Bangkok, Rama I - Rama VII - Kung Chulalongkorn
Upprorsförsöket i Pattani

I de sju provinserna i den gamla staten Pattani i söder motsatte sig de lokala guvernörerna överförandet av avgiftsadministrationen till siamesisk kontroll och utnämnandet av siamesiska officerare eller ämbetsmän i nyckelpositioner i administrationen.

Då Pattanis dåvarande regent, sultan Sulaiman Sharif Alauddin Shah เต็งกูสุไลมานซารีฟุดดีน (r. 1890-1899) dog 1899 drog siameserna fördel av detta och införde radikala förändringar. Sulaimans son, Tengku Abdul Kadir Kamaruddin เต็งกูอับดุลกอเดร์ กามารุดดีน (r. 1899-21 februari 1902), blev ny härskare och rajah av Pattani, men fick från början inte något formellt erkännande som efterträdare från Siam.

(Både pappa och son hade den siamesiska titeln Phraya Vijitbhakti (Phraya Wichitphakdi) พระยาวิชิตภักดี. Ibland ser man den längre titeln Phraya Wichitphakdi Si Surawangsa Rattana Khet Prathet Rat พระยาวิชิตภักดีศรีสุรวังษารัตนาเขตประเทศราช för pappan.)

Visserligen erkändes han två år senare men hans status hade då i princip reducerats till en vanlig ämbetsman eller guvernör. Bland annat tog man ifrån honom tullinkomsterna från Pattanis hamn.

Mera allvarligt var den siamesiska nonchalansen mot malajernas religion. Det påstods att man tvingade dem att delta i de viktigaste buddhistiska högtiderna där de i processionerna var tvungna att bära Buddhastayetter.

Dessutom respekterade man inte muslimernas heliga fredag. Domstolarna fortsatte sin verksamhet på fredagarna och muslimska vittnen som inte dök upp i rätten under denna helgdag blev straffade. Det förkom också anklagelser om andra allvarliga siamesiska övergrepp.

Till sist gick det så långt att Abdul Kadir sökte stöd hos britterna. I augusti 1901 bad han dem ingripa och lät engelsmännen förstå att han tänkte be andra europeiska makter om hjälp om engelsmännen inte ville hjälpa honom.

Engelsmännens svar kom från guvernören över Straits Settlements, Sir Frank Swettenham เซอร์ แฟรงค์ สเวทเทนนั่ม (28 mars 1850-11 juni 1946). Han bad rajahn vara tålmodig och inte använda våld. Samtidigt hade Swettenham privata samtal med kung Chulalongkorn med förhoppningen om att Siam skulle moderera sin politik i söder.


(Sir Frank Swettenham)

Men då rajahn inte tycktes få någon hjälp, mot det han menade var ett siamesiskt förtryck, beslöt malajerna att agera på egen hand med rajah Abdul Kadir som ledare.

Abdul Kadir hoppades att då fransmännen fick höra att de attackerat siameserna i söder skulle de i sin tur attackera Siam i öster. Detta menade malajerna skulle få siamesiska styrkor att lämna Pattani för att försvara sina östra gränser.

Upproret var planerat att inledas i oktober 1901 och ett stort lager vapen och ammunition hade införskaffats från en tysk firma i Singapore. Men en man vid namn R.W. Duff lyckades övertyga rajahn att ett uppror skulle få förödande konsekvenser för honom själv, befolkningen och handeln i området.

Återigen försökte man sig förhandlingsvägen. Den brittiske ministern i Bangkok, Sir Ralph Spencer Paget เซอร์ ราล์ฟ เพเก็ท (26 november 1864-11 maj 1940), hade informella samtal med den siamesiska regeringen angående situationen i Pattani.


(Ralph Spencer Paget)

Detta resulterade i att siameserna började agera och den siamesiske vice inrikesministern Phya Sri Sahadhep (Phraya Si Sahathep) พระยาศรีสหเทพ bad faktiskt Duff om en detaljerad redogörelse om läget i Pattani.

Duff förklarade att malajernas härskare faktiskt hade skäl för sina klagomål och att om inte något gjordes skulle det kunna sluta illa. Duff gav ministern rådet att han personligen skulle åka till Pattani och informera sig om påstådda övergrepp.

Detta gjorde Phya Sri Sahadhep också och den 23 oktober 1901 anlände han till Pattani. Här förde han vänliga samtal med rajahn av Pattani som fick tillåtelse att berätta om allt som tyngde honom. Det viktigaste klagomålet var hans avsaknad av auktoritet och inkomster då den siamesiske kommissionären kontrollerade hela administrationen.

Rajahn ville att Pattani skulle administreras som Kedah där regenten hade auktoritet i allt utom i övergripande stora frågor, där man hade sina egna lagar och malaj som officiellt språk.

Följande morgon presenterade ministern två dokument skrivna på thai som han bad rajahn skriva under. Ministern förklarade att det handlade om ett brev och en kopia på brevet som innehöll alla rajahns önskemål. Dessa skulle sedan skickas till inrikesminister Damrong. Man försäkrade att rajahn inte förband sig till något som helst om han skrev under.

Men rajahn ville inte skriva under utan att brevet översattes. Ministern hittade då en lärd malaj, som han kände sedan tidigare, för att översätta dokumentet. Då rajahn väl skrivit på reste den siamesiske ministern vidare till Singapore.

Men till rajahns stora förvåning och förtvivlan förstod han snart att han skrivit under på att det skulle utnämnas en siamesisk regeringssekreterare i Pattani. Denne sekreterare var han sedan tvungen att konsultera och vars underskrift var en nödvändighet för att rajahn skulle kunna genomföra sitt regerande.

Denna administrativa förändring skulle i princip beröva honom och hans kollegor all auktoritet och göra dem mindre betydelsefulla än många av de siamesiska ämbetsmännen i Pattani.

Tengku Abdul Kadir skickade därför omedelbart ett protestbrev till prins Damrong. I mitten på december 1901 kom svaret, men Damrong undvek att tala om auktoritet och nämnde bara att rajahns inkomster kanske var för snålt tilltagna.

I brevet fanns också ett dokument som visade den nya administrativa struktur som nu skulle gälla i de sju staterna. I slutet av 1901 och början av 1902 skärptes så den siamesiska kontrollen i söder.

Den 21 februari 1902 arresterade siamesiska trupper rajah Abdul Kadir och anklagade honom för grov ohörsamhet mot kungens order. Han skickades senare i exil till Phitsanulok. Någon källa säger i fängelse.

Berövade sin ledare avtog Pattanimalajernas stridslust åtminstone tillfälligt. Pattani började nu styras direkt från Bangkok och den 6 mars deklarerade Siam att Pattani var en del av Siam. Vissa källor säger att en äldre farbror till Abdul Kadir, Tengku Pitay (Kadir), formellt verkade som regent 1902.

För engelsmännen var detta ett bakslag. De hade hoppats på att hela området i söder skulle bli ett brittiskt protektorat, men det siamesiska greppet över Pattani visade sig ännu allt för starkt.

Engelsmännen kände nog att de var skyldig den olycklige rajahn en tjänst. Han hade ju tidigare följt Swettenhams råd att inte starta ett uppror. Därför bad den brittiska regeringen Siam att han skulle återinstalleras som rajah 1903. Men siameserna svarade att han redan skulle ha varit detta om han inte vägrat att skriva under ett löfte om att bevara freden i området.

Men två år senare släpptes faktiskt Tengku Abdul Kadir och han fick återvända till Pattani. Detta efter att ha skrivit under ett löfte om att inte blanda sig i politiken. Efter att ha befunnit sig en tid i Pattani 1905 flyttade han och hans familj till Kelantan. Han dog 1933.


Stavningsvarianter;

Tengku Abdul Kadir Kamaruddin; ตึงกูอับดุลกอเดร์, เต็งกูอับดุลกอเดร์ กามารุดดีน, เต็งกูอับดุลกอเดร์ กามารูดดีน, ตนกูอับดุลกาเดอร์ กามารุดดิน.

Frank Swettenham; Sir Frank Athelstane Swettenham.

Ralph Spencer Paget; Sir Ralph Spencer Paget, Ralph Paget.

Phya Sri Sahadhep; Phya Sri Sahadheb.

Denna artikel senast uppdaterad: 2016-12-03, 10.15
Följ oss:
Som prenumerant på uppdateringar kommer du att få löpande information från thailandshistoria.se om nya artiklar och sektioner på vår hemsida, samt annan thairelaterad information som kan vara intressant från utomstående källor.

I våra utskick finns länkar du enkelt klickar på för att avsluta prenumerationen på uppdateringar på thailandshistoria.se.

Genom att klicka på "Prenumerera" accepteras dessa villkor och prenumeration till
påbörjas.