Ayutthaya - Siam isolerar sig från väst
Lan Xang splittras

Efter kung Souligna Vongsas död 1695 hade Lan Xang börjat försvagas. Medlemmar från Souligna Vongsas familj slogs om tronen, vilket till sist ledde till att kungariket delades i tre självständiga kungariken.

Souligna Vongsa hade en minister vid namn Tian Thala (r. 1694 eller 1695) som lyckades erövra tronen i Lan Xang i sex månader. Men om detta hände före eller efter Souligna Vongsas död vet jag inte. Nu blir det rörigt eftersom en del källor säger att Souligna Vongsa dog 1690 och att Tian Thala regerade 1690-1695!

Tian Thala kallas Phraya Chanthasiharat Müang Saen พระยาจันทสีหราช เมืองแสน i thailändska Wikipedia, där hans regeringstid anges till 1695. Någon källa säger att Tian Thala begick självmord i Luang Prabang 1696.

Därefter kom Ong Lo (Chao Ong Lo) เจ้าองค์หล่อ (r. 1694-1698) som var en sonson till Souligna Vongsa. Sedan kom Nan Tharat (Chao Nantharat) เจ้านันทราช (r. 1699), som var en sonson till den tidigare kungen Vichai. Därefter kom Setthathirath II (Phra Chao Setthathirat 2) พระเจ้าไชยเชษฐาธิราชที่ 2 (r. 1700-1707) som var en dotterson till Souligna Vongsa. Setthathirath II betraktas ibland som Lan Xangs siste egentlige kung och han fortsatte senare att regera från Vientiane.

Setthathirath II är även känd som Sai Ong Hue, vilket jag berättat i det tidigare avsnittet "Ayutthaya och kontakterna med väst," artikeln ”Lan Xang återhämtar sig.” Sai Ong Hue var dessutom en brorson till Souligna Vongsa.

Men 1698 återvände Sai Ong Hue från sin exil och attackerade Vientiane i ett försök att skapa ett nytt Lan Xang. Detta gjorde han med vietnamesisk hjälp och staden intogs. Men det var uppenbart först 1700 som han lät utropa sig till kung Setthathirath II. Andra källor säger att Sai Ong Hue intog Vientiane först 1700.

Priset för det vietnamesiska stödet var en stor tribut, som skulle betalas vart tredje år, till härskarna i Phu Xuan (Hué). Tributen bestod av fyra hundra silvertackor, tio elefanter och tio noshörningshorn.

1705 flyttade Setthathirath II den heliga buddhastatyetten Phra Bang från Luang Prabang till Vientiane.

De tidigare omtalade sonsönerna till Souligna Vongsa, prins Kingkitsarat och Inthasom, hade först flytt till Luang Prabang 1694 och därefter norrut till luefurstendömena i Xishuangbanna. Detta för att söka hjälp hos sin mors släktingar i Chiang Hung. Med hjälp av lue och nordliga lao återerövrade de Luang Prabang från Setthathirath II 1706 och attackerade därefter Vientiane. Här säger andra källor att Kingkitsarat erövrade Luang Prabang 1707.

Setthathirath II i Vientiane bad faktiskt inte om hjälp från Dai Viet (Vietnam) utan från Ayutthaya. En siamesisk armé anlände snart och ordnade med en fredlig lösning genom att Lan Xang delades i två kungadömen, Vientiane och Luang Prabang. Gränsen mellan de båda rikena gick vid Chiang Khan เชียงคาน, nära kröken på Mekong, väster om Vientiane. Kingkitsarat (r. 1707-1713) blev regent i Luang Prabang och Setthathirath II (r. 1707-1735) blev regent i Vientiane.

Kingkitsarats efterföljare blev kusinen Chao Ong Nok, som nu blir känd under namnet Ong Kham (Chao Ong Kham) เจ้าองค์คำ (r. 1713-1723). Han samregerade därefter med Inthasom, som dock lyckades få bort honom 1723. Inthasom (r. 1723-1749) tog nu över regerandet i Luang Prabang. Han kallas även för Thao Ang.

Ong Kham blev senare krönt till kung i Lan Na 1727 och detta kan du kan läsa mera om i den kommande artikeln ”Händelser i Chiang Mai och laostaterna på 1700-talet.”

Det hade länge varit spänningar mellan regionen vid Vientiane och städerna utmed Mekongfloden längre söderut och 1709 gjorde guvernören av Nakhon Phanom uppror mot Vientiane och skickade trupper mot staden. Med stort besvär lyckades Vientiane kuva upproret och Setthathirath II (Sai Ong Hue) fick inte full kontroll över läget förrän guvernören av Nakhon Phanom dog 1715 och kungen kunde utse den döde guvernörens svärson till ny regent här.

Den döde guvernörens söner flydde längre söderut, till Champasak, där ett tredje rike nu hade vuxit upp. Den lokala traditionen säger att riket i slutet av 1600-talet regerades av en drottning, som sent under sin regeringstid lämnade över den reella makten till en "helig" man.

Denne helige man utsåg i sin tur en ung prins, som var en dotterson till Lan Xangs siste viktige kung Souligna Vongsa. Han kan ha varit Setthathirath II:s halvbror och denne prins blev till kung Soysisamut Phutthangkun (Phra Chao Soi Si Samut Phutthangkun) พระเจ้าสร้อยศรีสมุทรพุทธางกูร (r. 1713-1737).

Soysisamut blev grundare av den nya ätten av Champasak. Han är också känd som prins eller kung Nokasad (Chao No Kasat) เจ้าหน่อกษัตริย์ (r. 1713-1737). Han var född 1693. Du kan läsa mera om kungaföljden i Champasak litet längre fram i artikeln ”Händelser i Chiang Mai och laostaterna på 1700-talet.”

Tidigt på 1700-talet var Laos uppdelat i tre kungariken. Alla åberopade släktskap till de tidiga regenterna i Lan Xang, men detta hindrade inte att de ofta var i krig med varandra. Detta gjorde att de samtidigt blev ett lättare byte för fientliga eller ambitiösa grannar och ju längre oenigheten bestod ju svårare skulle ett återförenande bli.


(Laos och omkringliggande länder på 1700-talet)

Efter Setthathirath II fortsatte hans son Ong Long (Chao Ong Long) เจ้าองค์ลอง (r. 1735-1760) att regera från Vientiane. Den fortsatta kungaföljden i Vientiane kan du följa i den kommande artikeln ”Händelser i Chiang Mai och laostaterna på 1700-talet.”


Stavningsvarianter och alternativa regeringstider;

Tian Thala; Phagna Muong Chan, Phraya Meuang Chan.
Alternativ regeringstid för Tian Thala; 1690-1695, 1694-1696.

Phraya Chanthasiharat Müang Saen; พระยาจันทสีหราชเมืองแสน.

Alternativ regeringstid för Ong Lo; 1695-1698, 1696-1698, 1696-1699.

Nan Tharat; Natharat (felaktigt).
Alternativ regeringstid för Nantharat; 1699-1702.

Setthathirath II; Ong Lo, Sai Setthathirat II, Setthathilat II, Setthatirath II, Trieu Phuc (vietnamesiska), Xetthathirat II.
Alternativ regeringstid för Setthathirath II; 1698-1706, 1698-1707, 1698-1730, 1698-1735.

Chiang Khan; Chiengkan, Chiengkarn.

Kingkitsarat; Kingkitsalat, Kitsarath.
Alternativ regeringstid för Kingkitsarat; 1703-1722, 1707-1725. Setthathirath II; 1707-1730.

Ong Kham; Phra Chao Ong Kham, Chao Kham, Phra Chao Ho Kham พระเจ้าหอคำ?
Alternativ regeringstid för Ong Kham; 1722-1723.

Soysisamut Phutthangkun; Si Samut, Soi Si Samout Phouthong Koun, Soi Sisamut, Soi Sisamouth, Soi Sri Samut.
Alternativ regeringstid för Soysisamut Phutthangkun; 1713-1738, 1725-1738.

Nokasad; Nakasatra Sungaya, Nokasat, Nokasat Song.
Alternativ regeringstid för Nokasad; 1713-1738.

Alternativ regeringstid för Ong Long; 1730-1779.

Denna artikel senast uppdaterad: 2018-10-17, 17.11
Följ oss:
Som prenumerant på uppdateringar kommer du att få löpande information från thailandshistoria.se om nya artiklar och sektioner på vår hemsida, samt annan thairelaterad information som kan vara intressant från utomstående källor.

I våra utskick finns länkar du enkelt klickar på för att avsluta prenumerationen på uppdateringar på thailandshistoria.se.

Genom att klicka på "Prenumerera" accepteras dessa villkor och prenumeration till
påbörjas.