Bangkok, Rama I - Rama VII - Kung Chulalongkorn
Krisen 1893

Tidigt 1893 utvecklades förhållandet mellan Siam och Frankrike till en ytterst allvarlig kris. Upprinnelsen till detta var två separata händelser. Den ena var då de siamesiska guvernörerna i Khammouane och Nongkhai utvisade tre franska "handelsagenter" från mellersta Mekongregionen i september 1892.

Två av dem misstänktes för opiumsmuggling och deras namn var Champenois och Esquilot.

Den andra händelsen har kallats Massie-affären (kan tai khong Matsi) การตายของมาสสี่. Den febersjuke och modfällde franske konsuln Massie มาสสี่ (?-september 1892) i Luang Prabang begick självmord i september då han var på väg tillbaka till Saigon.

I Frankrike användes dessa händelser för att piska upp en nationalistisk och antisiamesisk stämning.

Auguste Pavie blev därefter ny fransk konsul och Paris gav myndigheterna i Indokina fria händer att agera. I mars 1893 krävde Pavie att Siam skulle evakuera alla sina militära poster på Mekongflodens östra sida söder om Khammouane, då fransmännen hävdade att detta område tillhörde Indokina.

Det som nu snart skulle inträffa har kallats Ror Sor 112-incidenten เหตุการณ ร.ศ. 112. (Det 112:e året av Rattanakosinperioden.)

Fransmännen visste att siameserna inte kunde mäta sig med dem militärt och för att visa sina militära muskler skickade man den 14 mars 1893 en kanonbåt vid namn Le Lutin ลูแตง uppför Chaophrayafloden, som kastade ankar framför det franska konsulatet i Bangkok.


(Le Lutin)

En vecka senare kom ytterligare ett franskt fartyg vid namn Comète (Rüa Pün Khomaet) เรือปืนโคแมต med förråd till Le Lutins besättning. Anledning till det franska "besöket" uppgavs vara att skydda sina franska undersåtar.


(Comète)

Då Siam inte ville acceptera de franska kraven skickade den franske generalguvernören Jean Marie Antoine de Lanessan (Lanetsong) ลาเนสซ็อง (13 juli 1843-7 november 1919) in militära styrkor i det omtvistade området i april 1893.

En del av de siamesiska garnisonerna drog sig tillbaka, men på ön Don Khong belägrades en fransk styrka och den franske kaptenen Thoreaux (kaptan Thoroe) กัปตันโทเรอซ togs till fånga.

Den 25 maj lyckades fransmännen driva bort den siamesiska kommissionären Phra Yod Muang Kwang (Kham Yot Phet) (Phra Yot Müang Khwang) พระยอดเมืองขวาง (ขำ ยอดเพชร) (1852-1900) från Khammouane.


(Phra Yod Muang Kwang)

Men den 5 juni genomförde den bortdrivne kommissionären ett överraskande anfall på byn Ban Kaeng Chek บ้านแก่งเจ๊ก där den franske militära kommendanten och polisinspektören Grosgurin กรอสกุรัง (?-1893) befann sig. Han hade slagit läger här på grund av sjukdom.

Det siamesiska anfallet resulterade i att den sängliggande Grosgurin och 17 vietnameser dödades. Fransmännen hävdade att Grosgurin hade mördats och man fick nu ett efterlängtat skäl att ytterligare trappa upp konflikten.

(Antalet dödade och skadade varierar dock från källa till källa. En källa talar om 17 dödade vietnameser. En annan om 5 skadade siameser.)

Siameserna släppte sedan den tillfångatagne franske kaptenen Thoreaux och gick med på att betala kompensation för den döde Grosgurin om det kunde bevisas att han mördats.

Grosgurins död fick sedan en anmärkningsvärd fortsättning. Phra Yod Muang Kwang anklagades för mord och en rättegång inledddes mot honom, som pågick mellan den 24 februari och den 16 mars 1894.

Phra Yod Muang Kwang försvarades under denna rättegång av advokaten William Alfred Tilleke วิลเลียม แอลเฟรด ตีเลกี (1860-1917), som härstammade från Sri Lanka (Ceylon). Han hade kommit till Siam 1890. Tillekes framgångsrika försvar, under stark fransk press, fick alla sju domarna i målet att förklara Phra Yod Muang Kwang icke skyldig.


(William Alfred Tilleke)

Efter denna framgång blev Tilleke senare utnämnd till siamesisk justitieminister och medlem i kungens riksråd och blev adlad till Phraya Attakarn Prasiddhi (Phraya Atthakan Prasit) พระยาอรรถการประสิทธิ์.

Men den franska pressen var inte slut här och ärendet mot Phra Yod Muang Kwang togs upp igen av en ny domstol, bestående av tre franska domare från Saigon och två siamesiska domare. Rättegången började i juni 1894.

Den nykomponerade domstolen slog den 3 oktober fast att Phra Yod Muang Kwang hade använt överdrivet våld för att omringa huset med den sjuke Grosgurin och han numerärt underlägsna vietnamesiska styrka. Grosgurin och de vietnameser som inte hade lyckats fly hade dödats av de överlägsna siamesiska styrkorna och huset där han befunnit sig hade bränts ner efter order från Phra Yot Muang Kwang.

Med en övervikt av franska domare dömdes därefter Phra Yod Muang Kwang föga överraskande till 20 års straffarbete. Men efter fyra år i fängelse frigavs han och Chulalongkorn beviljade honom en pension på 500 baht per månad. Han hann dock inte njuta av sin upprättelse då han blev sjuk och dog två år senare. Han blev bara 48 år gammal.

Idag betraktas Phra Yod Muang Kwang som en patriotisk siamesisk hjälte och armélägret Phra Yod Muang Kwang (Khai Phra Yot Müang Khwang) ค่ายพระยอดเมืองขวาง i provinsen Nakhon Phanom har döpts till hans ära.

Under tiden för ovanstående händelser hade kung Chulalongkorn förberett sig i Bangkok. Den 10 april 1893 gick han ombord på det kungliga fartyget Maha Chakri มหาจักร för att besöka fortet Phra Chulachomklao (Pom Phra Chulachomklao) ป้อมพระจุลจอมเกล้า i Samut Prakan.


(Maha Chakri)

(Fartyget Maha Chakri hade byggts i Skottland 1891 och hade sjösatts år 1892. Hon skrotades 1916-1917, men hennes motorer togs trots åldern och slitaget tillvara och installerades i en ny bepansrad jakt med samma namn. Detta fartyg var i tjänst fram till 1952.)

Fortet skulle ha varit färdigbyggt tidigare under året och vara väl rustat för rikets försvar. Men Chulalongkorn upptäckte att konstruktionen inte höll måttet och att fortet kanske inte skulle bli klart i tid för att kunna försvara Bangkok.

Samma dag som han genomförde sin inspektion skickade han ett meddelande till sitt ministerråd. I meddelandet förklarade Chulalongkorn att han tänkte använda egna privata medel för att skynda på fortets byggande och anskaffande av moderna vapen.

Här talar en källa om 10 000 chung, som skall ha motsvarat 800 000 baht i den tidens penningvärde.

Chulalongkorn skrev också till prins Bijit Prijakorn i Ubon Ratchathani. Han var kunglig högkommissionär för Laos och ansvarig för södra Laos försvar. I brevet stod det bland annat följande;

“Tänk inte ens tanken att jag skall gå med på fransmännens krav. Även om de riktar ett gevär mot mitt huvud eller tar mig till fånga på deras krigsfartyg, för att tvinga mig att skriva under något avtal, kommer jag aldrig att ge mig.” Han var också fast besluten att “så länge jag fortfarande kan andas så kommer jag aldrig uppleva att Siam förlorar sin självständighet.”

Då fortet Phra Chulachomklao byggdes klart använde man ett speciellt tegel. Detta tegel hade importerats från Ramsay London Company i England. Teglet var hållbart och kunde motstå fientlig eld och klarade även vibrationerna från egen eldgivning. Ännu idag är teglet i bra skick.

I slutet av april beordrade kung Chulalongkorn flottan att vara beredd på strid. Han valde ut tre män för att ta itu med denna uppgift;

Sin halvbror Devawongse Varopakarn, Phraya Cholyudh Yothin (Phraya Chonlayutthayothin) พระยาชลยุทธโยธินทร์, alias den danske sjöofficeren Andreas du Plessis de Richelieu อองเดร ดู เปลซี เดอ ริเชอลิเออ (24 februari 1852-25 mars 1932) som utsågs till vicekommendör för den siamesiska flottan och Chaophraya Surasakmontri (Choem Saeng-Xuto) เจ้าพระยาสุรศักดิ์มนตรี (เจิม แสง-ชูโต) (28 mars 1851-1 februari 1931).


(Andreas du Plessis de Richelieu)


(Chaophraya Surasakmontri)

Chaophraya Surasakmontri var en veterankommendant som deltagit i flera krig. Han hade bland annat deltagit i de tidigare beskrivna striderna mot ho-banditerna.

De tre ovan nämnda personerna spelade en speciellt viktig roll i planeringen av flottans strategi och i de diplomatiska förhandlingarna. Phraya Cholyudh Yothin utarbetade en plan för att stoppa eventuella krigsfartyg som kunde tänkas försöka ta sig uppför floden.

En annan av de danskar som senare skulle delta i strider mot fransmännen var kapten (eller löjtnant) Walter Christmas คริสต์มาส (10 februari 1861-18 mars 1924). Hans historia kan också vara värd att berätta och han har fått en egen artikel litet längre fram.


(Walter Christmas)

De gamla kanonerna i forten Phra Chulachomklao och Phisua Samut (Pom Phisüa Samut) ป้อมผีเสื้อสมุทร hade nu ersatts med moderna höj- och sänkbara kanoner. Dessa var bakstyckesladdade sextumskanoner som uppfunnits av Sir W.G. Armstrong เซอร์ ดับบลิว จี อาร์มสตรอง i England 1885-1889.


(En av Armstrong-kanonerna i fortet Phra Chulachomklao)

Varje kanon bemannades av 10 man och 7 av dem var ansvariga för att ladda kanonerna och 3 var ansvariga för kanonkulor och krut. Från ett kontrollrum fick besättningarna besked om hur de skulle riktas. Kanonen höjdes automatiskt upp över murkanten då den skulle avfyras. Efter avfyrandet sjönk kanonen återigen ner och var skyddad.

Den kungliga thailändska flottan (kongthap rüa thai) กองทัพเรือไทย köpte 10 av dessa kanoner och sju av dessa placerades i fortet Phra Chulachomklao och tre i fortet Phisua Samut.

Det skulle dessutom dras telefonkablar mellan dessa två fort och även till fortet Plaeng Faifah (Pom Phlaeng Faifa) ป้อมแผลงไฟฟ้า, som också låg i Samut Prakan.

Nio siamesiska krigsfartyg sattes i beredskap norr om fortet Phra Chulachomklao, men det handlade om mycket gamla fartyg och flodångare. Det var bara två av fartygen som kunde betraktas som relativt moderna, nämligen Makut Rachakuman (Rüa Pün Makut Ratchakuman) เรือปืนมกุฎราชกุมาร och Muratha Wasitsawat (Rüa Pün Muratha Wasitsawat) เรือปืนมูรธาวสิตสวัสดิ์.


(Makut Rachakuman)


(Muratha Wasitsawat)

Det finns källor som säger att samtliga nio fartyg hade mynningsladdade kanoner.

Bakom förvärvet av Makut Rachakuman stod dansken H.N. Andersen อช เอ็น แอนเดอร์เซน (10 september 1852-30 december 1937) som köpt fartyget i Hongkong för den siamesiska flottans räkning. Det var också en dansk vid namn Vilhelm Guldberg วี. กูลด์แบร์ก (14 augusti 1859-1 april 1911) som blev fartygets kommendant.


(H.N. Andersen)

Bland de övriga fartygen fanns träningsfartyget Thoon Kramom (Rüa Thun Kramom) เรือทูลกระหม่อม, Naruebaneputri (Rüa Narübenbutri) เรือนฤเบนทร์บุตรี och Hanhaksattru (Rüa Hanhak Satru) เรือหาญหักศัตรู.


(Thoon Kramom)


(Naruebaneputri och Hanhaksattru var uppenbart identiska till utseendet)

Det fanns vid den här tiden en rad danskar anställda i den siamesiska flottan. Walter Christmas kommenderade fartyget Muratha Wasitsawat. Bland de övriga kommendanterna fanns marinlöjtnant Otto Conrad Skeel Schmiegelow สมีเกโล (25 augusti 1851-22 februari 1898), kapten Carl von Holck ฟอนโฮลค์ (8 februari 1854-16 januari 1934) och kapten T.A. Göttsche ที.เอ. ก็อตเช่.

Carl von Holck var kommendant vid fortet Phra Chulachomklao och T.A. Gottsche var kommendant vid öfortet Phisua Samut i Paknam.

Man skulle försöka spärra vägen uppför Chaophrayafloden genom att låta sänka stenfyllda båtar i flodrännan. Detta skulle göra passagen trång och man skulle också placera ut minor.

Den 28 maj gjorde Chulalongkorn ännu en inspektionsresa till sina fort och han provsköt också en av kanonerna. Här säger en källa att Auguste Pavie anlände med båt för en audiens med kungen, då han låg för ankar med Maha Chakri framför fortet Phra Chulachomklao.

I juni skickade den franska regeringen ett sändebud vid namn Charles Le Myre de Vilers ชาร์ล เลอ แมร์ เดอ วีเยร์ (17 februari 1833-9 mars 1918) till Bangkok. Han hade fått instruktioner om att skicka hem hela den diplomatiska kåren och att skicka krigsfartyg för att blockera Chaophrayaflodens mynning om Siam vägrade att acceptera Frankrikes krav på delar av Mekongflodens västbank.


(Charles Le Myre de Vilers)

Dessutom krävdes skadestånd till de franska undersåtar som drabbats av den tidigare omnämnda siamesiska verksamheten i Laos.

Då förhandlingarna med siameserna inte ledde fram till några franska fördelar beordrade konteramiral Edgar Humann แอดการ์ อูว์มัน (7 maj 1838-9 maj 1914), som var kommendant för den franska Indokinesiska flottan i Saigon, en invasion av Bangkok.


(Edgar Humann)

Den 23 juni fick den siamesiska regeringen en förvarning om vad som var på gång och i slutet av juni hade man förberett sig på att försvara både Bangkok och områden utanför staden. En väpnad styrka på 2 600 man hade förstärkts med ytterligare 1 000 man, 34 haubitsar (små kanoner med relativt korta eldrör) och 9 stora kanoner.

Förstärkningar och materiel av olika slag skickades därefter till strategiska platser såsom Rayong, Laem Singh (Laem Sing) แหลมสิงห์ (Chanthaburi), Laem Ngop แหลมงอบ (Trat) och Koh Kong (Ko Kong) เกาะกง (då tillhörande Trat, men tillhör i dag Kambodja).


(Bangkoks försvar förstärks - Elefant med en haubits)

Engelsmännen som insett situationens allvar skickade den 1 juli fartyget Pallas พาลลาส från Singapore, som kastade ankar utanför Chaophrayaflodens bank. Man ville därmed markera sin beslutsamhet att försvara sina brittiska undersåtar. Något tecken på att vilja hjälpa siameserna visade de dock inte.

(Här finns det dock källor som talar om två alternativt tre brittiska krigsfartyg.)

Men även andra västerländska makter skickade fartyg för att försvara sina intressen. Holländarna skickade fartyget Sumbawa ซุมบาวา och tyskarna fartyget Wolf โวล์ฟ. Detta kan ha påverkat fransmännen så att de inte gick alltför hårt fram.

Den 4 juli begav sig Chulalongkorn återigen diskret till fortet Phra Chulachomklao och här övervakade han provskjutningar med haubitsarna. Ett dokument från den 10 juli berättar att kungen den här dagen skrev till Phraya Cholyudh Yothin (Richelieu) att de franska kanonbåtarna förväntades bege sig uppför floden kvällen den 13 juli.

Han bad Phraya Cholyudh att placera ut torpeder som kunde avfyras ut i floden. "Då de tar sig in blir det nödvändigt att detonera torpederna utan ytterligare order. Om de skjuter först skall vi besvara elden..." Befolkningen i Bangkok blev uppskrämd av nyheten om de invaderande utländska modernt bestyckade krigsfartygen och många förberedde sig på att fly.

Den 10 juli begärde fransmännen att få segla uppför floden med fartygen HMS Inconstant (Rüa Salup Aengkhongsatang) แองคองสตังค์ och Comète. Men något sådant tillstånd var siameserna inte beredda att ge. Då siameserna fick veta att två franska fartyg anlänt till banken utanför Chaophrayafloden slog Phraya Cholyudh Yothin larm och de siamesiska fartygen intog sina positioner i en förutbestämd försvarslinje.


(Inconstant)

Ordern löd att om fransmännen skulle försöka passera försvarslinjen skulle det avfyras tre varningsskott från fortet Phra Chulachomklao. Därefter skulle ett fjärde skott betyda att de siamesiska fartygen också fick tillstånd till eldgivning.

Siameserna försökte nu förmå fransmännen från att avstå att försöka ta sig upp för floden och en siamesisk order om detta överlämnades till den franske kommendanten för flottstyrkan. Ordern uppmanade flottstyrkan att kasta ankar utanför floden. Men den franske kommendanten vägrade följa denna order.

Ovanstående påstående stämmer inte riktigt enligt andra källor. Enligt dessa skulle den franska utrikesministern ha informerat den siamesiska ambassadören i Paris om att Frankrike skulle dra tillbaka ordern till de två krigsfartygen om att ge sig in på siamesiskt territorium. Därefter skulle man skicka en förhandlare till Siam.

De franska myndigheterna skickade därefter två telegram. Ett till den siamesiske utrikesministern Devawongse Varopakarn och ett till den franske konsuln Auguste Pavie i Bangkok. Pavie skulle därefter vidarebefordra ordern till de två krigsfartygens kaptener att de skulle låta bli att ge sig in på Chaophrayafloden. Men av någon anledning nådde inte detta besked fram eller nonchalerades av kaptenerna.

Den 13 juli klockan 17.00 fick officerarna vid Paknam order om att inta sina positioner. Klockan 17.15 började det regna och blåsa kraftigt, vilket minskade sikten avsevärt.

Omkring klockan 18.05 trotsade den franska flottstyrkan vädret och begav sig uppför floden. Ungefär samtidigt upphörde regnet och siameserna kunde klockan 18.30 se fransmännen passera fyren och ge sig in på Chaophrayafloden.

Siameserna avlossade först två varningsskott från fortet Phra Chulachomklao. De ville nämligen inte bli anklagade för att ha startat fientligheterna. Ett tredje och ett fjärde varningsskott avfyrades nu med skarp ammunition i vattnet framför fartygen. Men de franska fartygen fortsatte framåt och hissade flagg som visade att de var beredda på strid.


(Striden mot fransmännen)

Klockan 18.50 hade fransmännen nått fram till den siamesiska försvarslinjen och siamesiska fartyg började beskjuta dem. Fransmännens lotsfartyg Jean Baptiste Say เจ. เบ. เซย์ träffades av kanoneld och besättningen satte fartyget på grund för att undgå att sjunka.

Fransmännen besvarade elden från fortet Phra Chulachomklao och det siamesiska fartyget Makut Rachakuman skall också ha blivit svårt skadat. Men fartygen Inconstant och Comète lyckades ta sig vidare uppför floden mot det franska konsulatet. En källa säger att slaget bara varade i 25 minuter.

Phraya Cholyudh ville använda sig av en urgammal plan för att hidra de franska fartygen att nå Bangkok. Man skulle i skydd av mörkret ramma fiendefartygen med det kungliga fartyget Maha Chakri, men detta tillät inte kungen.

Klockan 21.00 nådde de tre kanonbåtarna fram till Bangkok och de ankrade upp framför det franska konsulatet. Konsulatet låg vid Oriental Hotel โรงแรมโอเรียนเต็ล som den tidigare nämde H.N. Andersen hade köpt. Den här kvällen bestämde sig Chulalongkorn för att göra sitt yttersta för att försvara det kungliga palatset. Han sade till Chaophraya Surasakmontri: "Idag är det antingen vi eller dom."

Båda sidor hade drabbats av förluster. Uppgifterna om dödade och skadade variera mycket beroende på källan. En källa uppger 151 dödade siameser och 32 fransmän. En annan talar om 3 döda franska sjömän och 25 siameser!

Det visade sig ha varit ett stort misstag att skjuta på fransmännen. Prins Devawongse gjorde ett briljant försök att rädda situationen genom att ta sig till hamnen i Bangkok. Här gratulerade han kommendanten för hans mod att våga passera fortet vid Paknam och gick genast med på att dra tillbaka de siamesiska trupperna öster om Mekong.

Stärkta av en fransk opinion beordrade de franska myndigheterna Auguste Pavie att lämna över ett ultimatum till siameserna den 20 juli. För att sätta ytterligare press på de siamesiska myndigheterna riktade de tre franska fartygen i Bangkok in sina kanoner mot det kungliga palatset.

Ultimatumet innehöll följande tre krav;

  • Frankrike skulle ta över hela Laos öster om Mekong. Alla siamesiska trupper skulle vara borta från Mekongflodens västra sida inom en månad. 

  • De skulle ha tre miljoner francs i skadestånd. (Någon källa säger två miljoner.)

  • De siamesiska officerare som var ansvariga för franska förluster skulle bestraffas.

Fransmännen begärde svar på sitt ultimatum inom 48 timmar. Kanske trodde fransmännen att siameserna skulle misslyckas med att skaffa fram det mycket stora kompensationsbeloppet och att de därefter skulle kunna ockupera Bangkok och därefter hela Siam.

Trots det farliga läget bestämde sig Chulalongkorn för att ifrågasätta det första franska kravet och begärde att fransmännen skulle skaffa fram bevis för det rättmätiga i kraven på siamesiskt territorium.

Uppretade över det djärva svaret stängde fransmännen sitt konsulat och skickade ytterligare tolv krigsfartyg till Thailandviken den 16 juli.

Den 22 juli var man framme vid den siamesiska ön Ko Sichang เกาะสีชัง, i provinsen Chonburi. Den hade ockuperats av fransmännen och användes som tillfällig bas. Den 29 juli ockuperade franska trupper från Vietnam provinsen Chanthaburi (som då kallades Chanthabun). 1903 skulle fransmännen också ockupera provinsen Trat.

Siameserna var villiga att uppfylla de två sista kraven, men bad om förhandlingar om gränserna. Man bad återigen engelsmännen om hjälp för att få fransmännen att moderera sina krav. Men London gav Siam besked om att inte provocera fram ett krig med Frankrike.

Då britterna fick ett löfte av fransmännen att de skulle respektera Siams självständighet satte britterna press på siameserna att gå med på de franska kraven. Utan brittiskt stöd kunde siameserna inte göra mycket åt saken och de gav med sig i augusti 1893.

Siameserna trodde först att fransmännen skulle ge upp sina orimliga krav i en civiliserad värld styrd av internationella lagar, som siameserna tidigare själva använt sig av till sin fördel i dispyter med britterna. De trodde också att om läget blev ännu allvarligare skulle britterna, om inte annat moraliskt, träda in på deras sida.

Men fransmännen gjorde vad ingen trodde de skulle göra och britterna gjorde mycket mindre än vad siameserna förväntat sig av dem. Bitterheten mot britterna, som inte gav Siam något stöd då nöden var som störst, blev stor. Laos inkorporerades nu, liksom Kambodja och Vietnam, i federationen Franska Indokina.


Stavningsvarianter;

Ror Sor 112-incidenten; R.E. 112, Ror Sor-112, วิกฤตการณ์ ร.ศ.112.

Le Lutin; La Lutin.

Comète; Comet, Comette, Comete, โกแมต.

Phra Yod Muang Kwang; Phra Yot Muang Kwang, Phra Yot Muang Khwan (felaktigt).

Ban Kaeng Chek; Keng Kert, Kien Ket.

Grosgurin; กรอสกูรัง, มองซิเออร์กรอสกุแรง, ม.ครอสคุรัง.

William Alfred Tilleke; William Alfred Goone-Tilleke.

Phraya Attakarn Prasiddhi ; Phya Arthakam.

Phra Yod Muang Kwang; Phrayod Muang Khwang.

Phra Chulachomklao; Pak Nam-fortet, Pom Laem Fahpha (Pom Laem Fa-pha) ป้อมแหลมฟ้าผ่า, Pom Phra Chul, Pom Phrachun ป้อมพระจุล.

Phraya Cholyudh Yothin; Chonlayut Yothin, Phraya Chonlayuttayothin, Praya Chonyutyothin.

Andreas du Plessis de Richelieu; Andreas Richelieu, เดอ ริชลิเออ, อองเดร ดู ปเลซี เดอ ริเชอลิเออ, อังเดร ดู เปลซิส เดอ ริเชอลิเออ, ริชลิว, Andre, Richelier, André du Plésis de Richelieu.

Surasakmontri; P’ia Surasak Montri. Surasak Montri, Surasak.

Choem Saeng-Xuto; Choem Saeng-Chuto, Jerm Saengchuto.

Walter Christmas; Walter Christmas-Dirckinck-Holmfeld, W. Christmas ดับเบิลยู คริสต์มาส.

Phisua Samut; Pee Suea Samut, Phisuassamut, Phi Suea Samut.

Sir W.G. Armstrong; William George Armstrong.

Den kungliga thailändska flottan; Ratchanawi thai ราชนาวีไทย.

Makut Rachakuman; Makut-Rajakuman, Makut Rajakumarn.

Muratha Wasitsawat; Muradha Vasitsvasti.

H.N. Andersen; Hans Niels Andersen.

Vilhelm Guldberg; Vilhelm Peter Krabbe Guldberg.

Otto Conrad Skeel Schmiegelow; S. Smiegelow เอส. สมีเกโล.

Carl von Holck; C. von Holck.

T.A. Göttsche; Gottsche, เกิตส์เช.

Jean Baptiste Say; Jean Baptist Say, บัปติสเชต์.

Ko Sichang; Koh Si Chang, Koh Sichang, Koh Sri Chang, Ko Si Chang.

Denna artikel senast uppdaterad: 2017-08-22, 17.54
Följ oss:
Som prenumerant på uppdateringar kommer du att få löpande information från thailandshistoria.se om nya artiklar och sektioner på vår hemsida, samt annan thairelaterad information som kan vara intressant från utomstående källor.

I våra utskick finns länkar du enkelt klickar på för att avsluta prenumerationen på uppdateringar på thailandshistoria.se.

Genom att klicka på "Prenumerera" accepteras dessa villkor och prenumeration till
påbörjas.