Bangkok, Rama I - Rama VII - Kung Chulalongkorn
"Den helige mannens uppror" (1901)

I slutet av 1901 och de första månaderna av 1902, började det spira ett uppror i nordöstra Siam, som i Thailands historia är känt som den helige mannens uppror (kabot phumibun) กบฏผู้มีบุญ. Med visst folkligt stöd spred sig till upproret Ubonregionen.

Men upproret hade faktiskt sitt ursprung i Laos i mars 1901 och skulle fortsätta ända till januari 1936.

Upproret leddes av en man från från alakfolket อาลัก från Salavanregionen สาละวัน i södra Laos. Ledaren, Ong Keo (Ong Kaeo) องค์แก้ว, hävdade att han hade övernaturliga krafter, vilket han mestadels uttryckte i buddistiska termer.

I andra källor kallas Ong Keo också för Thao Thammikarat ท้าวธรรมิกราช och han ansågs vara en "phu mi bun", vilket jag tidigare översatt till en helig man.

Som en löpeld spred sig följande profetia i nordöstra Siam i mitten på 1901;

"Slutet på världen, som vi känner till den är nära och att grus kommer att bli till guld och silver, och guld och silver kommer att bli till grus. Kalebasser och pumpor blir till elefanter och hästar, albinobufflar och grisar kommer att bli människoätande yaksa. Thao Thammikarat (phu mi bun) kommer att anlända för att regera världen."

I mars 1902 utbröt det våldsamheter i nordöstra Siam. En man vid namn Ong Man องค์มั่น, som var en av Ong Keos män hade korsat Mekongfloden och han lyckades rekrytera och beväpna mer än 1 000 följeslagare. Han kom sedan fram till Khemmarat i provinsen Ubon som han anföll och plundrade den 28 mars 1902.

Här deklarerade rebellerna att de tänkte upprätta ett nytt kungarike som inte skulle lyda under varken “siamesisk eller fransk överhöghet.”

Efter inledande militära framgångar lyckades han rekrytera ytterligare 1 500 följeslagare och planerade att attackera Ubon. Men försöket misslyckades och siamesiska ämbetsmän och deras soldater krossade snart upproret och förlöjligade det som en ignorant bondes övertro, men det var allvarligare än så.

En kort tid hade upproret faktiskt fått stöd från de gamla regentfamiljerna i regionen. Upproret verkar ha varit ett uttryck för en känsla man hade att den gamla sociala ordningen, politiken och ekonomin höll på att kollapsa och att den höll på att ersättas med en ny "främmande" och otydlig ordning.

Ong Man lyckades fly tillbaka till Laos, med ett mindre antal följeslagare, efter det misslyckade försöket att inta Ubon. Därmed betraktade siameserna upproret som avslutat.

Ong Keo och Ong Man fortsatte emellertid sin kamp i Laos och den 21 april 1902 omringades det franska kommisariatet i Savannakhet. Upprorsmännen var övertygade om att fransmännens ammunition skulle förvandlas till tempelblommor (frangipani) och att de var utom fara.

Men de skulle snart bli varse att så inte blev fallet och 150 av dem dödades och minst lika många sårades av fransmännen. Ong Keo och Ong Man lyckades fly och man tog sin tillflykt till bergen i utkanten av vid Bolavenplatåns (Thi Rap Sung Bolawen) ที่ราบสูงโบลาเวน nordvästra del.

Ong Keo gav inte upp förrän 1907. Då var han och hans trupper plågade av militära nederlag, epedemier och hunger och kapitulerade till fransmännen. Men Ong Keo som först förklarade sin lojalitet till fransmännen var inte villig att anpassa sig till fransmännens krav och flydde till Siam.

Efter att ha skaffat vapen och följeslagare här återvände han till Laos där han höll stånd mot fransmännen på Bolavenplatån.

1910 fick prinsen och guvernören i Champasak organiserat fredsförhandlingar mellan Ong Keo och fransmännen. Den franske regeringsrepresentanten som hette Fendler visste att man enligt laotisk sed inte skulle röra hans huvud då han blev visiterad och smugglade därför med sig en pistol dold under sin hatt.

(Andra källor säger att en man vid namn Jean-Jacques Dauplay mördade Ong Keo.)

Under förhandligarna som genomfördes i november 1910 tog Fendler fram sin pistol och dödade Ong Keo. Den lokala legenden säger dock att Ong Keo överlevde och att han levde ända fram till början på 1970-talet.

Efter Ong Keos död fortsattes upproret av hans efterföljare Ong Khomadam som även han till sist blev skjuten av fransmännen i januari 1936. Därefter var upproret över, men någon källa säger att striderna fortsatte åtminstone fram till 1937.


Stavningsvarianter;

Den helige mannens uppror; Holy Man's Rebellion, kabot phibun กบฏผีบุญ, kabot phuwiset กบฏผู้วิเศษ.

Alakfolket; Hrlak.

Salavanregionen; Saravane, Salawan สาละวัน.

Ong Keo; Bac My (Bak Mi) บักมี, Ongkeo, Ong Keo, Ongkhaeo (felaktigt).

Ong Man; องค์มาน.)

Bolavenplatån; ที่ราบสูงโบโลเวน.

Jean-Jacques Dauplay; J.J. Dauplay.

Ong Khomadam; Kommodam, Ong Kommadam, Ong Kommandam.

Denna artikel senast uppdaterad: 2017-02-11, 09.43
Följ oss:
Som prenumerant på uppdateringar kommer du att få löpande information från thailandshistoria.se om nya artiklar och sektioner på vår hemsida, samt annan thairelaterad information som kan vara intressant från utomstående källor.

I våra utskick finns länkar du enkelt klickar på för att avsluta prenumerationen på uppdateringar på thailandshistoria.se.

Genom att klicka på "Prenumerera" accepteras dessa villkor och prenumeration till
påbörjas.