Ayutthaya - Ayutthayas fall
Tay Son-upproret i Dai Viet (Vietnam)

Tay Son-upproret, som började 1772, har fått sitt namn då bondeupproret startade i trakten av staden Tay Son (Tai Soen) ไตเซิน i centrala Dai Viet (Vietnam).

Upproret leddes av tre bröder som hette Nguyen Hue (Ngian We) เหงียนเหวะ (1752-1792), Nguyen Nhac (Ngian Yak) เหงียน หญัก (1753-1793) och Nguyen Lu (Ngian Lü) เหงียน ลื้อ (1754-1787).

I Dai Viet (Vietnam) hade Tay Son-brodern Nguyen Hue intagit Gia Dinh (Saigon) 1777 och gått på jakt efter den kungliga vietnamesiska familjen. Snart kontrollerade rebellerna hela södra Dai Viet och de lyckades också fånga och avrätta Nguyen Phuc Thuan (Ngian Fuk Thuan) เหงียน ฟุก ถ่วน (r. 1754–1777) och Nguyen Phuc Duong (r. 1766-1777), som vid den här tiden regerade över södra Dai Viet. Merparten av Nguyen Phuc Thuans övriga familjemedlemmar gick samma öde till mötes.

Här talar källorna sedan om Tay Son-dynastin (Ratchawong Toei Soen) ราชวงศ์เต็ยเซิน som varade mellan 1778-1802. Dynastin hade tre kejsare;

  1. Thai Duc (alias Nguyen Nhac) (r. 1778-1788). Han avsade sig sin titel då hans bror utropade sig till kejsare.

  2. Quang Trung (Kuang Trung) กวางตรุง (alias Nguyen Hue) (r. 1788-1792).

  3. Canh Thinh (Kan Thin) กั๋น ทิ่นห์ (alias Nguyen Quang Toan (Ngian Kuang Tawan) เหงียน กวาง ตว๋าน) (r. 1792-1802). Han var en son till Nguyen Hue.

Namnet Kochinkina Kochinkina (Khochinchin) โคชินจีน kommer från franskans Cochinchine. Detta namn blev beteckningen på södra Vietnam under det kommande franska kolonialväldet. Centrala Vietnam kallade fransmännen Annam och norra Vietnam för Tonkin.

Namnet Annam kräver också en närmare förklaring. Annam var det tidigare kinesiska namnet för det område i dagens norra Vietnam som varit skattepliktigt till det kinesiska kejsardömet. Namnet Annam har aldrig använts av de vietnamesiska härskarna och anses ännu i dag vara en nedvärderande påminnelse om tiden under kinesiskt herradöme och senare som fransk koloni.

Kung Nguyen Phuc Thuans brorson, den 15-årige prins Nguyen Phuc Anh (Ngian Fuk An) เหงียน ฟุก อั๊ญ (8 februari 1762-3 februari 1820), eller förkortat till Nguyen Anh (Ngian An) เหงียน อั๊ญ, hade kommit undan Tay Son-rebellerna genom att gömma sig i skogarna nära Ha Tien. Här verkade en fransk jesuit och missionär vid namn Pigneau de Behaine ปิโย เดอ บาแอนน์ (2 november 1741-9 oktober 1799) och han och Nguyen Anhs möte blev början på en lång vänskap.


(Pigneau de Behaine)

I Gia Dinh (Saigon) lämnade Tay Son-rebellerna kvar en liten garnison och återvände sedan med sin huvudstyrka till sin bas vid Qui Nhon. Samma år som rebellerna intagit Gia Dinh (Saigon) (1777) lyckades en vietnamesisk general vid namn Do Thanh Nhon (Do Than Noen) โด๋ทัญเญิน (?-1781) samla ihop en armé för att bekämpa Tay Son-rebellerna och Nguyen Anh anslöt sig till denna.

Gemensamt utnyttjade Do Thanh Nhon och Nguyen Anh Gia Dinhs (Saigon) förhållandevis svaga försvar och återtog staden 1778. Året efter drev Do Thanh Nhon bort Tay Son-rebellerna från provinserna runt Gia Dinh (Saigon) och orsakade svåra förluster för rebellernas flotta. Do Thanh Nhon hade tidigare kämpat på den avrättade Nguyen Phuc Thuans sida mot Tay Son-rebellerna.

Nguyen Anh försökte utnyttja den fördelaktiga situationen och skickade en diplomatisk mission till Siam för att förhandla fram ett vänskapstraktat. Men denna pakt blev till ingen nytta 1779 då siameserna fick annat att tänka på då kambodjanerna revolterade mot den prosiamesiske kungen Ang Non.

Nguyen Anhs trogne general Do Thanh Nhon hade 1779 återtagit kontrollen över Kochinkina. Han hade också byggt upp en stark flotta för att försvara sig mot Tay Son-rebellerna, som snart skulle återvända från sin bas vid Qui Nhon.

Nguyen Anh låtsades 1781 att han blivit sjuk och bad Do Thanh Nhon att besöka honom. Ovetande om att det hela var en fälla anlände han till palatset där han blev 1782 dödad av Nguyen Anhs livvakter. Anledningen till mordet är inte helt klarlagt, men det kan ha varit så att Nguyen Anh med tiden blivit allt mer avundsjuk på sin berömde och populäre general.

Lojala anhängare till Do Thanh Nhon gjorde uppror efter mordet på deras ledare och Nguyen Anhs armé försvagades av detta. Tay Son-rebellerna utnyttjade situationen och återerövrade Gia Dinh (Saigon) kort tid efter Do Thanh Nhons död 1782. Den officer som Tay Son-rebellerna fruktat mest var nu borta och deras motståndare splittrade.

Nguyen Anh tvingades fly och Tay Son-rebellerna återvände därefter tillfälligt till Qui Nhon och lämnade bara kvar en mindre garnison i Gia Dinh (Saigon). Kambodja var vid den här tiden inte i stånd att hjälpa vietnameserna mot Tay Son-rebellerna.

I Kambodja visade det sig att Chaophraya Abhaipubet (Baen) var oförmögen att klara av ett uppror bland de kambodjanska malajerna och att Tay Son-rebellerna nu också hade attackerat riket. Det blev istället Tay Son-rebellerna som lyckades kuva malaj-upproret och de tog nu makten i Kambodja. Baen flydde därför till Bangkok 1783, tillsammans med Ang Eng och hans fem systrar.

Efter att Nguyen Anh hade flytt drog Tay Son-rebellerna sig tillbaka och kambodjanerna bad Siam om att få tillbaka Ang Eng. Men Ang Eng var ännu för ung och siameserna ville inte riskera att skicka tillbaka honom till Kambodja. Han var nämligen den enda kambodjanska kungligheten som återstod och Baen fick bli förmyndarregent de kommande 12 åren.

Efter Saigons fall 1782 hade Nguyen Anh slagit samman sina styrkor med en lojal prins vid namn Man, men Tay Son-rebellerna återvände ännu en gång med en väldig militär styrka. Prins Man dödades i de strider som uppstod och Nguyen Anh fick fly ännu en gång. Under sin flykt från blev han förföljd av rebellerna.

Nguyen Anh flydde 1783 till ön Phu Quoc (Ko Fu Kwok) เกาะฟู้โกว๊ก, men då hans vistelse där blev känd tvingades han fly vidare och hamnade till sist på ön Tho Chu (Ko Tho Chao) เกาะโถเจา, i ögruppen med samma namn. Tho Chu ligger sydväst om Phu Quoc. I väst är den största ön Tho Chu också känd under namnet Poulo Panjang.

En annan källa talar om flyktvägen Phu Quoc och öarna Koh Rong (Ko Rong) เกาะรง och Koh Kut (Ko Kut) เกาะกูด. Phu Quoc tillhör i dag Vietnam, Koh Rong tillhör Kambodja och Koh Kut Thailand.

Nguyen Anhs vän Pigneau de Behaine, fick också fly för sitt liv och slog sig ner i Chanthabun (Chanthaburi) den 21 augusti 1783. Där fick han höra att Nguyen Anh fanns på Poulo Panjang (Tho Chu). Pigneau de Behaine begav sig därför till sin vän och Nguyen Anh började nu höra sig för om möjligheten till fransk militär hjälp.

I samband med detta lämnade han över sin unge son prins Nguyen Phuc Canh (Ngian Fuk Kan) เหงียนฟุกกั๋ญ (6 april 1780-1801) till Pigneau de Behaine. Nguyen Anh berättade för Pigneau de Behaine att det bara återstod 700 man av hans en gång så stora armé. De hade inget att äta förutom rötter och Pigneau hade varit tvungen att förse dem med mat.

Då Nguyen Anh befann sig på Poulo Panjang (Tho Chu) hade guvernören av Chonburi under en inspektionsresa utmed kusten träffat på honom. Då guvernören förstod att det handlade om en vietnamesisk prins hade han uppmanat honom att bosätta sig i Bangkok. Men Nguyen Anh förklarade först att han var rädd. Detta då hans farbror tidigare hade gjort detta och sedan blivit avrättad av kung Taksin. Guvernören försäkrade honom då att mycket hade ändrats och att den nye kungen var god och generös.

Nguyen vågade därför följa med guvernören, som sedan rapporterade om det inträffade till kungen i Bangkok. Kungen skrev därefter ett personligt brev till Nguyen Anh där han inviterade honom till Bangkok. Nguyen Anh kom sedan till Bangkok 1784 eller 1785. Detta kan du läsa mera om längre fram i ”Bangkok, Rama I-Rama VII,” avsnittet ”Bangkok blir huvudstad,” artikeln ”Händelser i Kambodja och Dai Viet (Vietnam).”


Stavningsvarianter;

Nguyen Hue; Ngian Hawe เหงียน ฮเหวะ, Ngian We เหงียน เหวะ, Nguyen Huè, Nguyễn Huệ, Nguyen Van Hue, Nguyen-Van-Hué, Wian We เหวียนเหว่.

Nguyen Nhac; Nge Wian Yak เหงวียนหญัก, Nguyễn Nhạc, Wian Yak เหวียนหยาก.

Nguyen Lu; Nge Wian Lü เหงวียนหลือ, Wian Lü, เหวียนลือ, เหงวียนลื้อ.

Nguyen Phuc Thuan; Hue-Vuong, Huê Vong, Nguyễn Phúc Thuần, เหงียนฟุกถ่วน.

Nguyen Phuc Duong; Nguyễn Phúc Dương.

Thai Duc; Thái Đức.

Quang Trung; Phra Chao Kuang Trung พระเจ้ากวางตรุง.

Canh Thinh; Cảnh Thịnh, Kaeng Ching แก๋งจิ่ง.

Nguyen Quang Toan; Nguyễn Quang Toản.

Kochinkina; Cochinkina, Chochinkina, Nam Bô (vietnamesiska), Nam Kỳ (vietnamesiska), โคชินไชนา.

Nguyen Phuc Anh; Ang Chiengsue, Ngian Aen เหวียนแอ๊นท์, Ngian Aeng เหงียนแอ๋ง, Ngian Phuk Aeng เหงียน ฟุก แอ๋ง, Ngian Phuk An เหงียน ฟุก อั๊ญ, Nguyen-Ang, Nguyễn Ánh, Nguyen Phuc Anh, Nguyễn Phúc Ánh, Ong Chieng Su, Ong Chiang Sü องเชียงสือ, Wian An เหวียนอ๋าน, เหงียนฟุกอั๊ญ, เหงียนอั๊ญ.
Alternativ födelsedag; 2 augusti 1762.

Pigneau de Behaine; Bahaine, Pierre Joseph Georges Pigneau, Pierre Pigneau de Behaine, Pierre Pigneaux, Pigneau de Béhaine, ปิโญ เดอ เบเอน.

Do Thanh Nhon; Do-Thanh-Nhon, Do-Thanh-Non. Tho Chu; Dao Tho Chu, Ðảo Thổ Chu, Hon Tho Chau, Hòn Thổ Châu, Thổ Chu.

Phu Quoc; Phu-Quoc, Phú Quốc.

Poulo Panjang; Hon Panjang, Panjang Island, Panjang Poulo, Poulo Penjang, Pulo Panjang.

Koh Kut; Koh Kood, Ko Kood.

Nguyen Phuc Canh; Ngian Fuk Kan เหงียน ฟุก กั๋ญ, Nguyễn Phúc Cảnh.

Denna artikel senast uppdaterad: 2019-11-22, 21.40
Följ oss:
Som prenumerant på uppdateringar kommer du att få löpande information från thailandshistoria.se om nya artiklar och sektioner på vår hemsida, samt annan thairelaterad information som kan vara intressant från utomstående källor.

I våra utskick finns länkar du enkelt klickar på för att avsluta prenumerationen på uppdateringar på thailandshistoria.se.

Genom att klicka på "Prenumerera" accepteras dessa villkor och prenumeration till
påbörjas.