Det blev som Rama I hade önskat och hans äldste son Isarasundhorn utnämndes till ny kung. Han är känd som Rama II พระราม 2 (r. 7 september 1809-21 juli 1824). Det var dock först efter sin död som han fick titlarna Phra Bat Somdet Phra Phutthaloetla Naphalai พระบาทสมเด็จพระพุทธเลิศหล้านภาลัย och Rama II.

Rama II var född den 24 februari 1767 eller 1768 och var då 41 eller 42 år gammal då han besteg tronen. Han hade upphöjts till prins 1785 och hade då tagit över kung Taksins gamla palats.

Inga av hans bröder eller halvbröder opponerade sig mot utnämningen, vilket kanske inte var så märkligt, med tanke på hur frikostigt den nye kungen delade ut höga ämbeten till dem. Sin yngre helbror prins Senanurak utsåg han till uparat, eller vicekung.

Den nye regenten hade tidigt deltagit aktivt i sin pappas regering och hade därför redan stor erfarenhet av att sköta statens angelägenheter när han blev kung. För att kunna regera effektivt behövde han absolut lojala medarbetare på rikets viktigaste poster. Det var både vanligt och naturligt för kungarna att söka detta stöd på sina mödrars och sina drottningars sida. Rama II avskedade därför nästan alla sin fars tidigare ministrar och utnämnde i stället egna nära släktingar till nya ministrar.

Mindre än en vecka efter att Rama II blivit kung revolterade kung Taksins son prins Kasatranuchit. Han är tidigare omnämnd i avsnittet “Bangkok blir huvudstad," artikeln “Rama I:s bakgrund och familj." Rama II:s son prins Thap (Phra Ong Chao Thap) พระองค์เจ้าทับ (31 mars 1788-2 april 1851) och den kungliga polisen ledde emellertid en framgångsrik offensiv mot Kasatranuchit och han blev avrättad den 13 september 1809. Ett fyrtiotal andra släktingar och följeslagare blev också avrättade.

Efter sitt lyckade uppdrag blir prins Thap känd som prins Jessadabodindra (Kromma Muen Chetsadabodin) กรมหมื่นเจษฎาบดินทร์. Han fungerade som utrikesminister under sin fars regeringstid.

Rama II betraktade fortfarande Burma som Siams huvudfiende, men bortsett från några burmesiska invasionsförsök av södra Siam och Phuket i början av hans regeringstid var det relativt tyst vid den västra gränsen. De östra gränserna skulle bli mer bekymmersamma för honom.

Rama II var djupt religiös och intresserad av konst i alla dess former och gjorde själv en personlig insats genom att skriva en lång rad dramatiska dikter. Under hans regeringstid översattes också en hel del omkringliggande länders litteratur. Bland översättningarna, som nu ingår i Siams egen nationallitteratur, finns poesi från Malaya och Java, kinesiska romaner och episk diktning på sanskrit.

Han skickade en delegation munkar till Sri Lanka 1815. När de återvände till Bangkok hade de med sig skott eller sticklingar från ett heligt bodhiträd. Detta träd påstods i sin tur härstamma från det ursprungliga bodhiträdet i Indien under vilket Siddhattha Gotama hade mediterat då han blev till Buddha, den Upplyste.

Rama II ville att befolkningen, och naturligtvis även medlemmarna i den kungliga familjen, skulle ha en högtstående moral och befria sig från eventuella laster. Han införde mycket hårda straff för personer som togs på bar gärning i alla slags vadslagningar, såsom tuppfäktning och ”fiskfäktning” med kampfiskar. Tyvärr så vet jag inte vad slags straff de skyldiga fick.

Handeln, framförallt med Kina, ökade under Rama II:s regeringstid och han importerade kinesisk keramik som faktiskt hade designats av siameser. Som gengäld exporterade Siam ris till Kina.

(Siamesiska territoriella anspråk 1809)

Då Senanurak dog i juli 1817 utsågs ingen ny uparat, vilket skulle komma att orsaka en del förvirring i samband med det kommande tronskiftet 1824.

Den burmesiske kungen Bagyidaw (Phra Chao Bachido) พระเจ้าบาจีดอร์ (r. 5 juni 1819-15 april 1837) skickade 1822 en ambassad till kejsare Minh Mang (Min Mang) มิญ หมั่ง (r. 14 februari 1820-20 januari 1841) i Vietnam. Burmeserna bad honom att avsluta sin allians med Siam och i stället hjälpa dem med en militär kampanj mot Bangkok. Uppenbart avslogs erbjudandet. Bagyidaw är även känd som kung Chakkaimaeng จักกายแมง eller Sagaing Min.

(Minh Mang)

Minh Mang var född den 25 maj 1791 och därmed 28 år gammal vid sitt trontillträde och Bagyidaw, som var född den 23 juli 1784, var 35 år gammal när han tog över tronen.