Bangkok, Rama I - Rama VII - Kung Mongkut
Kung Rama IV (Mongkut) (1851-1868)

I och med valet av Mongkut som kung hade den framstegsvänliga fraktionen, som västerländska observatörer betraktade Bunnagfamiljen, avgått med segern.

Mongkut hade tillbringat nästan 27 år som munk och hans regim inleddes med en storslagen kröning i den 15 maj. För första gången på 200 år var västerländska diplomater inbjudna och buddhistmunkar spelade en framträdande roll i ceremonin. En del av de nya främmande inslagen sågs säkert inte med blida ögon av den konservativa adeln.

Trots alla sina år som munk kom Mongkut väl förberedd till tronen. Men det måste ändå ha känts märkligt för honom att på några få dagar få förändrat sin tillvaro från det strängt reglerade munklivet till ett liv där allt plötsligt kretsade kring honom själv och hans person. Officiellt var han nu Livets Herre (Phra Chao Chiwit พระเจ้าชีวิต) med enväldig makt att bestämma över 5.5 miljoner invånares liv eller död.

Kung Mongkut är bland thailändarna känd som Phra Chom Klao พระจอมเกล้า (r. 3 april 1851–1 oktober 1868). Men vi västerlänningar har för enkelhetens skull fortsatt att kalla honom Mongkut, eller Rama IV (Phra Ram 4) พระราม 4.

Det finns källor som säger att den 47-årige Mongkut var vid dålig hälsa vid sitt trontillträde. Dels på grund av den tidigare nämnda stroken och dels på att han hade förlorat sina tänder och bar löständer av rött trä.

Efter Rama III:s död hade Mongkut och hans helbror Chudamani faktiskt formellt ombetts att regera gemensamt, som första och andra kung av Siam. Kort tid efter sin kröning utnämnde kung Mongkut prins Chudamani till Maha Uparat. Därmed gjorde Mongkut på samma sätt som kung Naresuan gjort med sin bror Ekathotsarot under Ayutthayaperioden.

Chudamani fick i det närmaste samma status som han själv och också en kröning, som nästan var lika storslagen som hans egen. Chudamani fick också kungatiteln Phra Pinklao พระปิ่นเกล้า.


(Phra Pinklao)

Det verkar som om Mongkut också ville ha det så. Han ville förmodligen neutralisera sin mäktige yngre bror och hans lilla privata armé, genom att hålla dörren öppen för ett möjligt maktskifte till Phra Pinklaos fördel, om han själv skulle dö i förtid.

Phra Pinklao var för övrigt mycket intresserad av rikets försvar och i synnerhet av flottan och artilleriet. Han blev den person som byggde upp en modern flotta med kraftfulla ångfartyg, som byggdes om till krigsfartyg. Moderna vapen införskaffades till armén och Phra Pinklao översatte vapenlitteratur från engelska till thai.


(Phra Pinklaos palats)

Ångfartyg och krigsfartyg monterades för första gången ihop av importerade delar under Rama IV:s regeringstid. En siamesisk affärsman importerade också det första ångfartyget med järnskrov från England och det trafikerade sedan rutten mellan Bangkok och Singapore.

Omedelbart efter sin kröning satte kung Mongkut genast igång med att belöna sina vänner och följeslagare för att befästa sin makt. På grund av sin långa frånvaro från det världsliga livet saknade han nämligen en säker politisk uppbackning av lojala följeslagare. I praktiken innebar detta att han såg till att bekräfta Bunnagfamiljens höga status.

Chaophraya Phrakhlang (Dit Bunnag), som hade kontrollerat phrakhlang och kalahom oavbrutet i mer än tjugo år, befordrades och drog sig tillbaka till en bekymmersfri tillvaro och ersattes av två av sina söner. Den tidigare Phraya Si Suriyawongse (Chuang Bunnag) blev nu till Chaophraya Si Suriyawongse och ny kalahom och hans halvbror Chaophraya Thiphakorawong (Kham Bunnag) เจ้าพระยาทิพากรวงศ์ (ขำ บุนนาค) blev phrakhlang.

Kungens nära personliga stab fylldes också av unga medlemmar från Bunnagfamiljen. Dessa tidiga utnämningar gav en enda familj en framträdande roll i den centrala administrationen och säkrade regimen från omedelbara utmaningar från andra grupper i landet.

Efter sin kröning fortsatte Mongkut att resa runt i sitt rike mer än någon annan kung någonsin gjort före honom. Han återvände bland annat till de platser som han tidigare besökt som barfotamunk.

Som kuriosa kan nämnas att Mongkut avskaffade dödsstraffet för munkar som brutit sitt löfte om celibat. Istället fick de arbeta med att samla gräs till de kungliga elefanterna!

Som monark var Mongkut fast besluten att inte förlora den direkta kontakten med sitt folk genom alltför strikta regler och gamla traditioner. Tidigare hade det inte varit tillåtet för folket att titta direkt på kungen då han visade sig offentligt. Ämbetsmän hade visat sin makt genom att jaga bort folk och tvinga dem att gömma sig undan kungens åsyn. Detta ändrade kung Mongkut på genom att proklamera;

"Folk som är samlade utmed kungens färdväg får inte jagas i väg, utan alla skall tillåtas att framträda inför kungen så att han kan tala med dem och glädja dem.”

För att minska möjliga anledningar till missnöje bad han också sina undersåtar att komma till honom personligen med sina problem, när helst de önskade det, istället för att gå den sedvanliga byråkratiska vägen.

Jag har tidigare berättat att det under kung Ramkhamhaengs tid först fanns en klocka och sedan en trumma utanför palatset. Om någon ur folket ville tala med kungen kunde han eller hon påkalla hans uppmärksamhet genom att använda dessa. Men med tiden hade trumman blivit en tyst relik. Uppenbart inspirerad av Ramkhamhaeng försökte Mongkut sig på något liknande.

Då det visade sig att Mongkuts offentliga invitation till folket, att åter börja använda trumman, misslyckades lämnade han istället själv regelbundet sitt palats för att lyssna och tala med alla som så önskade.

Det hade tidigare varit en sedvänja för adelsmän och ämbetsmän i Siam att lova kungen sin lojalitet vid en årlig ceremoni. Kung Mongkut chockade de konservativa vid hovet genom att lova sin lojalitet till folket vid en sådan ceremoni. Mongkut såg också till att den strikta hovetiketten, som tidigare varit rådande vid kungliga audienser, lindrades och han tillät utlänningar att hälsa på honom enligt deras egna seder.

Det sägs att Mongkut skall ha erbjudit prins eller kung Kawilorot Suriyawong (Phra Chao Kawilorot Suriyawong) พระเจ้ากาวิโลรสสุริยวงศ์ av Chiang Mai (r. 1856-1870) ett handslag 1866. Kawilorot var då i Bangkok och firade sitt tioårsjubileum på tronen.


(Kung Kawilorot av Chiang Mai)

Det var första gången som en siamesisk kung hälsade på en annan undersåte på det viset. Men det var inte enkelt att genomföra förändringar i det traditionella hovlivet och den kungliga familjens livsstil och kung Mongkut upprätthöll trots allt mycket av protokollen omkring sig själv.


Stavningsvarianter;

Mongkut; Maha Mongkut, Phra Bat Somdet Phra Chom Klao Chao Yu Hua พระบาทสมเด็จพระจอมเกล้าเจ้าอยู่หัว, Phra Bat Somdet Phra Poramenthara Maha Mongkut Phra Chom Klao Yu Hua พระบาทสมเด็จพระปรเมนทรมหามงกุฎ พระจอมเกล้าเจ้าอยู่หัว, Phra Sayam Thewamaha Makut Witthayamaharat พระสยามเทวมหามกุฏวิทยมหาราช.

Phra Pinklao; Phra Pin-klao, Pin Klao, Phra Bat Somdet Phra Pinklao Chao Yu Hua พระบาทสมเด็จพระปิ่นเกล้าเจ้าอยู่หัว.

Chaophraya Thiphakorawong; Chao Phraya Thipakornwongse, Chaophraya Thiphakorawong Maha Kosathibodi เจ้าพระยาทิพากรวงศ์มหาโกษาธิบดี, Chao Phya Dipakaravongsa, เจ้าพระยาทิพากรวงศมหาโกษาธิบดี.

Kham Bunnag; Kam Bunnag, Khum Bunnag.

Kawilorot; Chao Chiwit Ao เจ้าชีวิตอ้าว, Chao Kavilorot, Chao Kawilorot Si Suriyawong, Chao Nao Suriwong, Jao Gawiloros Si Suriyawong, Kawilarot, Phra Chao Kawilorotsuriyawong, พระเจ้ากาวิโรรสสุริยวงศ์.

Denna artikel senast uppdaterad: 2020-09-09, 13.34
Följ oss:
Som prenumerant på uppdateringar kommer du att få löpande information från thailandshistoria.se om nya artiklar och sektioner på vår hemsida, samt annan thairelaterad information som kan vara intressant från utomstående källor.

I våra utskick finns länkar du enkelt klickar på för att avsluta prenumerationen på uppdateringar på thailandshistoria.se.

Genom att klicka på "Prenumerera" accepteras dessa villkor och prenumeration till
påbörjas.