H.N. Andersen föddes den 10 september 1852 i Nakskov i Danmark och var son till daglönaren Iver Andersen (cirka 1800-1865) och Elisabeth Hansdatter (cirka 1810-1891). Efter sin konfirmation placerades H.N. Andersen som lärling på det lokala skeppsvarvet.

När han var omkring 20 år gammal mönstrade han på barken Mars som timmerman och seglade till Rio de Janeiro รีโอเดจาเนโร i Sydamerika อเมริกาใต้ på sin första resa. Väl där drabbades han av en tropisk sjukdom, men fortsatte ändå sin resa med Mars och lyckades sedan avancera till andre styrman.

H.N. Andersens nästa resa gick till Kina ombord på barken Nicoline af Sönderborg. Han gick iland i Hongkong där han fick se hur engelsmännen på 30 år hade förändrat staden från ett sjörövartillhåll och mindre fiskeby till ett centrum för världshandeln, med palatsliknande byggnader.

Efter två års kusthandel återvände Nicoline af Sönderborg till Danmark. H.N. Andersen fick nu hyra på ett tyskt fartyg med en lärd kapten som fick stort inflytande på den unge danskens vidare utbildning. H.N. Andersen gick sedan i land i Hongkong och tog anställning på ett lokalt skeppsvarv. Samtidigt passade han på att ta igen det han missat under sin bristfälliga skolgång och studerade navigation, skeppsbyggnad, språk och historia.

H.N. Andersen var djupt imponerad över den Hongkongs utveckling, men han lyckades inte riktigt få fotfäste här och efter några år valde han att lämna staden. Affärslivet i Hongkong krävde tillgång på kapital, som han ännu inte hade tillräckligt av eller var beredd att investera.

H.N. Andersen kom till Siam för första gången 1873, där han upptäckte att förhållandevis lite europeiskt kapital hade investerats. Han förstod då att det var här som han kunde börja i mindre skala med sina affärsplaner och 1876 var han tillbaka i Bangkok.

En källa säger att han blev anställd som i siamesisk kunglig tjänst som styrman på det siamesiska kungliga fartyget fartyget Thoon Kramom 1879. Andra källor säger att han sedan avancerade till kapten och befälhavare på Thoon Kramom 1883. Här finns det dock källor som säger 1884. I och med denna position fick han tillfälle att börja med sina privata affärer.

Så här ska detta ha gått till; H.N. Andersen hade föreslagit ett stort handelshus i Bangkok att de skulle köpa upp en last teakträ och låta honom segla den till Europa ombord på Thoon Kramom. Detta var något helt nytt och innebar att den siamesiska och malajiska besättningen skulle anlända till Europa då det var vinter. Han lyckades övertyga den tveksamma firman genom att investera en del eget kapital. Andra källor säger att han i princip satsade allt sitt eget kapital.

Då H.N. Andersen inte hade de nödvändiga fartygsbefälhavarcertifikaten för att kunna försäkra fartyget och lasten tog han med sig sin sin tidigare omtalade vän och senare svåger kapten Vilhelm Guldberg, som hade de nödvändiga certifikaten.

H.N. Andersen besiktigade själv lasten noga i Siam, innan den betalades, och två veckor senare var han klar att segla till Falmouth ฟาลเมาท์ i sydöstra England. Det fullastade fartyget tog den långa omvägen runt Godahoppsudden för att undgå den höga avgiften för att använda Suezkanalen. I december 1883 var de framme i England. Då han fick ett erbjudande om ett bra pris i Liverpool seglade han dit och sålde lasten till nästan dubbla priset mot vad som betalats i Siam!

Fartyget var nära att förlisa på sin resa tillbaka till Siam med en last av kol till den siamesiska flottan, vilket också gav en god vinst. 1884 efter en 11 månader lång resa, var H.N. Andersen åter i Bangkok, med en besättning i gott skick och utan att ha drabbats av några olyckor på vägen. Vid den här tiden var det vanligt att vinsterna efter en lång och farlig resa delades med en 1/3 till fartygets ägare, 1/3 till fartygets besättning och 1/3 till kaptenen.

Handelsbolag såsom Borneo Company hade tidigare sålt teak till andra länder i Asien utan att tjäna så mycket på detta. Därför trodde de heller inte på att det fanns en marknad för teak i Europa, men efter Thoon Kramoms framgångsrika försäljning började de också på allvar med teakhandel.

Det var nu som H.N. Andersen slog sig ned i Bangkok för gott, där han kunde utnyttja sina förbindelser med kungahuset och med affärsmän som litade på honom. Han investerade själv ett mindre kapital tillsammans med andra större investerare och bildade 1884 bolaget Andersen & Co. Det officiella startdatumet för företaget var den 1 september 1884.

Snart hade H.N. Andersen arbetat upp en betydande export- och importverksamhet. Den tidigare omtalade läkaren Sophus Deuntzer investerade tillsammans med en kapten Loff stora summor pengar då H.N. Andersen byggde upp Andersen & Co.

En annan källa säger att danskarna Peter Andersen (21 februari 1854-25 januari 1894) och Frederick Kinch var H.N. Andersens kompanjoner. Peter Andersen, som inte var en släkting till H.N. Andersen, dog endast 39 år gammal och ligger begravd på den protestantiska kyrkogården i Bangkok.

(Peter Andersens grav)

En källa säger att den då 29-årige H.N. Andersen köpte marken där Oriental Hotel senare skulle bli uppfört omkring 1881. En annan källa säger att H.N. Andersen, Peter Andersen och Frederick Kinch köpte ett redan existerande hotell av en dansk sjöman vid namn C. Salje ซี. ซาลเจ, som i sin tur hade köpt det av en tidigare ägare. Detta hotell hade då existerat sedan omkring 1870.

Förhistorien till det som senare skulle bli känt som Oriental Hotel var att då Siam öppnade upp för handel med väst efter Bowringtraktatet 1855 behövde utländska sjömän någonstans att bo i Bangkok. För att möta denna efterfrågan hade den amerikanske kaptenen Atkins Dyer och hans partner William West därför öppnat ett hotell redan 1863. Detta tidiga hotell brann sedan ner den 11 juni 1865.

Några år efter branden ska ett antal danska sjökaptener ha ingått ett partnerskap och att de sedan lät öppna ett nytt hotell. Var den ovan omtalade C. Salje en av dessa sjökaptener? 1876 anges som det officiella datumet för etablerandet av Oriental Hotel.

En annan källa säger att den respekterade kaptenen Peter Andersen blev kompanjon med H.N. Andersen först 1884 och att de två investerade allt sitt kapital då de köpte hotellet. Detta var dock inte tillräckligt och därför lånade man 40 000 dollar av den skotten C.S. Leckie som var direktör för Borneo Company. Denne Leckie skulle senare också bli dansk konsul.

Den italienske arkitekten Stefano Cardu เอส. คาร์ดู (18 november 1849-16 november 1933) och firman Cardu & Rossi, som var ett team av lokala italienska arkitekter, anlitades för att designa och bygga Siams första lyxhotell 1885. Hotellet blev känt som Oriental Hotel och öppnade officiellt den 9 maj 1887. Det finns dock källor som säger den 19 maj. Med sina 40 rum och lyxiga utrymmen blev hotellet en sensation vars like bara kunde ses i Siams kungliga palats. 1891 fick hotellet elektricitet.

Det verkar som om H.N. Andersen övertog en tidigare existerande affärsverksamhet på hotellets område och startade det som blev känt som Oriental Provision Store två eller tre år senare. Denna affär kunde erbjuda exklusiva produkter till den siamesiska marinen, vilket jag tidigare berättat om i den tidigare artikeln ”Berättelsen om Andreas du Plessis de Richelieu”. Men det fanns även varor för sjömän och landkrabbor, samt lyxvaror som det siamesiska hovet efterfrågade.

Oriental Hotel, som hade två våningar under en tid dominerad av envåningsbyggnader, blev nu det enda lyxhotellet värt namnet i Bangkok med sina tapetserade gångar, en restaurang, en bar som kunde ta emot 50 sittande gäster, ett bageri och en verksamhet som producerade rent mineralvatten samt en flotta av taxibåtar. I hotellet fanns det dessutom rökrum, ladies rooms och ett biljardrum.

Restaurangen fick en västerländska meny och för att garantera restaurangens succé lockade ägarna till sig det franska konsulatets kock och butler för att i stället arbeta i det nya lyxhotellets restaurang.

H.N. Andersen hade förstått att skapa ett respektabelt hotell med hög standard för att möta gästernas behov då de besökte Siam och gästerna bestod huvudsakligen av unga sjömän och officerare som väntade på att deras fartyg skulle lastas eller lossas. De hade ofta siamesiska flickvänner och deras förhållanden blev ofta långvariga. Med eller utan onda avsikter började nu det missvisande ordet ”bordell” spridas om Oriental Hotel i Danmark.

1893 sålde H.N. Andersen och hans partners hotellet till en amerikansk affärsman vid namn Franklin Bill Hurst för 22 000 dollar. En del källor säger dock att Louis T. Leonowens ägde hotellet 1893!

(Oriental Hotel omkring 1900)

(Oriental Hotels huvudingång omkring 1900)

Under sin tid som hotellägare började H.N. Andersen också som markexploatör och entreprenör. Den siamesiske ministern Chaophraya Bhanuwongse (Thuam Bunnag) och H.N. Andersen blev goda vänner vilket de förblev ända fram till Chaophraya Bhanuwongses död 1913.

Chaophraya Bhanuwongse ägde mycket mark utmed Charoen Krung Road (New Road) runt Oriental Hotel, postens huvudkontor och den franska ambassaden. Det mesta av marken bestod dock av träskmark och mangroveskog. De två ingick nu en överenskomst där H.N. Andersen skulle fylla upp marken och bygga vägen Oriental Avenue. Utmed avenyn lät H.N. Andersen bygga flera villor av hög kvalitet som lokalt kallades för bungalows. H.N. Andersen och Chaophraya Bhanuwongse delade sedan vinsten lika mellan sig.

Det första stora eventet på hotellet var en stor bankett den 24 maj 1888 för att i efterhand fira drottning Viktorias 50-årsjubileum på tronen. I december 1890 inspekterade kung Chulalongkorn själv hotellet och menade att hotellet höll så hög standard att att det kunde ta emot kungliga gäster från utlandet. Hotellets första kungliga gäster var Rysslands kronprins Nikolaj och hans följe 1891.

Oriental Hotel har varit värd för många fler framstående gäster, inklusive den berömda brittiske författaren Joseph Conrad โจเซฟ คอนราด (3 december 1857-3 augusti 1924) 1888, prins Luigi Amedeo av Italien ลุยจี อาเมดิโอ (29 januari 1873-18 mars 1933) 1895 och författaren W. Somerset Maugham ซอมเมอร์เซท มอมห (25 januari 1874-16 december 1965) 1897.

Marie Maire blev ny ägare till hotellet 1910 och började omedelbart renovera det. Hon sålde det sedan 1932 och under andra världskriget hyrdes det av den japanska armén och användes som en officersklubb (under styre från Imperial Hotel i Tokyo). Då kriget var över tog allierade krigsfångar över hotellet och vandaliserade det då de trodde att hotellet ägdes av japanerna. Någon källa säger att Oriental Hotel var den japanska arméns högkvarter.

Om Oriental Hotels vidare historia kan du läsa mer om i ”Modern tid”, avsnittet ”Andra världskriget och efterkrigstidens Thailand”, artikeln ”Berättelsen om Jim Thompson”.

Den tidigare omtalade sjökaptenen Thorvald Benedictsen hade 1885, efter en last teak till Europa, tagit med sig sin brorsdotter till Siam. Hon hette Anna Marie Benedictsen (27 februari 1868-27 december 1940) och var bara 17 år gammal. Hon var dotter till sjökapten Jens Jacob Benedictsen (29 april 1833-22 april 1915) och hans hustru Catrina Koch (23 augusti1841-4 maj 1876).

(H.N. Andersen med sin hustru Anna)

Det var meningen att Anna Marie skulle återvända hem till Europa efter en tid, men ödet ville annorlunda då hon träffade H.N. Andersen och tycke uppstod. Paret förlovade sig i Bangkok i december 1885 och gifte sig ett år senare den 15 december 1886. Anna Marie var då bara 18 år gammal och H.N. Andersen 34. Det kan vara bra att veta att Anna Marie sedan började kalla sig Maria Andersen.

Parets första barn, sonen Carl Jacob, föddes den 2 april 1889 och ett och ett halvt år senare dog barnet hastigt av en tropisk sjukdom. H.N. Andersen har själv berättat att han på kvällen den 23 oktober 1890 hade promenerat hand i hand med sin lille son vid Chaophrayafloden och nästa dag vid samma tid var sonen begravd på den protestantiska kyrkogården i Bangkok! Maria var vid sin sons död höggravid med sitt andra barn.

H.N. Andersen och Maria fick ytterligare tre barn som alla levde till vuxen ålder; Astrid Elisabeth Andersen (3 december 1890-1976), Sigurd Andersen (2 augusti 1894-14 januari 1961) och Kay Iver Andersen (4 september 1895-1933). Alla barnen föddes i Bangkok.

H.N. Andersen flyttade hem till Danmark 1896 och bosatte sig i Köpenhamn, där han med sitt bolag Andersen & Co försökte skapa vinstgivande handelsförbindelser mellan Danmark och Sydostasien. Dåtidens störste affärsman i Danmark, bankdirektören och finansmannen Carl Fredrik Tietgen (19 mars 1829-19 oktober 1901) i Privatbanken (numera Nordea), var dock inte intresserad att investera i projektet.

1897 lyckades H.N. Andersen överbevisa Isak Glückstadt (22 april 1839-11 juni 1910), som var direktör i Landmandsbanken, om sina affärsplaner. Den 19 mars 1897 blev Andersen & Co till The East Asiatic Company (EAC) บริษัท อีสต์ เอเชียติก eller aktiebolaget det Østasiatiske Kompagni (ØK), med ett aktiekapital på två miljoner danska kronor. Andra källor talar om ett aktiekapital på två miljoner.

Isak Glückstadt blev styrelseordförande och H.N. Andersen verkställande direktör. I fortsättningen använder jag den försvenskade stavningen det Östasiatiske kompagni (ÖK) för företaget.

Det finns andra källor som säger att bolaget bildades den 20 mars alternativt den 27 mars 1897 och en källa talar om att en tidigare omnämnd ingenjör vid namn Aage Westenholz också fick en hög position i bolaget.

Bolaget skulle driva internationell handel och verka inom industri och transport. Bland annat genom en skeppslinje mellan Europa och Fjärran Östern. Andersen & Co ingick i det nya bolaget och det gamla bolagets kontor blev nu gjort om till ÖK:s första filial utomlands. Under de första åren stod H.N. Andersen bakom ÖK:s expansion och ÖK öppnade 1898 ett nytt huvudkontor i Asia House i frihamnen i Köpenhamn, som står kvar än i dag. Det upprättades också filialer i Ryssland, Frankrike och Sydafrika.

(Asia House 1898)

Då tillgången på teakträ i Siam minskade 1902-1904 på grund av uteblivna monsunregn och krig bröt ut mellan Ryssland och Japan 1904-1905 kom bolaget på obestånd och förlorade 60 procent av sitt kapital som varit 7 miljoner danska kronor. För att säkra tillgången på nytt kapital såg H.N. Andersen till att på olika sätt dölja förlusterna i bokföringen, vilket i dag skulle ha varit klart olagligt. Skandalen blev också offentlig efter att en journalist hade avslöjat det hela.

(H.N. Andersen 1903)

Bolaget som redan hade lyckats skaffa nytt kapital, omorganiserades och effektiviserades genom att sprida riskerna och kom återigen på fötter. ÖK-byggnaden på Holbergsgade 2 i Köpenhamn invigdes 1908 och året efter blev företaget noterat på börsen i Paris. H.N. Andersen lät Burmeister & Wain (B&W) bygga fartyget MS Selandia ซีแลนเดีย 1912, som blev världens första dieseldrivna fartyg.

Under första världskriget gjorde H.N. Andersen och Landmandsbanken betydande vinster genom olaglig spekulation, men Landmandsbanken gick ändå i konkurs 1922. Det fanns då en risk för att detta kunde avslöjas, men H.N. Andersen lyckades stoppa de statliga undersökningarna av Landmandsbanken och vad som faktiskt skett blev först uppdagat långt senare.

Under första världskriget hade H.N. Andersen utvidgat sin handelsflotta, bildat försäkringsbolaget Baltica och byggt upp skeppsvarvet i Nakskov. Vad H.N. Andersen sysslade med efter första världskriget får du själv ta reda på.

H.N. Andersen dog 85 år gammal den 30 december 1937.