Jag har tidigare berättat att Chulalongkorn 1873 hade anställt Henry Alabaster, som hade börjat som översättare och tolk vid det brittiska konsulatet under sin fars regeringstid, som sin personlige rådgivare och sekreterare. Du kan läsa mer om hans bakgrund i det tidigare avsnittet ”Kung Mongkut,” ”Berättelsen om Henry Alabaster.”

Henry utsågs till direktör och föreståndare för en park vid namn Saranrom (Suan Saranrom) สวนสราญรมย์ i Bangkok 1874 och han gjorde om en del av parken till en botanisk trädgård med en rad växter såsom exotiska orkidéer, rosor och andra växter. Orkidéerna hade samlats in då Henry reste med kung Chulalongkorn i olika siamesiska provinser. Ett fågelhus (voljär) och ett litet zoo byggdes också här.

Kung Chulalongkorn besökte själv ofta parken och parken blev inte minst en träffpunkt för Bangkoks elit. Parken blev så populär att växter och djur började försvinna och en del besökare började uppföra sig illa. Henry bad därför kungen att stoppa allmänhetens tillträde till parken en tid så att man kunde reparera skadorna och att parken sedan bara skulle hålla öppet två dagar i veckan.

Bortsett från Saranromparken var Henry också direktör för Siams första muséum och han grundade dessutom ett bibliotek med utländska böcker som han var föreståndare för. Men hans huvudsakliga uppgift var att arbeta som juridisk rådgivare till siameserna och ett av hans förslag var att skicka siamesiska sändebud till Europa och USA i stället för att förhandla med de utländska makterna genom deras konsuler i Bangkok.

Att moderniseringen av Siams regler och lagar, som handlade om umgänget med de kungliga, länge hade kvar sina svagheter visar följande episod: Den 31 maj 1880 blev en kunglig båt på väg till det kungliga palatset i Bang Pa-In (Phra Ratchawang Bang Pa-In) พระราชวังบางปะอิน inblandad i en kollision med en annan båt och en av Chulalongkorns hustrur, den 19-åriga gravida Sunanda Kumariratana (Sunantha Kumarirat) สุนันทากุมารีรัตน์ (10 november 1860-31 maj 1880), hamnade i Chaophrayafloden och drunknade.

(Paviljong från det kungliga palatset i Bang Pa-In)

Även dottern Karnabhorn Bejraratana (Chao Fa Kannaphon Phetchararat) เจ้าฟ้ากรรณาภรณ์เพ็ชรรัตน์ (12 augusti 1878-31 maj 1880), som var nästan två år gammal, drunknade tillsammans med sin mamma. Både Sunanda och dottern kunde ha räddats, men enligt en gammal tradition menade man att det fortfarande var förbundet med dödsstraff att röra en kunglig. Den kungliga uppvaktningen och roddarna vågade bara skräckslagna titta på när de drunknade.

Ovanstående beskrivning av olyckan, att ingen vågade försöka rädda drottningen och hennes dotter, är dock en myt. Chulalongkorns dagbok berättar nämligen att båtsmän dök ner i vattnet och drog upp drottningen och hennes dotter som snärjt in tyggardiner från båten. De bar därefter de båda till en annan båt där man förgäves försökte återuppliva dem. De två var de enda dödsoffren i olyckan.

Det kan var intressant att veta att Sunanda var en dotter till Mongkuts hustru Piam เปี่ยม (5 mars 1838-13 april 1904) och därmed en halvsyster till Chulalongkorn.

En djupt sörjande Chulalongkorn ville ha en storslagen kremering för sin hustru och dotter. Förberedelserna för begravningen tog 10 månader och begravningsceremonin började inte förrän den 10 mars 1881. Drottningens och prinsessans kroppar torkades med hjälp av injektioner med kvicksilver och kropparna förvarades i gyllene urnor medan man samlade in trä för begravningsbålet.

En kunglig anläggning där kungen och hans följe skulle bo under kremeringsceremonierna byggdes upp på Sanam Luang. Begravningsbålet rapporterades vara 85 meter högt och byggdes över ett altare där urnorna placerades inför kremeringen. Omkring klockan 18.00 den 15 mars tände Chulalongkorn själv bålet.

Chulalongkorn lät senare också bygga ett minnesmärke till minne av sin älskade hustru och deras gemensamma dotter som invigdes den 31 maj 1883, tre år efter den tragiska händelsen. Monumentet, eller minnesmärket, finns ännu i dag i Saranromparken där Sunandha ska ha tillbringat många lyckliga stunder.

(Saranromparken)

(Minnesmärket över drottning Sunandha och dottern)