Forntid - De tidiga människorna i Sydostasien
Indoneser

Enligt den vanligast förekommande teorin var den sista folktypen som vandrade söderut den indonesiska eller austronesiska. Invandringen inträffade i två omgångar. Den första stora invandringen började kanske för 5 000 eller 6 000 år sedan och den andra i början av vår tideräkning.

Teorin säger att de ursprungligen kommit från Östasien (Esia Tawanok) เอเชียตะวันออก till Taiwan ไต้หวัน för att sedan sprida sig över övärlden i Sydostasien och till sist till det sydostasiatiska fastlandet.

I den första invandringsvågen anlände monfolket, khmerfolket (kambodjanerna), malajerna och chamfolket. Malajerna etablerade sig nere på Malackahalvön för omkring 3 000 år sedan.

I den andra vågen anlände folkslag som vietnameserna (chao wiatnam) ชาวเวียดนาม, burmanerna (chao phama) ชาวพม่า och de olika taifolken. Jag kommer att berätta mer om alla ovan nämnda folkslag längre fram.

Burmanerna blev sedermera majoritetsfolk i landet Burma. Längre fram i boken har jag valt att byta ut burman mot burmes. Landet Burma befolkas av en rad etniska grupper och därför är burmeser ett bra samlingsnamn för medborgarna i landet Burma.

Jag har tidigare berättat att Burma officiellt bytte namn till Myanmar (Mianma) เมียนมาร์ 1989 och i många texter används numera också det nya namnet. Men jag kommer fortsätta att använda namnet Burma i min text. Längre fram kan du läsa en intressant artikel om kontroversen angående vilket namn som egentligen skall användas. Denna artikel hittar du i ”Nutid,” avsnittet ”Yingluck Shinawatra blir premiärminister,” artikeln ”Myanmar protesterar över namnet Burma (26 januari 2013).”

Det tidigare nämnda folkslaget mlabri kallas också gula lövens andar (phi tong lueang) ผีตองเหลือง av thailändarna. De har fått sitt litet mystiska namn då de oftast befann sig så djupt inne i djunglerna att de sällan observerades av utomstående. Mlabri tycker inte om att bli kallade andar, men tycker om namnet gula lövens folk (chao tong lueang) ชาวตองเหลือง.

Dessutom hade de vanan att använda bananblad som tak över sina hyddor eller regnskydd. Då bladen blev gula efter en till två veckor drog de vidare till en ny plats i djungeln för att fortsätta sin tillvaro som jägare och samlare och efterlämnade då sina gula ”visitkort.”


(Mlabri under ett regnskydd av bananblad)

Jordbruk och skogsavverkning har reducerat mlabris tidigare områden och kan inte längre föda dem. De har därför hamnat i något som snarare kan liknas vid en slavtillvaro där de tvingas arbeta delar av året för bergsfolket hmong i utbyte för mat och begagnade kläder. Mlabrikulturen tillåter nämligen inte att de äger egen mark. 

Några grupper mlabri utnyttjas också av turistbyråer som tar med sina gäster för att "titta" på dem. Beroende på källan uppskattas mlabris samlade folkmängd till mellan 100-300 personer! En del av dessa finns i de thailändska provinserna Nan och Phrae. 

Mlabri lever åtskilda i mycket små nära familjegrupper bestående av 3-12 personer. Tyvärr har folkgruppen drabbats hårt av sjukdomar och felaktigt användande av insektsmedel. Mlabri härstammar kanske ursprungligen från Laos och det påstås ibland att det även finns mlabri i Kengtung i Burma.


(Kengtung i Burma)

Mlabri talar ett språk som tillhör kammugruppen, som i sin tur tillhör mon-khmerspråken. Det största språket i gruppen talas av det tidigare omtalade khmufolket.


Stavningsvarianter;

Vietnameser; Kinh.

Burmaner; Bamar.

Gula lövens andar; Phi tong luang.

Denna artikel senast uppdaterad: 2020-09-08, 10.38
Följ oss:
Som prenumerant på uppdateringar kommer du att få löpande information från thailandshistoria.se om nya artiklar och sektioner på vår hemsida, samt annan thairelaterad information som kan vara intressant från utomstående källor.

I våra utskick finns länkar du enkelt klickar på för att avsluta prenumerationen på uppdateringar på thailandshistoria.se.

Genom att klicka på "Prenumerera" accepteras dessa villkor och prenumeration till
påbörjas.