจนสิทธิ์, flydde han till Kambodja. Här levde Phraya Song sedan resten av sitt liv i stor fattigdom. Han försörjde sig genom att sälja konfektyr på Phnom Penhs gator fram till sin död den 1 juni 1944.

Phibun agerade också mot monarkin och förbjöd folket att ha bilder hemma på ex-kung Prajadhipok och stämde också ex-kungen för missbruk av kronans egendom och begärde en återbetalning på sex miljoner baht. Äldre kungligheter fick dessutom förhållningsregler i sitt resande och sina aktiviteter.

Prajadhipoks hem och tillgångar i Bangkok beslagtogs och hans porträtt i regeringskontoren ersattes inte med Anandas utan med Phibuns! En källa säger också att alla bilder på exkungaparet och prins Paribatra Sukumbhand avlägsnades från de offentliga kontoren i landet.

Phibun var nu heller inte längre rädd för kungens mamma Sangwan, som vid upprepade tillfällen i olika sammanhang hade hotat med sonens abdikering. Phibun var beredd att installera regenten prins Aditya Dibabha som marionett på tronen om det blev nödvändigt.

Phibun avskaffade också det gamla rojalistiska systemet med titlarna Chaophraya, Phraya, Phra, Luang och Khun som delats ut till framstående personer.

För att påminna om sin slutgiltiga seger över rojalisterna och införandet av en konstitution 1932 beordrade Phibun byggandet av ett stort monument för att hylla författningen. Den första stenen lades den 23 juni 1939. Monumentet blev senare kallat demokratimonumentet (Anusawari Prachathipatai) อนุสาวรีย์ประชาธิปไตย och ligger mitt på Ratchadamnoenavenyn.


(Demokratimonumentet)

Phibun gjorde också ett tillägg i författningen som möjliggjorde för Folkets parti att stanna kvar vid makten i tjugo år, istället för de tio år som tidigare hade varit maximum. Allt detta bekräftade och stärkte hans makt inför den farliga tid som han såg framför sig.

Phibun hade flera egenskaper som gjorde honom lämpad till posten som premiärminister. För det första var han en duktig militärofficer med enkel bakgrund och för det andra var han en duktig politiker, som var respekterad bland sina officerare.

Han hade fått militärens förtroende och respekt genom att utnyttja sin ställning som försvarsminister. Detta för att ge ökade anslag till de väpnade styrkorna och därigenom högre löner till officerarna. Han delade också ut mängder av medaljer och andra ärebevisningar till viktiga personer i armén och flottan. Bara under året 1941 delade han ut 8 000 medaljer och utnämnde 30 nya generaler!

För det tredje utnyttjade han klokt den vaknande nationalismen i landet och inte minst hade han en sympatisk personlighet, ansågs se bra ut och var intelligent. Men det är tveksamt om han hade nått så långt i sitt politiska liv om han inte hade haft stöd från Phraya Phahon. Nationalförsamlingen höll Phibun foglig genom att ge dem en löneförhöjning i slutet av 1939.

Det kan vara intressant att Phibun försökte försvaga den kungliga buddhistiska sekten thammayut. Den 25 augusti 1937 dog den rojalistiske överstepatriarken och prinsen Kromma Luang Chinaworasiriwat (Mom Chao Phuchong) กรมหลวงชินวรสิริวัฒน์ (ม่อมเจ้าภุชงค์) (16 december 1859-25 augusti 1937) och Phibun såg till att en munk vid namn Phra Phuttajan (Phae Thissathewo) (Phra Phutthachan (Phae Thissathewo)) พระพุฒาจารย์ (แพ ติสสเทโว) (1856-1944) från sekten mahanikai blev hans efterföljare.

Phuttajan kom från nordöstra Thailand som enligt tradition hade haft en rad munkar som inte sympatiserade med palatset. 1941 såg Phuttajan över Sangha-akten från 1902 ลักษณะปกครองคณะสงฆ์ ร.ศ. 121, som givit palatset officiell kontroll över prästerskapet. Den nya strukturen liknade den konstitutionella regeringens.

Överstepatriarken, sangharaja (phra sangkharat) พระสังฆราช förblev den högste i hierarkin, men han hade ingen egentlig makt, liksom kungen efter revolutionen 1932. Makten decentrialiserades till en, för en viss tid tillsatt, sanghanayok (sankhanayok) สงฆนายก, vars titel motsvarade en värdslig premiärminister. Han skötte administerandet genom ett sanghakabinett och ett rådgivande organ, ett munkparlament.

Kontrollen över titlarna och munkarnas avancemang fråntogs palatset och sköttes nu istället av byråkrater från utbildningsministeriet. Kungen kunde utse överstepatriarken (sangharaja), men regeringen kunde utse ”premiärministern” (sanghanayok) och hans kabinett.


Stavningsvarianter;

Tiang Sirikhanth; Tiang Sirikan, Tiang Sirikanth, Tiyang Sirikham (felaktigt).

Thong-in Phuriphat; Thongin Phuriphat, Thong-In Puriphat.

Phahonyothin Road; Phahon Yothin, Phaholyothin.

Rangsit Prayurasakdi; Krom Phraya Jainad Narendhorn (Krom Phraya Chainat Narenthon) กรมพระยาชัยนาทนเรนทร, prins Rangsit av Chainat.

Hälsoministeriet; Public Health Ministry.

Demokratimonumentet; Democracy Monument.

Kromma Luang Chinaworasiriwat; Phra Chinaworasiriwat.

Sangha-akten; Sangha Act.

Sangharaja; Sanggarat.

Denna artikel senast uppdaterad: 2017-04-28, 08.03
Följ oss:
Som prenumerant på uppdateringar kommer du att få löpande information från thailandshistoria.se om nya artiklar och sektioner på vår hemsida, samt annan thairelaterad information som kan vara intressant från utomstående källor.

I våra utskick finns länkar du enkelt klickar på för att avsluta prenumerationen på uppdateringar på thailandshistoria.se.

Genom att klicka på "Prenumerera" accepteras dessa villkor och prenumeration till
påbörjas.