Efter utbrytningen från Ayutthaya den 3 januari 1767 hade Phraya Taksin och hans 500 anhängare begett sig mot nordöst till den tidigare omtalade platsen Hantra där de lyckades bryta igenom burmesernas linjer. De blev förföljda av en mindre burmesisk styrka som hann ikapp dem den 4 januari. Taksin bjöd på hårdnackat motstånd och vid midnattstid hade han besegrat sina fiender vid en plats med namnet Ban Khao Mao บ้านข้าวเม่า. De besegrade burmesiska soldaterna drog sig därefter tillbaka.

Den 5 januari skänkte en lokal ledare, känd som Khun Chamnan Phraison ขุนชำนาญไพรสณฑ์, sex elefanter till Phraya Taksin. Khun Chamnan Phraison ledde sedan Taksin till Ban Dong (dagens Nakhon Nayok) där han för första gången fick känna på motstånd från en lokal ledare som vägrade att överge sig.

Invånarna i Ban Dong hade byggt upp ett eget militärläger med omkring 1 000 man. Phraya Taksin vars styrka var mindre än fiendens attackerade ändå lägret den 6 januari och övermannade det och försvararna övergav sig till Taksin.

Phraya Taksin fortsatte sedan mot sydöst förbi Ban Naroeng i den nuvarande provinsen Nakhon Nayok och kom fram till Prachinburi via Ban Kop Chae บ้านกบแจะ och Si Maha Phot ศรีมหาโพธิ den 10 januari. Phra Chiang Ngoen som inte hade följt med Taksin tillräckligt snabbt och hamnat på efterkälken blev för detta straffad med ett spöstraff.

(Distriktet Si Maha Phot i provinsen Prachinburi)

En stor burmesisk styrka från Paknam Cholo ปากน้ำโจ้โล้ i provinsen Chachoengsao som varit på väg mot Prachinburi via floden Bang Pakong nådde fram redan samma dag som Phraya Taksin kommit till Prachinburi. Taksin lät rada upp sina kanoner och därmed inleddes det som kallats slaget vid Prachinburi. Taksin lät avfyra alla sina kanoner samtidigt mot burmeserna och efter tre salvor skingrades den burmesiska styrkan.

Efter sin seger fortsatte Phraya Taksin nedströms Bang Pakong-floden till Thailandviken. Den 19 januari var han framme vid Bang Pla Soi, i distriktet Mueang Chonburi, på Thailandvikens östkust. En källa säger att han kommit dit via Ban Hua Thong Lang บ้านหัวทองหลาง och Saphan Thong สะพานทอง i distriktet Phan Thong พานทอง i Chonburi. Därefter fortsatte han till Na Kluea นาเกลือ och Bang Lamung บางละมุง, som båda ligger i distriktet Bang Lamung.

(Distriktet Phan Thong i provinsen Chonburi)

(Distriktet Bang Lamung i provinsen Chonburi)

Under sin marsch utmed stränderna i östra Siam försökte Phraya Taksin och hans soldater framgångsrikt övertyga lokala invånare och deras ledare att ansluta sig till deras armé. En av ledarna som anslöt sig var en man känd Klom (Nai Klom) นายกลม, eller Klam กล่ำ från Bang Lamung.

Klom ledde Phraya Taksin till Thap Phraya ทัพพระยา i det område som i dag är känt som Pattaya (Phatthaya) พัทยา och Na Kluea och här lät Taksin sina soldater vila. Pattaya kallades en gång i tiden även för Thap Phraya. En källa säger att Taksin besegrade ett lokalt motstånd vid Pattaya.

(Pattaya för länge sedan)

Efter denna vila begav sig Phraya Taksin och hans följeslagare till Ban Na Jomtien (Ban Na Chom Thian) บ้านนาจอมเทียน, Ban Thung Kai Tia บ้านทุ่งไก่เตี้ย och Sattahip สัตหีบ. Tyvärr har jag inte lyckats placera Ban Thung Kai Tia geografiskt. I Sattahip tillbringade Taksins trupper ännu en natt innan de marscherade vidare utmed kusten intill de kom fram till Hin Khong หินโขง och Ban Nam Kao บ้านน้ำเก่า i provinsen Rayong.

(Distriktet Sattahip i provinsen Chonburi)

Då armén kom fram till staden Rayong i januari vägrade stadens regent, Phraya Rayong (Bunmueang) พระยาระยอง (บุญเมือง), att underkuva sig. Därför bestämde sig Phraya Taksin för att attackera och inta staden, vilket han också lyckades med. Enligt denna källa var Taksin framme i Rayong den 25 januari, men detta stämmer inte riktigt med det jag skriver längre fram.

Här finns det en litet annorlunda version som jag kommer att återge här; Då Phraya Taksin nådde fram till utkanten av Rayong kom Phraya Rayong honom till mötes för att ingå en allians med honom. Taksin flyttade då in i ett tempel i staden vid namn Wat Lum Mahachai Chumphon วัดลุ่มมหาชัยชุมพล. Här skall han sedan ha utnämnt Phra Chiang Ngern, som var kommendant för en avdelning legosoldater, till Phra Thainam. Det tidigare spöstraffet verkar ha varit glömt. Phraya Taksin upphöjde även ett antal andra personer med titeln Khun till Luang.

Två dagar senare, den 23 januari, blev Phraya Taksin informerad av två ämbetsmän från Rayong att den ingångna alliansen bara ingick i en plan för att locka honom i en fälla. Phraya Rayong hade i lönndom samlat en styrka på 1 500 man utanför Rayong, ledd av två ämbetsmän med titlarna Khun Ram ขุนราม och Muen Song หมื่นซ่อง. De skulle attackera Taksin redan samma natt. Taksin lät då arrestera Phraya Rayong och förberedde sig på den kommande attacken.

Under natten den 23 januari anlände Khun Ram och Muen Song med sin styrka till Rayong, som under sin färdväg behövde passera en bro. Phraya Taksin skickade då ut sina soldater som attackerade fienden på bron. Det hela blev en massaker på fienden där många hamnade i vattnet. Khun Ram och Muen Song omgrupperade sedan resterna av sin styrka i Klaeng แกลง öster om Rayong. Klaeng är i dag ett distrikt i Rayong.

(Distriktet Klaeng i provinsen Rayong)

Det kan vara intressant att veta då Phraya Taksin befann sig i Rayong hade hans följeslagare börjat kalla honom för prins Taksin (Chao Taksin) เจ้าตากสิน.

Efter att ha blivit besegrade av Phraya Taksin fortsatte Khun Ram och Muen Song, under mars månad, att upprepade gånger angripa Taksin från Klaeng. En källa säger att Phraya Taksin hamnade i strid med dem vid Ban Prasae บ้านประแส i den nuvarande provinsen Chanthaburi, Ban Rai บ้านไร่ och Ban Klam Mueang บ้านกล่ำเมือง. Men liksom tidigare stod Taksin till sist som segrare. Khun Ram och Muen Song flydde den här gången till Chanthaburi för att söka skydd hos Phraya Chanthaburi (Chao Khrua Lan) พระยาจันทบุรี (เจ้าขรัวหลาน) som var regent över staden.

Efter detta planerade Phraya Taksin att göra den stora staden Chanthaburi till sin bas. Phraya Chanthaburi (Chao Khrua Lan) var först vänligt inställd till Taksin, men då han fick höra talas om Ayutthayas fall menade han själv att han skulle vara ett bättre alternativ som kommande regent än Taksin och han bevakade honom misstänksamt. Det kan vara bra att veta att Phraya Chanthaburi kallas för Pu Lan i kinesiska källor.

Här finns det också en litet avvikande berättelse om händelserna vid Chanthaburi; Redan i februari hade Phraya Taksin planerat att ha skulle kuva Chanthaburi och därmed kontrollera nästan hela den östra kustlinjen. Han försökte först med diplomati genom att skicka delegater till Chanthaburi för att kräva att Phraya Chanthaburi (Chao Khrua Lan) skulle underkasta sig. Phraya Chanthaburi accepterade detta och lovade att besöka Phraya Taksin i Rayong. Phraya Taksin väntade förgäves i tio dagar och förstod till sist att Phraya Chanthaburi inte tänkte ge sig.

Phraya Taksin bad nu om militär assistans från Ha Tien, som regerades av den tidigare omtalade prominente kinesiske ledaren Mac Thien Tu, som faktiskt försökte hjälpa siameserna under Ayutthayas belägring. Taksin skrev ett brev och utsåg Luang Phichairacha, som nu uppenbart avancerat till Phraya Phichairacha, att ta med sig detta ”kungliga brev” till Mac Thien Tu.

Phraya Phichairacha var framme i Ha Tien den 28 mars 1767 och detta blev den första kontakten mellan Phraya Taksin och Mac Thien Tu. I det vänliga och ödmjuka brevet framställde Phraya Taksin sig som en adopterad son till Mac Thien Tu. Phraya Phichairacha var tillbaka tillbaka i Rayong igen den 27 april. Vad besöket resulterade i känner jag för närvarande inte till.

I april 1767 hade en man från Chonburi, vid namn Thongyoo Noklek (Nai Thongyu Noklek) นายทองอยู่นกเล็ก, blivit pirat och han hade börjat plundra handelsfartyg. Phraya Taksin seglade därför ut med en flottstyrka för att möta och kuva honom till havs. Thongyoo Noklek övergav sig också och underkastade sig Taksin. Taksin utsåg därefter Thongyoo Noklek till Phraya Anuratburi พระยาอนุ och guvernör över Chonburi och krävde att han skulle upphöra med sin sjörövarverksamhet. Då Ayutthaya föll i april 1767 kontrollerade Taksin kuststräckan ända från Chonburi till Rayong på östkusten.

Sent under Ayutthayaperioden hade många teochewkineser immigrerat och slagit sig ned i de östliga siamesiska kusthamnarna och flest var de i Chonburi och Chanthaburi. Chanthaburi var den ledande hamnstaden av de två. Här fanns som omtalat Phraya Chanthaburi samt Khun Ram och Muen Song, som var fiender till Phraya Taksin.

Phraya Chanthaburi skickade fyra buddhistmunkar till Rayong och inviterade Phraya Taksin till Chanthaburi i april 1767. Trots att Taksin visste att det var en fälla beslöt han sig ändå för att bege sig dit, men inte ensam. Han förberedde därefter sin armé under två månader med baktanken att erövra Chanthaburi.

I juni lämnade Phraya Taksin och hans följe Rayong och marscherade landvägen till Chanthaburi. Phraya Chanthaburi skickade ut några delegater för att möta Taksin och försöka förmå honom att korsa Chanthaburi-floden (Maenam Chanthaburi) แม่น้ำจันทบุรี där Chanthaburis styrkor låg i bakhåll. Taksin valde dock att inte marschera den vägen och intog i stället en position vid Tha Chang ท่าช้าง i Chanthaburis norra utkanter.

Phraya Taksin slog läger vid Wat Kaeo วัดแก้ว där han byggde upp ett starkt försvar. Phraya Chanthaburi förbättrade i sin tur sitt försvar vid Chanthaburis stadsmur. Från Chanthaburi skickade man ut en budbärare som sökte upp Taksin och bad honom att komma in i staden. Men Taksin insisterade i stället på att Phraya Chanthaburi skulle komma ut och träffa honom vid Wat Kaeo. Taksin bad också Phraya Chanthaburi att lämna ut Khun Ram och Muen Song till honom.

På kvällen den 15 juni 1767 beordrade Phraya Taksin sina trupper att vara beredda på att anfalla Chanthaburi. Taksins tapperhet var välkänd bland hans soldater och för att segra använde han sig av följande psykologiska strategi genom att säga följande till sina soldater;

“Vi skall attackera Chanthaburi i natt och all mat som vi har kvar skall kastas och alla våra köksredskap skall fördärvas. Vi skall nämligen äta frukost tillsammans i Chanthaburi i morgon bitti. Annars kan vi lika gärna dö.”

På natten beordrade Phraya Taksin sina soldater att inta sina positioner och vänta på en signal från honom. Klockan 03.00 kom Taksin ridande på sin elefant vid namn Phang Khiri พังคีรี och avlossade ett skott, vilket var signalen för ett samlat anfall. Taksin och hans soldater hamnade i ett väldigt kulregn och en kula var nära att träffa Taksin.

Styrmannen, eller mahouten, kommenderade då elefanten att dra sig tillbaka, men Phraya Taksin skall då ha hotat honom med avrättning och stack i stället elefanten med en kniv så att den rusade framåt av smärtan och in i stadsporten som gav vika. Staden stormades och den 15 juni (16 juni?) 1767, två månader efter Ayutthayas fall, intogs Chanthaburi och Phraya Chanthaburi flydde till Ha Tien.

Efter att ha intagit Chanthaburi fortsatte Phraya Taksin och hans styrkor landvägen mot Trat, som var den östligaste hamnstaden i Siam. Här fanns då teochewkinesiska handelsmän/pirater vars fartyg låg för ankar i Trats hamn och de var inte villiga att låta sig kuvas. Taksin gav då sina styrkor order om attack och efter en halv dags strider stod Taksin ännu en gång som segrare. Många av de kinesiska piraterna hade dödats och deras ledare Chiam เจียม övergav sig till Taksin.

Därefter återvände Phraya Taksin till Chanthaburi som han gjorde till sitt högkvarter där han samlade förnödenheter och vapen. Under tiden anslöt sig ytterligare lokala kommendanter och officerare. Erövringen av Chanthaburi och Trat blev en vändpunkt i Taksins karriär då han nu inte längre bara var en lokal ledare utan en regional sådan.

Phraya Taksin tillbringade tre månader med att bygga en flotta vid ett varv i Ban Samet Ngam บ้านเสม็ดงาม i Chanthaburi. En kunglig krönika från Thonburi säger att det byggdes hela 100 båtar eller fartyg här. I oktober 1767, i slutet av regntiden, lämnade han och hans följeslagare Chanthaburi för att ta sig upp för Chaophrayafloden. Det handlade nu om sammanlagt 5 000 man, vilket var tio gånger så många som han lämnat Ayutthaya med. Men jag har tidigare berättat att det finns olika uppgifter om hur många han lämnade Ayutthaya med.

Då Phraya Taksin kom till Chonburi upptäckte han att guvernören Thongyoo Noklek hade fortsatt med sin piratverksamhet. Taksin lät därför arrestera honom och han avrättades genom att bli dränkt.