Bangkok, Rama I - Rama VII - Kung Chulalongkorn
Chulalongkorns nya palats

Sedan 1782 hade det varit tradition att de siamesiska kungarna bodde i Grand Palace (Phra Boromma Maha Ratcha Wang) vid Chaophrayafloden. Palatset var hem för kungarna och deras familjer, men även säte för den kungliga regeringen.

Under Chulalongkorns regeringstid hade det skett en kraftig ombyggnad av palatsområdet och det hade tillkommit en rad nya byggnader. Detta med avsikten att modernisera området och skapa plats för alla nytillkomna tjänstemän.

Detta innebar att palatsområdet hade blivit kraftigt överbefolkat och under årets varmaste månader blev det extremt hett här. Detta på grund av alla byggnader som hindrade luftcirkulationen. Då det bröt ut epidemier så spreds sjukdomar också lätt i det överbefolkade området.

Kungen, som tyckte om att ta långa promenader för sin hälsas och sitt höga nöjes skull, kände sig ofta otillpass efter att ha tillbringat längre perioder inne på palatsområdet. Det var därför som han ofta reste ut på landsbygden för att återhämta sig.

Chulalongkorn började umgås med tankar om ett palats med stora trädgårdar som låg på bekvämt avstånd från Grand Palace. Han köpte därför upp jordbruksmark och fruktodlingar som låg mellan kanalerna Padung Krung Kasem och Samsen (Khlong Samsen) คลองสามเสน och döpte området till Suan Dusit สวนดุสิต.

1900 började man bygga det första permanenta residenset i Suan Dusit. Det handlade om en teakbyggnad med 72 rum. Denna byggnad fick namnet Vimanmek (Phra Thi Nang Wiman Mek) พระที่นั่งวิมานเมฆ och invigdes officiellt den 27 mars 1901.

Vimanmek byggdes genom att ett tidigare residens vid namn Munthatu Rattanaroj (Phra Thi Nang Manthatu Rattanarot) พระที่นั่งมันธาตุรัตนโรจน์ monterades ner och skickades till Bangkok. Detta residens hade tidigare legat på ön Ko Sichang i provinsen Chonburi.

Bortsett från sina promenader var Chulalongkorn också intresserad av cykling. Redan innan Vimanmek blev klart kunde han ta med sig sitt kungliga följe på cykelturer fram och tillbaka från Grand Palace till Suan Dusit. Sådana utflykter kunde vara hela dagen.

Då det blev uppenbart att Chulalongkorn föredrog att stanna kvar i Suan Dusit och bara återvända till Grand Palace för statliga och kungliga ceremonier blev området känt som palatsområdet Dusit (Phra Ratchawang Dusit) พระราชวังดุสิต. Chulalongkorn bodde kvar i Vimanmek fram till år 1906.

Redan 1890 hade man börjat skissa på planer om mera storslagna byggnader i Suan Dusit. När dessa planer senare förverkligades blev det Chulalongkorns bror, prins Narisara Nuwattiwong (Krom Phraya Naritsara Nuwattiwong) กรมพระยานริศรานุวัดติวงศ์ (28 april 1863-10 mars 1947), som ansvarade för övervakandet av bygget.


(Prins Narisra Nuvadtiwongse)

Den tyske arkitekten Carl Sandreczki คาร์ล ซันเดรสกี (7 maj 1847-4 juli 1929) blev ansvarig för byggandet av palatsbyggnaden Boromphiman (Phra Thi Nang Boromphiman) พระที่นั่งบรมพิมาน under åren 1897-1903.


(Boromphiman)

Boromphiman hette från början Phra Thinang Phanumart Chamroon (Phra Thi Nang Phanumat Chamrun) พระที่นั่งภานุมาศจำรูญ och var ursprungligen tänkt som kronprins Vajirunhis residens. Men han hade som tidigare nämnt dött 1895. Det var den blivande kung Vajiravudh som senare gav byggnaden sitt nuvarande namn.

1906 flyttade Chulalongkorn från Vimanmek till palatsbyggnaden Amphorn Sathan (Phra Thinang Amphon Sathan) พระที่นั่งอัมพรสถาน. Ett år senare beordrade Chulalongkorn byggandet av palatset Ananta Samakhom (Phra Thi Nang Anantasamakhom) พระที่นั่งอนันตสมาคม, som stod färdig 1915.


(Amphorn Sathan)


(Ananta Samakhom)

Den väg som förenade Grand Palace med Dusitpalatset blev med tiden känd som Ratchadamnoen. Byggandet av det nya palatsområdet Dusit och Ratchadamnoen blev en viktig milstolpe i Bangkoks utveckling, då dessa två projekt fick Bangkok att växa utanför den gamla stadsmuren.

Ratchadamnoen består egentligen av tre delar; Ratchadamnoen Nai ถนนราชดำเนินใน, Ratchadamnoen Klang ถนนราชดำเนินกลาง och Ratchadamnoen Nok ถนนราชดำเนินนอก och byggdes under perioden 1899-1903.


(Ratchadamnoen Nok)

Vägen började vid Grand Palace och gick sedan norrut utmed Sanam Luang สนามหลวง, sedan österut över bron Phanbipob Liela (Saphan Phan Phiphop Lila) สะพานผ่านพิภพลีลา och sedan norrut igen över broarna Phan Fa Lilat (Saphan Phan Fa Lilat) สะพานผ่านฟ้าลีลาศ och Makkhawan Rangsan (Saphan Makkhawan Rangsan) สะพานมัฆวานรังสรรค์ till Royal Plaza (Lan Phra Ratchawang Dusit) ลานพระราชวังดุสิต och tronsalen Ananta Samakhom.


(Phanbipob Liela-bron 1902)


(Makkhawan Rangsan-bron)


(Royal Plaza)

(Royal Plaza kallas även för Equestrian Plaza (Lan Phra Borommarup Song Ma) ลานพระบรมรูปทรงม้า.)

Det kan vara intressant att känna till att Sanam Luang tidigare officiellt var känt som Thung Phra Mane (Thung Phra Meru eller Thung Phra Men) ทุ่งพระเมรุ (det kungliga kremeringsområdet). Platsen hade använts för kremering av kungar, drottningar och högt rankade prinsar sedan Rama I:s regeringstid. 1855 hade Rama IV (Mongkut) döpt om platsen till Thung Sanam Luang ทุ่งสนามหลวง, men namnet kortas numera ner till Sanam Luang.

Då Chulalongkorn återvände från sin andra resa till Europa 1908 utvidgade han palatsområdet norrut och skapade en privat trädgård som han kallade Suan Sunandha (Suan Sunantha) สวนสุนันทา. Detta till ära för sin första hustru Sunandha Kumariratanas ära. Jag har tidigare berättat att hon drunknade 1880.


Stavningsvarianter;

Vimanmek; Vimanmek Mansion, Viamnamek Palace, Wimanmek.

Munthatu Rattanaroj; Munthaturaltanaroj, Phra Thi Nang Manthatrattanarot.

Dusit; Wang Dusit.

Narisara Nuwattiwong; Chitcharoen จิตรเจริญ, Naris, Narisara Nuvadtivongs, Narisara Nuvadtivongse, Narisra Nuvadtiwongse, Narissaranuwaddhiwongse, Somdet Chaofa Kromphra Naritsaranuwattiwong.

Boromphiman; Barompiman Hall, Barompimarn, Barompinan, Bhrarom Biman Hall, Borom Phiman Mansion, Boromphiman Palace.

Amphorn Sathan; Amphorn Sathan Villa, Amporn Palace, Amporn Satarn Mansion.

Ananta Samakhom; Anantasamakom.

Ratchadamnoen Nok; Rajdamnern Nok, Ratchadamnern Nok.

Phan Fa Lilat; Pan Fah, Panfah, Phan Fa, Phan Fah, Phanfah Liela, Phanfa Lilas.

Makkhawan Rangsan; Makawan Rangsan, Makawan Rangsant, Makhawan Rangsan, Makkawan Rangsan.

Sanam Luang; Det kungliga fältet, Paramain Ground, Phramen Ground, Phra Mane Ground.

Denna artikel senast uppdaterad: 2017-05-15, 21.15
Följ oss:
Som prenumerant på uppdateringar kommer du att få löpande information från thailandshistoria.se om nya artiklar och sektioner på vår hemsida, samt annan thairelaterad information som kan vara intressant från utomstående källor.

I våra utskick finns länkar du enkelt klickar på för att avsluta prenumerationen på uppdateringar på thailandshistoria.se.

Genom att klicka på "Prenumerera" accepteras dessa villkor och prenumeration till
påbörjas.