Bangkok, Rama I - Rama VII - Kung Chulalongkorn
Chulalongkorns besök i Europa 1897

I slutet på 1890-talet var Chulalongkorn så säker på sina ministrars och söners duglighet att han vågade lämna Siam och resa till Europa. Resan inleddes den 7 april 1897, med den tidigare omtalade kungliga jakten Maha Chakri, som var ett modernt ångdrivet fartyg.

I sitt resesällskap hade Chulalongkorn med sig kronprins Vajiravudh, prins Prajadhipok Sakdidejana (Chao Fa Prachathipok Sakdidet) เจ้าฟ้าประชาธิปกศักดิเดชน์ (8 november 1893-30 maj 1941) och prins Chirapravati Voradej (Phra Ong Chao Chiraprawat Woradet) พระองค์เจ้าจิรประวัติวรเดช (7 november 1876-4 februari 1914).

Maha Chakri hade en besättning på 291 personer, där bland annat en orkester på 25 man ingick. Fartyget var 84 meter långt, 12,2 meter brett och hade ett djupgående på 5,20 meter. Ångmaskinen utvecklade 2 500 hästkrafter som gav Maha Chakri en marschfart på 14 knop. Som försvar mot eventuella pirater fanns 8 mindre och fyra större kanoner.

På sin väg till Europa besökte kungen först Singapore, gjorde ett religiöst besök på Sri Lanka och kortare stopp i Aden เอเดน (eller อาแดน) och Ismailia อิสเมอิลีอา.

Den 14 maj 1897 nådde Chulalongkorn och hans sällskap fram till Venedig เวนิส och Chulalongkorn blev därmed den förste thaimonarken som besökte Europa.

Därefter reste Chulalongkorn vidare till Genève (Cheniwa) เจนีวา i Schweiz (Prathet Sawitsoelaen) ประเทศสวิตเซอร์แลนด์ via Milano (Milan) มิลาน, där han blev överraskad att bli så väl mottagen i ett republikanskt land. Han inledde ett statsbesök i Bern (Boen) เบิร์น den 25 maj.

Den 1 juni besökte Chulalongkorn Rom โรม där han träffade både kung Umberto I พระเจ้าอุมแบร์โตที่ 1 (r. 9 januari 1878-29 juli 1900) och påven Leo XIII สมเด็จพระสันตะปาปาลีโอที่ 13 (2 mars 1810-20 juli 1903).


(Kung Umberto I)


(Påve Leo XIII)

Den 23 juni reste Chulalongkorn vidare till Wien (Wianna) เวียนนา där han gavs audiens hos kejsar Frans Josef I av Österrike-Ungern จักรพรรดิฟรันซ์ โยเซฟที่ 1 ออสเตรีย-ฮังการี (r. 1867-21 november 1916).


(Kejsar Frans Josef I)

Då Chulalongkorn befann sig i Wien blev han inviterad av Oscar II ออสการ์ที่ 2 (r. 18 september 1872-8 december 1907) att besöka en konst- och industriutställning i Stockholm (Stok-hom) สตอกโฮล์ม, som pågick mellan maj och oktober.


(Kung Oscar II)

Efter ett besök i Ungern (Prathet Hangkari) ประเทศฮังการี reste han vidare till Warszawa (Woso) วอร์ซอ där han gick ombord på tsar Nikolajs eget privata tåg för vidare resa till Peterhof (Pitoehop) ปีเตอร์ฮอฟ vid Sankt Petersburg.

Chulalongkorn hade skrivit till sin vän tsar Nikolaj innan resan till Europa. Tsaren hade givit Chulalongkorn rådet att besöka Ryssland före Frankrike med tanke på de politiska spänningar som rådde mellan Siam och Frankrike.

I Ryssland fick Chulalongkorn ett mycket vänligt mottagande och blev fotograferad tillsammans med tsaren, vilket var en tydlig politisk signal till Frankrike. Det var nu inte längre möjligt för den franske presidenten att låta bli att invitera Chulalongkorn till Frankrike.


(Chulalongkorn på besök hos tsar Nikolaj II)

Då Chulalongkorn skulle resa vidare till Stockholm visade det sig att Maha Chakris ångmaskin behövde repareras, vilket utfördes på ett holländskt varv. Då ställde tsaren sin egen jakt till Chulalongkorns förfogande.

Till Stockholm anlände Chulalongkorn den 12 juli 1897. Där hade många människor mött upp i sina båtar eller andra flytande farkoster för att hylla den besökande kungen. Framför slottet hade en stor äreport uppförts i Siams färger och den röda siamesiska flaggan med den vita elefanten vajade i mitten. Omkring 1 400 soldater, från Svea och Göta livgarde, stod prydligt uppställda på vardera sidan om äreporten.

Den siamesiske kungen stannade i tre dagar i Stockholm för att bland annat besöka de olika utställningarna. Här förevisades nymodigheter som röntgen, rörlig spelfilm och den “självgående vagnen" (automobilen).

Eftersom en av nymodigheterna, som fanns på utställningen, var ”de rörliga bilderna” (som uppfunnits året innan) finns en kort filmsekvens av kung Chulalongkorns landstigning vid Logårdstrappan bevarad och hans första möte med Oskar II. Men även prinsarna Carl och Eugen fanns på plats samt många funktionärer vid hovet, såsom generalen Sven Lagerberg (1822-1905), som oftast kallades "Sven i helvete" på grund av sitt flitiga användande av kraftuttryck.

Oskar II var ofta själv guide och värd vid kungabesök, men just den här gången kunde han inte vara med alla tre dagarna beroende på att Trondheim ทรอนด์เฮม firade sitt 900-årsjubileum. Som unionskung reste han därför dit. Diverse luncher, middagar och banketter genomfördes under de tre dagarna.

Men den svenske kungen ville gärna att Chulalongkorn skulle få se mer av Sverige än bara Stockholm. Det fanns två förslag till vidare reseprogram genom Sverige; det ena var en resa söderut och sedan mot Norge och det andra var en resa norrut.

Tre år tidigare hade Oskar II rest utmed Ångermanälven och Indalsälven i Norrland och hade själv tyckt att detta var något av det vackraste Sverige kunde erbjuda. Här kunde Chulalongkorn få uppleva storslagen natur med ståtliga vattenfall inramat av ljusa svenska sommarnätter.

Då Chulalongkorn var intresserad av att få se den svenska moderna trafiken både på vatten och land och dessutom var intresserad av svensk skogsindustri valde han att resa norrut. Det kan tilläggas att både Siams och Sveriges största exportprodukt vid den här tiden var timmer.

Den 15 juli fortsatte Chulalongkorn sin resa med den nyreparerade kungliga jakten Maha Chakri mot Härnösand. Innan avfärden från Stockholm skänkte han 15 000 franska franc till personalen på slottet. Summan skulle fördelas bland de som betjänat honom!

På kvällen den 16 juli gled så den stora eleganta siamesiska jakten in mot Härnösand. Här hade stadsborna städat och pyntat staden. Musikkårer hade tränat och alla medborgare hade fått information om hur de skulle uppföra sig när kung Chulalongkorn kom till staden.

"Ombord på Maha Chakri," skriver en tidningsman, "tyckte vi oss i en civilklädd smärt man med fina, blida drag igenkänna konungen, som jämte kronprinsen och prinsarna, alla civilklädda, med synbart intresse betrakta det lifliga skådespelet. Deras uppmärksamhet drogs ock hän mot den pittoreskt liggande staden och mot de tallösa skaror, som böljade nere å den väldiga skeppsbron. Hela staden var här på benen och alltsammans erbjöd en ovanligt liflig tafla, hvars motstycke man ej sett sedan kejsar Wilhelms besök."

Ombord på fartyget åt de kungliga sin middag, medan deras tidigare omtalade orkester spelade bland annat "den svenska folksången.” Ingen ur det kungliga sällskapet landsteg dock i staden till folkets stora besvikelse.

Tidningarna hade dagarna innan uppmanat och lärt Härnösandsborna hur de skulle bete sig om de skulle möta kungen på stadens gator. "Då skulle de icke vara påflugna, utan lugnt och sedesamt stiga åt sidan. För handelns bästa, se! Det gällde att icke förtörna majestätet, ty Siam importerade en myckenhet av svenska skogsprodukter."

Men då Chulalongkorn inte steg i land hade invånarna i Härnösand inte någon chans att äventyra den svenska träexporten genom dumt och tarvligt uppträdande. Kungens sällskap gjorde istället små utflykter med mindre båtar runtom i grannskapet för att besöka sågverk och andra för kungen intressanta industrier. De resande övernattade ombord på Maha Chakri.

Dagen efter fortsatte färden till Nyland där sällskapet bytte till en mindre ångbåt som hette Strömkarlen. I planläggningen för norrlandsresan ingick också att från Härnösand nästa dag göra en utflykt med ångbåt till Häggvik i det sköna Nordingrå. Till resan hade därför den legendariska ångaren Strömkarlen rekvirerats som normalt trafikerade linjen Härnösand-Sollefteå med mellanliggande bryggor.

Vädret den här dagen var det bästa tänkbara. Tidningarna rapporterade om "verkligt kungsväder med siamesisk hetta." Strömkarlen hade piffats upp till de resandes ära. På akterdäck stod en grupp prydliga bladväxter och i fören vajade den i alla sammanhang återkommande siamesiska flaggan med elefanten på. Vid 11-tiden den 17 juli embarkerade kungen med sitt följe den eleganta älvångaren.

Tiden var knappt tillmätt så någon landstigning gjordes inte under färden. Men enligt en anekdot var det meningen att kyrkoherde Brandell i Nordingrå skulle ha mottagit kungen. Hur det nu än var så fanns det ingenting åtgärdat därute, och ingen välkomstkommitté tog emot dem.

Chulalongkorn skulle då ha fattat humör och beordrat kaptenen på Strömkarlen att omedelbart återvända till Härnösand. När incidenten efteråt blivit känd på högre ort tillfrågades Brandell varför han inte välkomnat Siamkungen? Varpå Brandell skulle ha sagt att han inte gjort detta för att "Chulalongkorn ju var en hedning!" Men som sagt, inget i samtida tidningar finns antytt om att den här händelsen verkligen ägt rum.

I Nyland var det stor uppståndelse när Maha Chakri anlände sent på kvällen den 17 juli. Befolkning hade samlats i stora skaror nere vid hamnen. Ett tiotal flaggprydda ångbåtar från bygdens sågverk hade ställs till de anställdas disposition. När en utkik klockan 21.15 annonserade "nu kommer han" satte alla ångarna av ut på Nylandsfjärden.

Utanför Marieberg kastade Maha Chakri ankar och det kungliga sällskapet hälsades med dånande salut från Rossö sågverk. Ångaren Karl XV från Rossö gick ut för att möta den kungliga jakten. Ångarna Kramfors, Sandslån och Rossö, den senare med musik ombord, sällade sig till den flottilj med många mindre båtar som kretsade omkring Maha Chakri.

Ombord på kungens jakt spelade orkestern och officerarna kastade ut pappersdrakar i alla regnbågens färger som girigt uppsnappades, särskilt av kvinnorna i småbåtarna. Åskådarna vinkade ivrigt tillbaka. Musiken från Rossö hördes hela aftonen och bidrog till att höja stämningen.

Kungens söner sägs ha stigit iland i Nyland för att träffa ortsbefolkningen och se hur de bodde. På grund av den livliga uppvakningen in på sena natten kunde kungen somna in först vid halvfemtiden.

Som en skröna har berättats om en svensk sjöman från Nyland som i Siam skulle ha hoppat i vattnet för att rädda en dotter till kung Chulalongkorn från att drunkna. Kungen ville därför få se sjömans hemtrakter. Tyvärr finns inga belägg för myten.

Dagen efter, den 18 juli, gick det kungliga sällskapet återigen ombord på Strömkarlen för att fortsätta färden till Sollefteå.

I reportagen sägs att Siamkungen satt försjunken i medhavd reslektyr, men att han ofta tittade upp och lät sig tjusas av de enastående vyerna. Gång på gång uttryckte han sin uppskattning av naturscenerierna. Han lät också vid flera tillfällen ångaren sakta farten för att inte så fort avlägsna sig från de mest dramatiska och hänförande vyer som Höga kusten kunde bjuda på från sjösidan.

Vid ankomsten till Häggvik som var målet för utfärden vände Strömkarlen åter mot Härnösand. Under hemfärden intogs lunch i aktersalongen. Bland maträtterna fanns gravlax och smultron och grädde. Och därmed var den lilla dagsutflykten till ända.

Återkommen till Härnösands hamn skickades en femroddare ut från Maha Chakri till Strömkarlen och hämtade kungen. När han steg ombord på sin egen jakt spelades den siamesiska hymnen medan besättningen mannades babord reling och färden gick vidare upp till Sollefteå.

På väg mot Sollefteå den 18 juli spelade orkestrar och det sköts salut från sågverkssamhällena längs älven när kungen passerade. Vid Sånga mo paraderade hela Vesternorrlands regemente, gav salut och varje kompani hurrade efterhand när båten passerade. Strömkarlen med de kungliga lade till vid Djupön klockan 15.00. Kungen hedrades med kunglig salut i form av 21 kanonskott.

Sällskapet åkte till Hotell Appelberg, där de skulle övernatta, i en procession med över tio hästdragna vagnar. Kungen var opasslig och trött efter resan på grund av sömnbrist. Före middagen hann kungen och prinsarna med att fotografera sig hos Karlströms fotostudio. Prinsarna klättrade upp på både Nipan och Borgen och besökte badinrättningen, där de lät servera sig varmbad.


(Chulalongkorn med några av sina söner i Sollefteå)

Utanför hotellet, som dekorerats med blommor i varje vrå, samlades stadens unga damer och vinkade till de tre unga prinsarna uppe på hotellets balkong. Prinsarna svarade med att kasta ner blommor från balkongens dekorationer ända tills det inte längre fanns några kvar.

Från hotellet vajade svenska och siamesiska flaggan och vid nästan alla hus inom samhället hissades blågula fanor. Uppe vid järnvägsstationen syntes en hel skog av flaggstänger med blågula dukar.

Till kungens och det kungliga sällskapets ära gavs senare på kvällen en statsbankett med tio maträtter på Hotell Appelberg. Det kungliga bordet stod tvärs över salens bredd och var dukat för sex personer, med förtjusande små bröstbuketter i svenska och siamesiska färger.

I bakgrunden fanns en ståtlig dekoration av svenska flaggor omkring en siamesisk vapensköld. Vinkelrätt mot det stora bordet stod ett långbord med kuvert för 18 personer.

Efter middagens slut företogs en utfärd med droska och cyklar till Skjärfsta. Överallt där de passerade hälsades de med viftningar och hurrarop från befolkningen. Senare på kvällen syntes såväl kungen, prinsarna och en del av sällskapet på hotellets veranda med kaffe och punsch.

På morgonen den 19 juli lyckades kungen och prinsarna smita iväg en stund och lät sig fotograferas, vilket han var mycket förtjust i. Samma morgon väntade Kung Oscars egna ångloksdragna två kungavagnar på Sollefteå järnvägsstation.

Återigen ville många unga damer längs kortegevägen upp till stationen ta farväl av den kungliga gästen. De kastade blommor och gjorde hovnigningar enligt det ceremoniella svenska sättet. Kungen svarade skämtsamt på samma sätt och folket charmerades av hans humoristiska sinnelag. Under den 45 kilometer långa färden, på den nybyggda järnvägen till Bispgården, fick sig kungen tre gånger serverat sig te av sin specielle teservitör.

På förmiddagen den 19 juli anlände Kung Chulalongkorns tåg till Bispgården. Sällskapet mottogs med pompa och ståt och nästan alla byns invånare var på plats för att motta den exotiske gästen. Under åskådarnas hurrarop begav man sig till en finare lunch på Turisthotellet.

De ansvariga för lunchen hade fått instruktioner av det svenska hovet hur de skulle hantera mat och dryck. Kocken hade lite bråttom när han läste instruktionerna för hur vinet skulle hanteras. Han kylde därför både det vita och det röda vinet. När kungen smakade på det röda vinet spottade han genast ut det, men fortsatte sedan att äta som om inget hade hänt.

Personalen hade ingen aning om vad som var fel utan först dagen efter läste de instruktionerna grundligare och insåg att det röda vinet inte skulle ha varit kylt. Det var inte så lätt för personalen att känna till sådant eftersom rödvin inte var något de hade på menyn i vanliga fall.

I de här trakterna dracks mest öl och brännvin på den tiden. I en och en halv timma varade besöket i Bispgården. Sällskapet gjorde en utflykt för att titta på en vacker utsiktsplats som fanns bakom hotellet.

Sedan fortsatte färden med häst och vagn på dammiga vägar genom byarna Bispgården och Utanede och ångbåtsstationen vid Edset vid Indalsälven, en sträcka på 9 kilometer.

Längs den dammiga grusvägen stod människor från hela grannskapet, vinkade, hurrade och kastade ängsblommor in i vagnarna. De beundrade den exotiske kungen med sina söner som besvarade deras vinkningar och kastade karameller till barnen.

Hela vägen var dekorerad med det bästa som det sommarfagra Ragundadalen kunde åstadkomma och gick igenom en pyntad äreport som var uppbyggd inför Oskar II:s besök tre år tidigare år 1894.

Mängder av människor hade kommit långväga ifrån för att se och hylla de exotiska gästerna. Av anteckningar gjorda av kungens handsekreterare framgår att det kungliga sällskapet kände sig mycket hedrade av folkets uppvaktning.

Edset var en liten båtplats vid Indalsälvens vilda och farligt strömmande vatten. Den dagen var vattenföringen så kraftig att ångaren Liden, 22,8 meter lång, måste lägga till nedströms vid Strupen. Sällskapet promenerade 400 meter från Edset till Strupen på en landgång av trä längs stranden.

Liden var en flatbottnad ångare med dubbla propellrar och endast 65 cm djupgående och den första i sitt slag i Sverige. Liden backade så ut från Edsets brygga, gjorde sin alltid farliga och välberäknade vändning mitt i det forsande vattnet, varpå Kung Chulalongkorn lämnade Ragunda kommun och fortsatte sin färd längst den vackra älven ner mot Sundsvall. Kungen var mycket imponerad att båten kunde färdas genom strida forsar.

Då man kom fram till byn Liden fick man byta till en större bekvämare hjulångare som hette Indalen. Den var hela 38 meter lång och hade ett skovelhjul som var 8 meter i diameter. I väntan på att borda denna ångare, nedanför byn, besökte det kungliga sällskapet den berömda Glimårännan, en anläggning för timmerflottning.

Från vidsträckta skogsområden söder om älven fraktades timmer på en provisorisk järnväg till ett däck 150 meter ovanför älven. Därifrån störtades timret i en torr ränna ner i vattnet.

Fascinerad av skådespelet gick kungen farligt nära för att se bättre. I samma ögonblick föll en stor stock ner i vattnet och skapade stora kaskader. En av flottarna insåg de stora riskerna och lotsade snabbt kungen bort från farorna.

Nästa fartyg var Indalen, en 32 meters akterdriven hjulångare. Där serverades kungen en femrätters middag med vin, sherry och champagne. Ombord fanns även damsalonger, röksalong och konversationssalong. Den gick hela vägen till Berge som i dag kallas Bergeforsen. Längs hela älven stod lokalbefolkningen för att vinka och hurra. Vid särskilt branta och farliga nipor hade speciella räcken monterats för att förhindra att åskådarna ramlade ner i älven.

Bergeforsen var inte möjlig att befara. Nedanför väntade dagens tredje ångare, Turisten, 29 meter lång med dubbla propellrar, fast större och bekvämare än Liden. Detta fartyg var det vackraste dekorerade denna dag. Även landsvägsbron var dekorerad med blommor.

En stor folkmassa och Livregementets Husarers orkester väntade på kungens ankomst. En hel flotta av båtar eskorterade honom till Sundsvall dit han anlände på kvällen den 19 juli och bordade den kungliga yachten Maha Chakri.

Väl i Sundsvall tog kungen och hans söner in på hotell Knaust sonm var det finaste hotell vi hade vid den här tiden. I Sundsvall besökte de sågverk och industrier och träffade olika prominenta personer.

Staden Sundsvall var vid Kung Chulalongkorns besök den 19 juli år 1897 ett sjudande centrum för den växande svenska träindustrin. Efter den stora branden 1888 hade en ny och imponerande stad växt upp med stora stenhus byggda av de rika timmerbaronerna enligt den senaste europeiska arkitekturen. Vid kvällsbesöket på Kubikenborgs sågverk möttes kungen av direktör E A Enhörning, orkestern från Livregementets Husarer och stora folkmassor.

Före avfärden från Sundsvall den 20 juli serverades lunch på hotell Knaust. Hotellet ansågs vara ett av Sveriges mest eleganta hotell med elektricitet och telefoner i alla rum. Efter lunchen, som serverades med det allra bästa av svenskt haute cuisine, eskorterades Kung Chulalongkorn till sitt fartyg av de svenska värdarna.

Generalkonsul Axel Johnson fick Siams högsta kungliga orden, en tumlare i guld och silver och ett signerat porträtt av kungen. Även den övriga eskorten fick tillbörliga gåvor. Maha Chakri fick en stormig seglats söderut, men anlöpte slutligen lyckligt till Köpenhamn i Danmark.

I mitten på 1940-talet påbörjades bygget av Hölleforsens kraftstation. Vid förstärkningsarbeten av den branta nipvägen ner mot älven användes den dammiga väg, som kung Chulalongkorn färdats på nästan 50 år tidigare, flitigt.

Efter att bygget var klart rustades vägen till Holmsta vid Utanede upp av Vattenfall. Den döptes då till Chulalongkorns väg, eftersom den exotiske gästen aldrig glömts bort i dessa trakter. Vägskyltar sattes därefter upp med det nya namnet.

Vägen uppmärksammades på 1990-talet av thailändare och tanken föddes att bygga en paviljong här för att ära hans minne. 1992 kom en danstupp från Thailand till Ragunda kommun för att uppträda i Hammarstrand. De hade hört talas om vägen och blev oerhört fascinerade och hedrade över att vägen döpts efter deras mest älskade kung.

De besökte vägen och mediterade här i flera dagar. Efter detta väcktes idén om att uppföra en byggnad som ett minne av kungens besök. Förslaget lades fram till kommunen, som gärna ville hjälpa till så gott de kunde med att förverkliga denna önskan.

Det bor kanske omkring 20 000 thailändare i Sverige idag och 1993 bildade några entusiaster Föreningen Chulalongkorns Minne (Chulalongkorn Memorial Society-CMS), som tog de första inledande stegen mot ett förverkligande av ett minnesmärke.

På initiativ av Ragunda kommun bildades 1994 en kommitté för det fortsatta arbetet. I gruppen ingick företrädare för svenska och thailändska intressen. Planering av ett paviljongbygge påbörjades och en pengainsamling startade i Thailand.

Representanter från Ragunda kommun och företag från kommunen inviterades till Thailand hösten 1994. Musiker, artister och en folkdanstrupp följde med på resan för att förevisa svensk kultur från Ragundaområdet. En svensk matvecka arrangerades samtidigt på ett hotell i Bangkok.

En rad möten med ledande thailändska personer var inbokade, inklusive parlamentets ordförande, ledamöter från regeringen, regionala rådgivare, de väpnade styrkorna, universiteten och privata företag. Föreningen Chulalongkorns Minne har ett imponerande kontaktnät i Thailand och genom Ragundas intresse för Chulalongkorn verkade alla dörrar öppna.

Då man besökte parlamentet pågick verksamheten för fullt, men bröts då delegationen från Ragunda kom in och de applåderades av parlamentets medlemmar. Allt lät som en saga, men sagan skulle snart bli verklighet.

Vid Holmsta, intill Kung Chulalongkorns väg, hittades ett vad man tyckte lämpligt område för byggandet av paviljongen. Här fanns redan en damm, ett så kallat lertag, där byggnadsarbetarna hämtat blålera till förstärkning av kraftverksdammen.

Thailändarna tyckte att det var en idealisk plats, eftersom dammen kunde byggas om till en spegeldamm. Vatten är nämligen viktigt vid en paviljong och thailändska munkar kom för att välsigna marken. Då allt var klart för att börja bygget visade det sig att den utvalda platsen var den sämsta marken i hela kommunen.

Tjugo meter blålera är ingen bra grund att bygga på, men det var för sent att byta plats. Bygget inleddes 1995 och man fick börja med att påla marken med 70-80 stålpålar för att komma ner till fastare grund. De längsta pålarna var nästan 30 meter långa!

Bygget av själva paviljongen påbörjades 1997. 1999 förgyllde thailändska hantverkare den exotiska byggnaden och därmed var den klar. Söndagen den 18 juli 1999 "överlämnade" Thailands biträdande eller vice premiärminister, Pancha Kesornthong (Pancha Kesonthong) ปัญจะ เกสรทอง (5 augusti 1931-), den thailändska paviljongen till Ragunda kommun.

Bland gästerna fanns Jämtlands landshövding Kristina Persson, ledande företrädare för den thailändska staten, svenska myndighetsrepresentanter samt representanter för organisationer och företag, på såväl lokal som på regional och nationell nivå.

Nu står den här och är den enda thailändska paviljongen i sitt slag utanför Thailand. Det handlar om en kunglig paviljong med en guldförgylld spira och invändigt finns en 700-800 kg tung bronsstaty av kung Chulalongkorn i naturlig storlek.

Det finns ingen annan plats utanför Thailand där kung Chulalongkorns minne levt kvar på samma sätt som här och Ragunda kommun har därmed fått ett unikt minnesmonument. Thailändare i såväl hemlandet som i Sverige har visat stor entusiasm för projektet som också fått det thailändska hovets välsignelse och även vår egen kung Carl Gustaf har engagerat sig i det.

Efter sitt besök i Sverige var det Danmarks tur dit Chulalongkorn anlände den 23 juli. Därifrån fortsatte färden mot England den 27 juli där han träffade drottning Viktoria på Isle of Wight เกาะไวท์ den 4 augusti. Den 22 augusti reste han vidare till Tyskland dit han inviterats av kejsar Vilhelm II จักรพรรดิวิลเฮล์มที่ 2 (r. 15 juni 1888-9 november 1918). Den 6 september reste Chulalongkorn till Holland och Belgien.


(Vilhelm II)

Då han befann sig i Bryssel skickade den franske presidenten Félix Faure เฟลิกซ์ โฟร์ (30 januari 1841-16 februari 1899) dit sitt speciella presidenttåg för att hämta Chulalongkorn och den 11 september fick han ett kungligt mottagande i Frankrike trots farhågor om att mottagandet inte skulle bli det bästa.

Efter detta återvände kung Chulalongkorn till England och Tyskland för privata besök. Därpå gjorde han ytterligare ett besök i Frankrike där han återigen träffade president Faure. Den 16 oktober reste han vidare till Spanien och den 21 oktober kom han till Portugal. Från Lissabon reste han med Maha Chakri till Italien dit han anlände den 2 november.

Det var under sin första resa till Europa 1897 som Chulalongkorn upptäckte hur ojämlikt och orättvist det moderna Europa var. Han besökte Londons East End ”där de fattiga bor” och åkte dit ytterligare en gång, vilket tvingade fram ändringar i hans resplaner.

Han återvände inspirerad hem till Bangkok beredd att acceptera nödvändiga kompromisser i processen mot ett modernt Siam. Många historiker betraktar Europaresan 1897 som en stor diplomatisk och politisk ”kupp”, som innebar att Siam en gång för alla nu betraktades som ett självständigt rike i Sydostasien.

Det blev kung Chulalongkorn som officiellt stadfäste det av européerna sedan länge använda namnet Siam. Thailändarna själva använder idag namnet Müang Thai för sitt land, förutom det mera formella Prathet Thai ประเทศไทย eller Ratcha Anachak Thai ราชอาณาจักรไทย.


Stavningsvarianter;

Prajadhipok Sakdidejana; Chao Fa Prachathipok Sakdidet, Phrachathipok, Phrajadhipok, Phra Chatipok, Phra Chathipok, Prajadhipok Sakdidej, Prajadibok.

Frans Josef I; Franz-Josef, Franz Joseph I.

Vilhelm II; สมเด็จพระจักรพรรดิวิลเฮล์มที่ 2.

Prathet Thai; Pradesh Thai.

Denna artikel senast uppdaterad: 2017-03-01, 08.43
Följ oss:
Som prenumerant på uppdateringar kommer du att få löpande information från thailandshistoria.se om nya artiklar och sektioner på vår hemsida, samt annan thairelaterad information som kan vara intressant från utomstående källor.

I våra utskick finns länkar du enkelt klickar på för att avsluta prenumerationen på uppdateringar på thailandshistoria.se.

Genom att klicka på "Prenumerera" accepteras dessa villkor och prenumeration till
påbörjas.